Livet ur min synvinkel, femton år som bloggaren ”Monnah”.


Idag är en spännande dag för mig. Som gammal dagboksskrivare med ett relativt nyvunnet intresse för scrapbooking var det kanske inte så konstigt att jag hoppade på ”bloggandet” då detta fenomen började bli mer populärt här i Sverige. Det första blogginlägget skrev jag 25/3 2006 i en blogg som bara fick två inlägg. Jag skapade omgående en annan blogg som fick namnet ”Livet ur min synvinkel” och som låg på Blogsome. Dessvärre försvann den ut i cyberrymden då Blogsome lades ner.

Blogg nummer tre heter ”Livet ur min synvinkel, igen” och var aktiv tills 2011. Efter ständigt återkommande problem fick jag hjälp av maken att dra igång Monnah.se. Sedan den 31/7 2011 hittar du mig sålunda på den här adressen.

Detta inlägg blir det tvåtusenniohundrade i raden på monnah.se och blir det som jag önskar kommer det att bli många fler. Inläggen har alltid varit av varierande karaktär och jag har aldrig kunnat specialisera mig. Jag bloggar helt enkelt om allt mellan himmel och jord, både bildligt och bokstavligt talat. Du kan hitta världsliga tips om en effektiv handkräm för att nästa dag få läsa om djupt existentiella frågor. Det är ju sådan jag är.

66 309 användare har tillsammans varit inne på monnah.se 205 710 gånger. Vissa bloggar får hundratusentals besök per dag, så det är lätt att förstå att bloggen både är liten och oansenlig. De som läser här är familj och vänner, en del gamla scrappare och några bloggvänner som plockats upp efter vägen. Många kommer också på enstaka besök efter att ha fått träff på en sökning.

Hur ser då statistiken ut? Det är sånt jag tycker är roligt att rota i! 183 056 av besöken kom direkt till startsidan, vilket betyder att de sannolikt kom för att läsa i just min blogg.

Mitt mest populära inlägg är följande (mums, det blir kanske rostbiff till påsk):

Tätt följt av detta (en av mina favoritdikter, tydligen omtyckt av andra också):

Taggen ”må bra” har varit väldigt poppis.

Min lista med ”psykologiska fakta” har fått mängder med besök:

Efter att ha analyserat alla mina mest besökta inlägg undrar jag fortfarande hur det kommer sig att ett inlägg om ”här slutar allmän väg”  hamnat bland de tio mest besökta:

Jag hade nog tänkt att inlägg om hemskola skulle dra mer och slår man ihop dem så tillhör de också toppen. Dessa inlägg har också fått väldigt många kommentarer:

Ett ämne som väckte intresset hos många var ”Vad betyder ditt namn för dig?”

Kortskissens femårsjubileum var poppis då det begav sig:

Dagen till ära hade det varit jätteroligt om du ville skriva ett ”hej” om du brukar läsa min blogg. Flera av er brukar kommentera i bloggen eller på annat sätt, men de flesta av er har jag inte koll på. Om du vill får du även gärna tipsa om något du skulle vilja att jag skrev om. Kul att du är med mig på den här resan! Slår vi följe ett tag till?

Continue Reading

Grattis alla födelsedagsbarn!

Min kusin skickade häromdagen en länk som handlade om en gammal gemensam bekant. Han har gått en lite annan väg än de flesta andra, men jag hoppas han är lycklig! Jag kunde konstatera att både han och hans ex-fru har jobbat hårt på att hålla sig i form. De bejakar livet på ett sätt som kanske får mig att rodna lite, men alla har sin egen väg att gå.

Apropå att gå sin egen väg… Idag fyller maken år, liksom ett gäng damer som jag önskar allt gott. Vi firar med fondue och pannacotta i vanlig ordning och har beställt solsken till eftermiddagens utflykt. Livet är stort och förunderligt. 51 är inte särskilt ungt, men inte heller särskilt gammalt. Vi firar erfarenhet och gemensamma minnen, helt enkelt ynnesten av att få leva här och nu. Sämre kan man ha det.

Continue Reading

Tada!

Vilken överraskning! Yngsta dottern och jag har fått knipa hårt för att inte avslöja den stora hemligheten att storasyster och hennes man skulle komma hem till pappas/svärfars födelsedag. Det var så roligt att se hans uttryck då de ramlade in i vardagsrummet nära midnatt igår kväll! Det var alldeles för länge sedan vi träffades IRL. Nu njuter vi alla! ❤️

Continue Reading

Klackamålafix.

Det är spännande att se hur mycket som har hänt sedan mina syskon tog över farfars föräldrahem. Tanken är inte att stället ska totalrenoveras till dagens standard. Både hus och trädgård genomgår långsamt en hållbar förändring som kan minska risken för att detta blir ännu ett av Sveriges alla ödehus. Landsbygden lever inte direkt, om man säger så. Igår upprepade vi förra årets succé då alla Karlskronasyskon med familjer firade den ena Klackamålaägarens födelsedag med ”arbets-, grill- och efterrättskalas”. Vilken härlig dag!

Continue Reading

Firarvecka.

På förekommen anledning har jag gått igenom en del bildmaterial från de senaste femton åren och förundrats över vissa framsteg. Dels har den tekniska utvecklingen varit enorm, dels har jag själv gjort stora framsteg både gällande komposition och bildredigering. Jag saknar verkligen Photoshop, det ska jag inte sticka under stol med. Jag har blivit väldigt slapp och förlitar mig ju nästan bara på telefonkameran. Det är lite trist. Min digitala kamera behöver uppdateras, men jag känner inte för att lägga ut några större summor på ännu en teknisk pryl när jag har något som fortfarande funkar.

En av mina slutuppgifter i Photoshopkursen jag gick genom fantastiska Moderskeppet 2007. Jag kommer fortfarande ihåg hur klurigt det var med alla nya begrepp och hur nöjd jag blev med slutresultatet!

Idag åker vi upp till Klackamåla för att fira lillasyster som fyller år imorgon. Förra året önskade hon sig en gemensam arbetsdag där uppe från storfamiljen. Det blev så rysligt lyckat så hon har önskat en repris i år. Vädret kommer inte att vara lika fantastiskt, men det blir bra ändå. Det är roligt att kunna träffas, hjälpa varandra och fira livet… Tänk hur kreativa vi har behövt bli gällande våra sociala liv! Det verkar som att många har satsat på att fixa sina hem det senaste året, men kanske mer då man hittat brister i funktion då man tillbringar mycket mer tid hemma?

Bild från 2008 (oj, vilken dålig upplösning det var på bilderna i dåvarande bloggen), mitt under återbyggnadsprocessen efter olyckan med vår varmvattenberedare.

Vår gamla Karlstad IKEA-hörnsoffa börjar verkligen ge upp. Den har nio år på nacken, har tappat flera av sina (plastigt monterade) bottenfjädrar, är fult solblekt och har ryggkuddar som slutade vara sköna för flera år sedan. I princip gillar jag verkligen modellen. Den är jätteskön att sitta i, perfekt i storlek för oss, neutral i modellen och färgen och rymmer många (nödvändigt i vårt lilla hus som i normala fall behöver kunna svälja många gäster då och då). Just de större ryggkuddarna verkar ha varit problemet för den här soffan och numera finns det en snarlik modell som har ett kuddpar för varje sittplats istället för att dela två kuddpar på tre personer. Jag tycker dock att Karlstads proportioner är mycket snyggare än Vimles. Vi får kanske leta oss utanför IKEA för att hitta nästa trotjänare.

När soffan var alldeles ny 2012 och fick bli daglig uppehållsplats för mig och mitt brutna ben. Tänk ändå att det var så jag inledde vår tredje USA-runda. Inte så konstigt att jag känner så stor kärlek till denna inredningspjäs!

Hur som helst. Fira idag, på tisdag fyller maken år, på torsdag bjuder jag på ett annat firande här i bloggen plus att en av mina fina vänner fyller år och på lördag lägger syrran i Skottland ännu ett år till sin livslinje. Det blir en rolig vecka!

Continue Reading

Våren drar in med påsken.

Nu har det gått några veckor in på fastan. Jag pratade med min lillasyster om hennes och hennes sambos upplevelser av att fasta i år. ”Om så stora delar av världens befolkning återkommande gör det här kanske det ligger något i det”, resonerade de. (Här hemma har vi testat lite olika sorters fasta genom åren. Maken har kört både bokstavlig vattenfasta i flera veckor, men har också tillåtit sig dricka olika slags drycker. Jag gillar fasteupplägget som jag mer eller mindre har följt de senaste åren, men har gjort allt från juicefasta till mer mentala rensningar.) I år har jag ett klart hälsofokus på min fasta och känner redan att jag mår bättre än då jag började för en månad sedan. Samma gäller systern och hennes sambo. De har varit ganska strikta i vad de valt att plocka bort under den här tiden och sambon känner att en av förändringarna han har gjort kommer att bli permanent pga de positiva upplevelserna.

Det leder till eftertanke, det här att ha ett liv som är så fullt av mat och grejer att det finns ett reellt behov av att rensa och ”offra” på det här sättet. Jag ser den här fastan som en tacksamhetsövning som sträcker sig över många dagar och uppskattar känslan. Nu har jag plockat fram våra ägg och fjäderfän och så gick jag över till brorsans tomt och stal lite björkris. I år låter jag bli att sätta riset i vatten för att våra sällsynta gäster ska slippa få allergiska anfall här hemma. Jag saknar så våra vackra ankägg från Orem, de där som stals av andra fåglar då de hängde i riset på den då trasiga verandan för några år sedan. Allt har sin tid och i år tror jag att riset får stå ”naket”. Vi får se om jag ändrar mig.

Just idag skiner solen rakt in i själen! Vi passar på att gå en lång runda och njuter av att den naturliga D-vitaminproduktionen kan dra igång igen. De här vårdagarna är verkligen ljuvliga!

Continue Reading

Lugnet före invaderingen.

Det senaste året har verkligen påverkat samhället på så många olika plan. Jag undrar vilken beläggning campingen kommer att ha i sommar. Det var många sommargäster som valde att stanna hemma istället för att komma hit till ön som vanligt förra året. Jag gissar att vi kommer att se ett högre tryck i år. Folk längtar efter att få röra på sig, men hur långt kommer man att våga resa? Och kommer man överhuvudtaget att få resa om man inte fått sprutan i sig? Det finns fortfarande många frågor att reda ut i det här trasslet…

Jag undrar vad folk tänker då de når sitt resmål och hamnar här? Detta är ingen lyxcamping och betygen är väl därefter. Det verkar dock som att ständig utveckling sker. Minigolfbanan är utbytt och ny sedan ett par år. Inte lika ”rolig” som förut, men fräsch. De har bytt ut häcken och dragit en massa kablar till alla vagnplatser. Vet inte om det är elen som uppdaterats, eller kanske möjlighet till bättre internet? Folk har klagat på att badplatsen har vuxit igen, men huruvida det är sant kan jag inte uttala mig om. Restaurang Storken har inte varit öppen de senaste två säsongerna, något som jag tror ses som både en fördel och en nackdel.

Under gårdagens promenad låg ljuset så vackert över ön! Det här är nog sista rycket utan en enda husvagn på plats. Till påsk gissar jag att en och annan vagn dyker upp, eller möjligtvis väntar de till Valborg.

Tomt, tomt, tomt. Här brukar vagnarna stå som ”packade sillar”. Den nyplanterade häcken syns knappt på bilden, men tittar du noggrant i framkant ser du grenarna.

Jag vet hur poppis det blivit med vinterbad, men jag blir inte särskilt sugen då jag ser det här. Ruggigt och grått, vind som blåser genom märg och ben. Nej, jag väntar tills jag är sugen på en avsvalkande effekt! Det får komma när det kommer.

Continue Reading

Hipp hipp hurra!

Idag fyller min lillasyster år. Jag vill inte ta födelsedagsglansen från henne, men jag passar på att fira alla mina syskon när jag ändå håller på. Ni är bäst! ❤️

Lite extra grattis till de tre blondinerna till höger i bild då de alla fyller år nu i mars. Hurra, hurra, hurra!!!

Jag ser fram emot soliga och glada dagar tillsammans framöver utan några muppiga coronarestriktioner…

Continue Reading

Brevlådeskatter.

Jag vet många som tycker att det har blivit lite trist att vittja brevlådan. Det går dessutom snabbare att mejla och messa och med dessa kommunikationssätt slipper man hela väntetiden. Det är dock något särskilt med att öppna brevlådan och hitta paket och personliga brev! Igår hade jag den stora glädjen att få både ett spännande paket från min syster och favorittomatfröer från min kompis. Hurra! Allt var blött pga ovädret, men det gjorde inget.

Värre var det med min leverans från UPS som hade råkat ut för elände på Sturup och kom fram i ett oacceptabelt skick. Att försöka få ett sådant paket reklamerat är inte helt lätt, kan jag tala om. Jag hamnade på ett callcenter ”någon annanstans” och fick prata med en tjej som inte var särskilt duktig på engelska och som mest verkade ha fått i uppgift att förklara hur jobbigt det är för en om man reklamerar sitt paket och hur svårt det blir för avsändaren att få tillbaka sina pengar. Vi får väl se vad som händer. Jag har nämligen bestämt mig för att inte nöja mig med hur leveransen såg ut då den kom fram. När jag genomfört reklamationen och lyckats lovar jag att redovisa precis hur jobbigt det var.

Continue Reading

Evert.

Igår hade jag och Evert sällskap på Uttorpsrundan. Vi hade det rätt bra, men jag tycker att han kunde ha varit lite mer varsam i sin framfart. I stunder kändes det som att iskorn drog in rakt i ansiktet på mig. Kanske var det så att jag erbjöds en gratis ansiktsbehandling. När jag kom hem såg nämligen ansiktet ut som efter en peeling, alldeles rödmosigt och lite småsvullet. Det gick dock över till en ”fräsch look” efter en stund, så det ordnade sig.

Jag brukar inte gå i skogen då det blåser allt för friskt. Här ser du anledningen. Jag är varken sugen på den ena eller den andra sortens stockar i huvudet. Nattens vindbyar var inte nådiga, men vid det här laget hade det ändå lugnat ner sig lite.

Det var inget plockepinn i skogen, men ganska stökigt. Fällen är ändå en viktig del i naturens kretslopp, så jag blir lite glad när jag ser det här! Jag brukar säga att luften är mitt element och det är få naturupplevelser som fyller mig med lika stor glädje som en härlig höststorm. Ett av mina lyckligaste ögonblick i livet hade jag i Dundee, Skottland, då jag och några av mina syskon var hos syrran och hälsade på. Så känner jag livet i mig!

Continue Reading