Yngsta dottern hemskolas fortfarande av mig och till viss del av maken. Hon läser enligt en läroplan som jag till största delen bygger på den som svenska ungdomar följer. Vi använder oss av en del svenska läromedel i svenska, matte och tyska. Mycket av sin NO-undervisning får S genom Science Learning Space medan undervisningen i SO, engelska, idrott, teknik, hemkunskap, barnkunskap och musik bygger på ett hopplock av material liksom de flesta av övningsämnena och idrott och hälsa. S går i ”konstskola” två timmar i veckan. Där träffar hon andra hemskolade elever och får en varierad undervisning som mer än väl motsvarar den svenska bildundervisningen. Hon får dessutom piano-, handarbets- och ridundervisning utanför hemmet, så hon slipper bli socialt bortkommen och får chans att utveckla sin talade engelska.
I går byggde S en enkel motor här hemma. Att jobba i lugn och ro och tystnad är den största fördelen med hemskola för just min elev som av olika anledningar har mycket svårt med koncentrationen. På det här sättet får hon möjlighet att inte alltid ligga ”sist i klassen” vilket ofta var fallet hemma i Sverige.
Det talas så mycket om att den svenska skolan ska erbjuda en likvärdig undervisning för alla barn och ungdomar och att det är därför hemskola i princip är förbjudet. Både du och jag vet att det är omöjligt för skolan att erbjuda rättvisa, men det låter så bra. Verkligheten följer dessvärre inte idealistiska måldokument. Jag har mottagit mycket indoktrinering genom den svenska lärarutbildningen. Mycket var bra och sådant som jag är tacksam över, men jag blev också i vissa fall dragen vid näsan. Hemskolning var Djävulens sattyg enligt mina lärare (eller professorer eller adjunkter eller vad de nu var) och jag önskar att vi hade diskuterat det mer och med fler infallsvinklar.
Förvisso följer de flesta lärare i skolan en läroplan som ska ge ”rätt” resultat i slutänden. Jag har mött många fantastiska pedagoger både som elev och som kollega och jag vill tro att de flesta av dem har bidragit och bidrar till något gott. Skolmiljön i sig är dock inte alltid ultimat. Mobbing existerar till exempel inte här hemma, men jag kan lova att jag mötte det i princip varje dag i de skolor jag jobbade, både bland barn och vuxna. Och det där med att erbjuda en lugn och positiv arbetsmiljö, hur ofta lyckas våra skolor med det? Vilka är ”statens” mål för våra barn? Att utvecklas till laglydiga och villigt skattebetalande medborgare? Eller är ”staten” ärligt intresserade av att ge det allra bästa världen har att erbjuda alla barn? Jag vet att det finns kålhuvuden till föräldrar som verkligen gör sina barn en otjänst då de hemskolar dem , men jag vet också att det finns barn och ungdomar som kanske faktiskt behöver något annat än det paket som de flesta skolor erbjuder.
Jag vet att det finns en och annan lärare som läser det jag skriver. Känner du att hemskola kan vara ett alternativ, eller har Sverige gjort rätt som har förbjudit detta alternativ för alla?
Lämna ett svar