Om länkar i familjekedjan.

Jag tänker på en dag då jag kanske inte finns kvar längre, då du själv har blivit mamma och tröstar ett barn som inte vill gå och lägga sig. Jag undrar om den lilla har samma färg på ögonen som du. Lysande blå som de blir då solen skickar solkatter in i dem genom verandafönstret. Om hon är lika busig och bestämd som du. Om hon föredrar traktorer och flygplan framför dockor, men att hon kramar och pussar allt och alla som hon tycker synd om. Jag undrar hur mycket av mina gener som fått följa med till nästa lilla liv och om hon älskar musik lika mycket som du och jag. Än vet jag inte vilket instrument du kommer att föredra, men din pappa har lärt dig fingertrumma och spela luftgitarr och Pippi har lärt dig spela trumpet. Kanske väljer du att använda instrumentet du alltid bär med dig, rösten. Kanske blir du rocksångerska, kanske vill du sjunga i kammarkör som jag.

Jag vill berätta om min mamma när du blir större, vill att mormors mor blir någon du känner anknytning till så att du sedan kan berätta om henne för din lilla. Kanske blir ni båda lika duktiga på handarbete som hon, det hoppas jag iallafall. Och så hoppas jag att ni får hennes vackra handstil, för jag känner ingen som skrivit så vackert som hon.

När din mormors far hade gått bort skrev hans syskon en egen dödsannons. ”Syskonkedjan är bruten, Ivars plats är tom.” Så sorgligt. Jag tänker ju att hans länk är på plats även om han inte finns i livet. På lördag ska vi fira hans storasysters 85-årsdag. Jag är tacksam för att vi älskar vår släkt och jag hoppas att du, att ni, också ska göra det. Jag tänker att du är länken framför mig i en lång kedja där din mammas länk håller ihop dig och mig. Min mamma var då och din lilla blir sedan. Och jag älskar tanken på att det kan bli så.

Continue Reading

Bloggbrudarnas 10:a om musik.

Min bloggvän Anna i Portugal undrade för ungefär ett halvår sedan om några av hennes bloggläsare ville vara med på en bloggdejt. Det ville jag gärna och anmälde mitt intresse. Det gjorde även Anna, Annika och Sara. Vi hade jättetrevligt under vår första dejt och har fortsatt träffas via videosamtal ungefär en gång i månaden sedan dess. Någon är ansvarig varje gång och den personen bestämmer också vilka frågor vi ska fundera över och diskutera. Det har varit mycket givande och spännande att lära känna varandra på det här sättet!

Nu har vi fått en idé om att komplettera våra träffar med det skrivna ordet på våra bloggar. Idag är det premiär och det blir i form av en lista, en annan gång kan det vara något annat. Oavsett vad det blir framöver så kommer vi alla fem att publicera varsitt personligt inlägg på exakt samma dag och utifrån ett gemensamt bestämt ämne.

Bloggbrudarnas 10:a

Bloggbrudarnas 10:a är en blogglista med 10 frågor kring ett ämne. Vi har ställt två frågor var för att på så sätt skapa en intressant lista och hoppas att du också tycker det här är kul!

Idag publicerar vi alltså alla fem ett inlägg där vi besvarar alla 10 frågor. Vi hoppas att du också vill haka på. Ingen tidspress, men berätta gärna när du gjort ett inlägg med dina svar.

Vi återkommer någon annan dag med ett annat ämne och med andra frågor.

Här kommer frågorna!

Berätta om minst en av dina bästa livemusikupplevelser.
Jag älskar musik i alla de former, men att gå på konsert är något alldeles extra. Jag kan bli tårögd bara av att höra en orkester stämma sina instrument och även om det är helt otroligt att höra riktiga proffs framföra sina musikaliska tolkningar kan jag även njuta av en blockflöjtsorkester med nioåringar eller en lussetåg med förskolebarn. Trots detta finns det ett gäng framträdanden som lämnat större avtryck än andra. Kristina från Duvemåla 1997 på den då ganska nybyggda Göteborgsoperan är ett av dessa tillfällen. Maken hade fixat barnvakt (svågern och svägerskans kompisar) till vår åtta månader gamle son som aldrig hade träffat dessa människor och jag kände mig väldigt orolig. Biljetterna hade köpts som en överraskning och inte förrän vi satt i salongen fattade jag vad som var på gång. Jag hade lyssnat till cd-skivorna oändligt många gånger under månaderna som ledde fram till denna föreställning och älskade musiken. Att få se Helen Sjöholm sitta på sin gunga när ridån gick upp fick min hormonstinna kropp att gråta floder och sedan slutade jag nog inte gråta förrän kanske nästa dag. Det var otroligt! Några andra tillfällen som lämnat avtryck var en tropisk kväll på Visfestivalen i Västervik, en Kentkonsert med våra vänner från Eskilstuna (att gå med riktiga fans som varit med sedan begynnelsen förhöjde upplevelsen) och att få se min barndomsidol Dolly Parton i Globen. Förutom dessa så var barnens Adolf Fredrik-konserter som massage för mammahjärtat. Så många vackra tårar jag gråtit under påverkan av bara musik.

Vilka musikartister och/eller låttexter har haft störst inverkan på dig och ditt liv?
Den här frågan är stört omöjlig att svara kortfattat på, jag skulle behöva timmar för att komma fram till ett sant svar. Att nämna Dolly Parton känns viktigt, hon var ändå min första idol. Viktiga låttexter har jag hundratals, från gråtknark till eufori. Mitt tidigaste gråtknark var nog Maritza Horns album Jämmer och elände. Här får du också chansen att testa om det funkar för en dag då tårkanalerna behöver rensas.

Vilken är den mest uttjatade sommarlåten, eller finns det flera kanske?
Jag vill säga Ta mig till havet, men den ovan nämnda Visfestivalen i Västervik gav ändå Peter Lundblad chans att visa varför den blev så stor som den blev. Jag sjöng med av hjärtans lust, precis som man ju gör om en låt är en riktig dänga, och gör det fortfarande om jag hör den någonstans. MEN, jag tycker fortfarande att den är uttjatad.

Nämn minst en låt som alltid berör dig, och berätta gärna varför.
Om Dolly Parton var min första idol var nog Whitney Houston min största. Jag kan fortfarande dra upp volymen rejält och njuta av hennes helt otroliga röst. Att hon slutade sina dagar på det sätt hon gjorde är så tragiskt. Jag tänker på texten och känslan i den här låten och tänker på all smärta hon fick utstå. För mig som troende kan jag också hitta kraft här då livet känns extra utmanande.

Vilken låt (eller vill du berätta om flera?) kan du alltid hela texten till oavsett hur längesen det var sedan du hörde den?
Jag är jättebra på melodier och jättedålig, jag menar verkligen JÄTTE-dålig, på texter. Mina barn har alltid retat sig på att jag hittar på egna texter, många gånger utan att darra på manschetten. Hellre högt och fel än osäkert tänker jag! Jag kan många fler refränger än verser, det är då ett som är säkert. För att vara riktigt tråkig svarar jag därför ”Blinka lilla stjärna”, för inte ens jag kan göra bort mig med den…

Vilken låt (eller vilka) får dig alltid ofelbart upp på dansgolvet?
Alltså, jag känner mig otymplig på dansgolvet och har alltid känt mig dålig på att dansa. Är stämningen hög och musiken bra dansar jag dock på ändå. Alla klämmiga hits från tonåren är naturligtvis roliga att skaka loss till! Och Linnea Henriksson, Veronica Maggio eller Miss Li, det är svårt att inte svänga på tårna när deras låtar spelas.

Vilken musik eller låtar kan du förknippa med ett barndomsminne (0-10 år).
Den första sång jag lärde mig en andrastämma till var Du lilla bäck. Mamma satt i min säng och jag var kanske i lekisåldern? Hur som helst var jag helt fascinerad av hur fint det lät tillsammans fast vi sjöng olika melodier. Till denna dag vårdar jag detta minne ömt trots att jag gissar att det plockats fram så många gånger att det kanske inte längre visar sig precis som det var. Jag ÄLSKAR att sjunga i kör och tänker att min fascination för altstämman började redan här.

Finns det en eller flera låtar som får dig att stänga av eller byta kanal? Berätta!
Techno, rap och skrikskrän. Eller någon jobbig operaaria… Melodiös musik, tack. Det behöver dock inte vara särskilt lättsamt. Gärna tunga basgångar, härliga trumriff och maffiga arrangemang med täta slingor funkar hur bra som helst. Fast det var ju inte det som var frågan!

Vilken är den absolut bästa filmmusiken? Och var filmen lika bra? Kanske du har flera exempel?
När äldsta dottern hörde att jag skulle göra detta svarade hon genast ”GLADIATOR!” åt mig. Hon hade såklart helt rätt. Åh, vad jag älskar Now We Are Free… Maken gav mig ”Gladiator in concert” och jag njöt i fulla drag. Annars trodde jag att det skulle vara konstigt med livemusik till film på storbild, men både Gladiator och Love Actually funkade bra med detta koncept! Denna blodiga film är ännu något som inte alls borde ”vara jag”, men det är den. Jag har sett den flera gånger och fascineras av allt från storyn till det makalösa skådespeleriet.

En annan film som jag älskar och har sett många gånger är Les Choristes. Musiken spelar på alla mina känslosträngar och jag vill genast se den igen nu när jag skriver om den.

Om tjejtrion här ovan får upp mig på dansgolvet är det annars John Williams, Howard Shore och Hans Zimmer som vinner bästa allmänna förmåga att skriva relevant och känslostark filmmusik. De har alla skrivit musik som är svår att inte bli berörd av och som sätter sig som en smäck. Och jag hade inte varit sann mot mig själv om jag inte lade upp en av de bästa melodislingor som någonsin skrivits till en film. Hög volym i biosalong ger extrabonus.

Om du fick välja ledmotivet till filmen om dig själv, vilket skulle det bli?
Carpenters Top of the World! Jag har så fina minnen med denna sång som hjälpte vår familj genom tonårsträsket och jag bär den alltid med mig.

Å andra sidan känner jag mig som mest hemma då Agnetha Fältskog sjunger Tack för en underbar vanlig dag. Är inte det förnöjsamhet, så säg?

Tack för mig! Jag hoppas att du också vill fundera lite runt dessa musikfrågor.

Continue Reading

Ska vi leka ”lyckligtvis, tyvärr”?

Lyckligtvis skiner solen från en klarblå himmel idag!
Tyvärr frös det i natt och frosten låg fortfarande kvar på marken då jag steg upp.
Lyckligtvis lyssnade jag på varningarna om denna frost och lät igår tomater, chili och paprika stå kvar under dubbla fiberdukar istället för att sätta dem i sina hinkar som jag hade planerat.
Tyvärr hade jag satt i dahliorna i rabatten i lördags, så de försatta frös ihjäl allihop redan igår natt, varenda en.
Lyckligtvis fick fyra inte plats i rabatten, så dem hade jag ställt vid häcken.
Tyvärr måste jag nu vänta lite längre på dahliablomning.
Lyckligtvis har jag mycket annat på gång som klarar några minusgrader utan att klaga.
Tyvärr är vårt mikroklimat inte av det varmare slaget, utan vi bor i ett riktigt litet blåshål.
Lyckligtvis är det så mycket annat som kompenserar, som närheten till havet och en underbar natur.
Tyvärr trivs grävlingar också i allt detta underbara och i natt har åtminstone en sådan plöjt upp gräsmattan på flera ställen i jakt på daggmask.
Lyckligtvis finns det en plan för att låta henom känna sig mindre välkommen.

Och där, i allt det lyckligtvisa, tycker jag att vi stannar. Ha en härlig vecka, hördu!

Continue Reading

Cowboy caviar.

Häromkvällen fixade dottern middagen. Det var så gott att jag ville dela med mig här om någon annan är sugen på att testa! Receptet påminner om min vanliga bönsallad, men med flera trevliga tillägg. Det är till exempel milsvid skillnad på konserverad och frusen majs. 😅 Och färsk lime, finns det något godare? Hoppas du gillar detta du också.

Cowboy caviar

Finhacka och blanda:
2 paprikor (gärna olika färg)
Tre tomater eller motsvarande minitomater
2 avokador
200 g fryst majs
Två tetror svarta bönor
Salladslök
Eventuellt koriander

Dressing:
0,8 dl olivolja
2 msk rödvinsvinäger (eller vit balsamvinäger)
Färsk limejuice
0,5-1 tsk salt
Chiliflakes eller sambal oelek (valfritt)
1/3 tsk vitlökspulver

Ät med tortillachips eller quesadilla.

Continue Reading

Broderidilemma.

Mammas väninna ska flytta och håller på att rensa hårt. Hennes släktingar har uttryckt ointresse för hennes textilier och jag har sagt att jag gärna tar hand om dem. Ett gäng fick jag för ett tag sedan. Jag har planer för ”vidareutveckling” för flera av grejerna. En del fick åka vidare till sällare jaktmarker då de var i för dåligt skick. Återvinning kräver ändå att grejer fortfarande håller ihop eller går att laga på något smidigt sätt. I torsdags fick jag ett broderi som jag får dåndimpen av! Väninnan hade fått denna tavla och jag har sällan sett något så vackert. Det är ett yllebroderi med minimala stygn som måste ha tagit evigheter att brodera.

Jag såg dock en del problem med att behålla broderiet som det är. Jag kände mig både vindögd och sjösjuk innan jag förstod vad som var fel. Ser du? Jag bestämde mig iallafall raskt för att demontera det hela och fundera vidare på vad som skulle göras.

Jag glömde ta en bild på glaset som i och för sig är ett dyrare, reflexfritt glas, men som var alldeles molnigt och gjorde motivet nästintill suddigt. Utan glas blev det ännu mer uppenbart att detta är ett alldeles särdeles vackert broderi.

Se bara! Det rör sig om stygn som bara är ett par millimeter höga. Färgerna utan glaset är intensiva och så vackra tillsammans.

Jag försökte testa att lägga motivet rätt och låta bli att lägga på glaset (just det, det var helt snedmonterat i originalskick), men var fortfarande inte nöjd. Jag älskar faktiskt ramen, men tycker att den ser skitig ut. Vad göra?

Jag skickade ett meddelande till min kreativa vän som dessutom råkar vara den duktigaste inramaren jag stött på:
Hej kära du! Jag vill gärna pick your brain som kreativ vän och liiite som proffs. 😅 Fick detta heeelt otroliga yllebroderi av mammas väninna som vet att jag älskar att återvinna textilier, låta dem fortsätta leva, att åtminstone ge dem en chans. Det är sytt av en (då) jugoslavisk kvinna i minimala stygn. Broderiet var som du ser helt skevt monterat så man blev vindögd och sjösjuk, så jag demonterade det raskt. Egentligen vill jag nog ha kvar det i sin ram, men den är ju så, ja, vad? Är det allt det svarta som gör att jag inte gillar den månne? Tänker mig den helt i guld, kan man sprejmåla utan att drabbas av ramgudarnas vrede?! Eller ska jag göra något helt annat? Ett litet tantsoffsmycke (a.k.a. minikudde)? Du behöver såklart varken tycka eller svara, men får du någon tanke får du gärna dela med dig.

Svar kom med vändande post:
Å, vilken fin!!!
Ja, ramen är i någon slags bronsering. Klassiskt sett skulle pärlorna varit i äkta och kanske några fler detaljer. Då hade ramen haft en finess och inte känts så ”klumpig”.
Jag hade monterat om broderier horisontellt och skippat glaset. Det släcker hela bilden. Det blå är ju underbart! Och ett yllebroderi mår bra utan glas. Ska den hänga i ett kök så kanske glas ändå…
Som ett tantsmycke skulle den vara jättefin också!!! Och så skulle det blå komma fram ändå mer eftersom den inte kommer sitta lodrätt i soffan (kolla bilderna du skickat så ser du hur det blå släcks bakom glas + lodrätt läge.
Med en liten volang som en mjuk ram.
Jag hade inte haft så stora grubblerier ang spraya ramen. Guldfärg är svårt och ser gärna billigt ut men det finns många andra fina färger om du ändå ska spraya den! Alternativt kan du bara lägga på en ljus söle/färg som du sen torkar av. Då kommer guldet fram igen och det svarta dämpas. 😁

Hon hade mig med ”en liten volang som en mjuk ram”! Så får det bli. Kanske i höst, det gör ingenting om det får vänta lite.

Continue Reading

Renovering och sånt.

För ett tag sedan skrev jag inlägget ”Ombyggnad pågår” och liknade mig själv vid en byggarbetsplats. Igår fick jag en poddlänk av min psykologsyrra. Vad handlade den om? Jo, ”Dags att sluta se på oss själva som konstanta renoveringsobjekt?”, i och för sig med kompletteringen ”Varför vår ständiga jakt efter att bli lyckligare i sig blir en lyckofälla”, vilket inte alls var min utgångspunkt. Jag pratade om en allmän personlighetsutveckling som pågår genom livet och gillar bilden av en uppbyggnadsfas som kanske, kanske inte följs av utbyggnad eller renovering. Hur som helst så är poddavsnittet väl värt att lyssna på. Det rimmar väl med mina tankar på att acceptans är ett mycket bra förhållningssätt till en hel del som känns jobbigt i livet och att mycket i vardagen, familjelivet och arbetslivet faktiskt inte är särskilt glammigt. Att se på allt som ska göras som ”jobbigt” är ett enkelt sätt att sätta krokben på sig själv. Må din dag fyllas av små stunder av förnöjsamhet, eller kanske till och med lite glitter!

Continue Reading

Hur har influencers förändrat världen?

I morse sa dottern: ”Titti får ungefär samma frukost varje dag, men hon tycker ju om det”, med undermeningen att det skulle vara något dåligt. ”Äh, det är också influencernas (?!) fel”, sa jag, ”de ska ju hela tiden presentera nyheter för att vara relevanta”. Vi hade redan pratat om bakinfluencers i ett annat sammanhang. Den gången handlade det om hur de mer är ”dubbelt så mycket” av gamla klassiker än nytänkande. Tänk bara att en drömtårta numera har dubbelt så mycket smör i fyllningen jämfört med ett gammalt 7 sorters kakor-recept, eller att en muffin med frosting är lika stor som (minst) fyra muffins då jag bakade i tidiga tonår. Jag har fullt med kokböcker som hade varit tillräckliga gällande inspiration till vad som ska lagas till livets alla olika rätter här hemma. Några av dem ligger i den ena av de tilltufsade flyttlådorna här ovan.

Det är lätt att vänja sig vid en känsla och acceptera situationer som är dåliga för oss, inte minst i den värld som presenteras i sajberspejs. Något som alldeles för många fastnar i är t. ex. jämförelseleken. Ser jag någon med något jag aldrig sett eller velat ha förut är risken stor att jag helt plötsligt står framför min nya, stora dröm. Det är dumt att jämföra sig med någon som har en annan plånbok, en annan familjesituation, en annan ålder, en annan arbetssituation eller helt andra förutsättningar än en själv, men helt plötsligt har detta blivit något som alla ägnar sig åt. Tyvärr har inte alla samma chanser, du vet, ”livet är orättvist”. Å andra sidan har det i många olika sammanhang nämnts att sociala medier ger personer som aldrig hade haft en chans under andra omständigheter möjligheten att skapa en stor plattform utan vare sig pengar eller kontakter. Något som är hjälpsamt för många är att fokusera mer på sin faktiska omgivning, prioritera att hitta balans med de personer som man har ett verkligt utbyte med och städa sådant i den virtuella världen som mest stör.

Här får du en riktig influencerbild från en helt vanlig bloggtant som delar sina tankar, tips och det liv som hon lever här och nu. Jag vill dock vara nyfiken och sträcka mig utanför mitt lilla liv OCKSÅ och då kan det verkligen på sin plats att uppmärksamma att livets spelplan har förändrats med influencernas intåg i allas våra liv. Jag påminner mig själv och andra om det liv som pågår utanför knuten just nu. Fågelungar kläcks, grönskan är ögonbedövande och spänningen i luften är påtaglig, detta vare sig vi bor i stan eller på landet. (Fast bor du riktigt långt norrut får du kanske vänta lite. Jämförelseleken kan du lämna därhän, du har ju allt ditt underbara kvar!) Att då ägna tid åt hur andra målar sin hall för tredje gången kanske inte är helt ultimat. ❤️

Continue Reading

Om att välja rätt tempo.

Under några veckor pusslar vi här hemma för att två personer ska kunna jobba heltid, en deltid och en 1,5-åring i varje vaken stund ska ha uppmärksamhet från en vuxen. Eftersom jag jobbar minst är det oftast jag som har uppsikt. Det är länge sedan jag hade såhär små barn och jag hade glömt precis hur lite annat man hinner göra. Vattna i trädgårdslandet tar tre gånger så lång tid p.g.a. rymningsförsök och annat går inte alls. Lilla Titti gillar att upptäcka med munnen, trappan är bästa platsen i hela huset och allra helst vill hon vara någon annanstans. Nu har det gått en vecka och jag börjar så sakteliga lära mig rätt tempo och även att släppa sådant som inte spelar någon roll. Det lagas mat med någon som gärna vill hjälpa till (gissa precis hur mycket hjälp som genereras) och att stryka kräver fullt fokus då Tittis lilla hand gillar att dra i spännande saker som strykjärnssladdar om hon slinker förbi och jag drömmer mig bort en stund. Å andra sidan har jag insett att hon klättrar upp och ner för stolar och soffor med stor säkerhet, så gällande det behöver jag inte vara på helspänn. Jag mår bra av det långsammare tempot och jag tror att lilla Titti mår bra av livet på landet!

Continue Reading

Efter regnet.

Över tio millimeter regn och en dags återhämtning! Åh, vad jag har längtat efter denna dag… I södra Europa har det regnats friskt, kanske för mycket till och med. Här har det dock blivit torrare och torrare för varje dag. Maskarna har migrerat neråt och bara kvickroten har fortsatt sin framfart. Idag känner jag dock hopp för allt jag faktiskt vill ska växa. Det ska nog bli bra.

Jag TROR att jag fick denna planta av fänrikshjärta av min faster i Ronneby. Den är iallafall i startgroparna gällande blomexplosion, så snart blir det fint där i skuggan av uthuset.

Det är svårt att tro att det bara är en vecka sig hela gräsmattan var perfekt klippt. Den ser i princip övergiven ut på sina ställen. Kan gräs växa fem centimeter på en natt?! Myskmadran under fågelbadet mår hur bra som helst och har smått börjat blomma.

Allt som står ute på avhärdning under fiberduk klarade regnet bra och i krukor och lådor med övervintrade växter börjar det nu se trevligt ut igen.

Störst uppryckning över natten gjorde syrrans julros. Ojojoj! Nej, nu är det för sent att flytta denna drottning. På översta bilden ser du hur perennrabatten lite i taget tar sig ton. När aklejorna börjar blomma kommer nävorna strax efter och sedan är det ett evigt blommande ända tills i höst. Så glad detta gör mig!

Ps: Att vår grästrimmer/röjsåg fortfarande inte funkar efter ett otal besök hos reparatör (då han säger att den gör det) gör mig så frustrerad! Det är trimmern som ger det extra till trädgården och utan röjsåg är det svårt att klara sig på en sådan här tomt. Kanske är det bäst att bara köpa en Royobi som våra vänner. Billiga, men bra på att göra det de ska.

Continue Reading

Att hålla historien i sin hand och inte kunna släppa taget.

Den fjärde november 1799 undertecknades ett dokument gällande något jag inte har full koll på, men jag antar att det är Carin Buesdotter, änkan efter Pehr Carlsson Stålbåge, som säljer Uttorp no. 1 (ursprunget till vår gård) till bröderna Ola och Måns Mattisson. Dokumentet är skrivet med näst intill oläslig stil av Jean Lindblom, men jag och maken ska göra gemensam sak och försöka uttyda det hela vid tillfälle.

Det är ingen hemlighet att jag vurmar för det som hänt i historien. Jag försöker hitta vad jag kan om båtsmannen Pehr Carlsson Stålbåge och fascineras av att jag hittar en hel sida tillägnad honom. Jag undrar såklart vad som hände hans första fru, Kerstin Larsson, och varför hans son Karl från första äktenskapet inte tog över gården då Carin och Pehr inte fick några barn tillsammans. Jag är även lite konfunderad över att herr Stålbåge stod som båtsman i Bredavik. Flyttade hans änka till sitt föräldrahem efter makens död? Detta får bli mysterier till en annan dag.

Papperet dokumentet är skrivet på är av en helt annan kvalitet än dagens kopieringspapper. ”Charta Sigillata (inseglat papper) gavs ut första gången år 1660. Trycktekniskt har de stora likheter med sedlar. De användes för att ta ut avgifter på olika handlingar som skickades in eller ut från myndigheter.” (Läs mer på sedelmynt.se.) Jag lägger tillbaka papperet från den sista samlingen dokument från gården i högen på bordet i verandan och tänker på Carin som gått på samma ställen som jag. Var hon fin, kärleksfull och härlig? Var hon besviken och förbittrad efter att ha blivit änka efter bara tre år som gift och att hon aldrig fick några barn? Eller gjorde hennes utmaningar henne stark och driftig? Jag känner att jag vill veta mer, mer, mer.

Continue Reading