Ditten och Datten

Ett lapptäcke till lilla L.

11 mars, 2016 4 kommentarer

För ett tag sedan fick en vän som jag mötte i scrapbookingens underbara värld en efterlängtad dotter. Jag är så glad över den här lilla familjen och kände att jag ville sy ett lapptäcke. Bebisen fick välja från tre olika färgställningar (eller kläder från GAP) och hon valde min favoritkombo. 😉

Den här maskinen inhandlades på Costco för drygt 20 år sedan och fungerar trots att den stått största delen av sitt liv instängd i ett garage. Jag är glad över att den klarar raksöm och sicksack, men mycket mer är det inte. När man syr lapptäcken är det viktigt att kunna styra lite över trådspänningen, men det går bara att sy överhuvudtaget om inställningen står på ”0”, så det blev lite klurigt då jag skulle kvilta ihop fram och baksida med stoppningen. Jag hade tänkt mig dubbel stoppning (någon modern slags ekologisk bomullsfilt) för att få lite värme, men se, det gick inte. Ett lager filt funkade, så täcket blir åtminstone varmare än bara ett påslakan.

Flanellrutorna skar jag ut från en volangkjol som fyndades på DI. Baksidan är ett ton-i-tonmönstrat kvilttyg. Det verkade helt omöjligt att hitta en passande baksida i en dovare, vinröd ton, så jag tog den här som åtminstone plockar upp färgen i två av rutorna.

Det var ännu svårare att bestämma om jag skulle avsluta med blått eller rött kantband. Ingen av dem passade särskilt bra, men efter att ha velat fram och tillbaka blev det ändå blått till slut. Jag är nöjd med beslutet. Tur det, för det är alltid jobbigt att ångra något sådant när man väl är färdig med alltihop.

Det var länge sedan jag sydde med kantband. Det är något som jag verkligen inte gillar. Tur att jag inte är lika perfektionistisk som jag var då jag var yngre… Bandet kom med hela vägen runt då jag avslutade med sista sömmen. Vad mer kan man be om?

När en tonårstjej kan dra täcket runt axlarna är det inte för litet. Nöjd! Det här var ett roligt litet projekt! Jag har flera grannfruar som syr avancerade lapptäcken med mönster och pilliga små bitar och handbroderade sagor över själva rutorna. De hade väl skrattat åt det här, men to each her own, eller hur?

Ditten och Datten

Vila i frid.

10 mars, 2016 4 kommentarer

Det känns som att ”viktiga” människor, sådana som har varit viktiga både för mig och väldigt många andra, går bort på löpande band i år. De senaste är Beatles producent Sir George Martin och skådespelaren och musikern Jon English.

Sir Martin var supermegakänd och tydligen ruskigt trevlig enligt svärmors kusin som blev bjuden på öl av honom en gång i en pub. Jon English känner kanske inte lika många till. Jag tittade på någon repris av teveserien Mot alla vindar som tonåring och blev väldigt förtjust i den dramatiska historien och det fantastiska ledmotivet Six Ribbons. Jon English spelade huvudrollen, men sjöng också Six Ribbons.

Ditten och Datten

Finn ett fel.

9 mars, 2016 3 kommentarer

Ditten och Datten

Listan.

7 mars, 2016 4 kommentarer

Musikalisk upplevelse. Vocal Points 25-årsfirande bjöd på sedvanlig musikalisk fest samt fart och fläkt av skönsjungande gossar. Något som vi i publiken fick som bonus var två uppträdanden med många av flydda dagars medlemmar. 60+ män med lena stämband sjöng det här arrangemanget av Nearer My God to Thee, skrivet av James Stevens, solist både i musikvideon och på konserten. Tiden stannade. Magiskt. Vi stod upp och dansade i bänkraderna till andra låtar, så spännvidden i det musikaliska utbudet var väldigt stor.
Överraskningsfest. Vår kompis/självvald släkting fyllde 50 i veckan som gick och hans fru och barn hade fixat en fest värdig den sportfantast J är. Vi var bjudna till Boondocks, ett ställe som erbjuder allt från go-kart och arkadspel till laser tag. Kul! Maten var väldigt god och sällskapet var superbt. Jag har förstått att alla inte uppskattar att hänga med okända människor (typ ingen i min egen familj till exempel), men jag tycker det är väldigt trevligt, särskilt om man får balansera lite med goda vänners sällskap också.
Storstädning. Inte hela huset och inte allt som behövdes göras, men ändå. Känslan att gå på ett nytorkat köksgolv innan det börjar smulas ner igen är rätt svårslagen.
Bekanta på middag. Under en kort tid då jag var rätt mycket yngre sjöng jag barbershop med en kvinna och hennes två tonårsdöttrar i Stockholms utmarker. Det var väldigt roligt kan jag säga… Hur som helst presenterade jag mamman (som var frånskild) i familjen för en gammal bekant från Karlskrona. De träffades på en blind date, jag presenterade dem för varandra, sa tack och hej och the rest is history. De har nu varit gifta ungefär lika länge som K och jag. Mellandottern i familjen flyttade till Utah med sin familj för några månader sedan och idag kom de på middag. Det var väldigt trevligt! Tänk så stor och så liten världen är på samma gång. Jag förundras över detta faktum rätt ofta.
Körrepetition inför påskprogrammet. Det har varit lite si och så med körmedlemmarnas engagemang de senaste månaderna då vi har bytt övningstid. Idag var vi dock mer än full styrka och det var så mäktigt! Vi kommer att sjunga med en 11-årig solist som har en röst som en glasängel… Mhm. Det här kommer att bli bra.
Våren är här. Krokusarna visar färg och påskliljorna kommer snart att slå ut. I natt ska det visst snöa lite, men väderprognosen säger 10-18° de närmaste dagarna.
Syster och svåger på ingång. Ja, alltså inte den här helgen utan nästa, men iiiiiiiiihhhhhhh!
Meditation och begrundan. Att leta inåt ger styrka att hantera livets motgångar. I Filipperbrevet i Nya Testamentet står det i runda slängar tänk på allt som är sant, värdigt, rätt, rent, älskligt och värt att bry sig om och gör det som är rätt så ska fridens Gud vara med er. Med tanke på vad som händer i världen och runt mig känner jag att jag inte tackar nej till lite frid. Jag tänker alldeles för mycket och jag HATAR när framtiden gör mig olycklig och bekymrad, särskilt när jag tänker på vilket slags liv våra barn står inför. Det är alldeles för lätt att fatta fel beslut. Det här är våra modiga kompisar och grannar. De är knappast ensamma om sin historia och jag kan säga att grannskapet nästan bokstavligt har vibrerat av känslomässiga vågor sedan de gick ut officiellt med sin historia. De har fått hur mycket respons som helst från när och fjärran. Livet är inte lätt, inte rättvist och för det mesta blir det inte alls som man har tänkt sig. När man inser att man själv är kapten på sitt eget skepp blir det lättare att navigera rätt. ”Om du vill ha en vän måste du själv vara en” som min fröken Christine skrev i poesiboken för mer än 35 år sedan håller än. Själv försöker jag för tillfället bli vän med mig själv. Jag har upptäckt att något som fungerar bra för mig är att hjälpa andra. Tror du att det skulle funka för dig också kommer här tipslistan som jag gjorde och skrev ut häromdagen. Nu står den på hyllan i vardagsrummet som inspiration för alla som behöver sådan. Peace.

Ditten och Datten

Fredagsmys.

4 mars, 2016 4 kommentarer

En har hemmakontor och den andra har hemskola. De fick nylagad ärtsoppa (crème ninon) till lunch och lövkrattning i efterrätt. Ja, det ligger en massa gamla löv kvar från i höstas och de verkar inte direkt tillföra något till gräsmattans välbefinnande, så jag låter tonåringarna jobba.

Ser det inte ut som att den lite högre tulpanen till höger står och kramar sina kompisar i glasvasen? Jag älskar verkligen tulpaner. De gör livet lite bättre helt enkelt bara genom att vara sig själva.

Dagens datum är alltså den fjärde mars. Balkongdörren står öppen och det känns ungefär som en vanlig eftermiddag på Sturkö i juni. What can I say? Det finns för- och nackdelar med allt. Utahs tidiga vårar med perfekt temperatur är en av de stora fördelarna med att bo här.

Det har varit färgkaos på hyllan ovanför pianot sedan efter jul, men i går hade det blivit så här helt plötsligt. Jag älskar det gula papperet från You Do.

Dottern äter mjölkfritt för att försöka bli av med alla sina hudproblem. Minsann om det inte verkar som att det hjälper… Hon lider lite av de stora ingreppen i maten, men de här chocolate chip-kakorna blev fantastiskt goda också utan smör. Tro det den som vill!

Drottning Silvia i sin glans dagar, Vocal Point-biljetterna till kvällens konsert och ett roligt vykort från svärmor till maken. Det är kul med anslagstavlor. Med denna lilla mobilfotokavalkad önskar jag dig en fin helg på alla sätt och vis. Peace!

Ps: Vi har Ben & Jerry’s-glass och Häagen Dazs-sorbet i frysen. Dessa paket stirrar på mig. Genom en stängd frysdörr! Hur är det möjligt? Vad ska jag göra?

Ditten och Datten

Oscars igen.

29 februari, 2016 Inga kommentarer

Sådär, ja. Nu ägnade jag 25 minuter åt att läsa igenom ”proffsens” åsikter om Oscarskläderna. Vad kan jag säga? Jag och äldsta dottern hade kunnat lämna minst lika bra recensioner. Vill du höra? (Ps: Jag brukar inte använda andras fotografier, men det tänker jag göra idag. Tack internet.) För övrigt har jag inte så mycket bra att säga, så om du vill slippa läsa negativa kommentarer som bara handlar om något så ytligt som kläder värda tio tusentals kronor så rekommenderar jag att du slutar läsa här.

Jennifer Lawrence… Tja, när man har en fantastisk kropp, Dior som klänningsmakare och proffsstylist kan jag tycka synd om Miss Lawrence som fick en klänning som var så illa sydd till hennes byst.

Charlize Theron hade på sig en röd Dior som prisas mest överallt. Själv fick jag känslan av att ha ett gäng svenska tonårskillar ropandes ”visa pa**arna, visa pa**arna” precis i närheten.

Kate Winslet? Alltså, en fantastiskt vacker kvinna i sina bästa år med en illasittande klänning i konstigt material och ett par glasögon a la Clark Kent och högstadiehår? Tja, jag hänger kanske inte med i modesvängarna.

Daisy Ridley är så söt, så söt och fick en klänning som hade alla rätt utom en jättekonstig chiffongvolang mitt över magen.

Rooney Mara. Hennes klänning var ruskigt vacker, men så hade de trollat dit ett fyrkantigt hål mitt över magen. Varför? Och vem hade fixat hennes hår?

Cate Blanchett såg ut att ha lånat Lilla Sjöjungfruns balklänning. Jag säger inte mer än så.

Rachel McAdams klänning blev prisad av många och jag håller med om att färgen var fantastisk. Sedan slutade det fantastiska i mina ögon, mest för att klänningen var helt skrynklig över magen. Vem använder ett sådant tyg till en Oscarsklänning? (Rätt svar: August Getty Atelier)

Svenska Alicia Vikander då? Söt som en fluffmaräng med en ljusgul ballongkjolsklänning med glittrigt kromosommönster. Lite Disney-Belle.

Ditten och Datten

Det blev lite Oscars i alla fall…

29 februari, 2016 Inga kommentarer

… men kläderna var inte så tjusiga som jag hade hoppats på. Nu vill jag se Spotlight och Room. Grattis Alicia Vikander och Leonardo DiCaprio och grattis till alla amerikanska demokrater i denna klubb för inbördes beundran som Hollywood utgör. 😉

Ditten och Datten

Sista helgen i februari.

28 februari, 2016 2 kommentarer

Våren närmar sig. Jag tyckte jag hörde något om att den redan är här om man ska lita på det vetenskapliga. Vi har till och med hunnit med en utomhuspicknick, om än något kylslagen.

Ditten och Datten

Spelkväll.

26 februari, 2016 7 kommentarer

Vi gillar att spela spel. Helst sällskapsspel. I Sverige hade vi ett Wii Sports som satte fart på fläsket och att sjunga karaoke och spela fuskgitarr var också roligt. Barnen spelade ofta Super Smash Bros. Här har vi inga spelkonsoler, så vi får förlita oss på hederliga gamla bräd- och kortspel. Yatzy, schack och vanliga kortlekar används näst intill dagligen. Bananagrams är min favorit, Apples to Apples är populärt och vårt nyaste spel Set är en riktigt rolig hjärnbråkare! Har du några spel att rekommendera?

Ditten och Datten

Om att välja pest eller kolera.

25 februari, 2016 4 kommentarer

När omvärlden bleknar pga viktigare saker, som ens föräldrars ohälsa, eller ens barns välmående, eller stora praktiska ställningstaganden, eller en deadline, eller en nära väns skilsmässa, eller bara livet, då orkar åtminstone inte jag engagera mig särskilt helhjärtat i politiska åtaganden. Trots det fortsätter saker hända. Små barn i Brasilien föds med microcephaly efter att deras mödrar drabbats av zika, kriget i Syrien fortsätter, IS och al-Shabab fortsätter döda på sina håll, fler gränser stängs i Europa, Apple pressas av FBI att skapa ett hackerprogram till sina egna telefoner, Pernilla Andersson presenteras som fiskare på Grammisgalan och blir fly förbenad och Hollywoodeliten gör sig redo för Oscarsgala…

Lyckligtvis slipper jag rösta här i USA i år. Valrapportering sker dagligen och jag hör till min förfäran att the Donald vinner för Republicans i Caucus efter Caucus, de politiska möten och förval som ska hjälpa till att få fram de slutgiltiga presidentkandidaterna. Utah är traditionellt urrepublikansk mark, men här verkar väldigt många vara Bernie Sanders-anhängare som det ser ut nu. Socialismen gör sitt återtåg, liksom. Hej och hå. Får man en ny demokratisk president? Hillary är ju en Clinton och det verkar som att hon både får och missar röster på grund av det, precis som att Jeb Bush har haft svårt att få folk att se honom istället för hans politiskt (ö)kända släktingar. Innan the Iowa Caucus drog igång, och med den hela presidentvalet egentligen, tror jag att de flesta tog för givet att Hillary Clinton skulle stå som ny president efter den 8 november. Idag är det kanske inte riktigt så. Milda makaroner. Hur ska det bli?