musik – monnah

Vad hände med…

29 juli, 2026 10 kommentarer

… Shania Twain? Så tänkte jag igår kväll då jag satt i arbetsrummet, städade skrivbordet och lyssnade på min jääättelånga ”gillat-lista”. Jag lyssnade så mycket på hennes musik då barnen var små. Någon gång på vägen försvann hon i samband med att hennes man bedrog henne med en av hennes närmaste vänner (det slutade med att Shania gifte sig med hennes man) och Twain fick borrelia som skadade hennes röst svårt. Jag har inte lyssnat på någon ny musik från henne sedan 2017 då hon gav ut Now, men i samband med all sorg runt mina föräldrar fanns det inte mycket utrymme för den sortens låtar. När jag nu googlade visade det sig att jag helt hade missat ett album som kom ut 2020 och, tro det eller ej, ett som gavs ut för FEM dagar sedan! Jag har ingen som helst aning om att jag hört eller sett något om detta, men jag har svårt att tro att jag ville veta mer om Shanias förehavande bara för att Man, I feel like a Woman spelades på Spotify?! Svaret på det kommer jag inte att få, så jag får vara nöjd med att jag blev inspirerad till att leta upp henne. Vilken röst hon har! Under många år kunde hon inte sjunga alls pga nervskada på stämbanden, men hon har jobbat hårt på att återfå funktionen. Det visar sig att hon har jobbat i Las Vegas, som så många stora artister. Hennes ”nya” röst är djupare och passar hennes musik helt perfekt. Jag måste alltid lyssna in mig på ny musik för att riktigt fastna för den, men det nya albumet Little Miss Twain har definitivt gett mersmak. Jag vill sätta mig in i texterna och lära mig melodierna för att kunna sjunga med. Jag vill känna hur musiken rinner över ryggen och in i mitt hjärta. Kanske får det vänta lite. Om två veckor ska jag nämligen vara med i World Choir Games in Helsingborg med kören. Därför behöver jag nöta in det sista utantill så jag kan varje låt till punkt och pricka om någon väcker mig mitt i natten. Att ha något att trycka in lite här och där för att rensa öronen (tops är ju inte bra att använda, hehe) är nog bara bra förresten, så kanske kör jag Little Miss Twain av den anledningen? Vi får se.

Musik

Ljusa kvällar om våren.

29 maj, 2026 18 kommentarer

Dagarna går verkligen i ett just nu. Jag känner mig lite skör, som sig bör. Ikväll kommer danskarna på besök och lilla Tittis familj FLYTTAR HIT! Vi har samtidigt en mycket intensiv helg med kören och jag kommer in i den lite allergisk och med efterdyningarna av en förkylning. Att stötta i sorg och allt som kommer med den bidrar med sitt och så är det alla mina törstiga växter som kallar på uppmärksamhet. Detta är livet.

Kom när jag satte mig i bilen efter kören igår att tänka på Kristina från Duvemåla och ”Ljusa kvällar om våren”. Jag satte på den högt i bilen och så lipade jag såklart.

Tänkte att jag är glad att jag är här och slipper sakna min familj, men så tänkte jag på tiden i USA och så grät jag för det som inte längre är. Jag stannade nere vid vattnet och tog in den vackra himlen och det faktum att Karlskrona är en stad som bokstavligen ligger på vattnet. Aspöbilarna stod och väntade på att deras färja skulle släppa på dem, själv fick jag köra runt till min ö. Jag tänkte på mormors fastrar som emigrerade här från Sturkö och hur deras liv blev (kanske inte precis som de hade drömt om) och på farmors och farfars släktingar som inte heller direkt fick det liv de kanske hade drömt om. Livet i Amerikat var tungt det också, för det är sådant livet är. Det gäller att bita i sig det i lagom stora munfullar helt enkelt.

Jag stannade förbi ICA Maxi och handlade lite grejer till helgen och fortsatte lyssna på Kristina och så grät jag. Denna musikal har varit så viktig för mig de senaste trettio åren. Musiken, texterna, känslan. Allt det där sitter i mitt muskelminne. Hur mina amningshormoner skapade grundkänslan då jag lyssnade om och om igen på cd:n. Hur upplevelsen av musikalen (som var en överraskning) skakade om mig in i mitt innersta. Hur jag lyssnade på musiken i Philly när jag längtade hem till Sverige (fast jag visste att vi inte hade flyttat för evigt), hur jag lyssnade i Orem då jag inte visste om vi faktiskt hade emigrerat på riktigt och hur jag lyssnat då jag längtat till mina berg (jag vet, lite skizzat). Att ha ett nostalgiskt hjärta bidrar både till glädje och sorg. Men jag tror faktiskt inte att dessa tårar handlade om Kristina, utan om annat som bara behövde komma ut. Och det var väldigt skönt att låta alla känslorna komma. Nu vill jag önska dig en finfin helg! Hoppas den bjuder på härliga upplevelser och/eller vila, vad du nu behöver.

Musik

Spotify igen.

18 maj, 2026 6 kommentarer

Idag får det delvis handla om Spotify igen, helt utan planering. Jag hade inte koll på att ett av vårens roliga äventyr, att med Fredrikskyrkans kammarkör få vara med och spela in en av Carl-Gustavs låtar till hans album Omloppsbanan, skulle visa resultat igår. Då gavs nämligen albumet ut på Spotify och vi fick äntligen höra låten i sin helhet och hur körens insats blev. Carl-Gustav heter egentligen Fredrik Gustafsson och är till vardags chef på kultur- och fritidsförvaltningen i Karlshamns kommun här i Blekinge. Innan han hamnade där utbildade han sig till kompositör, arrangör och dirigent, jobbade som professionell trumpetare, var konstnärlig ledare och dirigent för kammarorkestern här i stan, frilanskompade och sjöng i lite olika band. Förra året var han med i P4 nästa stjärna och vann Blekingefinalen och han har uttryckt att det nya albumet har gett en ”nytändning” för det egna musicerandet. Låten som vi sjunger med på heter Till månen och tillbaks (tycker den är så fin, han har skrivit den till sina barn), men här har du hela albumet.

Musik

Underhållning 24/7 – Spotify.

17 maj, 2026 6 kommentarer

Jag fick häromdagen (som alla andra med Spotify gissar jag) ett litet nedslag i mitt musiklyssnande sedan runt årsskiftet 2008/2009. I början kunde jag inte riktigt fatta precis vad det var som hände. Fick jag verkligen tillgång till hela världens musik på ett bräde? Ja, nu var det ju inte riktigt så. I början har jag för mig att utbudet av artister var stort, men långt ifrån komplett. Det har gått många diskussioner runt vad Spotify egentligen har för ansvar, hur mycket artister ska få betalt för varje uppspelning, om AI-genererad musik ska få ta plats på denna plattform och lite annat smått och gott. Visst finns det artister som har valt att inte finnas på Spotify, några har dragit sig bort från Spotify och eftersom buffel och båg också förekommer i denna värld tar ibland Spotify bort kunder som misstänks för fusk. Ibland blir jag extra störd på att vi har en värld där oärlighet är en så stor del av vad vi behöver förhålla oss till. Jag gissar att syntharna fick höra att deras musik var fusk då de började experimentera med samplade ljud och annat, så det gäller väl att bara sortera om sina antaganden om nyheter i hjärnkontoret i takt med att förändringar sker.

Jag behöver inte oroa mig för att jag inte utsätter min hjärna för en variation av intryck. 50 468 olika låtar är kanske inte mycket alls? Det behövs jämförelse för att ge detta nummer ett värde. 50 468/17,5 år ger 2884 olika låtar per år, alltså 8 nya låtar per dag. Med tanke på att jag lyssnar så mycket på spellistor (=lyssnar många gånger på samma låtar) är min gissning att jag tillhör kunderna som drar nytta av att buffébordet erbjuder oändligt med smakprover.

Jag fattar inte varför jag gick med i Spotify i december och lyssnade på den första låten i januari?! Jaja, att det blev en av mina stora favoriter A Whiter Shade of Pale som spelades känns inte konstigt alls. Att det var King Curtis sax-version av låten och inte Procol Harums original känns dock märkligt, även om jag älskar både King Curtis och sax. Om jag för första gången hade hela världens musik framför mig och Spotify-tanken var helt ny i mitt huvud hade jag velat lyssna på Whitney Houston, eller Dolly Parton, eller Vivaldis Nulla in Mundo Pax Sincera eller någon låt jag just kärat ner mig i på radion. Eller? Kanske låg bara ett gäng random låtar på startsidan? Kommer du ihåg? Jag har nämligen noll minnen från denna tid.

Ditten och Datten

Laddad för ny vecka.

27 april, 2026 6 kommentarer

Efter tre dagars musikpåfyllnad känner jag verkligen hur energinivån är betydligt högre än då jag påbörjade förra veckan. Vilken boost! Så tacksam för möjligheten att kunna få så härliga upplevelser i denna stad som har ett oförskyllt dåligt rykte. Jag får alltid höra att det inte händer något i Karlskrona, att det är segt, att det är tråkigt. Som jag skrev häromdagen (typ) – man får inte roligare än man gör sig. På konserten i Tvings kyrka var vi kanske 20 personer som fick uppleva högklassig underhållning och i Amiralitetskyrkan var det väldigt glest i raderna med tanke på vad som spelades. Man kan inte mata människor, det måste finnas ett eget intresse och ett eget driv för att leta upp eller skapa det man saknar. Jag känner till många eldsjälar inom flera områden, men det är svårare att få folk att engagera sig. Det är lättare att gnälla, alltid lättare att gnälla… Jag har hört om flera tillfällen där ”vuxna” anordnat grejer för studenter, men ingen kommer. Min syster läste en annons där tre unga män sökte följande ”Möblerad lägenhet med 4-5 rum, centralt i Karlskrona, under sommarmånaderna önskas hyras.” Är det inte så vi kanske är lite till mans? Ge mig två minuter till tåget, fem till skolan och så en hyra som passar ett studentlån… Gossarna som sökte boende kommer faktiskt att få precis det de sökte då min syrra och svåger numera är empty nesters och brukar hyra ut rum till studenter. Snacka om tur!

Apropå syrran, jag frågade om vi kunde komma förbi efter kyrkan och ta med lite överbliven kirskålspaj och sallad, kanske hjälpa till lite inför ovan nämnda gossars inflytt. Det tyckte hon lät jättekul och så dukade hon upp värsta buffén. Så gott det var och inte minst vackert. Man äter inte bara med munnen, utan också med ögonen. Jag kan också tala om att osten Biskop Brännvin som har fått stå framme en stund kan vara min favoritost någonsin. Eller iallafall igår. Så god med lite smör och finncrisp! Efter det skulle syrran och maken jobba lite tillsammans, men jag tog en rask promenad till Amiralitetskyrkan där…

… vi kom att bjudas på härliga toner från Roman och Händel. Erik (dirigent och kyrkomusiker i Amiralitetet) är min gamla körkompis. Han är alltid så bra på att presentera musiken som ska framföras. Han berättade om hur efter vi var i musikvärlden på 1700-talet även om vi var en stor krigarnation. Karl XII skickade (därför) iväg Johan Helmich Roman på en studieresa ut i Europa för att ”på någre år få resa till att perfektionera sig i musiken”. Roman studerade sedan för bl a Händel i London och under fem år studerade han både musik och språk. Han verkar verkligen ha fått utlopp för hela sin kapacitet som människa. Vilken spännande person! Jag var tvungen att slå upp honom när jag kom hem och blev ännu mer imponerad av det jag läste. Här kan du också gräva ner dig i Johan Helmich Roman om du vill. Om jag hade hört att han framlevde sina sista år i livet utanför Kalmar måste jag ha glömt det, men så var det iallafall.

Här får du ett smakprov av musiken vi fick lyssna på igår. Jag går in i veckan med lite mer spänst i stegen. Hoppas att du också får göra det.

Ett Litet Ord

Musikhelg med mycket FRÖJD.

26 april, 2026 4 kommentarer

Idag är det den 26 april. Hur står det till med alla nyårslöften? Jag har inte träffat någon som har pratat om sådana på några månader eller hört sådana löften nämnas i någon typ av program. Själv försöker jag ”jobba” med mitt årsord FRÖJD med jämna mellanrum. Jag använder citationstecken, för visst låter det lite fånigt att jobba med ett ord? Sanningen är bara att det är just det jag gör. Igår skrev jag om resiliens, denna superkraft som vi alla kan bjuda in och bli bättre på om vi vill. När jag valde FRÖJD som årsord var jag inte säker på att det var något som faktiskt skulle gå att jobba med, men jag var villig att testa. Jag har ett fantastiskt liv, men jag kände att jag ville bjuda in mer glädje, mer skratt, mer öppenhet, mer lätthet, mindre mörker – jag önskade mig helt enkelt ett mer fröjdefullt liv! Något jag ville göra för att uppnå detta var att uppleva mer live-musik. Hur har det gått då? Tackar som frågar. Sådär. MEN, den här helgen har jag lyckat maxa musiken. På bilden här ovan ser du korister och orkestermedlemmar från Aurehøjs musikgymnasium i Danmark. De bjöd på en underbar eftermiddagskonsert som jag lyckades klämma in trots den där bristfälliga tiden. Jag jobbade helt enkelt med det och bestämde mig för att ägna några timmar åt att carpe diem… Så glad jag är att jag gjorde det. Alltså, jag och mina mjuka kanter… Mina tårar rann och hjärtat slog och jag klappade och tjoade. Vi var inte många i publiken, men vi som var där var minst sagt entusiastiska.

Vill du få en känsla för vilken typ av musik som spelades så har jag satt ihop en lista här. Arrangemangen var såklart annorlunda för de flesta av styckena, men det är rätt låtar. Roligast var ”Trollflöjten på fem minuter”, men eftersom jag inte hittade något sådant arrangemang så lade jag in lite Papageno.

Igår var det så dags för en konsert jag sett fram emot en längre tid. Några av mina körvänner, gamla och nuvarande, skulle vara med i Lars-Erik Larssons Förklädd gud. Jag älskar detta verk, jag älskar att sitta i publiken i Fredrikskyrkan, jag älskar att få ta in resultatet av duktiga musikers ansträngningar. Det blev så bra! Fredrik Gustavsson ledde, Anna Jeftas och Staffan Sundås körer Vox Aurora, Aspö kyrkokör och Vox Cantus sjöng, Karlskrona Orkesterförening spelade, ur-karlskroniterna Karin Thulemark och Johan Bogren var solister och Isa Löwenadler reciterade med bravur. Den här konserten var desto mer välbesökt – kyrkan var nästan full. Kul! Bonus blev Vilar glad i din famn, Klinga mina klockor och väl valda delar ur Frösöblomster. En och en halv timmes ren njutning (om det inte hade varit för de där 10 000-kronorsstolarna som inte är skapade för människorumpor)… 150 kronor – mindre än vad en sushi kostar nu för tiden. Jag hade betalat och gått idag igen om jag hade chansen, men idag fortsätter jag istället musikhelgen med barockkonsert i Amiralitetskyrkan. Ida Meidell, min favoritviolinist, har återigen satt ihop en ensemble och min gamla körkompis Erik som numera är kyrkomusiker i Amiralitetet står för ansvaret. Det blir med stor sannolikhet en njutbar stund med toner från Roman och Händel.

För övrigt förväntade jag mig inte mycket tulpanfröjd i år pga olyckliga omständigheter, men varför hänga läpp för ovissa framtida dagar om man istället kan njuta av idag?! Och idag HAR jag tulpaner! Tänk vad livet har att bjuda på om vi bjuder in det till dans!

Funderingar

Att ta sig tid att stanna upp.

23 april, 2026 10 kommentarer

Det är så mycket att göra nu. Jag hamnar i snurran där den vinnande tanken är att tiden inte räcker till, men det stämmer ju inte. Jag har varken mer eller mindre tid än någon annan. Den tid jag har är den jag har. Det betyder att jag behöver påminna mig om att inte leva i den framtid som inte finns.

Jag har här och nu.

Precis som varje år kommer jag att glömma att vattna något medan jag inte kommer att omskola något annat. Jag kommer att gödsla med fulsäckar från ICA eller Blomsterlandet. Vattnet i brunnen kommer att ta slut. Den sista frostnatten kommer att ta död på något. Sniglar, rådjur, mögelsporer och jordloppor kommer att festa på plantor som jag omsorgsfullt lagt tid och omsorg på.

Jag är här och nu.

Växthuset och tomatkuvösen fanns inte för några år sedan, men vi fick ändå mat att äta. Det fanns inga perennrabatter längs den västra stenmuren, men jag plockade ändå in buketter att njuta av. Grusgången var nästan överväxt, men vi kunde ändå ta oss fram till både ytterdörren och verandan. Ladan var full av skräp, men den var ändå charmig och ändamålsenlig.

Jag lever här och nu.

Vi har kommit så långt sedan vi köpte huset sommaren 2019. Så långt! Och det på exakt den tid vi hade, varken mer eller mindre. Jag påminner mig om det medan jag tar mig tid att njuta av violer, backsippor och olika vårlökar istället för att sucka över det som inte blev eller det som jag inte har råd eller hinner med. ”Du kan bli som du gör dig” fick jag höra då jag som liten gjorde fula miner. Det är så sant som det är sagt. Jag får det som jag gör mig. Tack för livet, för min stund på jorden.

Ps: Så här blev påfyllnaden av guldbokstäverna om du är intresserad.. Jag använde mig av Liquid metallic permanent paint gold och vet att det kommer att behöva fyllas på nästa år igen.

Ditten och Datten

Förra veckan komprimerad.

20 april, 2026 6 kommentarer

Jag vaknar av att fönstret står och slår lite i vinden. Under det tjocka duntäcket är det fortfarande varmt på det härliga sättet — mjukt, perfekt temperatur och den svala luften i rummet runt omkring gör att jag suckar av välbehag. Ny vecka, nya glädjor, nya utmaningar. Tacksamt konstaterar jag att jag fick vakna till en ny dag igen. Vet inte varför detta är en känsla som blivit så viktig att omfamna. Veckan som gick bjöd på en riktigt fin godispåse med ett och annat stolpskott. Gott så. Här kommer några av höjdpunkterna:

härlig jobbvecka med spännande samtal
träff med god vän jag inte hade träffat på alldeles för länge, påfyllande
konsert/musikgudstjänst i Tvings kyrka med Hildur, Niclas, Pernilla och Maja (med lite olika efternamn, bl a Höglind) och en setlist med många favoriter
stickstunder i soffan
The Mentalist, igen (jag vet, har en oändlig lista med nya förslag att titta på, men nu blev det såhär — vill inte ha språk jag inte kan förstå eller allt för komplicerade handlingar då jag stickar)
massa nya små blommor har tittat upp, de andra försådda plantorna ser överlag härliga och starka ut
fortsatt rens, och det fortsätter fortsätta
mysiga videosamtal med småtjejerna som alldeles, alldeles snart kommer att kunna hänga IRL här hemma betydligt mer ofta än idag
dop för lille systersonen nere i Höllviken
häng med storfamiljen
matlagningskurs med makens systerson
funderingar runt två nya rabatter (kommer inte att bli nu i vår)
den envisa förkylningen har nästan släppt greppet
påmindes om känslan efter inpackning med ricinolja och gjorde en igår — vintertorrheten nästan borttrollad

Det fanns naturligtvis annat som inte var lika kul. Bekymren, ledsamheterna och utmaningarna låter jag dock sätta sig i baksätet. Nu är det måndag och solen skiner. Tack för det! Tack för livet!

Ditten och Datten

Gott slut på julen! Eller?

5 januari, 2026 14 kommentarer

När är julen egentligen slut? I mellandagarna mellan jul och nyår? Trettondagen (imorgon)? Tjugondag Knut (nästa tisdag)? För alla som fortfarande tar in julgranen dagen innan julafton går det säkert bra att dansa ut julen till tjugondagen, men jag känner inte många som numera har kvar granen så länge. Det handlar ju om hur många barr som sitter kvar tänker jag. Många granar huggs i Danmark redan så tidigt som i oktober/november, inte konstigt att folk då tycker att de är färdiga med dem redan precis efter julafton.

Några av våra vänner i USA som numera är skilda lät sin (plast)gran stå kvar in i februari, men klädde om den med hjärtan och blommor för att fira Valentine’s och födelsedagarna i februari. Jag vet inte om jag hade velat ha granen stående så länge, även om vi hade haft ett större hus och därmed inte påverkats lika mycket av en stor gran i vardagsrummet.

Igår tog min jul slut i samband med konserten. Bachs juloratorium, del I, III och V framfördes och det var njutbart att få stå i kören och musicera med vännerna i kören, vår härliga körledare, vår gamla körledare som spelade cembalo och orgel och en fantastisk barockorkester. Maken tyckte att det var väl värt att ta sig ut i snöovädret, svägerskan och svågern hamnade bakom ett par som pratade igenom hela konserten trots att de blev uppmanade att vara tysta och min kompis sa att akustiken ju är lite konstig i Fredrikskyrkan och att det ibland klingar falskt, men att vi är fantastiskt duktiga. Det var alltså lite högt och lågt tänker jag, men hos mig var det bara högt – det var så otroligt roligt! Nu har vi körpaus till slutet av januari eftersom vi har fortsatt repetera som vanligt över jul och nyår.

Idag jobbar jag, men mellan samtalen ska jag plocka bort julen. För som sagt, nu är min jul slut. Ute snöar det dock för fullt, så känslan är snarare den jag vill ha då jag plockar fram grejerna. Jaja, inget att muttra över. Jag är glad för alla snöälskares skull, för att pulkor kommer till användning och snögubbar får komma till liv. Det ser ut att fortsätta snöa och vara kallt ett tag framöver, så vi får iallafall mer riktig vinter nu än förra året då jag tror att vi inte ens lade in snöborsten i bilen. Samma verkar gälla på många ställen runt om i vårt avlånga land. Ut och njut! Eller stanna inne och mys framför brasan, vilket du behagar. Och du som flyttat till varmare breddgrader, idag är dagen då du riktigt kan gotta dig åt att slippa skotta.

Musik

Fullt fokus.

4 januari, 2026 10 kommentarer

Nu har vi tragglat Bachs juloratorium så länge att det börjar kännas som att de svåra partierna sitter. Igår var det upp till bevis eftersom det är dags för konsert ikväll. Vi fick öva tillsammans med barockorkester som detta stycke är skrivet för. Orkestern består av medlemmar från olika håll. Basisten har rest ända från Helsingør i Danmark, men som han kunde konstatera har han närmare hit än till sina gig i Århus.

Försteviolinisten Ida Meidell som har satt ihop orkestern är min idol. Det är en fröjd att se henne spela och hon har en fantastisk energi! Barockviolinist och folkmusiker, i följande klipp kan du se henne spela helt annan musik än den som kommer att klinga i Fredrikskyrkan ikväll.

Vi närmar oss trettonhelgen och slutet på jul- och nyårsfirandena. Jag vet att många har haft en extra lång ledighet, så detta blir kanske veckan då året drar igång på riktigt? Själv jobbar jag som vanligt imorgon igen medan vi ivrigt fortsätter vänta på Lillasysters ankomst.

1 2 3 … 35 Nästa →