Sådant som är självklart. Eller?

På min födelsedag roar jag mig med något som jag älskar, nämligen att trilla runt bland mina och andras tankar. Du som läser här vet att jag gillar att fundera och att höra åsikter och argument, oavsett om jag håller med eller ej. Somligt kommer jag aldrig att kunna landa i, annat känns verkligen självklart. Jag har dock 56 års erfarenhet av att även benhårda övertygelser kan komma att behöva omförhandling. Jag är samma Monica som för trettio år sedan, men samtidigt någon annan. Mjukare i min benfasthet, mer ödmjuk inför livets oförutsägbarhet, men också tydligare och trygg i var jag befinner mig. Jag är tacksam för alla som har lärt mig att man inte går till personangrepp då ens argument tar slut och alla som har lärt mig att mina självklarheter inte alls behöver vara självklara för andra. Jag är så tacksam för livet och idag tänker jag fira hela dagen! Med det sagt så kommer här lite tankenötter.

Påstående: Det är fel att döda någon.

Sanningen är att detta är påstående inte alls är rätt enligt många, men av olika orsaker. Argumentationen ser olika ut beroende på vilken bakgrund man har.

Exempelvis: Homo Sapiens är ett djur. Djur dödar varandra då de behöver försvara sig, då deras flock är hotad eller då de försöker ta ledningen över andra. Det gäller även den egna avkomman om de är i så risigt skick att de ändå håller på att dö, vid viss oerfarenhet, för att det upplevs att det finns för lite energi för att ungarna ska klara sig eller liknande. Är man alltså föreskrivare för att detta gäller är både hedersmord, avrättning efter brott och abort filosofiskt och moraliskt försvarbart.

Påstående: Alla människor är lika mycket värda.

Försök säga det till en mamma vars barn håller på att drunkna samtidigt som andra är i samma situation, eller till ett barn med en gammal förälder vars vård bortprioriteras efter triage.

Påstående: Det som pågår i Gaza är ett folkmord.

FN:s oberoende undersökningskommission har flera gånger slagit fast att Israel har begått folkmord mot palestinier. ICJ har däremot inte slutligt avgjort detsamma, men bedömt att palestiniernas rättigheter enligt folkmordskonventionen kräver skydd. Det som komplicerar situationen är att många ser likhetstecken mellan Israel och judar, och detta på båda håll. För oss svenskar som är enormt fredsskadade är det svårt att förstå hur man kan födas in i ett generationsöverskridande hat mellan olika folkgrupper. Eftersom undervisningen om andra världskriget mest har handlat om utrotningen av judar och deras offerskap har det känts märkligt att se ”dem” (om man alltså sätter likhetstecken mellan judar och Israel) utsätta andra för något liknande. Är inte judar de goda?

Påstående: Det är fel att stjäla.

Vår svenska lagstiftning bygger i mångt och mycket på de tio budorden. Är det inte då dags att inspektera de lagar som bygger på dessa och omvärdera lagarna? Är det verkligen fel att sno en fralla om man är hungrig? Är det fel att lura av gamlingar på deras besparingar om de ändå snart ska dö? Är det fel att knycka ett äpple från en gren som hänger ut över trottoaren? Är det fel att sno sin mormors guldsmycken om man verkligen är i behov av en fix? Är det rätt att flytta från Sverige, men låtsas att bo kvar och ta ut bidrag härifrån år efter år?

Påstående: Fängelser ska rehabilitera, inte bestraffa. Det finns fler rättigheter för brottslingar än för brottsoffer.

Dan Eliassons citat efter att en kvinnlig anställd blivit knivskuren till döds väckte ont blod hos många: ”Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?” Eliassons ord var verkligen en vattendelare i debatten och journalister och andra var noggranna med att sätta sig själv på ”rätt sida”. Var ska fokuset ligga? Hos brottsoffer eller hos brottslingar?