Under några veckor pusslar vi här hemma för att två personer ska kunna jobba heltid, en deltid och en 1,5-åring i varje vaken stund ska ha uppmärksamhet från en vuxen. Eftersom jag jobbar minst är det oftast jag som har uppsikt. Det är länge sedan jag hade såhär små barn och jag hade glömt precis hur lite annat man hinner göra. Vattna i trädgårdslandet tar tre gånger så lång tid p.g.a. rymningsförsök och annat går inte alls. Lilla Titti gillar att upptäcka med munnen, trappan är bästa platsen i hela huset och allra helst vill hon vara någon annanstans. Nu har det gått en vecka och jag börjar så sakteliga lära mig rätt tempo och även att släppa sådant som inte spelar någon roll. Det lagas mat med någon som gärna vill hjälpa till (gissa precis hur mycket hjälp som genereras) och att stryka kräver fullt fokus då Tittis lilla hand gillar att dra i spännande saker som strykjärnssladdar om hon slinker förbi och jag drömmer mig bort en stund. Å andra sidan har jag insett att hon klättrar upp och ner för stolar och soffor med stor säkerhet, så gällande det behöver jag inte vara på helspänn. Jag mår bra av det långsammare tempot och jag tror att lilla Titti mår bra av livet på landet!
Om att välja rätt tempo.
13 svar till ”Om att välja rätt tempo.”
-
Vi mår bra av barn. Så är det helt enkelt. Underbar bild på en härligt alldeles urgulligt barn som jobbar bra på att ta ner vuxna på rätt nivå i livet. Stora kramar till Titti…ja till dig med förstås men mest till henne.
-
Ja, visst mår vi bra av barn! Alla uppskattar inte barn, men precis som med social samvaro är ”barns gullighet” påverkan på människor något som finns inprogrammerat i oss. Titti och jag tackar för kramarna! 🤗
-
-
Haha, sicken sötnos🥰
Jag och min man frågar oss ibland när vi ser föräldrar och små barn… ”Hur sjutton hann man göra nånting annat?”😃
Men ja, underbart att upptäcka världen ur ett barns ögon också och acceptera tempot som krävs☺️
Fint att ni kan hjälpas åt❤️
Kramar!-
Visst är det intressant att ta ett steg tillbaka och betrakta sitt dåtida jag med andra ögon ibland? Jag får förståelse för min lägre energinivå (även om jag också hade järnbrist) under småbarnsåren. Inte konstigt att jag somnade över barnens sagoböcker om kvällarna, hehe. Jag är glad att vi får uppleva detta lagarbete! Så värdefullt. Kram!
-
-
Men visst, med en så liten blir det fullt upp precis hela tiden. Just den åldern var det bara att hänga med. En väldigt söt ålder fö. De har bara spring i benen (eller tultande rättare sagt) och det vill se allt, hihi.
Längtar efter barnbarn, suck …
Mysigt för er nu, trots att ni får lägga om era liv lite.
Kramar!!!-
Du har rätt, det är en ålder som både är söt och kräver lite extra energi! Jag skrattar högt många gånger om dagen åt alla Tittis upptåg. Att mormor också lärt henne säga ”ajabaja” säger väl nåt… 😂 Jag känner med dig i din längtan! Kram!
-
-
Hej Monica! Titti, så sött! Ja, vilken liten kicka! Så mysigt! Men jag vet… när våra barnbarn var små var jag HELT SLUT efteråt! Nu har de blivit större och klarar sig själva. Men fortfarande ett pyssel när de är här. Brukar säga som tant Berg på Bråkmakargatan sa när Lotta och hennes syskon kom på besök: ”Lika roligt när ni kommer och lika skönt när ni går!” Haha… så sant! Astrid Lindgren hon var klok!
Fantastiskt att ni kan hjälpas åt med att se efter lilla Titti! Det är GULD!!
KRAM till dig! Anna
-
Titti är lillans namn på sig själv och eftersom jag valt att inte dela namn på bilder i bloggen blev det ett perfekt alias! 🥰 Jag hoppas hon blir lika musikalisk som Titti Sjöholm, hon har att brås på. Annars är det såklart okej ändå.
Älskar Tant Berg och alla andra Astrids figurer som så fint fångar hela den mänskliga kärnan!
Vi är tacksamma över denna chans till samarbete. Känns som tiden i Orem då vi också hade mycket familjetid. Kram!
-
-
Mysigt att ha en tultande 1,5 åring omkring dig, men visst blir det ett annat tempo och annat fokus. Som det ska vara tänker jag. Kramar
-
Ja, precis som det ska vara! Just så. Hon påminner om vikten av att ”gilla läget” och inte försöka sig på cirkuskonster som man inte behärskar. 🥰 Kram!
-
-
Hon är underbart söt!
Och absolut, en stor trädgård på landet där man kan springa och klättra utan alltför omfattande konsekvenser, det är det bästa i den åldern där man klarar att ta sig vart som helst blixtsnabbt men inte alls kan skilja på vad som går och vad som är livsfarligt…
Här i Portugal anses det att strandvistelse på sommaren är en förutsättning för att barn ska hålla sig friska. Å ena sidan är det lite grann en sån där gammal halvsanning, som att man inte ska gå ut med vått hår på vintern för då blir man förkyld. Men å andra sidan är det en djup sanning, för få platser erbjuder en sådan frihet för barn som stranden. Man kan springa och hoppa och leka hur som helst utan att det blir farligt (under förutsättning att en vuxen håller uppsikt över vattnet förstås) och man kan gräva och bygga och ordna. Jätteviktigt för barn som tillbringar mesta delen av livet instängda i byggnader med begränsad rörelsefrihet.
-
En underbar bild på en fin liten tjej.
Att rätta sig efter och anamma barnens tempo är nog bara bra för oss.-
Hon är så gullig! (Helt objektivt, haha!)
Ja, visst har vi i allmänhet ett alldeles för drivet tempo. Det är viktigt att stanna upp ibland.
-
Lämna ett svar