Nu skriver vi alltså 2025! God fortsättning på detta nya år. Jag vet många som känner att de behöver andas frisk luft, alldeles för många som har slagits mot sjukdomar under 2024, en del som precis har påbörjat vägen mot något nytt och några som kanske inte har så lång tid kvar på jorden. Just vid nyår känns det för mig peppigt, men jag vet flera som varken uppskattar det faktum att tiden går eftersom det tydligt visar på sådant som de har missat i livet eller bara att slutet på jordelivet är ett steg närmare. Estetsyrran har fixat en härlig nyårslista som vi brukar fylla i på nyårsafton. Några svar är utelämnade pga deras privata karaktär:
2024
Årets resa: Skottland Årets film: Skolan vid världens ände eller Den sista resan Årets serie: vill säga Tunna blå linjen, men tredje säsongen var inte alls lika bra som första Årets musik: alla stunder med Fredrikskyrkans Kammarkör Årets bok: Andrev Waldens Jävla karlar, så konstig och sorglig och rolig Årets spel: Wizard Årets podd: Kvartal total Årets “Ääääntligen blev det gjort”: Kattlucksgalleriet och loppisen får slåss om saken! Årets växt: föränderlig julros ”Pirouette” Årets energitjuv: alla skadedjur i trädgården Årets stressfaktor: * Årets måltid: JohSas bröllopsmiddag Årets familjehändelse: JohSas bröllop Årets utmaning: * Årets uppoffring: tid Årets yrkeshändelse: * Årets inköp: vår bilbarnstol till Lilla L Årets dröm som gick i uppfyllelse: * Årets bästa vana: bloggandet Årets största tekniska framsteg: att jag kunnat lösa flera teknikrelaterade problem själv Årets mest minnesvärda dag: JohSas bröllop Årets hobby: jag kan inte välja, men sticka och trädgårdsarbete har jag lagt mest tid på Årets kärlekshistoria: JohSa, WiMa och JayJo Årets framgång: * Årets debatt: tyvärr alla dåliga politiska sådana som jag inte orkat se mer än bråkdelar av Årets skandal: masspsykos
Bucket list för 2025
Hobby jag vill prova: dansa mer Sak jag vill fixa i hemmet: isolera snickeriet i ladan och göra klar festsalen Sätt jag vill fylla på med energi: promenader Ny mat jag vill prova: laga mer mat ur Ottolenghis kokböcker Ny rutin jag vill skapa: * Mål för träning: * Person jag vill få bättre relation med: * Plats jag vill uppleva: mitt inre Människa jag vill träffa: våra vänner i Orem Ekonomiskt mål jag vill uppnå: * Sak jag vill köpa: mindre Konflikt jag vill lösa: * Något jag vill unna mig: tid att rensa ut Stressfaktor jag vill undanröja: * Rolig sak jag vill uppleva: flera bröllop
Sista dagen på december, sista dagen på året. Imorgon skriver vi i en ny anteckningsbok, får chansen att ta omtag och lägga sådant som inte är värt att ta med bakom oss. Jag älskar dessa naturliga brytpunkter, älskar känslan av fräschhet och möjligheter. Det känns hoppfullt. Vi lägger bakom oss ett år som har varit kantat av svårigheter för många nära och kära. Mitt eget 2024 var fint, men präglat av detta. Att se tillbaka på hela år är klurigt – det finns höga berg och djupa dalar genom alla perioder i livet och även tunga år bjuder vanligtvis på ljuspunkter. Detta är några av de härligheter som detta år lade i mitt knä:
Januari
Jag gick hårt ut med årsordet HEMSLÖJD och sydde bl a en morgonrock i Ellinor Nilsen-stil till äldsta dottern i försenad julklapp. Så roligt jag har tillsammans med min gamla symaskin, nu påminns jag om det igen. Även om jag hittat ett fantastiskt ord att följa mig under 2025 tror jag att hemslöjdsvibbarna får dra med mig in i allt detta nya.
Vi fick lite riktig kyla och det var dags att gå över isen till Jerkö igen. Eller ja, jag tyckte att det var lite läskigt och följde inte med hela vägen, men det var verkligen en minnesvärd dag.
Jag har massor av bilder från vår vackra natur här på Sturkö från januari då det blev många härliga promenader. Mina Icebugs (kängor med dubbar) har gjort att jag återigen vågar ge mig ut då det är halt.
Februari
Ljuvliga dagar i Stockholm, bl a heldag med yngsta dottern då vi gick på Nordiska muséet och njöt av god mat och många steg i vår vackra huvudstad.
Syskonsönerna flyttade in i ny, fin lägenhet och bjöd kusinerna på inflyttningsfest. Vi gamlingar fick också hänga med. Kul att de unga har så fin kontakt med varandra.
Vi hade en givande körhelg på Skärva herrgård. Jag älskar att hänga med detta gäng, de ger mig så mycket energi och glädje!
Mars
Vi firade estetsyrrans femtioårsdag med röjardag och finmiddag i Klackamåla. Jag är så tacksam över henne och mina andra syskon. Här är födelsedagsbarnet längst till vänster, sedan lillastesyster med ättelägg och så resebloggarsyrran.
Odlingssäsongen drog igång i vanlig ordning. Makens installation har hjälpt mig komma igång på ett bra sätt de senaste åren. Syrummet blev det nya inneväxthuset istället för Gurras skrubb och det visade sig funka jättebra.
Vi har pga Lilla L varit mycket mer i Stockholm än förut. Oj, så liten hon var här… Det går verkligen snabbt med utveckligen i början.
April
Den föränderliga julrosen var helt galen i år. Jag har sällan sett något så vackert i rabatten och njöt i fulla drag. Jag vet faktiskt inte om jag fått så mycket ”bang for the buck” av någon annan växt? Denna köpte jag på utförsäljning då den var liten och ”utblommad”. Visst är det viktigt att kunna se förbi någons yttre och försöka hitta potentialen?
Vi firade Valborg på byggarbrorsans vitsippsö i vanlig ordning och fick träffa brorsonens härliga norska fästmö. Härlig dag, en av mina favorittraditioner på året att ”fira” våra föräldrars bröllopsdag här och tänka att det väl ändå var väldigt fint att de träffades.
Vi fick vara valpvakt till svägerskans lilla skälliga yrväder. Hon älskar att vara här ute på Sturkö där det finns något att sniffa efter i varje litet hörn.
Maj
Ja, men första rejäla sparrisskörden blev dokumenterad och jag känner munnen vattnas igen. Trots att lådan som sparrisarna råkade hamna i av misstag inte ger de bästa förutsättningar får vi ändå tillräckligt mycket för att kunna njuta och till och med kunna bjuda någon på det goda.
Vi blev gudföräldrar och fick en härlig dag i Lund.
Våra ”Lidl-fruktspön” blommade för första gången, men på svägerskans inrådan plockades blommorna bort för att ge våra klenisar en chans att växa på sig lite. Vi får väl se om de klarade torkan förra året, jag är inte helt säker på det.
Juni
Vi städade ut i ladan för att bereda plats för snickeri och kunna fixa loppis. Ojojoj, det blev många timmar lagda där.
Min fine brorson tog studenten och det blev fest i Bredavik.
En härlig midsommar i goda släktingars och vänners lag firades med solen skinande, återigen över Bredavik. Fina E sydde ett skyddande tak till ”grillbordet” innan festen drog igång och vi var över 70 personer på plats. Ojojoj, vad våra föräldrar skulle ha myst.
Juli
Äldsta dottern och hennes familj var på besök i flera veckor. Njutbart. Vi var i naturreservatet och fikade bland kossor och dotterns ”typ” koskräck inbjöd till spännande utmaningar. Se, det var en rolig utflykt!
Loppisen drog igång och jag tror jag träffade nästan varenda granne. Kul att de tog chans att presentera sig då chans erbjöds. Nästan alla var trevliga, även sommargästerna som kom in och semesterloppade. Faktiskt en betydligt mer social tillställning än jag hade trott.
Syskondagen – favorit i vanlig ordning! Den här gången fick vi åka häst och vagn och blev bjudna på korv och våfflor med vacker utsikt. Att få träffa fars kusin var också jättetrevligt och upplysande. Han berättade mycket om släkten som jag inte visste.
Augusti
Det går inte att blunda för det faktum att en stor del av mitt liv handlar om det här under sommarhalvåret. Efter allt pysslande och vårdande och vattnande och rensande och gödslande är det äntligen dags att verkligen njuta av blomsterprakt och god mat.
Maken och syrran har haft lite otur med biodlandet, men årets honungsskörd blev inte helt kass. Tyvärr ljunghonung. Eller, jag gillar ljunghonung, men den är svår att utvinna och har en lite mer intensiv smak. Nu är dock fyra bisamhällen igång, vi hoppas på en härlig vår med en massa honung 2025.
Vi hade möjlighet att fira en hel del under 2024, bl a makens och min trettioåriga bröllopsdag. Glamping vid Östersjön bjöd på en av årets absolut bästa dagar.
September
Orsaken var väl inte så trevlig, men det var ändå underbart att kunna hänga med syrran i Skottland i en oplanerad vecka. Tack för livet.
Möhippa för yngsta dottern, en så mysig kväll där vi åt gott och pysslade inför bröllopet.
Att få hänga med några av människorna som betyder mest i mitt liv en dag var också finfint. Min faster bjöd in till ännu en möjlighet för mig att lära mig mer om släktens historia. Hon och hennes man tar så fint hand om fars föräldrahem. Det betyder mycket för mig att kunna komma dit lite då och då.
Oktober
Att fira Lilla L:s ettårsdag var naturligtvis en riktig höjdpunkt! Tänk så glada vi är att ha henne i våra liv.
Yngsta dottern har de senaste åren fått flytta runt i Stockholms andrahandsmarknad och som inneboende. Fy sjuttsingen, det har inte varit lätt. Detta var sista flytten från detta och vi tackade återigen Kian som varit med om så många flyttar vid det här laget att de är omöjliga att räkna. Sicken flyttbil. Det hade vi nog inte räknat med när vi tog med den i containern från USA.
Årets vackraste dag fick vi då estetsyrran och jag var i Klackamåla för att samla in naturmaterial till det kommande bröllopet. Ett sådant ljus har jag nog aldrig upplevt under dagtid. Allt började med denna hysteriska regnbåge och ljuset följde oss hela vägen hem.
November
En av de bästa dagarna på året var naturligtvis yngsta dotterns bröllop. Efter viss skrämselhicka löste sig allt med hjälp av insatser från vår fantastiska storfamilj och goda vänner. Wow. Jag blir tårögd bara av att tänka på dagarna runt denna ögonblicksbild! Bröllopet blev precis det brudparet drömt om. Vackert, roligt, fint, fantastisk mat och känslosamt.
November handlade också mycket om svägerskans och svågerns nya hem. Det är fantastiskt, men kommer att kräva många års insatser. Innan det var dags att flytta in skulle gamla golv rivas upp och så skulle det såpskuras. Fint att kunna hjälpa till lite. Jag är så glad för deras skull och tror att de kommer att få ett jättefint liv här.
Vinterns första och enda snö så här långt kom precis i tid till brorsbarnens årliga julpysselhelg. Kunde den ha kommit bättre? Svar: nej. Snögubben de byggde var så fin och hann leva i nästan ett helt dygn innan hans liv var till ända.
December
Love Actually in Concert, adventspyssel, Stockholm i december med min (nu f d ) japanska utbytesstudent, träff med fina vänner, julkonsert i Gubbis, Adolf Fredrik-Lucia – alltså decemberveckan i Nynäshamn och Stockholm bjöd på extra allt. (Foto: Lilla Ls mamma)
Vi firade svärmor med tårtfest och jag påmindes om hur roligt jag tycker det är att baka.
Att hålet efter kattluckan numera är galleri är stort. Efter åtta år med ett fyrkantigt hål i dörren känns det rätt fint att det äntligen är åtgärdat och jag har lust att fixa en massa fler grejer i samma paritet. Typ saknade lister, garderober som behöver dörrar eller skynken och lite sånt.
Att göra en sådan här återblick är lite klurigt. Vissa perioder är så intensiva att ett par dagars aktiviteter hade räckt för att fylla hela månadens kvot med skojigheter. Jag gillar i alla fall att ge bara det ljusa en plats på detta viset. Det har som sagt varit ett år med mycket oro och ledsamheter. Det är ingenting jag försöker skyla över, men allt har sin tid och plats tänker jag. Det är också viktigt att tänka på detta när man tittar på andras liv som kan te sig lätta eller överdådiga då allt det jobbiga och svåra inte får någon plats. Det kan inte delas öppet, SKA inte delas öppet.
Nu ska jag dricka kamomillte med honung och fortsätta se tillbaka på året och göra planer för nästa samtidigt som jag hostar ikapp med maken och sonen. Hoppas att just du som läser här får en fin nyårsafton och att 2025 börjar på bästa sätt!
Klockan är bara strax efter arton och jag sitter i soffan med den 28-årige sonen. Diskmaskinen och tvättmaskinen går båda två och granen är flyttad för att vi ska kunna se på film om en stund. (Vådan av att ha ett litet hus är att vi får trolla för att få till olika funktioner, men det går bra. Dessutom sa vår granne häromdagen ”vad skönt att ha ett så stort hus som ni” – allt är verkligen relativt!)
Jag har älskat att kunna vara så mycket här hemma den senaste veckan. Nu är det väldigt tyst trots att hushållsmaskinerna jobbar hårt. Det är naturligtvis Lilla L:s närvaro som saknas. Hon sitter i en bil på väg hem tillsammans med sin morfar och sina föräldrar. Imorgon får jag därför ofrivillig sovmorgon. Det har varit så fint att kunna hänga med henne tidigt om morgnarna medan de andra vilat i några timmar till. Jag har hört så många säga ”jag är ingen bebisperson”. Det är dock jag. Bebis, litet barn, trollunge, frigörelsefasbarn, tonåring – det spelar ingen större roll. Jag gillar alla faser. Men mitt lilla barnbarn älskar jag mest av allt och just nu känns det väldigt tomt här hemma. Ja, det var bara det.
Sista dagarna med gänget har bjudit på ännu fler träffar med familjemedlemmar både på min och makens sida. Så mysigt! Danskarna åkte hem i förmiddags, imorgon åker barnbarnet hem med sina föräldrar och sonen stannar tills på torsdag. Jag har haft det oförskämt bra den här veckan och är tacksam att vi har fått ihop schemat. Jag vet att julen är jobbig för många, så jag tar det inte för givet. Tack mamma för din julkärlek som fortfarande sprider svallvågor!
Märker du något konstigt med granen? Fullt riggad Disneygran på övre hälften och bara ljus där nere… Lilla L har bara tagit sönder en grandekoration, men varje gång hon har kommit gående med julkula eller något annat har vi hängt den utom räckhåll. Detta har blivit resultatet. Jag fnissar varje gång jag går förbi granen och lägger märke till hur den ser ut.
Varje dag hänger vi med lilla och stora familjen. Nu fortsätter vi mellandagarna med ännu fler släktmöten. Så mysigt, detta är mitt drömliv. Imorgon bitti åker danskarna hem, resten åker på söndag. Jag hänger med Lilla L varje morgon för att ge hennes föräldrar sovmorgon och samtidigt få njuta av hennes sällskap. Hon är verkligen charmig. Nu på morgonen satt jag med son och svärson och hade något slags filosofisk diskussion som ledde till att jag nu valt årets ord! Det återkommer jag till.
Nä, nu börjar det här uteblivna fotandet bli lite trist. Jag får kanske kommendera mig själv till ”fem foton om dagen”? Mitt konstnärliga förklädesfoto visar dock precis rätt känsla för julaftonen! Ljus och väldigt julig. Jag är glad över att julen fortsätter kännas lite magisk trots att jag har blivit rätt gammal och emellanåt lite cynisk. Men nä, den cynismen bär inte långt. Ge mig istället mer jul! Igår träffade vi ett par av mina syskon med familjer, idag kommer delar av makens familj. Låt julmaten fortsätta svälla över linningen. God fortsättning!
Påminnelser om att vi människor så ofta påverkar vårt eget välbefinnande negativt genom att inte se ljuspunkter i vardagen har kommit flera gånger de senaste dagarna och från flera olika håll. Att tänka ”när det här är färdigt, då…” berövar oss på själva livet! Vad händer om vi tar ansvar för hur det ser ut här och nu, oavsett om det är fest eller vardag? Vad kan vi göra för att hjälpa oss själva? Jag berättade att ordet LJUS finns som favorit inför nästa år. De senaste dagarna har det rentav attackerat mig. På ett positivt sätt, alltså… Här är några ljuspunkter som har fått mig att stanna upp och uppskatta mina ”nu” (dörrprojektet har varit in the making sedan flera år, jag ser verkligen fram emot resultatet):
Idag är det dags för julkonsert med kören och jag ska snart åka iväg. Sedan kommer danskarna och julen får väl anses dras igång på riktigt. Jag flaggar för en lugnare bloggvecka då jag ser fram emot att praktisera de maningar som kommit om att inte driva på framåt för mycket. Jag vill med det önska dig en fin helg och upptakt på julfirandet. För dig som inte firar jul vill jag naturligtvis också önska fina dagar! Ta hand om dig.
Snart kommer hon hem till mormor och morfar för att fira jul med oss. Ja, jag vet. Jag är lite tjatig om Lilla L. Hon var en efterlängtad liten krabat då hon kom, ett älskat barn med ett tryggt hem, trygga föräldrar, kärleksfullt nätverk. Jag har de senaste dagarna flera gånger blivit påmind om att detta inte är verkligheten för så många. Det går inte att ta in all ondska och allt elände som finns i världen. Jag hoppas att våra enkla gåvor till hjälp av olika slag når fram till ett barn som inte har allt det som Lilla L fått, till en familj som kämpar, till en gammal ensam människa, till någon som inte har det som behövs för att kunna ge sina barn en anständig jul. Jag vet att jag är privilegierad. Jag vet att jag har det bra. Jag vet också att jag blivit undervisad om att dela med mig av det jag har, allt från kapital till kunnande, avlastning, känslomässigt stöd och hjälp av annat slag. Just i juletid blir jag extra påmind om föräldrarnas fina insatser, många gånger i det tysta. Det är fint att det fortfarande hör av sig människor som vill tacka för sådant som de gjorde. ”God jul” – i detta enkla uttryck ligger en hel ocean av känslor, insikter, minnen och möjligheter. Ingen ska behöva sitta ensam på julafton och jag är tacksam för att det åtminstone finns julfirande för ensamma seniorer här i vår hemstad. En vacker dag ska jag se hur jag kan engagera mig mer i något liknande, men nu satsar jag på att ge lilla och stora familjen allt jag har den närmaste veckan.
Så sjunger han varje gång det är dags för något med minsta juliga tema, vår vitryske vän. Är det något han kan så är det att ge rätt energi och förväntningar inför det som komma skall – god mat, t ex. Nu sjunger jag också nudejuligen när jag håller på att julpyssla, den här gången i ganska god tid jämfört med mig själv. Idag har det varit fokus på övervåningen. Jag har städat och bäddat till ”ungarna”. Tycker det är så mysigt att få rå om dem när de hälsar på, men uppskattar också all hjälp i köket och den härliga stämning som uppkommer nu när de mest är vuxna och vettiga och fina människor. Har också slagit in de sista julklapparna, eller nej förresten, jag vet ju att det blir fler. I år har jag åtminstone tillräckligt med julpapper efter förra årets brist. Tror det står nio rullar (alla är dock inte fulla) i hinken med presentpapper. Bättre med för mycket än för lite är kanske inte alltid sant, men ibland stämmer det väl. Här får du ett litet galleri med sådant jag roat mig med de senaste dagarna. Slagit in julklappar liiite finare än om de slås in 00.43 på julafton t ex, jag som verkligen gillar att pyssla och fixa. Jag blev inspirerad från olika håll av tips om filmen Snösystrar på Netflix och hade den på medan jag slog in presenterna. Det visade sig att norska kräver lite mer uppmärksamhet än jag hade tänkt mig, men det blev bra ändå. Och grät gjorde jag också! Fin film, men sorglig.
I söndags valde maken en perfekt gran på parkeringen vid Amiralen. 350 riksdaler, tät och grön men lite smalare som vi hade pratat om. I måndags satte han in den och fick upp belysningen. Jag har sedan barndomen sovit i soffan första natten med granen och detta är en tradition jag fortfarande upprätthåller efter sisådär 45 år. Jag minns inte exakt när jag startade, men klart är att jag var igång 1982 då jag var tolv år. Detta är lika mysigt varje gång! Älskar känslan. Som du ser på en av bilderna har granen fällt enorma mängder barr, men de verkade komma från några torra smågrenar längst in vid stammen. Vet inte varför det skulle vara så, men fotade både måndag och tisdag kväll innan jag dammsög. Idag har det knappt trillat några barr alls, så kanske behöver vi inte reklamera. Det hade varit skönt att slippa.
Jag fick ett underbart blombud via Swish och förfrågan om jag kunde tänka mig att köpa och pimpa lite julblommor själv. I första omgången blev det en amaryllis och nya hyacinter till fina krukan från Waldemarsudde, men det finns pengar kvar till en nyårsblomma också. Smart att inte skicka bud den vanliga vägen, på det viset blev det mycket för pengarna.
Eftersom vi har olika folk här hemma (förutom barnen) varje dag från tisdag till lördag i nästa vecka har jag börjat baka och frysa in en del. Det är skönt att vara förberedd och inte behöva stå i sista minuten med allt. Dagens bak blev lussebullar med fyllning av mandelmassa och kardemumma. Maken var mycket nöjd med denna version.
Vid någon jämn eller halvjämn födelsedag fick jag ett julträd av familjen. Börjar bli så gammal att jag inte kommer ihåg precis vilken. 30 eller 40 gissar jag, har haft det i ägorna i rätt många år. Idag limmade maken fast ljusarmarna som irriterande nog alltid har svingat lite hit och dit. Mitt julträd är fint, men saknar hästarna som oftast står i basen. Visste du att julträd är en tradition från södra Sverige, främst härifrån Blekinge? Här kan du se flera fina från Blekinge museums samling. Det var lite från mina senaste dagar. Nu är det dags att sova inför en lång dag imorgon.
Jag älskar att fira saker och ting. Framför allt gillar jag födelsedagar. Det har blivit förstärkt efter att ha varit med om att nära och kära gått bort mycket tidigare än vad som kan förväntas. Födelsedagar är inte något att frukta eller oja sig över. Att tiden går rår vi inte på, men att vi fortfarande är med i leken är värt att fira varje gång! Ett år äldre – so what? I ett samhälle där erfarenhet och visdom ”inte ska tryckas i ansiktet på de yngre för att de ska slippa uppleva ’ageism'” och varje tecken på tidens gång ska suddas ut med knivar och sprutor, där en regering med ledare utan erfarenhet hyllas och personer med fler år på nacken per automatik ses som bakåtsträvande – i ett sådant samhälle uppstår onödiga slitningar. Nytänkande har absolut sin plats, men inte så ofta som man kan tro. Om projekt på skolor, i kommuner och i ledningsgrupper mer ofta hade utvärderats och att informationen som kom fram sedan hade utnyttjats tror jag att vi hade sett ett bättre fungerande system. Men detta var inte tänkt att bli ett politiskt inlägg. Inte alls.
De dagar våra barn fyller år blir jag alltid lite extra känslosam. Jag kommer ihåg förlossningarna, åtminstone de versioner som har skapats efter att ha berättat olika delar av dem under de senaste 28 åren. Jag minns födelsedagar och olika åldrar och olika intressen och typiska uttryck och roliga historier. Jag minns min kärlek till var och en av dessa underbara och komplexa individer som jag har känt längst av alla, de som har vuxit i mig och vars personligheter jag redan delvis kände då de gjorde sin entré i den dystra och kalla världen. Jag gläds åt deras framgångar och jag ser de hinder de behövt forcera för att ta sig dit de är idag. Jag ser hur de tar sig an livet ur helt olika angreppsvinklar, men ser också att de fått med sig väldigt liknande tekniker och verktyg från oss föräldrar. Jag är tacksam för att jag fortfarande får ha dem här och vet att det inte är en självklarhet. Att få ett långt liv är inte en självklarhet och att vuxna barn vill ha med sina föräldrar att göra är inte heller säkert.
Idag är det vår yngsta dotters 24-årsdag. Hennes födelsedagar har många gånger firats tillsammans med hennes farmor som fyller år dagen innan. Igår var därför jag och maken hos svärmor och firade henne med tårtkalas, men dottern får vi fira via FaceTime eftersom hon och hennes man ju bor i Danmark och dessutom flyttar till ny lägenhet idag. De kommer dock på lördag och stannar i en vecka, så då firar vi lite extra. Jag tror vi får göra en sådan där julgranstårta som svärmor hade gjort – så fantastiskt god med marängbotten och sötsyrlig frukt. Själv hade jag bakat Schwarzwaldtårta och Oscar II-tårta (jag lägger aldrig rostad mandel ovanpå, men det är också gott) och tagit med mig. Just Oscar II har vi till både påsk och födelsedagar – funkar även bra för mig som inte äter vetemjöl.
Schwarzwald är svärmors favorit och den testade jag att baka första gången förra året. Inte så pilligt som man kan tro. Mer roligt att få mala rostade hasselnötter i makens mandelkvarn (han fick den i present av syrran som plockat upp att han fascinerades av sin mormors sådan då han var barn) och försöka göra tårtan estetiskt tilltalande med ganska enkla knep. Jag hade dock velat ha en tyll som gör snyggare toppar på spritsdetaljerna. Den jag använde igår är mest till semlor och den andra jag har ger snygga längder. Ett toppentips angående Schwarzwalden är att köpa färdigrostade hasselnötter!!! ICA gott liv (finns kanske andra också), så värt att slippa pilla med att rosta själv utan att bränna och sedan försöka få bort skalen.
När vi kom hem var det sedan dags att fira oväntade nya relationer genom att återigen träffa ”bloggbrudarna” som Anna drog ihop. Denna gång hade träffen jultema. Så roligt att kunna mötas på detta sätt – fem kvinnor med ungefär lika många år under rocken som bloggar och älskar julen. Somligt väldigt olikt, somligt väldigt likt. Och visst är det värt att fira att det i dagens samhälle finns medmänniskor som är villiga att se på varandra med generösa, inkännande och inbjudande glasögon? Jag är jätteglad att vi redan planerar för en tredje träff. (Den fina julkrubban från Mexiko är svärmors. Hon köpte den för några år sedan på fd Afroart, numera A world of craft, men jag ser den inte i deras butik. Något att hålla ögonen öppna för på Tradera eller liknande?)
