Advent hos oss också.

2_3

Nej. Det blir inte riktigt lika roligt att fixa adventsfint då man vet att någon som var Julfixarexpert No. 1 och som man brukade få alla bra inredningstips från inte längre finns här. Jag har ändå tagit fram det lilla vi har här och att ha de där IKEA-stjärnorna i våra fönster ger trygghet och hemtrevnad som jag verkligen uppskattar. (Hur kunde jag glömma att ta med Lisa Larssons Luciatåg igen?)

2_1

I år får barnen varsin ”fin” adventspresent första gången det är deras tur att öppna kalendern. Fram till sista omgången blir det sedan små uppdrag och julpyssel som ska utföras. Barnen är stora nog att uppskatta något de verkligen vill ha för att sedan öppna presenter som kanske mer bjuder på upplevelser än ett för stunden dämpat habegär. Sonen fick en Moleskinebok i går och idag fick äldsta dottern Wreck This Journal som har önskat sig. Båda blev synnerligen nöjda. Vad som ligger i yngsta dotterns paket i morgon vet bara Tomten.

För mig är advent verkligen en tid att njuta av the Christ in Christmas: jag lyssnar på The Messiah, pysslar och donar, går på konserter, umgås med folk jag gillar… Eftersom jag vägrar att låta mig stressas av det här som jag tycker så mycket om är jag noggrann med att planera väl och lämna utrymme för andningspauser. Ibland är ett ”nej tack” nödvändigt helt enkelt. Hur gör du? Är du julvägrare? Är jul för dig julbord, rester och annandagen? Är det familjefrid eller familjekaos? Känner du dig pressad att köpa fler julklappar än du har råd med? Lägger du ner mycket eller lite energi på att engagera dig i julspel, avslutningar och konserter? Jag är bara nyfiken i en strut.

2_6

Jag tror jag klämde i mig de sista druvorna för året i eftermiddags. I morgon ska det snöa igen och det sägs att kylan ska hålla i sig lite den här omgången. Vi får väl se. Jag har i alla fall stoppat in solstolarna i förrådet, för att jag eller någon annan kommer att ha användning av dem under den närmaste tiden känns högst otroligt.

Här kommer inte min favorittolkning av Hallelujakören, men jag älskar ändå att titta på dirigenten, orkestern, solisterna och kören. Vilket tryck! I kväll fick barnen lyssna lite och lära sig ett och annat om den käre Händel. Han verkar ha varit en man med stor integritet och även om han skrämde upp folk med sin blotta kroppshydda så kan åtminstone jag förlåta honom det när han skrev sådan makalös musik.

Continue Reading

Stilla ro och nära.

Just nu har jag möjlighet att gå en 20 veckor lång kurs med familjetema. De första tio lektionerna handlade om relationer, de sista tio veckorna kommer att fokusera på barnuppfostran. Vår lärare är psykolog och professor på BYU, universitetet i Provo. Hon har mycket erfarenhet av både det ena och det andra. Hon gifte sig med sin första man trots att han hade cancer som de visste skulle ta hans liv (de fick 23 år tillsammans), har en utvecklingsstörd dotter i min ålder som fortfarande bor hemma, var singelmamma samtidigt som hon utbildade sig till psykolog då hon också träffade sin nuvarande man, har ADHD o.s.v. Det är synnerligen intressant att gå den här kursen, särskilt med tanke på att mina klasskamrater kommer från många olika slags familjekonstellationer och att vi befinner oss i så olika stadier av livet. Jag är den enda svenskan i gruppen (Go figure!) och känner att jag både har mycket att bidra med och ta till mig där.

Att ha en familj är inte lätt. Det är att jag är maka, mamma, dotter och syster (och alla andra familjeepitet jag har) som gör att jag mår bäst. Och sämst. På lärarhögskolan läste vi ”Att växa som vuxen” av Anders Engquist. Det var nog första gången jag reflekterade riktigt ordentligt över hur vi utvecklas i våra relationer och genom hur vi reagerar i interaktionen med våra medmänniskor. Jag har den starka övertygelsen om att jag kom som jag är, med min grundpersonlighet, men den har blivit slipad, smekt, bankad, slagen, och kramad till den form den har idag. Jag fortsätter utvecklas varje dag; ibland åt rätt håll, ibland åt pipsvängen. När jag var knappt 13 år gammal trodde jag att jag var ”färdig”, vuxen, men den åsikten har jag fått revidera många gånger. 😉

Tillbaka till det där med familjer. De senaste åren har varit väldigt skakig för vår familj p.g.a. många olika orsaker. Jag och maken har fått hålla hårt i varandra för att försöka upprätthålla stabilitet då det har skakat som värst. Att vara tonårsföräldrar har i vårt fall inte gjort det lättare. Jesper Juul har skrivit en text om tonårsfamiljer som jag verkligen uppskattar. Kanske du också kan få hjälp av att läsa den?

Den senaste tiden har det hänt flera bra saker. Jag har fått uppleva A-ha-stunder i den där familjeklassen, vi hade en familj som ligger några år före oss här hemma där föräldrarna bidrog med flera spännande insikter i frågan och vår sjuttonåring håller på att bli vuxen på riktigt. Att höra honom och hans pappa ha filosofiska, långa diskussioner om kvällarna gör mig glad på riktigt. Att få höra ”Jag älskar dig” och få en kram Varje Kväll hur tuff dagen än har varit gör mig ännu gladare. Jag ser att framtiden ligger framför våra barns fötter. Den kommer att se olika ut för de tre barnen, men jag tror att framtiden är ljus och jag vet att jag och deras pappa kommer att göra allt för att fortsätta stötta dem så gott vi kan i de val de gör.

Hur går dina tankar runt det här med familj och relationer? Hur mycket styr vi själva? Vad kan vi ändra på och vad ska vi måna om att behålla? Kan du känna Stilla Ro och Nära?

Continue Reading

Random thoughts.

25_3

”The biggest tragedy in America is not the great waste of natural resources – though this is tragic; the biggest tragedy is the waste of human resources because the average person goes to his grave with his music still in him.”
Oliver Wendell Holmes

Idag läste jag det här citatet på Facebook. Tårarna började rinna ner för kinderna. Kanske för att jag känner det här själv, kanske för att jag känner det för andra…

Jag har varit sjuk i helgen. Inte lika sjuk som min mamma som ringde Vårdcentralen tidigare idag då hon har haft fruktansvärt ont i magen i flera dagar. Hon fick tid på fredag. När smärtan blev outhärdlig framåt kvällen ringde hon Akuten. De sade åt henne att ringa Vårdcentralen i morgon. Suck! Nu säger jag ingenting mer om Den Svenska Vården, mer än att jag hoppas att min lilla mamma mår okej och att hon snart blir frisk igen.

Mina 21 dagar av tacksamhetsmeditation är över. Jag har i tre veckors tid ställt klockan lite tidigare för att stiga upp och ägna en kvart åt olika mantran varje dag. Har detta gjort skillnad i mitt liv? Absolut! Att kunna se sitt liv ur ett nytt perspektiv är nyttigt. Trots att det nästan alltid finns något som stör i periferin, stort eller litet, kan man lära sig att fokusera på det som är gott istället. (Lider man av en klinisk depression behöver man annan hjälp än ”trosan hoppsan, det här ska bli bra”.) Jag får påminna mig själv om detta ibland, så jag är jättetacksam över att jag gav mig själv den här chansen att öva upp tacksamhetsförmågan lite. Om du förresten inte har sett YouTube-klippet om tacksamhet från SoulPancake tycker jag du ska göra det:

25_2

Just nu är amerikanska barn och ungdomar redo för lov. Igen. I morgon är sista skoldagen innan Thanksgiving Break. Vi svenskar hakar på de vanliga skolloven. Det blir lättast så när man ska planera aktiviteter som involverar andra. Kalkon och sötpotatis inhandlades på Costco idag och jag höll på att lägga ner en sådan här klänning i vagnen också. Eller inte, hm.

25_5

För övrigt har jag snart gått igenom alla skåp och lådor för att fira ettårsjubileum här i huset, alldeles i linje med månadens förändringstema. En sak kan jag konstatera. En sådan flytt som vi gjorde kan vara bra på många sätt. Något av det bästa är att livet rensas på precis allt onödigt. Ibland kan de där onödiga grejerna dock kännas ganska nödiga. (Äh, jag vet att det heter nödvändiga.) Jag tror vi lyckades ta med oss de viktigaste grejerna i alla fall. Som bröllopsvaserna från diverse familjemedlemmar, de bästa fynden från Stämshult, den vävda julbonaden vi fick i förlovnings- eller bröllopspresent av makens morföräldrar och så ljusstaken jag fick i 40-årspresent av min fina, fina vän som inte längre finns här. Idag plockade jag fram den där ljusstaken och bestämde mig för att fortsätta smygjula trots att vi ska hinna med Thanksgiving först. Dagens datum: 25 november. Jag bjuder på Alicia Keys och hoppas att du mår bra.

Continue Reading

Mind over body.

Jag har sett henne öva om och om och om igen. Jag har hört henne muttra ”Kom igen nu S, du klarar det!”. Jag har tröstat henne när hon inte klarat en rutin fast hon har gjort den för femtioelfte gången. Jag har sett henne vinna över sig själv och jag har sett henne segra. Den här tjejen inspirerar. Jag önskar jag var hälften så vig som hon är och jag önskar att jag var bättre på att styra mina tankar. Kan du lyfta din själv så där som dottern gör på den översta bilden? Det kan inte jag. Däremot vet jag att de gränser jag sätter för mig själv ofta är för snålt tilltagna och jag vet att jag egentligen kan mer, fortare och högre.

Ibland vill jag vara hon som lyfter andra, ibland vill jag bli lyft. I morgon ska Bill Withers få vara den som lyfter mig. Älskar den här låten

18_1

18_4

18_3

18_2

When I wake up in the morning, love
And the sunlight hurts my eyes
And something without warning, love
Bears heavy on my mind

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day
Lovely day, lovely day, lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day

Continue Reading

Pleasant Grove i förfall.

15_2

Idag hade sonen slutprov i sin algebrakurs. Killen är klipsk. Han har haft svårt med motivationen de senaste veckorna i novembermörkret, men ändå pluggat på. Han kom ut från provsalen och sa att hjärnan var stekt. Jag kommer inte ens ihåg att jag någonsin varit i närheten av stekt hjärna. Detta fenomen uppstår tydligen när man spikar en tenta. 100% rätt, A på kursen. Det närmaste jag kom var väl på högstadiet då jag fick fler poäng än man kunde ha på Gertie Ringbergs so-prov. Sonen önskar för övrigt ”motivation, uthållighet och inspiration” i julklapp. Hur sjutton ska vi kunna fixa det? Någon som vet någon bra affär?

15_1

Percussion/Steel band-dag. Innan sonen fixat körkort blir de här eftermiddagarna ”egotid” för mig. Glömde kameran idag, men telefonen hade jag ju. Förfallna byggnader fascinerar mig. ”No trespassing” betyder väl inte att man inte får stå utanför nätstaketet och fota efter att man har trasslat sig igenom ris och lera? Jag struntade i fotoapparna och satte mig vid Photoshop istället. Roligare, men inte alltid lika effektfullt. En vacker dag ska jag försöka gräva mig djupare i programmet. Det är ju roligt med kunskap och att veta ”för mycket” brukar bara vara ett problem när maffian är inblandad.

15_5

Dagens tacksamhetsmeditation påminde om att möta mina medmänniskor med kärlek. Jag fick möjlighet att praktisera detta villigt och ofrivilligt. Andas in. Andas ut. Repetera. Jag har varit dålig på att hitta ny musik den senaste tiden, så det blir en passande inte så hemskt gammal favorit. Må solen lysa på din stig. Här ska det nämligen snöa i morgon…

Continue Reading

Fram för mer kreativitet!

Jag bor långt borta från mina släktingar, men Facebook, bloggar och mejl gör det definitivt lättare att hålla koll på varandra än om vi bara hade haft telefon och vanlig post att förlita oss till. Min extrasyster J är duktig på att skicka familjemejl med fotouppdateringar från sin familj. I går kom bilder från ett kalas och när jag fick se vad storasyster hade gjort i present till lillebror blev jag faktiskt lite tårögd. Jag bad därför om att få lägga upp foton på världens snyggaste gris! Kolla! Visst är den alldeles underbar? (Mamman fick hjälpa till lite, men designern skötte det mesta själv.)

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Visst kan man hjälpa barn att utveckla sin kreativitet. Jag läste den här länken om musik och tänkte att det är lite trist att barn idag tillbringar så mycket tid framför skärmar istället för att utveckla sina kreativa talanger. Musik, konst, textil, trä, metall, matlagning… Hur många vuxna tar sig idag tid att hjälpa barnen att hitta det de är bra på för att sedan stötta dem då de blommar ut? Jag vet. Så får jag ju inte skriva, men faktum kvarstår. Ju fler skärmar det finns att välja mellan, desto svårare verkar det bli för föräldrar att motstå barnens vilja att sitta vid de där skärmarna. Vad gör vi som föräldrar för att hjälpa barnen? (Ha! Jag sitter ju just vid en skärm och skriver, så att lyssna på mitt dravel är väl inget värt?) En av de få saker som verkar hjälpa är att ta sig ut ur huset och att inte ha med sig någon smart phone eller platta…

När våra barn var små var jag hemma på heltid med dem. Eftersom jag själv gillar att skapa fick barnen hålla till godo med alla mina projekt. Lego, leklera, pärlplattor, bak, kortmakeri, köksorkester och allt vad det nu var – de fick testa och det de och/eller jag gillade gjorde vi fler gånger. Jag kan inte ens gissa hur många satser leklera i olika färger jag rörde ihop. Jag och maken har strukit en oändlig radda med pärlade alster. Vi insåg att det inte skulle gå att spara varenda liten streckgubbe som alla ritade, men jag lade faktiskt alla konstverk i en hög och gick igenom den med några månaders mellanrum för att spara godbitarna. Vi läste och läste och läste och läste och berättade och berättade och berättade och berättade. (Att svärmor jobbade på Bonniers var en stor bonus.)

När sonen fick ett Game Boy började eländet. Det var sååå svårt att sluta spela de där spelen och vi var sådana där hemska föräldrar som bara lät honom spela en halvtimme per vardag, en timme på lördagar och inte alls på söndag. Skärmarnas dragningskraft fortsatte. När sonen blev större fick han en smart phone. Han hade inte bara en smart telefon, utan är ganska smart i sig själv också. Han insåg att han av olika anledningar inte klarade av att ha en sådan telefon i sin ägo och lämnade därför tillbaka den till oss för något år sedan. Hur många 16-åringar känner du som har gjort det? Datorn har han fortfarande ett hatkärleksförhållande till. Den är nödvändig för studierna, men det är svårt att hålla en balans mellan skola, spel och slösurfande. Att han inte sitter instängd i sitt rum, utan i vardagsrummet, hjälper dock en del.

Döttrarna är väldigt olika. Den äldsta lägger ner massor av timmar på att använda datorn som ett arbetsredskap (förutom att hon tar hälften av sina kurser genom eSchool). Hon har därför blivit en riktig hacker och kan alltid lösa datorproblem som jag har. (Photoshop är hennes favoritprogram, men hon har också full koll på Word och liknande.) Yngsta dottern använder datorn som kunskapsbank och studerar YouTube-klipp efter YouTube-klipp för att lära sig nya gymnastikkonster och hur man själv tillverkar grimmor och andra tillbehör till Schleichdjuren hon samlar på. Vill man bli duktig på något är det bara att öva brukar min väninna As man säga…

Hur gör du i din familj? Tycker du att jag är grinig i onödan? Är det här egentligen inget problem? Hur får barn idag utlopp för sin kreativitet (förutom att många blir väldigt duktiga på engelska och att hantera ett tangentbord)? Du som har små barn – förlitar du dig på att förskolan står för det pyssliga? Du som har mellanstora barn – hur hanterar du det där med att aktiviteter blir tråkiga och att barnen vill sluta? Du med tonåringar – hur hanterar du det där med vad de väljer att lägga sin tid på? Vad tycker du? Hur tänker du?

Continue Reading

Vi går mot kallare tider.

När vi närmade oss slutet på skoldagen bad jag ungarna följa med ut i trädgården för att fixa lite. Jag ville inte bli ”överraskad” av snön som förra året. Vi gick ut. Tjejerna klippte rent i rabatten närmast huset, sonen räfsade på den främre gräsmattan och jag körde rätt över alla löven på den stora gräsmattan med gräsklipparen. (Pulvriserade löv blir gratis gödsel. Vi har ju ingen ek här och jag tror att fruktträdens löv kan tas om hand av gräsmattan utan att göra den för sur.)

Jag satte in gräsklipparen, gick in och hämtade en sopsäck till löven och gick ut igen. Tror du inte att det hade börjat snöa! Ibland skrämmer jag mig själv lite… Förresten nej, jag hade inte läst någon väderleksprognos på flera veckor. Det slutade snöa efter en liten stund, men jag har hört att de har snöstorm i Salt Lake City just nu. Vi får väl se om den tar sig hit!

G hittade det fina fågelboet bland vinrankorna och tjejerna hittade militärskjortan som hade hunnit till något tidigt förmultningsstadium bakom buskarna i rabatten. Jag stoppade den i maskinen på högsta värme och med en skvätt Klorin för att se om det går att rädda eländet. Jag är förresten helt oskyldig. Maken hade hängt skjortan på vädring över balkongräcket för länge sedan och hade helt enkelt glömt att han hade en militärskjorta i sin ägo!

Har jag rätt i mina gissningar blir det inte så många fler höstuppdateringar. Alpine Loop har stängt för säsongen, det snöar i SLC och vi har laddat med ett gäng nya, goda teer inför den långa, kalla vintern. Jag är redo. Är du?

Along for the ride…

I am not shattered 
Out of the ashes I rise 
Knowing that nothing is stronger than faith

4_15

4_13

4_14

4_10

Continue Reading