Ditten och Datten

Borta bra och hemma är, tja, hemtrevligt.

2 kommentarer

Efter att ha stigit upp 5.20, haft något som närmast kunde liknas vid släktträff utanför Adolf Fredriks kyrka, fått njuta härligt lussetåg och överlevt Stockholms morgontrafik kunde jag sedan köra hem till Sturkö medan maken satt bredvid och jobbade från passagerarsätet. Lilla L i lusseskrud är så ruskigt gullig, så fotona på henne får illustrera alla lussetåg som gick under gårdagen. Fotona togs av hennes mamma.

I Mörtfors plockade vi upp lite grejer och njöt av det frostiga landskapet. Byn är osedvanligt idyllisk under vintern och ger god energipåfyllning oavsett årstid. I Kalmar fick vi stanna så jag kunde ta ett samtal på en lite undanskymd parkering med god belysning medan maken fick sätta sig en stund på IKEA. Den sista sträckan på nya E22 har ännu inte öppnats upp, så vi passade på att fylla på varor på den fina ICA som de har där. Undrar just om folk kommer att fortsätta stötta butiken även om E22 fortsättningsvis kommer att gå utanför bykärnan?

Väl hemma var jag tacksam över att brorsan hjälpt till att hålla koll medan vi har varit bortresta. I hallen låg både paket och lite post. Adventshyacinter och amaryllis hade säkert givit sin bästa prakt till dammråttorna den här veckan, men nu såg de ledsna ut. Bäst att byta ut dem med nya stjärnor inför begivenheterna under julveckan. Efter att ha slumrat en halvtimme på soffan var det dags att steka köttbullar på 1,6 kg blandfärs till kyrkans julfest. Sedan var det skönt att lägga huvudet på kudden i egen säng.

Förra året hade jag som mål att skriva ”vanlig” dagbok hela året. Detta mål uppfylldes och jag bestämde mig för att fortsätta. I år har jag skrivit i en dagbok med en vecka per uppslag som bara erbjuder några rader per dag. För ett par veckor sedan tröttnade jag och har inga planer på att skriva ikapp. Möjligtvis lämnar jag ”ett hål” i mitt liv och fortsätter härifrån. (Jag har ju alla mina Trettio tacksamma dagar från november, jag kan skriva ut de funderingarna och lägga i dagboken. Eller inte.) Här i bloggen kan jag skriva långa dagboksinlägg om jag vill, eller om funderingar jag har, eller låna listor från medbloggare, eller fotobomba, eller ha utmaningar, eller… Med ojämn regelbundenhet tänker jag över vad jag egentligen vill med bloggen, men det landar alltid bara i något slags konstaterande om att jag vill fortsätta. Tack bloggen för att du går hand i hand med mig genom livet! Här kommer min favoritlåt just nu, ett väldigt speciellt arrangemang med folkmusikvibbar. Länkar till musik jag gillar hade varit svårt att få med i en pappersdagbok!

Continue Reading

Ditten och Datten

Inredningskonsult.

4 kommentarer

Resesyrran och hennes man driver en padelhall. De är mycket engagerade i sitt närområde och jobbar hårt för att få till en verksamhet som funkar för många olika grupper av människor. Hösten 2025 börjar deras intilliggande gymnasieskolas idrottsprofil erbjuda padel som alternativ, något som jag tycker är jätteroligt. Det är härligt att höra hur viktigt det sociala sammanhanget är, inte bara själva padlandet. Därför är det fint att padelhallen även erbjuder platser där man kan sitta ner och umgås. Det finns t o m bord att sitta och läsa läxorna vid. Jag tycker att det är extra fint med platser där flera generationer naturligt umgås med varandra. Häromdagen fick jag vara med i hallen, möblera om och försöka få till ännu bättre förutsättningar för varierande möjligheter att interagera på. Jättekul att få chansen att vara inredningskonsult! 😅

Efter en intensiv period blev padel-Sverige övermättat med en padelhall i varje liten avkrok. Nu har det dock lugnat ner sig och många hallar har konkat. Det ska bli intressant att se om padel efter en något skakig tid fortsätter att vara lika ”Svenssonskt” som innebandy och fotboll. Det finns flera tecken som tyder på det.

Continue Reading

Ditten och Datten

Ett ljus i natten.

6 kommentarer

Jag älskar ljus. Jag älskar solen, månen och stjärnorna. Jag älskar leenden. Jag älskar blixtar och dunder. Jag älskar förändringen i blicken då ett barn plötsligt förstår något. Jag älskar julbelysning. Jag älskar en rätt upplyst scen. Jag älskar ljusa själar. Jag älskar trädgårdsbelysning en sen, varm sommarnatt. Jag älskar mysbelysning med stearinljus och fotogenlampor. Ja, jag älskar ljus.

Continue Reading

Ditten och Datten

Adventspyssel och julkonsert.

4 kommentarer

Vissa traditioner känns extra värdefulla att upprätthålla. Adventspyssel med min resesyrra och hennes familj känns precis som en sådan. Sedan jag och maken hamnade på Sturkö har vi försökt pricka in pysslet så att vi också kan gå på minst någon julkonsert och Luciamorgon med AF medan vi ändå är i Nynäs/Stockholm. Dessa dagar är så värdefulla för mig.

I år var det lite extra kul. Våra två äldsta, svärsonen och Lilla L kom såklart. Jag och syrran har två syskonbarn som pluggar i Stockholm som också hakade på, liksom den enes fästmö. Hamburgare, pyssel, pepparkakshus, jam session, gemensam jul-Spotifylista och lussebak – där har du ett gott recept på adventspyssel. Att ett par av syrrans kompisar kom förbi blev bonusingrediensen som gjorde det lite extra gott.

Maken, jag och dotterns familj drog iväg lite tidigare för att gå på julkonsert i Gubbängen. På ”samma” julkonsert träffades vi för 31 år sedan. Då spelade jag fiol och sjöng i kören medan maken var vis man. The rest is history. Jazziga och klassiska toner blandades i ljuvlig harmoni och vi kom ut i den halkiga natten med ännu lite mer julkänsla i bagaget. Tack andra advent!

Continue Reading

Ditten och Datten

Om att skämmas på sopsorteringscentralen.

12 kommentarer

”Jo, jag kan läsa.” ”Ja, men DEEEEET var ju bra.” Jag höll på att bryta ihop av nervöst skratt och ville samtidigt gråta medan rodnaden spred sig upp längs halsen, så gammal jag är. Vi hade packat vår älskade (flyttbil) Kia full av skräp från vinden hos svägerskan och svågern för att lämna på återvinningscentralen Mältan. Milda makaroner, jag som är så duktig på att sortera vanliga sopor blev utskälld efter noter då jag kastade ett gammalt vitt IKEA-hyllplan i ”brännbart”-containern. Sedan fick jag kommentarer om att vi väl inte brukade vara där och sortera, för då hade jag vetat att det fanns en container specifikt för målat trä. Det är minsann inte roligt för personalen att få en massa extrajobb pga folk som slänger grejer fel. Och det skulle vara mycket bättre om jag frågade än att gissa, eller förresten, du kan väl läsa? Därav den inledande kommentaren. (Jag hade helt enkelt tänkt ”ett IKEA-hyllplan utan metall är brännbart”. Det fanns liksom inget gissande inblandat.) Fy, jag har inte känt mig så förminskad eller dum på länge. Han fortsatte ju bara.

Jag tycker mer och mer illa om snorkiga kommentarer med bitsk underton (hej till mitt yngre jag) och jag tycker att det är särskilt opassande i en situation som den ovan. Denne mans uppdrag borde rimligtvis vara att vara behjälplig, inte att sätta dit folk och få dem att skämmas. Eller? Jag är övertygad om att mannen som jag mötte har autism. Vi har minst sagt en del autistiska drag omkring oss och jag vill tydliggöra att jag inte har någonting emot denna personlighet. Autism och tydlighet går hand i hand och att följa regler är något som personer med autistiska drag brukar hantera med bravur. (Därav specifikt bra på att jobba för statliga myndigheter och liknande, då finns inget utrymme för korruption.) Jag vet att många pga autismen har svårt med det sociala samspelet, men vet också att man kan lära sig grundregler så att man åtminstone inte upplevs som rent otrevlig. Jag borde skicka in ett klagomål om bemötandet. Inte för att klaga på denna specifika individ, utan för att lägga till ”trevligt bemötande av sopsorterare” som en lika viktig regel att följa som vilken container man slänger vad i.

Continue Reading

Ditten och Datten

Thanksgiving 2024

4 kommentarer

För första gången på länge fick de trettio tacksamma dagarna sluta med en riktig baluns exakt den sista november! Thanksgivingfirandet blev toppen, maten var smarrig precis som vanligt och sällskapet trevligt. Det brukar alltid vara något som går lite åt skogen (som att kalkonen trillar i golvet, något glöms bort eller ishalka gör att några av gästerna inte kan komma), men det värsta som hände var att jag blev så mätt att jag inte orkade äta upp min efterrättspaj. Det går att leva med.

Efter adventskonsertsrepet hastade jag ner till Ölandsgatan och hann njuta av den fina innegården som alltid gör mig lika glad. Igår var den extra fint städad, räfsad och dekorerad. Så kul att se en av våra pumpisar ståta i all sin glans på trappan upp till studentlägenheterna på övervåningen! Undrar just om de två unga männen som bor där uppskattar min systers superkrafter gällande att göra omgivningen vacker?

Eftersom vi är Thanksgivingfirande svenskar har vi lagt oss till med lite egna traditioner, som att servera julmust till maten. (Det finns även annat för den som så är hågad.) Alla har fått sin egen roll. Just gällande denna måltid brukar jag handla, göra stuffing, gröna bönor, kalkon och kyckling, syrran och hennes man förbereder och gör sitt hem extra inbjudande, gör sås och frallor, maken gör potatismos och testar/skär kalkonen och äldsta dottern brukar fixa till sötpotatisen. I år var inte hon här, så vår son tog över det ansvaret med den äran. På bordet stod också min fasters lingonsylt och äppelgelé, så gott med detta sötsyrliga tillskott istället för de traditionella tranbären. Ja, och så får inte desserten glömmas bort! Syrran hade gjort en glutenfri nötpaj med ”pecanpajskola”, våra vänner hade gjort en Smash-cheesecake och en pecanpaj. Yummy, yummy. Ingen behövde gå hungrig hem, det är allt jag har att säga om denna middag.

Detta ansvar är inte oviktigt! Ej färdiggräddad kalkon är riktigt sunkigt och lika trist är det med en övergräddad torris. Jag fixar kryddningen och den rätta färgen, maken tar hand om resten.

Här är min mycket söta och kompetenta syrra. Älskar hennes familjs hem, det är både vackert och mysigt! Alla foton jag tog igår blev tyvärr lite suddiga pga kletig lins. Jag upptäckte det först när vi var på väg hem, men då var det så dags. Värre har hänt, tänker jag.

Har du sett så härligt? Tänk alla som går förbi porten varje dag, undrar om de kan tänka sig precis hur mysigt det är här? Jag älskar att sitta i den där jacuzzin och titta upp i stjärnhimlen! Det hoppas jag få göra någon gång snart igen. Tack för ännu en fin Thanksgiving, tack för livet, tack för familj och vänner. Tänk så bra vi har det, som svågern brukar säga.

Continue Reading

Ditten och Datten

”Om jag tappar minnet helt – vad jag inte tycker om.”

4 kommentarer

Hej Anna! Här kommer listan som jag stal idén till direkt från ditt inlägg.

  • att ärmarna blir blöta längst ner, närmast händerna
  • blodkorv/blodpudding, den enda mat som fått mig att spy
  • överraskningsfester för mig (men jag älskar att överraska andra, denna får jag kanske jobba lite på)
  • musik som hugger mig i huvudet som en gaffel (somliga musikgenrer räknar jag som musik lika mycket som jag räknar schack som en sportgren, exempelvis rap och diverse skrikmetal, så jag borde kanske bara skriva ljud som hugger mig i huvudet…)
  • att vara kall om fötterna
  • när folk, inklusive moi, säger en sak och gör en annan, typ skenhelighet (men detta kan ju gälla en massa som inte är heligt alls)
  • att putsa fönster, men jag ÄLSKAR putsade fönster
  • när vuxna tycker illa om barn och ungdomar, och inte tar reda på vad det är som skaver och åtminstone försöker ge ungen en ärlig chans
  • när vuxna inte tar ansvar för sitt känslomässiga bagage och fortsätter skylla sitt dåliga beteende på hur de blivit behandlade och vad de upplevt (och inte gör något för att lära om)
  • kombinationen matos, svett och stark parfym
  • människor som inte visar tacksamhet för någons ansträngning, utan genast hackar på det de inte gillar
  • när alla tycker lika illa om något, men förlitar sig på att någon annan ska protestera och ta smällen
  • masspsykosmentalitet/flockbeteende
  • högar som blir stående/liggande ”för att jag ska ta hand om dem”, men som aldrig blir åtgärdade
  • migrän
  • olyckliga slut på böcker och filmer
  • snålhet, både känslomässig och praktisk
  • att inte räcka till/känna att jag inte drar mitt strå till stacken
  • att hetsas till dåliga beslut
  • lurendrejare, särskilt de som utnyttjar barn, gamla och försvarslösa

Continue Reading

Ditten och Datten

Soppa på en spik, fortsättning.

6 kommentarer

Hur går det att omvandla grejer som inte behövs till pengar i handen? Jag lade till etiketten ”soppa på en spik” till dessa inlägg, så får vi se hur ofta jag får tillfälle att använda den. Efter att ha håvat in de innestående pengarna på gamla SL-kort började jag strukturera upp saker och ting. Det allra första som hände var att en hel IKEA-kasse lämnades in till Pingskyrkans second hand. För det samlar man dock bara skatter i himmelen. Däremot har jag också sålt lite grejer på Tradera. Än så länge har jag dragit in 484 kronor och har minst 45 kronor till att hämta på de auktioner som fortfarande är igång. Jag hoppas dock att flera bud kommer snart! Det har onekligen varit roligt att se sådant som bara orsakar stök eller tar upp onödig plats i skåp och garderober omvandlas till julklappspengar. Jag vill därför fortsätta övervinna min ovilja att ta itu med de förberedelser och det efterarbete som behöver göras för att kunna håva in några pengar.

Viktig information för en Traderaannons är som följer:

  • sanningsenliga fotografier, gärna fler som visar grejerna från olika perspektiv
  • lika sanningsenlig beskrivning, gärna med adjektiv som beskriver på ett talande sätt
  • alla eventuella felaktigheter utpekade, exempelvis fläckar, nagg eller hål
  • mått och vikt
  • tillräckligt tilltaget porto för att räkna in både det som ska skickas och packmaterialet

När jag ska förbereda för en annons ser jag till att få grejer i gott skick. Diskar, stryker och liknande. Därefter hittar jag ett ställe där jag kan fotografera utan distraherande omgivning. I syrummet finns det en sockel vid murstocken som funkar perfekt, men det går naturligtvis bra var som helst där omgivningen inte är stökig. Bra ljus är viktigt, liksom fokus så att inga detaljer missas. Eventuella skador fotograferas separat.

Jag tycker att det verkar vara viktigt att pricka in ”rätt tid” att lägga upp annonsen på för att få så många som möjligt att se den. Vilken den ultimata tiden är har jag dock inte räknat ut än. Gissar att många sitter på kvällen mellan 20 och 22, eller morgnar och kvällar om helgen.

Vi beställer inte särskilt mycket prylar, så tyvärr har jag inte direkt något lager av kartonger och annat packmaterial. Jag får kanske kolla med nära och kära? När vi fick in silverfisk med ett Traderapaket för några år sedan lyssnade jag på killen från Nomor och låter inte längre några kartonger flytta in i huset. De får istället stå i verandan (som återigen gått från att vara ett underbart litet sommarextrarum till att vara ett stökigt förråd). Tips till alla! Efter behandlingen har vi inte haft några problem alls med silverfisk. De döljer sig kanske någonstans, men innan dök de upp vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Urk!

Så här långt har jag kommit då det gäller att omvandla prylar till pengar:
162,50 kr + 484,00 kr = 646,50 kr
Spiksoppan ska få hamna på ett eget konto, men vad ska pengarna användas till? Har du några förslag? (Det är inte ofta jag ställer frågor till bloggens läsare eftersom jag ser det mer som något slags dagbok/tankebok, men ibland så…)

Continue Reading

Ditten och Datten

”Glädjen är stor, i ett barns klara ögon bor den.”

2 kommentarer

Jag har sagt det förut och säger det igen. Snö ska upplevas i lager på lager och i sällskap med barn. Vi hade inte kunnat beställa en bättre dag för pysseldejt med brorsbarnen! De små iskristallerna hade inte hunnit bli perfekt kramsnö, men de gick åtminstone helt okej att forma snöbollar med. Vi fick gemensamt till en rejäl snögubbe och brorsonen skapade en gigantisk snöboll som även kunde användas till snöfort då det utbröt snöbollskrig. Vi var ute tills det blev för kallt och då var snögubben ändå färdig. Det var länge sedan jag hade så roligt som där i snön! Nöjda och glada skuttade både barn och vuxna in för att dricka varm choklad.

11-åringen fixade lyxchoklad med det hon hittade i skåpen. Det är en försigkommen liten tjej som är kreativ, omtänksam och driftig. Det är bra för mig att öva upp min kreativitet i hennes sällskap. Massor av bra idéer har lett till vackra skapelser, roliga lekar och rentav gapskratt genom åren. Vi fortsatte efter önskemål från båda barnen att pyssla julkort. Och vilka kort det blev! You Do-Lena hade kunnat använda dem i marknadsföringssyfte. Både mina barn och syskonbarn tycker det är synnerligen imponerande att jag jobbat med ”att pyssla”, typ. Så här i efterskott är jag framförallt tacksam för allt roligt jag fick uppleva under åren på Metalimo och You Do. Arbetsmaterial därifrån förgyller fortfarande mångas liv, inklusive mitt eget. Efter allt pyssel blev det sedan filmkväll och lite snacks i sann lördagskvällsanda. Jag kan säga att alla sedan somnade ovaggade, även om jag sedan lade mig på soffan då sexåringar som lägger sig på snedden kan bli väldigt långa. Och så gick den lördagen.

Continue Reading