På min födelsedag roar jag mig med något som jag älskar, nämligen att trilla runt bland mina och andras tankar. Du som läser här vet att jag gillar att fundera och att höra åsikter och argument, oavsett om jag håller med eller ej. Somligt kommer jag aldrig att kunna landa i, annat känns verkligen självklart. Jag har dock 56 års erfarenhet av att även benhårda övertygelser kan komma att behöva omförhandling. Jag är samma Monica som för trettio år sedan, men samtidigt någon annan. Mjukare i min benfasthet, mer ödmjuk inför livets oförutsägbarhet, men också tydligare och trygg i var jag befinner mig. Jag är tacksam för alla som har lärt mig att man inte går till personangrepp då ens argument tar slut och alla som har lärt mig att mina självklarheter inte alls behöver vara självklara för andra. Jag är så tacksam för livet och idag tänker jag fira hela dagen! Med det sagt så kommer här lite tankenötter.
Påstående: Det är fel att döda någon.
Sanningen är att detta är påstående inte alls är rätt enligt många, men av olika orsaker. Argumentationen ser olika ut beroende på vilken bakgrund man har.
Exempelvis: Homo Sapiens är ett djur. Djur dödar varandra då de behöver försvara sig, då deras flock är hotad eller då de försöker ta ledningen över andra. Det gäller även den egna avkomman om de är i så risigt skick att de ändå håller på att dö, vid viss oerfarenhet, för att det upplevs att det finns för lite energi för att ungarna ska klara sig eller liknande. Är man alltså föreskrivare för att detta gäller är både hedersmord, avrättning efter brott och abort filosofiskt och moraliskt försvarbart.
Påstående: Alla människor är lika mycket värda.
Försök säga det till en mamma vars barn håller på att drunkna samtidigt som andra är i samma situation, eller till ett barn med en gammal förälder vars vård bortprioriteras efter triage.
Påstående: Det som pågår i Gaza är ett folkmord.
FN:s oberoende undersökningskommission har flera gånger slagit fast att Israel har begått folkmord mot palestinier. ICJ har däremot inte slutligt avgjort detsamma, men bedömt att palestiniernas rättigheter enligt folkmordskonventionen kräver skydd. Det som komplicerar situationen är att många ser likhetstecken mellan Israel och judar, och detta på båda håll. För oss svenskar som är enormt fredsskadade är det svårt att förstå hur man kan födas in i ett generationsöverskridande hat mellan olika folkgrupper. Eftersom undervisningen om andra världskriget mest har handlat om utrotningen av judar och deras offerskap har det känts märkligt att se ”dem” (om man alltså sätter likhetstecken mellan judar och Israel) utsätta andra för något liknande. Är inte judar de goda?
Påstående: Det är fel att stjäla.
Vår svenska lagstiftning bygger i mångt och mycket på de tio budorden. Är det inte då dags att inspektera de lagar som bygger på dessa och omvärdera lagarna? Är det verkligen fel att sno en fralla om man är hungrig? Är det fel att lura av gamlingar på deras besparingar om de ändå snart ska dö? Är det fel att knycka ett äpple från en gren som hänger ut över trottoaren? Är det fel att sno sin mormors guldsmycken om man verkligen är i behov av en fix? Är det rätt att flytta från Sverige, men låtsas att bo kvar och ta ut bidrag härifrån år efter år?
Påstående: Fängelser ska rehabilitera, inte bestraffa. Det finns fler rättigheter för brottslingar än för brottsoffer.
Dan Eliassons citat efter att en kvinnlig anställd blivit knivskuren till döds väckte ont blod hos många: ”Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?” Eliassons ord var verkligen en vattendelare i debatten och journalister och andra var noggranna med att sätta sig själv på ”rätt sida”. Var ska fokuset ligga? Hos brottsoffer eller hos brottslingar?
14 kommentarer
Otroligt intressanta tankar och som du säger, inget är självklart. För världen/verkligheten är aldrig Svart eller vitt, det är grått, gråare än grått och tonerna baseras på subjektiva bedömningar från allt och alla. Ingen ser på sakerna på samma sätt… om vi hade kunnat ha en konsensus så hade vi levt i en ganska mycket mer harmonisk värld.
Men tänk så fantastiskt i de allra flesta fall får vi ha olika åsikter! Sen kanske vissa saker bör vara gemensamt beslutna, men jag tror tyvärr att det inte finns en enda sak som alla världens 7 miljarder skulle kunna komma överens om. Tyvärr. Inte en enda sak.
Det finns förvisso somligt som är svart och vitt, men det finns också såååå mycket gråzon! Jag tänkte mig i tonåren ofta att jag själv har rätt om det mesta, men jag minns viktiga möten där jag fick åka på mental smäll för att jag inte hade förstått att det inte är så lätt. Det var mycket lärorikt. Med det sagt tänker jag att det finns somligt jag inte vill acceptera då det gäller andras syn att se på världen. Ibland önskar jag att det fanns en öde ö att fly till då och då när världens elände blir för mörkt.
Grattis på födelsedagen! Intressant det du skriver. Oerhört svårt också. Satt hela tiden och tänkte på den där förfärliga notisen om den dödsdömda som överlevde två dödliga injektioner. Och naturligtvis varför det skrivs om det hela tiden. Det kommer också upp saker från andra sidan. Från offrets sida. Då blir det svårt. En mamma som kanske inte vill ha hämnd men tillbaka delar som saknats. Jag sugs med in i en kuslig debatt där man inte vet om man vill att den dödsdömda ska dö i sin säng eller överleva så att de kan avsluta det hela. Det är en väldigt sjuk situation. Vilka är mördarna? Varför ska jag ens ha en åsikt om det? Dödsstraff är sjuka men det hon gjorde var också sjukt. Kram
Tack Marika! Ja, den händelsen väcker verkligen funderingar på vad som är rätt och inte. Det var någon fängelsechef som fick avgå för att pudla det som hände, men egentligen gör ju det varken till eller ifrån. Håller med dig om att diskussionen kan hamna i en väldigt mörk spiral. Kram!
Oj det var verkligen tankenötter så här på måndagskvällen. Känner spontant att det inte finns några givna svar på något av påståendena. Det blir helt klart mer komplicerat när man börjar vrida och vända på saker och lägga till olika perspektiv.
Precis, jag tror att det är lätt att komma med ett svar spontant, men att det inte är så självklart om man börjar gräva lite.
Grattis på födelsedagen, i efterskott! Idag är jag inte mottaglig för djupare läsning, så stannar där 🙂 Kramar
Tack Anna! Det är bra att måna om sig själv, jag förstår att alla absolut inte gillar den här typen av frågor rent allmänt eller bara orkar med dem ibland. Kram!
Grattis i efterskott!
Sådant här kan jag också fundera på länge, och oftast slutar det med att jag inte lyckas komma fram till ett ordentligt svar.
Som att döda en annan. Jag är för dödshjälp, men vart ska gränsen gå? När anser jag att en människa är sjuk nog för att få ta beslutet? Det vet jag inte.
Tack Jossu!
Jag håller med dig om att det är svårt att komma fram till svar som känns helt klara utan att ha något att förhålla sig till i andra änden.
Som du skriver så känns det värdigt att låta någon som lider avsluta livet själv. Ska vi då bara se på när någon i djup depression har beslutat att hen inte längre vill leva istället för att göra livräddande åtgärder? Vem ska bedöma graden av lidande? Och om det är jobbigt att som förälder till ett svårt sjukt barn se på, ska det lidandet leda till ett avslut av liv? Nej, det här är inte lätta frågor. Tack för att du var med och tänkte.
Grattis kära Monnah!! 56 nu!
Hoppas du hade en riktigt fin dads.
Intressanta frågor du ställer, verkligen tankenötter.
Jag är för dödshjälp , ett värdigt sätt att få avsluta sitt liv som dödssjuk. Jag för abort och jag är emot dödsstraff (händelsen i TN bara underströk det ännu mer). OK om den mördade kom tillbaka, men det gör hen ju inte. Sätter mig också emot att dödsstraffet sker 30 år efter tt det begåtts. Men men, det finns många sådana fall. fast ja, visst har du rätt i linjerna flyter där. Tankenötter som sagt.
För det mesta är det en sådan gråzon allting, inget svart eller vitt. SVÅRA nötter, Monnah. Men väldigt tänkvärda.
det där med att alla människor har lika värde … Well … BS, det är allt jag säger om den saken.
Kramar och jag hoppas att din andra dag som 56 åring bara är bra.
Jaaa, det förpliktigar på något vis samtidigt som de 56 åren ger ganska fri lejd gällande både det ena och det andra… Min födelsedag blev verkligen fin. Jag är lyckligt lottad!
Att vara för eller emot är lättast innan man börjar ”granska det finstilta”, då blir saker och ting inte längre lika klara. Och som du skriver så är en del ”självklarheter” BS om man synar dem, men det låter fint på papper och i tjusiga dokument.
Livet blir bättre och bättre i huvudet även om inte alltid kroppen hänger med. Kram på dig!
Hipp Hipp Hurra!! Stort Grattis till vår Bästa Monna som fyller 56 höstar idag!
Och tack för dina tankar! Det är viktigt att våga vrida och vända på våra självklarheter… men samtidigt finns det sådant som gör ont att ens försöka förhålla sig till. Minst 21 700 barn har rapporterats dödade i Gaza sedan oktober 2023. För mig är varje sådant barn en påminnelse om att inget barn ska behöva betala priset för vuxnas konflikter.
KRAMAR till DIG!! Anna
Tack söta Anna!
Ja, som du säger är det viktigt att utmana sig själv i hjärnkontoret då och då. Även om det gör ont och slutsatsen kanske inte alls känns okej. Börjar man tänka på offer i konflikter är det svårt att behålla sansen. Min tanke är ju att människan är mer än ett djur, men börjar jag rota här så undrar jag… Barnen ska kunna luta sig tryggt mot de vuxna, men så är det dessvärre inte i många fall. Kram, kram!