Idag åker svägerskan och hennes familj tillbaka till Australien. Minsta systern åkte tillbaka till Umeå i går för att påbörja sista året på sin psykologutbildning. De båda äldsta barnen/ungdomarna planerar flytt till gemensam lägenhet. Yngsta dottern börjar snart sin gymnasieutbildning. Husrenoveringen går långsamt framåt (till helgen blir det besök på Kalmar slott och IKEA för inspiration). Min lillebror fyller 44. Barnens kusiners lilla hund har solsken i blick och till kvällen kanske vi alla har rosiga kinder av sensommarsolen. Just nu har redan hunnit bli då när jag skriver detta och vi fortsätter njuta av livet allt efter bästa förmåga. Peace.
Det går framåt.
Våra nya hoods.
Tidigare i kväll gick maken, äldsta dottern och jag en promenad ut till havet från huset som blir vårt hem framåt vintern. För mig har alltid Sturkö varit Bredavik, havsutsikt mot Karlskrona och trakterna däromkring. Nu kommer vi att hamna cirka en halvmil mot öns södra sida en bit från havet. Trots att det finns bebyggelse på två sidor av huset är det så lummigt att man känner sig helt ifred, något som jag tycker är jätteskönt. Vandringsled och cykelled går några hundra meter från huset och man tar sig snabbt till Uttorps naturreservat om man känner sig hågad.
Så här vackert kan man ha det i Sverige en höstkall sensommardag…
Det sjunger i mig.
I går fick jag en helkväll med en av mina finaste vänner, jag ska gå och lyssna på Lisa Nilsson och Lars Winnerbäck med syster och svägerska om en timme, regnet som hotade Skärgårdsfesten för några dagar sedan håller sig undan och snart anländer maken med tåget. Det är en fin dag idag.
Fields of gold…
Kamera, dator och wifi. Back on track!
Tekniken levererar! Det gjorde inte riktigt den badbyxklädde man som fick agera fotograf då syrrorna tog mamma på Österlensrunda, men vi är tacksamma över att vår fina helg blev förevigad. Jag tror kameraanvändaren (det tar emot att kalla honom fotograf) tyckte att jag inte passade in med resten av sällskapet. Vad är annars anledningen till att jag inte riktigt kom med, haha?
Längs vår rutt kunde man se med mig kameran överallt efter en sommar med i princip bara mobilfotografering. Så här i efterskott kan jag konstatera att det är svårt att fånga en känsla, och känslor var det fullt av under denna helg. Österlen är ett sommarparadis av många anledningar… Här soluppgångsbilder från min och en av systrarnas morgonpromenad. En annan dag ska jag sätta mig och gå igenom de andra 1690+ bilder som jag och dottern tagit under juni och juli. Tjoho!
Det svänger.
Den här sommaren har jag fullt upp med att tanka storfamiljskärlek och därmed tar bloggen stryk. Egentligen är det lite synd, för det är såhär jag sköter mitt dagboksskrivande nu för tiden. Samtidigt är det skönt att bara stanna i minnesvärda stunder för att släppa och gå vidare utan större mankemang.
Eftersom minnet är gott men kort drar jag här en komprimerad snabbrepris. Jag har varit på ett par picknickar, pratat, pratat, pratat, ätit sushi och gelato, hälsat på getter, shoppat lite på rean, tömt en container tillsammans med ett gäng hjälpsamma släktingar, läst två pocketböcker (Peter Mays Svarthuset och Lewismannen), börjat läsa en till (Rebecca Harringtons Jag tar samma som hon, hysteriskt rolig), träffat gamla vänner, lärt känna nya bekanta, plockat blommor, återupptäckt stjärnhimlen, hejat på renoveringen av vårt kommande hem, grillat, förberett mig, sett våra tonåringar ta vuxensteg, sovit för öppet fönster, tillrett nypotatis på många olika sätt, försökt gå balansgång, målat tånaglarna, varit på Österlen, skrivit på en tulldeklaration i Göteborg, skjutsat hem en strandsatt familj, lyssnat på nostalgisk musik, druckit Violets aroniasaft och ätit hennes kardemummabullar, fått rättighet att använda mitt personnummer igen och fått besök av min tyska extrasyster två gånger. Livet är fullt av äventyr. Jag har rättat till säkerhetsbältet och ser fram emot en fortsatt fin sommar med oändligt många solnedgångar.
Off the grid. Typ.
I en och en halv månad har jag inte haft någon dator. Det tillhör knappast några djupt mänskliga behov att ha tillgång till en sådan, men 2016 är en dator ett viktigt arbetsredskap för rätt många av oss människor. Telefonen är nog så praktisk, men det är min stationära dator jag ser som min bästa omänskliga hjälpreda. Utan wifi är det inte helt okomplicerat att sköta mycket av det som åtminstone jag använder datorn till och vi har inget sådant här på sommarstället än. Jag har dock en känsla av att vi snart får se ordningen helt återställd då det gäller det tekniska, så under tiden är det bara att gilla läget!
Just nu längtar jag mest efter att få uppladdningen av bilderna från kameran att fungera så jag kan titta igenom dem ordentligt. De flesta av de 1500 bilderna har äldsta dottern tagit, men det blir fortfarande många hundra kvar till mig. Tjolahopp!
Sommarpratare 2016.
Fullt upp med sommaren.
Sommarkladdiga nätter, solgass, glass, vattenskidor, jubileumsmuffins, dragspelsmusik och Allsång på Skansen. Idag ger jag dig Statues med Smith and Thell.
Österlen igen.
Hur vackert är inte Sverige när sommarvädret motsvarar förväntningarna? Vilka dagar vi fick i Skåne!
Nästa gång blir det nog en längre tur. Jag känner mig inte färdig!


































