En lördag i september.

Där sprang och gick jag om vartannat. Temperaturen var alldeles lagom och jag var alldeles själv på Carterville Road. (Båda dessa scenarion är för tillfället annars ganska ovanliga.) Från iTunes-listan spelade några väldigt speciella låtar precis efter varandra och jag undrade vem eller vad det var som hade fått i uppdrag att peppa mig då jag hörde texterna klarare än någonsin. Jag såg solen och jag hade en stund i perfekt harmoni med mig själv. Det var så fint så jag grät en skvätt.

7_4

You can do a lot in a lifetime
If you don’t burn out too fast
You can make the most of the distance
First you need endurance
First you’ve got to last
Rush – Marathon

The sky is blue
Dreamed that lie ’til it’s true
Then takin’ back the punch I threw
My arms turn wings
Oh, those clumsy things
Send me up to that wonderful world
And then I’m up with the birds
Coldplay – Up with the birds

Every endless night has a dawning day 
Every darkest sky has a shining ray 
And it shines on you baby can’t you see 
You’re the only one who can shine for me
The Hooters – Private emotions

Some of us choose to live gracefully 
Some can get caught in the maze 
And lose their way home 
This is the life we belong to 
Our gift divine
Dream Theater – This is the life

Tack alla ni textförfattare som gjorde min lördag så speciell nästan innan den hann starta. Jag sprang inte Tjejmilen som så många andra fantastiska kvinnor (min syrra klarade sitt årsmål, att komma under 55 minuter), men jag är på väg upp. Jag är nöjd.

Continue Reading

Om att gå vidare. Eller springa.

Har du ibland känt att det är konstigt att du VET någonting, KÄNNER hur rätt det är och LÄNGTAR efter att leva precis på det sätt som krävs och att du ÄNDÅ väljer att göra på något annat sätt. Att du medvetet eller omedvetet sätter krokben, eller kanske rent av slår undan benen, på dig själv? Att du dyker rakt i den på vatten tomma bassängen? Att du skrattar dig själv rätt i ansiktet eller att du tatuerar något riktigt fult rätt i nyllet? Precis så där gör jag nämligen alldeles för ofta. Jag önskar att jag var stark och orubblig och klockren. Det är jag. Ibland. Men de där gångerna jag inte är allt det där, de där gångerna mina tankar vandrar åt Tjottaheiti eller då jag tar beslut som varken baseras på ära eller redlighet… Tja. Då önskar jag att jag helt enkelt var ett stenhjärta, en dum blondin (inte i ordets bokstavliga betydelse) eller kanske bara lite mer lik den allra bästa människan du känner.

För tre år sedan blev jag av med min migrän genom att äta vissa tillskott, ändra kosten och sakta men säkert börja stärka min kropp. Det gick ganska fort, mycket fortare än förväntat. Jag tog ungefär ett år på mig att samla energi att verkligen satsa på min kondis också och hösten för två år sedan var jag i riktigt bra fysisk form. Sedan kom vintern och det hände en del tunga grejer. Vi bestämde oss hastigt och lustigt för att flytta till USA och i den röran blev det varken tid eller lust över till motion. När jag sedan bröt benet i vintras satte det stopp för all rörelse över huvud taget. Våren försvann i ett stort, svart sorgmoln och när vi åkte till Sverige i juni kände jag att jag verkligen behövde ta tag i mig själv. Sommaren blev till största delen alldeles makalöst fantastisk och trots att jag fick uppleva en del kaos så fick jag också möjlighet att äntligen samla ihop själva mig igen.

Om en månad fyller jag fyrtiotre år. Det känns ofattbart, men också ganska bra. Jag lever. Bara det! Jag har två ben som funkar och ett stort hjärta. Jag är lite tilltufsad, men jag är inte bitter och jag har inte gett upp.

Så. Idag drog jag igång C25K. Om nio veckor kan jag springa fem kilometer igen. Jag ser fram emot det. Träning tre gånger i veckan. Ingen stress. Första etappen klarade jag utan att dö, så resten ska nog också funka. Jag kände över huvud taget inte av skadan (det har jag gjort varje gång jag provjoggat de senaste månaderna)! Som sagt. Det här ska gå finfint.

Jag hoppas att du mår så bra du kan och att du vet att du inte är ensam. Jag finns här.

3_2

Continue Reading

Förändring del 9 – Matlagning.

Augusti kom och gick i en rasande fart. Jag har faktiskt tänkt på mitt kunskapsmål under månaden, men precis som jag misstänkte har nästan all extratid gått åt till resande, skolstart och de gäster som bor hos oss just nu. Jag vill inte skylla ifrån mig. Hade jag verkligen velat hade jag naturligtvis prioriterat kunskapsinhämtandet! Nu kan jag i alla fall vara nöjd med att jag kom igång med mitt TED-tittande igen och jag har indirekt lärt mig mycket bara genom att förbereda lektionerna till vår nya sjua här hemma. (Japp, ännu ett läsår med hemskola.)

Så – månadens förändringstema… Matlagning! Jag jobbade med mat redan i juni, men det blev ungefär lika försummat som förra månadens tema. Jag har redan tjuvstartat med matlagningsfokuset. Vi fortsätter att äta en kost som består allra mest av mat lagad från grunden, några av oss utesluter sädesslagen och andra äter betydligt mindre bröd, pasta och ris än förr om åren. Vi ska försöka att verkligen prova recepten i de roliga kokböcker som vi investerade i under vintern, inte bara inspireras av ingredienser.

I matlagning ingår också att ta hand om den skörd som trädgården bjuder på. Nu blev det i princip ingen skörd från grönsakslandet p g a vissa orsaker, men vi kommer igen nästa år! Maken har faktiskt sått en andra omgång då Utah bjuder på två växtperioder. Vi får väl se om det kommer något annat än tomater och pumpor. Jo, för en del av pumporna har faktiskt kommit igen efter torrchocken och jag har sett flera små söta pumpisar som vi om inte annat kanske kan dekorera med till Halloween.

Glad september på dig, förresten! Jag tycker det känns så konstigt att vi redan är här. I morgon är det Labor Day här. Det innebär rent praktiskt inte bara ett eget Första Maj-firande, utan räknas också som Sista Dagen på Sommaren. Svårt att tro när det är över 30 grader varmt om dagarna, men det ger sig väl. Jag älskar, älskar, älskar hösten. Särskilt när den bjuder på så där lagom väder, alla vackra färger och luft som känns fräsch och lätt att andas. Nu när vi bor här behöver jag inte heller oroa mig för det evinnerliga vintermörkret, så bättre kan det inte bli! För att fira september lite extra kanske du vill lyssna på hela Sveriges egen September?

Continue Reading

Rapport.

Jodå. Konsertkvällen var magiskt skön och Richard Marx är en man med både självdistans och humor. Hans ”jobb” nu för tiden är att skriva och producera låtar till andra artister. N’Sync, Rascal Flatts, Keith Urban och Luther Vandross står bl a på samarbetslistan. Jag hade glömt att RM faktiskt skrev och sjöng Hazard, en av mina favvolåtar då det begav sig. Tänka sig! Det här var något gratis som smakade väldigt mycket godare än förväntat…

30_1

Just nu försöker jag hitta stunder till att förbereda dotterns femtonårsgåvor. Idag kom hon fram med sin telefon och visade en instagrambild med två gamla klasskompisar på fest, den ena med en öl i näven och den andra med en vinpava. Hon sa att hon är glad över att vi flyttade från det trycket. Inte lätt att vara tonåring. Det var det inte på åttiotalet och det är det inte idag. Ibland önskar jag att jag kunde snabbspola tiden, men jag vill ju faktiskt inte missa något heller! Suck. Halsduken fina E ska få är i alla fall lika mjuk och underbar som hon själv. Hon kommer att bli så fin i den!

Kid-Silk är dagens tips för er stickare. Ett nystan på 50 g räcker lagom till en sjal. Lägg upp sex maskor på stickor no. 7. Alla varv är sedan lika. Två räta maskor, ett omslag, resten av varvet räta maskor. Fortsätt tills det är dags att maska av. Maska av mycket löst. Vill man inte ha den fina spetskanten som blir av omslaget i början på varje varv kan man bara lägga upp en extramaska som vanligt innanför de två första maskorna. Lycka till!

30_2

Continue Reading

Positivt tänkande och mjusik.

I går åkte jag med gästerna till Deseret Books. Både mamma och min systerdotter älskar böcker och de gillar att gå igenom sortimenten som erbjuds här på andra sidan pölen. Själv lånar jag mest på biblioteket trots att jag skulle kunna gå hem med grejer för tusentals kronor varje gång jag besöker en bokhandel. Detta besök kostade mig dock lite. Jag köpte en räknare, en ”clicker”, för att testa om positivt tänkande kan ändra livet till det bättre. Egentligen tyckte jag mest det var ett kul experiment för någon av min syrras gymnasieelever (hon är psykologilärare), men jag tänker prova själv innan jag skickar vidare räknaren och instruktionsboken.

Tanken med att klicka är väldigt enkel. Man ska bära med sig räknaren hela dagen, men till skillnad från när man sätter på sig en stegräknare måste man här vara mer aktiv. Varje gång man tänker en positiv tanke, vare sig den kommer av sig själv eller man ”skapar” den, ska man klicka. Själv är jag uppe i 17 vilket låter väldigt snålt, för klockan är redan 14.30. Jag får skylla på att jag inte hade med mig den då jag åkte iväg en timme. Hm. Tydligen kan man öva upp den här och känner man för det kan man göra sig själv deppig också. Då klickar man vid varje negativ, nedtryckande och destruktiv tanke. Jag tänker inte testa det…

29_3

Två av våra tre persikoträd levererar för fullt nu! Vi äter dessa gudomligt goda frukter till frukost, mellanmål och efterrätt. Det går snabbt att skala av det retfulla luddet och en solvarm persika, skalad och klyftad, går verkligen inte av för hackor! Mums. Jag önskar du kunde vara här så du fick smaka.

29_1

För övrigt ska maken och jag gå på konsert i kväll. Biljetterna fick vi av en granne som kanske tyckte att vi verkade vara gamla nog att uppskatta denna gamle hjälteKommer du ihåg den här? Sanningen att säga var jag aldrig någon stor RM-älskare, men musik är musik. Konserten börjar klockan 20.00 och är utomhus. Det kommer att vara jätteskönt ute och kanske blir det här årets musikupplevelse? K sa att om det blir för outhärdligt kan vi ju alltid gå därifrån! 🙂

29_2

Continue Reading

Squaw Peak Outlook igen.

Jag är On top of the world. Nej. Det är jag inte alls. Men när vi tog den här bilden kändes det faktiskt för en stund som att vi verkligen var på topp!

22_1

Utanför det öppna fönstret dånar åskan. Det blir skönt att somna till regnets smatter och dundrandet som avtar lite efter hand. Blixtar och dunder, magiska under! Har du upplevt något riktigt åskväder i sommar? Jag gillar naturens sätt att lösa konflikter även om jag själv är väldigt konflikträdd. Tur att jag inte är rädd för åskan också.

Continue Reading

Förändring del 8 – Kunskap.

För mig är augusti månaden som gett mig min förstfödde, men annars har väldigt många gånger i mitt liv den åttonde månaden handlat om skolstart. Då jag både är lärare och mamma har antingen jag och/eller något av mina barn vid trettiotvå tillfällen sedan jag föddes dragit hemifrån för att möta ett nytt skolår. Imponerande tanke tycker jag själv.

Min fyrtioårskris var jättejobbig på många olika plan. Jag påverkas fortfarande av svallvågorna efter hur jobbigt jag hade med mig själv och allt som hände omkring mig under några år. Jag tänkte mycket på all tid som jag slösat på onödigheter och bestämde att det var dags att ta kommandot över mitt eget liv. Jag förundras fortfarande över hur snabbt dagarna går och hur lite riktigt vettigt jag får gjort. (Med ”riktigt vettigt” menar jag sådant som påverkar någon annan positivt, ny kunskap, något som man kan visa upp…) Trots allt är jag tacksam över de insikter som fick värka fram under den här tiden. En av dem är att jag vill kunna så mycket mer än jag kan! Oändliga många är de ord har jag tryckt in i skallen för att få bra resultat på prov, men det är inte mycket jag kommer ihåg. Tyvärr!

Skola=kunskap? Frågar du min käre make handlar skola också om indoktrinering och att göra barn och ungdomar till lydiga samhällsmedborgare. Visst har han rätt. Hur många svenskar ifrågasätter till exempel demokrati, RFSUs ansvar i samhället eller vikten av att alla ska ”ha rätt” att bli akademiker? (Jag lägger ingen värdering i just dessa frågor, tänkte bara att det är några av de saker jag genom åren lärt mig genom de skolor jag har gått i.)

Idag är det dags att lägga mina kunskapskort på bordet. Vad vill jag lära mig den här månaden? Vad kan jag göra för att hitta tillbaka till min glädje för att lära mig nya saker? Vilken kunskap vill jag ha och vilken kunskap behöver jag? Sanningen att säga vet jag inte riktigt. Jag har inte tänkt färdigt.

Som du kanske kommer ihåg försöker jag titta på TED-föreläsningar med jämna mellanrum. Nu var det ett tag sedan, men jag känner att det är något som bygger upp mig och ger spännande insikter i allt fantastiskt livet har att erbjuda! Följande föreläsningar planerar jag därför att hinna lyssna på under den här månaden:

How schools kill creativity (avklarat – rekommenderas)
Where is home (avklarat – rekommenderas)
Strange answers to the psychopath test
Looks aren’t everything
Your body language shapes who you are

Jag kommer att åka tillbaka till USA i mitten av månaden. Så fort vi kommit i ordning blir det en tur till biblioteket. Jag ska se till att bara låna två eller tre böcker och ingen får vara en roman. Jag funderar på att läsa om hur man verkligen tar hand om en köksträdgård (åk inte ifrån den i tre veckor utan att låta någon vattna), men jag tycker också att det skulle vara roligt att läsa en biografi eller en gammal hederlig faktabok. Vi får väl se hur det blir! Vi får med oss min mamma och en systerdotter, så kanske blir det fullt upp med att visa vad våra omgivningar har att bjuda på. Då får jag helt enkelt fokusera på att lära mig mer om mitt närområde! Inte fy skam det heller.

För dig som också skulle vilja haka på kunskapsinhämtningtemat nu i augusti vill jag tipsa om följande inspirerande hemsidor som jag har bokmärkta just av den anledning att de skulle kunna lära mig något nytt:

Moderskeppet
Wikipedia
Anna Vattenkannas Trädgårdsblogg
Historiska Museet
Mises
Religion Facts
1000 Awesome Things

För övrigt vill jag bara dela med mig av en fantastisk version av REMs Everybody Hurts. (Jag vet. En cover. Men fortfarande hjärtknipande vackert.)

Seså! Sätt fart. Må vår kunskap växa och våra hjärtan svämma över…

Continue Reading

Livemusik på Blekinge museums bakgård.

Cookies N Beans en varm sommarkväll i Karlskrona, kan det vara något? Förband var Frank Sylvester, gänget jag tipsade om för ett tag sedan. Jag gick med make, syster och svåger och till sällskap fick vi också mysiga mamman till Frank Sylvesters gitarrist.

Livemusik blir ofta bra. Den här spelningen var inget undantag. De yngre tjejerna i FS har lite att öva på då det gäller mellansnack, men annars var de jätteduktiga! Cookies N Beans var alltigenom helproffsiga och gav ett mycket sympatiskt intryck. Tre täta countryröster, några gitarrer och tamburin kommer man långt på! När Frida Öhrn sa ”Vi har bara här och nu” och gruppen började spela Kings and Queens vällde tårarna upp. Till dig, V!

20130727-160842.jpg

20130727-160856.jpg

Continue Reading