Jag vet inte riktigt hur du tillbringade gårdagen? Vädret var heeelt fantastiskt och fåglarna kvittrade i varje buske, Blomsterlandet hade långa köer hela onsdagen inför det som för många är en långhelg och kanske var det en och annan som icke högaktade Folknykterhetens Dag då de grillade för första gången denna mer än svala vår med tanke på hur långa onsdagsköerna till Systemet i Vedeby var. Själv befann jag mig hos en vän och hjälpte henne flytta. Trettio år i samma hus, minnen, upplevelser och, tja, grejer passerade revy. Vi var ett helt gäng som packade och förflyttade. När jag sent omsider kom hem och hade vattnat trädgårdslandet tackade jag inte nej till en fotmassage.
En och annan möbel plockades upp av hugade spekulanter, men när bäddsoffan skulle ner för trappan gick det inte trots att den monterades ner i flera delar. Till slut fick någon den briljanta idén att en himmelsfärd via balkongen kanske skulle funka, säkert inspirerad av dagens datum. När möbelpjäsen stod på altanen brast de församlade ut i spontana applåder, ungefär som vid en landning av charterplan.
Jag muttrade väl häromdagen ett och annat att jag inte har tagit särskilt många foton på mina tulpaner, men den här buketten kan jag väl inte bara låta försvinna in i glömskans land? Jag är så otroligt glad i dessa glädjepiller! Snart är det dags att bekämpa otäcka sniglar och annat ”naturligt”, men rådjuren låter åtminstone mina tulpaner växa ifred sedan rådjursstängslet kom på plats. Halleluja!
”Hur många gånger har du tagit kort på ditt tulpanland nu?” frågade maken igår. Tja, inte särskilt många, faktiskt. Jag njuter mest och har delat ut till några som varit här eller som jag varit hos. Tanken är ju att det här ska vara en enda stor bukett på lök, att jag faktiskt har lov att plocka precis hur många jag vill. Det blir naturligtvis lite svårare när det ser ut såhär, det ska jag inte sticka under stol med. Jag njuter!
Promenaden till fiskdammen bjuder på vitsippsglädje. Det är roligt att ha flera vackra promenader att välja på och dessutom märker jag förändringar i naturen bättre om det dröjer några dagar mellan besöken. Igår hjälpte jag till på en svensklektion via Zoom. Jag satt på den här stenmuren och lät amerikanerna uppleva den underbara svenska naturen som en extra krydda till själva språket.
Fiskdammen, men inte en guldfisk så långt mina gamla ögon kunde nå. De kanske behöver mutas med något gott. Vi får ta med det äckliga, glutenfria knäckebrödet nästa gång! (Gick ut i april och är segt och smaklöst, inte knäckigt någonstans.) De känner nog ingen skillnad.
Här förberedde jag en odlingslåda till gurka och pumpa igår. Jag vände på grässvålen och grävde samtidigt ner hästgödsel och sandjord från en hög i trädgården. På med ett tjockt lager gräs, packat. Jag tänker sedan lägga i högar med kogödsel och sätta pumpa och gurka rätt i.
Daggkåpan ska inte vara kvar och gräset runt omkring ska röjas. I lådan till vänster ser du längst upp hur det blir om man inte ser till att stoppa gräset att växa in utifrån. Jaja, det får vi ta hand om sedan. Just i den lådan har det gröngödslats, så det kommer ändå att växa fullt med klöver och vad-det-nu-var-i-fröpåsen.
Slutligen måste jag slå ett slag för den förhatliga nässlan. Jobbig som sjutton, men fantastisk som gödning och jättegod att äta. Se bara till att ha långärmat och handskar då du plockar och skölj noggrant så tar kokningen och stavmixern hand om resten.
Mmmmm… Nässelsoppa redd med lite grädde och pocherat ägg. (Använd så färska ägg som möjligt, knäck i kopp. Vattnet ska stå ca 5 cm högt i en ganska vid kastrull och innehålla 2 tsk salt och 1/2 tsk vit vinäger per liter vatten. Koka upp och sänk värmen innan du låter äggen glida ner i det sjudande vattnet. Koka i 3-4 minuter.)
”May the 4th be with you!” stod det överallt igår. (Det här är en Star Wars-grej. Den fjärde maj leker alla Sar Wars-fans med ord och passar på att fira.) När allt nödvändigt var klart igår bestämde jag mig därför att istället för att städa köksskåp ta itu med högen med textilfix som uppkommit sedan sist och titta på film. (Det passade perfekt att plocka fram sista delen i Star Wars-serien, Episode IX – The Rise of Skywalker.) När jag var i Malmö uppmärksammade till exempel min väninna mig om att fållen på kappan hade släppt, vilket jag helt hade missat. Nu är den på plats igen, lagom tills att det är dags att förbereda vinterkläderna för vilosäsong. Filmen fick gå i bakgrunden medan jag klippte, sydde, strök och fållade. Nu har jag bara ett kuddfodral kvar att sy klart, men det fixar jag i eftermiddag då symaskinen ändå står framme.
För att inte bli överrumplad av återkommande ”måsten” är det skönt att ha rutiner. Jag är duktig på att komma på rutiner jag önskar att jag hade, sämre på att upprätthålla dem. Några har dock satt sig:
Måndag – blomfixardag. Då jag bodde hos mamma och far under deras sjukdomstid anpassade jag mig till deras rutiner och tog över vissa saker, som mammas krukväxtvård. Det var en tidskrävande rutin under ceremoniliknande former. Dusch av vissa större grönsaker, plockande av torra blad, gödning, vattning, emellanåt lite såpvattensprej. När mamma väl gick bort satt denna rutin i mig och sedan dess har också jag krukväxtvård på måndagar. Jag kan konstatera att mina växter överlag mår bättre än de gjorde ”förr i tiden”, med all sannolikhet för att de faktiskt får helt andra förutsättningar på det här viset.
Inför ny klädsäsong – genomgång av garderoben. Detta sker oftast i ganska god tid då det är hopplöst att stå utan vettiga skor och kläder då man behöver dem. Jag ser till att rensa ut plagg som inte använts överhuvudtaget av olika anledningar, lagar småhål, lämnar ev. in på kemtvätt, tvättar och borstar stickade tröjor, spanar på sådant som jag saknat under säsongen och vill hålla ögonen öppna efter inför nästa år (att köpa plagg off-season kan många gånger spara mycket pengar), färgar på urtvättade svarta plagg eller färgar om favoriter som jag vill uppdatera. Vis av erfarenhet ser jag till att fixa lagningar/tvätt/färgning och dyl. innan jag lägger undan något.
I slutet av månaden – genomgång av pappershögen. Pappershögen, ja. Jag har en tidskriftssamlare som agerar uppsamlingsplats för ”viktiga papper”. Oavsett hur duktig jag tycker att jag är på att upprätthålla ordning där missar jag ofta erbjudanden, skjuter upp det där som inte är akut och låter somligt vara kvar i tidskriftssamlaren alldeles för länge. Trots att det är en ofullkomlig metod är det en rutin som jag har haft i hela mitt vuxna liv. Pappershögarna har sett olika ut genom åren. Hyresavier, premier vid samlande av barnmatsetiketter, tävlingskuponger, rabattkuponger, tidningsartiklar… Numera sköts det mesta digitalt och pappershögarna är inte lika omfattande, men nog finns det fortfarande grejer att sortera och hantera!
Hudvård och tandborstning – varje morgon och kväll. Det låter, det. Jag har absolut inga rutiner som tar lång tid, men ser till att tvätta av ansiktet och smörja in mig två gånger om dagen. Sedan mina omhändertagna solskador förra året har jag t.ex. beslutat mig för att smörja in ansiktet med solskyddsfaktor varje dag under sommarhalvåret. Mina bästa hjälpredor för detta är vanliga tvättlappar i frotté, vatten och rengöring, fuktcreme och som sagt solskydd. Inte tror jag att det påverkar särskilt mycket, men jag finner det nästintill meditativt att utöva denna egenvård.
Lymfdränage – varje kväll. Detta är en blixtny rutin som jag kan se mig själv hålla på med så länge jag lever. Detta har inneburit ett lyft för mig. Så skönt att slippa mycket av svullnaden jag sett som något ofrånkomligt så länge jag haft detta problem.
Promenad – varje dag, men inte i ur och skur. Jag gillar verkligen inte att promenera i regn, men annars så!
Det finns säkert fler rutiner jag inte skrivit här, både sådant som är allt för självklart och sådant som jag glömt bort. Vilka rutiner har du? Är de bara av godo?
I samband med min svägerskas pappas begravning fick jag möjlighet att hänga med mina två fina brorsbarn i flera dagar på Skånes vackra västkust. Farhult bjuder på en fantastisk strand och jag kommer gärna tillbaka då havet bjuder på bättre temperaturer för min smak.
Jag är så tacksam över möjligheten att fortsätta utvecklas. Att tillbringa tid med barn utmanar både sega tankebanor, barnasinnet och intellektet! Man får anpassa sig till en dygnsrytm som jag inbillar mig passar bättre för människan än den vi vuxna gärna drar åt. (Det är så lätt att somna alldeles för sent till exempel.) Och barnasinnet! Leken! Att det finns äventyr bakom varje sten! Det är stort då man tänker på det. Tänk, så lätt det är att hamna i rutter. Jag älskar att hänga med mina syskonbarn och ha möjlighet att uppleva småbarnslivet ur ett tantperspektiv.
Söndagen blev en social fest! Med coronaanpassning (Åh, jag lääängtar efter att krama om vänner som man inte sett på länge!) hade jag möjlighet att börja söndagen med småbarnsmys, fortsätta med promenad i vackra Lerberget tillsammans med en av mina människofavoriter, inviga inte bara en, utan två nyinflyttade lägenheter, tillsammans med andra favoriter, njuta av Slottsparken i Malmö, ett veritabelt planttantsparadis och plocka upp maken som hade jobbat utomlands under den föregående veckan. Dagen kändes oändligt lång på ett mycket bra sätt och jag behövde inte stressa över huvud taget. Det måste ha varit mitt livs bäst utnyttjade dag tidsmässigt.
Jag har velat spana in det nyförlovade parets hemvist sedan de flyttade tillbaka till Malmö förra året och nu var det äntligen dags. Så mysig lägenhet i ett härligt funkishus precis bredvid Slottsbarken och Ribban. Den passar dem perfekt! Det var så roligt att få komma dit och se bilderna som skickats i familjeforumet komma till liv.
30 april 1969 hamnade min och mina syskons historia på papper och blev lagligt bärande. Det är klart att våra föräldrar redan hade träffats, men för mig är detta ändå en viktig dag. Grattis älskade föräldrar, omgivna av liljekonvaljfält, maffiga valborgsbrasor och mångstämmiga körsånger där i himlen.
Sång på gården med barn- och ungdomskörer är min bästa uppladdning för den här dagen. Ljuvligt. Vill du själv ladda rekommenderar jag denna sångstund.
De senaste åren har vi traditionsenligt först åkt upp till Klackamåla och sedan samlats på brorsans vitsippsö för att elda lite och grilla på Valborg. I år blir det inte så för mig, men Valborg blir det ju ändå. Igår Zoom-övade vi Valborgssånger med kören och lovade att ”nästa år”, då kommer vi igen.
Så här kan man också fira Valborg. Ha en fin dag, hördu!
Åh, nu börjar det igen! Buketter av trädgårdens och naturens skatter. Jag älskar att se de här små påminnelserna om kraften som finns i allt som växer. En bukett håller oftast inte särskilt länge, men jag njuter så länge de varar.
Nu när dottern flyttat får jag plocka mina egna vitsippor. Det blir förstås inte lika maffigt då jag inte har samma uthållighet…
Hej och hå! Jobba på. Det känns som att jag knappt hann med helgen innan den var över, men det var av trevliga orsaker. Jag tror att många av oss vant oss vid det långsammare coronatempot. Vi jobbar hemma, skrotar omkring hemma, fixar hemma, reser i våra minnen och firar via FaceTime. Nu är tydligen läget värre än någonsin och samtidigt ska allt öppnas upp. Eller, jag har lite dålig koll då min hjärna har svårt för kognitiv dissonans. Jag gillar verkligen inte att få information som talar helt emot varandra från samma källa. Det har ställt till det för mig gällande flera olika ämnen och just nu är det statlig information gällande pandemiläget som känns förvirrande. Det är konstigt att vara den enda i en tunnelbanevagn som har munskydd, konstigt att ständigt undra om det är en förkylning eller en potentiellt dödlig attack som retar i halsen, konstigt att undra om lillsyrrans bröllop nästa sommar kommer att bli som en precoronafest.
Här ser du resterna från dotterns coronaanpassade bröllop förra påsken. I den nu tomma trälådan på stolen hade vi planterat vita penséer som sedan stod kvar mer eller mindre hela sommaren (jag klippte dem en gång för att få igång ny blomning bara). De fröade av sig och nu har vi små penséer överallt i gräset framför ladan. Hur ska vi kunna klippa gräset där nu? Det går ju inte! Jag förstår mer och mer varför Far alltid klippte gräset så konstigt och lämnade oregelbundna hobbar med klöver och andra blommor. Han var miljömedveten, inte konstig. Förresten, det där med gener… De frösådda penséerna kommer i en mängd olika färgkonstellationer, men alla moderplantor var vita. Det är ju spännande om något!
Svärmor och svärfar ordnade fest för min fina svägerska som tagit trädgårdsmästarexamen!!! Fest på lördag och på söndagen fick hon sätta nästan alla sina presenter på prov! Nyexad, nyekiperad och med nya, proffsiga schvung i stegen. Det finns inte många på jorden som är så kreativa som svägerskan. Hon har öga för det vackra och jag är säker på att hon kommer att vara lika strålande bra som trädgårdsmästare som hon är fotograf.
På en av våra promenader såg vi vitsippor som böljade på flera ställen. Själv hittade jag några små plantor i ettårsrabatten som jag aldrig sett där förut. Jag får nog kolla hur jag bäst ska charma dem så beståndet växer! Anemone Nemorosa – ett av de vackraste namn som finns. Skönheter i böljande fält, spännande i ensamt majestät i en minivas.
Havet. Lika inbjudande som vanligt och jag höll faktiskt i tanken att ta av mig om fötterna och doppa dem i sanden precis i vattenbrynet. Nu är det ju fortfarande en särdeles kylig april, men då detta foto togs hade jag precis promenerat i rask takt i bara t-shirt och med vinterjackan knuten runt midjan. När de kyliga vindarna tar i är man glad i de varma plaggen. Lager på lager är som alltid bäst, något som är lätt att glömma då skuggan på norrsidan av huset bara känns isande och man inte fått fart på blodet än.
Jag brukar gulla med denna skönhet då jag promenerar. Nu visade det sig att det finns två likadana. Detta är Flickan (mitt namn). Hennes brorsa heter Bullen enligt husse. Jag älskar ju katter och fick i helgen njuta av mycket sällskap av Flickan. Hon ville dessutom komma in och stod och jamade högt i en timme utanför båda dörrarna. Jag hoppas i och för sig att hon, och Bullen för den delen, kommer tillbaka och hälsar på. Sociala och gosiga katter som är någon annans ansvar gör ju att jag både kan ha kakan och äta den!
Apropå min syster så kom hon hit med detta trädgårdsset! Inhandlat på loppis till ett fantastiskt pris och vi fick förstatjing på det… Mycket tacksam! Jag har suttit och gungat i en av ”farmorsstolarna” flera gånger och funderar på om det till slut kanske blir en liten syrénberså här på norrsidan ändå? Vi tog bort den risiga häcken och har inte riktigt kunnat enas om ny häck, eller om vi ens ska ha någon. Spänningen stiger…
Vi har fått massor av trädgårdsarbete gjort de här dagarna. Det mest spännande projektet är den här häcken som har gått i kompostkvarnen och fått en behandling av eMB. Nu ska den ligga under en presenning i några veckor och ska tydligen sedan kunna vändas ner i jorden precis som bokashi, som jordförbättrare! Jag är mycket ivrig att se resultatet.
Perenn- och dahliarabatten tar långsamt form. Stenmuren ska fortsätta städas och mycket ska hända, men nu finns åtminstone hopp om något som blir lite mer rabatt än ”så länge”. Och byta plats på perenner som hamnat fel är ju inte så svårt! Nu hoppas vi bara att allt tar sig och blommar ut på ett fantastiskt sätt. Phu! Mördarsniglar, torka och bugs – vik hädan!
Först Kungens Kurva, IKEA och ICA Kvantum, sedan en fantastisk promenad längs vattnet i vår vackra huvudstad. Idag har det inte gått nöd på mig.
När jag är i Stockholm gillar jag att se upp. Håller man blicken sänkt är det lätt att bli omkullsprungen och tittar man rakt fram fylls synfältet av komplex, ombyggnationer och en stress som jag inte längre känner mig hemma i. Där uppe är allt så vackert. Ja, eller åtminstone på sina ställen.
Magnolian har försiktigt börjat lätta på kronbladen och längre ner ser du en skymt av allt det rosa i Kungsträdgården. Städer behöver balans och växtlighet för att kännas inbjudande.
Älskade af Chapman, skeppet som har samma namne som min gamla gymnasieskola.
Jag gick upp till Eric Ericsonhallen på Riddarholmen för att tanka lite AF-nostalgi. Döm om min förvåning, och tacksamhet, då jag fick tjuvlyssna till årets AF-fyrors första repetition utanför skolan någonsin. Rysningar av sammanträffandet, och att det var just hit jag styrde kosan…
Innanför de här dörrarna klingar musiken extra vackert. När coronaviruset släpper greppet ska jag fira med en konsert här.
För kulturtanter passar en sväng in på Svenskt Tenn utmärkt. Jag beundrade till exempel min favoritspegel. Den kostar 33 000 kronor och passar därför bra att beundra av olika anledningar, men mest är den bara otroligt vacker. Den här dukningen kändes dock lite ”mycket”. Jag brukar gilla Svenskt Tenns rörighet, men detta var väl magstarkt till och med för mig!
Förut nämnda körsbärsträd och lite folk som passade på att njuta denna årets vackraste dag. (Inte alls så många som vanligt dock. Såklart.) Jag och äldsta dottern var ute. Vi åt smarrig indisk mat, fönstershoppade och promenerade av oss lite. Så kan man också ha det.
