hemma – Sida 3

Glad påsk!

17 april, 2025 7 kommentarer

Skärtorsdagens morgon började med att jag öppnade Uttorps bageri för att baka en sats frallor till ungdomarna som skulle resa hem till Danmark igen. Efter tack för underbara dagar och kramar var det dags att jobba en stund. Skönt att efter det kunna röja runt i vår lilla veranda och fixa klart. Igår skurade jag golvet och flyttade på allt som inte skulle stå där och idag var det dags för fönsterputs, rengöring av ytor och att få allt på plats. Det är dock inte dags för riktiga mystiden. Först ska detta bli ett extra växthus.

Än så länge står bara tomaterna här, men snart blir det andra bullar! Detta är den bästa tiden, medan allt fortfarande lever, sniglarna inte tagit över än och hoppet lever om att detta blir den bästa skörden hittills.

Älskar det klassiska påskriset i Höganäskrus. Fjädrarna hade dottern fixat och jag tycker det blev så fint med de matchande juvelfärgerna i de röda fönstren och glasflaskorna i fönstret. Efter körövningen satte jag mig ändå en stund och njöt av såpadoften och att bästa sommarrummet i huset inte längre är soptipp/lager. Nu kan vi påska i lugn och ro. Jag önskar dig som läser här en riktigt fin långhelg!

Ditten och Datten

Ljuvligheter och fina tapeter.

2 april, 2025 6 kommentarer

Jag fick läsa en ansökningstext häromkvällen och sa att personen ifråga kanske skulle undvika metaforer som ”jag brinner för”, men idag ångrar jag mig. Undvik inte alls stora ord! April kräver ord som är allt annat än lagom. Jag brinner för denna tid, men det brinner också i knutarna. Det finns så sjukt (för att citera alla Love is Blind-deltagare) mycket att hinna med, det finns ingen rast, ingen ro och ingen ände på allt som ska göras. Jag får lyssna på lillastesysters råd att verkligen bara ta en sak i taget. Jag hade kunnat strunta i bloggen, men det vill jag inte. Den här stunden vid datorn är verkligen värdefull för mig!

Igår ville jag fånga citronfjärilen på violerna och det blev en lite vinglig live-bild som här presenteras som en video. Hoppas du får känna samma glädje som jag. Underbart ögonblick.

Påsken närmar sig och mamma var alltid så duktig på att hålla efter gravarna då hon levde. Det känns viktigt att se till att det alltid ser fint ut vid hennes grav också. Precis då man satt vårblommorna brukar det se klent ut, men de här små penséerna kommer snart att blomma friskt. Med tanke på hur rådjuren ser kyrkogården som sin personliga delikatessdisk är det enda raka att spreja allt noggrant med Trico Garden. Det hjälper inte alltid på tulpanerna här hemma, men penséerna brukar de faktiskt låta bli. Jag satte likadana penséer på svärfars grav. Hans sten börjar se grön ut, så jag ska dit någon dag och tvätta den ren med lite såpa (efter tips från svägerskan som jobbar på kyrkogård).

Efter kyrkogården var det dags för en uppdatering gällande brorsans fina hus. Just nu håller han på att tapetsera. Det blir så fint! Älskar allt med det där huset. Återvunna dörrar och fönster beställda efter gamla mått (våra) för att ge huset känslan av att ha varit med längre än vad det faktiskt har. Samtidigt är det så praktiskt planerat, med en riktigt rejäl groventré/tvättstuga, fint inbyggt skafferi i köket och eget badrum borta vid stora sovrummet. Återbrukad braskamin i vardagsrummet och utgång därifrån ut i trädgården, en halv minut till busshållplatsen och lite smått och gott i trädgården som säkert går att plocka fram. Ett fantastiskt boende.

Fint, inte sant?

Hemma hade jag fullt upp med att fylla på tomatjord, skola om den sista tomatsorten, chili och paprika och så ta hand om allt det som jag fick av mammas väninna. Allt har tvättats och gåtts igenom. Tyvärr var en del i för dåligt skick, det ska tydligen läggas i textilåtervinning trots att det inte längre är helt eller fräscht enligt vad jag förstår. Vet du mer om detta får du gärna berätta. Jag går till min föränderliga julros varje dag och förundras över detta mästerverk. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle bli en sådan här planttant… Kan man inte kalla denna för ljuvlig?

Ditten och Datten

Semlor med nytänk.

5 mars, 2025 14 kommentarer

Igår var det dags för årets möjligtvis enda semlebak. Vi brukar bjuda hit familjen på semlefest, men i år hittade vi inte riktigt något bra tillfälle för detta. Det kommer andra tillfällen. Jag bakar släta bullar med samma gamla recept från Vår Kokbok som jag följt sedan mitt första egna semlebak på Branta backen i Tumba då jag var 23 år – jag gör helt enkelt släta vetebullar med ganska mycket kardemumma i.

Denna ljuvliga krydda passande både i sötsaker och i vissa exotiska maträtter tillhör mina favoriter. Finns det någon mer uppiggande och glad doft? Att mortla tillhör dock inte mina favorituppgifter, men eftersom färdigmalen kardemumma helt enkelt inte blir lika gott lät jag konsulten här hemma ta hand om det jobbet.

Hej, hej! Bröllopspresenten, den blå duk i dräll som mest legat i ett skåp sina första 25 år i vår ägo då den inte var så hipp, läggs numera gärna på bordet. Glada små påskliljor skvallrar om huruvida det är lussekatter eller semlebullar som ligger under bakduken.

As long as a hundred of us remain alive, never will we on any conditions be subjected to the lordship of the English. It is in truth not for glory, nor riches, nor honours that we are fighting, but for freedom alone, which no honest man gives up but with life itself.
The Declaration of Arbroath, 6 April 1320

Jag älskar denna handduk som jag köpte vid ett besök hos syrran i Skottland för många år sedan. Den är urblekt och fläckig, men den har varit med och förberett för så många festligheter och gör mig lika glad varje gång jag ser den att den med all sannolikhet får vara med tills den faller i bitar.

Jag penslar aldrig mina semlebullar med ägg eftersom de ändå ska få pudrat florsocker över sig. Jag är en sån konstig människa som väger degen till bullarna. Lite mindre bullar blir 50 g, mer vanlig storlek 65 g. I år testade jag att göra Brinken bakars egna mandelmassa gjord på rostade mandlar som mixades hela utan att skalet togs bort. (Receptet hittar du här.) Jag gillade den inte särdeles mycket förutom att det var gott att ha kardemumma i, så jag gjorde en vanlig med mandelmjöl och en droppe bittermandelessens också. (100 g mandelmjöl, 1,5 dl florsocker, en liten äggvita, en droppe bittermandelessens (kan uteslutas), en liten nypa salt.) Eftersom jag inte kunde avsmaka det färdiga resultatet får jag tro maken och de andra som fick smaka som sa att den nytänkande mandelmassan blev bra. Själv doppade jag stora bitar vanlig mandelmassa i vispad grädde och det blev min smarriga semla för året.

Ps: Sorgligt är att det verkar som att jag av misstag har tappat bort min fina gräddtyll som ger de finaste semlorna. Den tyll som jag nu fick använda är helt fel. Världsligt problem, men ändå.

Ditten och Datten

Mandeltårtan och solnedgång.

16 januari, 2025 8 kommentarer

Du som brukar läsa här vet att Mandeltårtan i Ronneby är en riktig favorit. Hit tar jag mina utbytesstudenter på fika och det är så mysigt att sitta där och prata. Inredningen ändrar känsla efter årstid och igår kändes det som att vi kom in i Valentines egen lägenhet. Jag gillar ju att ändra inredningsdetaljer på vårt lilla ”årstidsbord” i vardagsrummet, men där är det fortfarande jul här hemma. Det fina blomsterarrangemang vi fick i december står fortfarande i full blom. Kanske ska jag bara sätta det i en vit kruka istället för den gröna för att det ska kännas mer januari än december? Grejen är att jag älskar julmyset och har ingen önskan att hetsa fram i tiden. Den går så fort ändå. När våren hänger i luften som den så uppenbart gjorde igår känns det ändå naturligt att ändra något. Den här kombinationen av ljusa toner och härligt klara rosa och röda nyanser gjorde mig jätteglad! Kanske kan jag få till samma känsla?

Alltså, hur mysigt är det inte här inne? Jag fick tips om att göra sådana där blomlampor av en kompis. Det var pysselprinsessan Sofia Björk som stod bakom just den lampa jag fick tips på. När något blir ”viralt” är det svårt att veta vem som verkligen står bakom originalidén och ska få den riktiga uppmärksamheten. Å andra sidan tar en idé sig nya uttryck då kreativa personer tar sig an den och det har sitt eget värde. Var det inte Mokkasin-Sofia som började med pappersblommor? Kanske borde hon få äran. Jag var så sur om någon härmade en god idé jag fick som barn, säkert eftersom jag för det mesta var härmare. Mamma brukade påminna om att någon annans härmande är det högsta betyg man kan få. Intressant tanke. När jag jobbade för YouDo gjorde min uppdragsgivare mig uppmärksam på de asiatiska spioner som gick omkring och diskret fotade med sina digitala kameror då vi stod på Formex (branschmässa). ”Redan idag kommer de att börja processen att tillverka likadana för att erbjuda till konkurrenter.” En god idé går oftast bara att tjäna lite större pengar på under en väldigt kort tid. Så är det bara i vår snabba nutid. Det gör det inte mindre mysigt på Mandeltårtan för att någon annan stod för originalidén med kräppappersblommor.

På väg hem visade sig naturen från sin bästa januarisida och jag tog mig tid att stanna på flera ställen för att njuta av solnedgången. Här på Möcklö var det dock inte så mysigt eftersom så många bilar swishade förbi hem från jobbet bakom ryggen på mig.

Egentligen trodde jag det var slut efter det här, men tji fick jag.

Jag åkte därför ner till vattnet vid Möcklösundsbron och stod där i lugn och ro medan de sista, varma solstrålarna bjöd på gratisshow. Jag älskar den här bron, tycker den är vacker både uppifrån och nerifrån.

Här nere lät arbetsdagens slut mjukare samtidigt som också färgerna på himmel och vatten tog sig mindre intensiva. Alla dessa personer på väg hem. Längtande, stressande, fasande… Min känsla då jag åker här är den av en djup, härlig suck och ”ah, snart hemma”. Tack för att jag får bo så vackert!

Hus och Hem

Slit och släng, eller?

14 januari, 2025 6 kommentarer

Förra året lade den ena nutida bekvämligheten efter den andra som jag känner mig beroende av här hemma av. Jag tycker att jag behöver alla dessa ting för att få livet här att fungera smidigt. Betyder det att jag är slav under prylar, eller bara barn av min tid? Jag gissar att mina anmödrar hade fnyst åt mig om jag stått framför dem och hävdat behovet, eller så hade de förstått och stöttat mig efter att ha insett vilka fantastiska framsteg vi gjort fram till 2000-talet.

Här är listan på det som brakat ihop och antingen åtgärdats eller fortfarande är i behov av att repareras eller bytas ut.

båda bilarna
elspisen
strykjärnet
dammsugaren
röjsågen
gräsklipparen
fläkten

Sanningen är att Fars gamla Golf blev obrukbar redan 2023, men maken hade intentionen att fixa den. Skrotupplag i all ära, men jag gillar verkligen inte att ha det stökigt på gården eller någon annanstans. En bil som dekoreras av permanent växtlighet runt däcken är ingen ”spännande installation”, utan bara skräp. Den blev aldrig fixad. När mammas driftiga kusin och hans likaledes driftiga fru kom på besök fick därför Golfen möta sitt Waterloo. Han lämnades på skroten i Torskors då vi var på väg till Klackamåla för att besöka Fars sista vila. Symboliskt och fint på något vis. Kian däremot, den är från 2011 och inte redo att möta något öde alls. Eftersom vi tog med den hem från USA är det däremot mer komplicerat att fixa somligt om det går sönder. Som bromsarna t.ex. De kostade lång väntan på Mekonomen, tårar och närmare 20 000 kr att fixa. Det var bara att hosta upp pengarna. Kian har varit så trogen och användbar ända sedan 2012 då vi köpte den i Orem. Två omgångar bromsfix har kostat över 30 000 kr det senaste året, så nu börjar vi ställa oss frågan om det är dyrare att reparera än att köpa nytt. När det gäller bilar kommer den punkten alltid och tyvärr presenterar bilen aldrig själv när den är där. En vacker dag inser man bara att kostnaderna för de senaste reparationerna hade räckt till en kvarts ny bil.

Dubbelplattan på spisen, alltså den som kan användas både till små och stora kastruller, gick sönder lagom till att jag skulle koka jul-i-juli-gröten. Den fungerar alltså, men inte som den ska. Det är mycket irriterande att den stora ringen är helt oberäknelig och därför inte kan användas när något ska stå och sjuda på låg värme. Är det skäl nog att byta ut till ny spis? Svar: nej. Precis som på många moderna spisar är varmluftsfunktionen på ugnen ojämn och väldigt oberäknelig. Det har den varit hela tiden och betyder att jag inte utnyttjar denna funktion, men inte heller det kräver ny ugn. Vi gillar läget.

Jag känner flera som lever utan strykjärn. Jag är inte en av dessa och stryker säkert mer än medelsvensken. Inte minst då jag syr mycket i perioder och då behöver strykjärn för att få ett snyggt resultat. När mitt supermuskedunderstrykjärn övergav mig för några månader sedan blev jag så besviken och köpte bara ett som var billigt på rean då vi åkte förbi Kalmar. Det visade sig vara ett dåligt drag. Jag hade blivit så bortskämd med funktionen att strykjärnet själv bestämmer vilken temperatur tyget kräver att det var stökigt att behöva vänja mig vid att ställa om manuellt. Dessutom är sladden alldeles för kort. Jaja, det får vara. Strykjärnet gör ju vad det ska.

Dammsugaren då? Ett hjul på munstycket har lossat, fästena vid både munstycket och röret och teleskopfunktionen har pajat. Vi bor i sandland och tyvärr får vi in mer sand och grus än jag hade önskat. Dammsugaren orsakar i sitt nuvarande skick onödigt många repor, men med manipulerad dammsugarteknik funkar det nästan okej. Dagarna går, men nu har jag iallafall mejlat Electrolux för att se vad ett nytt rör och munstycke skulle kosta. Dammsugaren i sig funkar ju fortfarande. Eller bör vi räkna med att den snart också ger upp? Jag har förstått att det medvetet byggs mindre hållbart för att vi ska köpa nytt, nytt, nytt.

Röjsågen/grästrimmern har vi haft inne på reparation på hos tyste, duktige (? Jag börjar tveka…) mannen på cykelverkstaden här på ön fler gånger än som känns roligt. Han har sagt att den funkar, men det gör den inte. I höstas hittade han någon liten detalj som han hade missat och lagade den kostnadsfritt, men precis lagom till att vi både behövde röja och trimma gräs på flera ställen gick den återigen inte igång. Så irriterande. Den har varit på reparation mer än den varit hemma och när den varit hemma har den varit helt oberäknelig. Jag ser inget annat råd än att köpa en ny till våren.

Även gräsklipparen är oberäknelig och har varit inne på reparation utan att bli 100% bra. Så irriterande! Men den funkar ju ibland, så den får vara.

Fläkten har långsamt gått åt sitt öde. Uppenbarligen var den byggd för att inte hålla, men det kunde maken fixa med en del trixande. Som han sa: ”någon annan hade bara slängt den och köpt en ny”. Nu kommer åtminstone funktionen av knappsatsen inte vara det som för denna fläkt till soptippen.

Jag ser ett skifte i den allmänna synen på konsumtion. Min syster skickade länken till ett spännande och störande reportage om Shein (aldrig har jag varit så nöjd med att inte ha beställt något därifrån). Läs och förundras! (Det finns flera delar, missa inte de andra.) UnderbaraClara är en av alla storbloggare som ger handfasta tips gällande hur man tar vara på det man redan har och inte bara ropar ”Löp och köp!”. Sveriges konsumenter har mycket att hämta för alla som är intresserade av vad som gäller för alla som köper varor och tjänster. (Och det är vi ju alla.)

Jag ogillar felplacerad skam, ser vad mycket elände detta fenomen ger upphov till och tror inte på att föra argumentation som bygger på skambeläggning för att uppnå förändring. Att föregå med gott exempel, leva som man lär och ställa frågor för att få medmänniskor att själva tänka tycker jag däremot är finemang. Ska vi överbeskydda barn och göra dem rädda för att leva eller ska vi lära dem ta ansvar för sig själva och sina känslor, lära dem varifrån mat kommer och hur man lagar grejer? Jag hoppas att vi är på väg mot en bättre värld som fortfarande är mer bekväm att leva i, att vi blir klurigare istället för dummare och att hoppet om framtiden återkommer. Heja! Men röjsågen, den får nog ändå åka på tippen…

Hus och Hem

Skönhet och sånt.

3 januari, 2025 9 kommentarer

Vardagen har smugit sig in i all värme och allt mysigt här hemma. I trappan har den lilla minigranen tappat hälften av sina barr och den ”riktiga” granen i vardagsrummet har inte direkt hållit i sina heller den här julen. På köksbordet står alla plåtaskar diskade, redo att packas ner. Jag satt i hallen på övervåningen igår kväll för att njuta av Kjells vackra papperskrubba innan den ska packas ner. Hade tänt alla levande ljus och kikade på tomtelandet som kommer att lösas upp idag. Det gör mig så glad, får mig att vaggas i trygghet och i påminnelse om att jag och maken är ansvariga för att ”kurera” vårt hem, precis som vilken museiintendent som helst. Det är vårt ansvar att ha koll på alla samlingar och att ta fram och visa det som är aktuellt för tillfället. Somligt har plats i den permanenta utställningen, en del har sin plats under en specifik årstid eller högtid och annat får mest häcka i någon mörk skrubb. Det är just det sista som jag vill bli bättre på att göra mig av med. Något måste inte sparas för att det var ”moster Agdas”, men lite så känner jag. Att jag har ett ansvar att bevara till eftervärlden om något nu klarat att hålla sig kvar i hundra år i denna förgängliga värld.

Om ytligheter gör mig glad? Japp. Jag älskar vackra ting på rätt plats, älskar fina och sköna kläder som sitter bra, är glad över praktiska saker som också har ett estetiskt värde och tycker att det spelar roll om jag har en i mina ögon ful eller vacker tapet uppsatt i ett rum. Jag tycker om att göra vackra blomsterbuketter i rätt vaser, jag stryker och hänger upp handdukar som stämmer i färg med resten av inredningen, har kuddar i soffan som både är vackra och sköna och stör mig på sådant som har ”fula” proportioner eller fel nyans. Jag är helt enkelt någon som uppskattar skönhet. Jag bryr mig ungefär noll om hur andra gör, vet hur viktigt det är att alla får den miljö som de behöver och uppskattar. Pengavärdet spelar ingen roll förrän jag går på loppis och hittar något som jag upplever som fyndigt, alltså, antingen att jag kan vårda fram förlorad skönhet eller att någon annan inte sett värdet i något. Då blir jag upplivad! Nu när verandan är nästan renstädad från att ha agerat extrakyl under hela långhelgen är jag återigen förundrad över hur glad jag är över detta utrymme. Jag slåss för att inte ägas av yta, försöker påminna mig om hur vi människor påverkas av vår omgivning och kan styras till att tycka att något är fult eller vackert. ”Kejsaren har inga kläder”-effekten blir så uppenbar ibland, jag vill verkligen inte hamna där. Är något vackert oberoende av prislapp? Finns det estetiska värden i något för mig trots att någon annan tycker att det är fult? Spelar det roll vad någon annan väljer, kan jag bekämpa FOMO, eller åtminstone känna igen detta fenomen då det uppenbarar sig?

Brorsonen och hans fästmös inbjudningskort till bröllopet är mycket vackra och jag har flera gånger tittat på både på själva kortet och kuvertet. Nej, det var inte jag som öppnade det. Jag uppskattar ordning och reda, skulle bara i absoluta nödfall riva upp ett kuvert på det här viset, hehe. Det är sådant här som jag uppskattar. Detaljer som kanske gör något lite vackrare än nödvändigt. Jag har blivit mer maximalistisk med åren, som tonåring ville jag att allt skulle vara otroligt enkelt och när Norrgavel gjorde sin entré var det som att dessa möbler var skapade bara för mig! Samtidigt var jag enormt fascinerad av Tricia Guilds kreativa färg- och formvärld och inspirerades mycket av denna. Efter de senaste tjugo årens beiga och grå dimma (äldsta dottern påstår att något är ”färg” då det är en röd nyans av beige, eller blå nyans av ljusgrå) tror jag att TG:s estetik kommer att göra comeback. Nu ska jag ta min kraxiga och onda hals ner till köket och svälja ännu en sked honung för att försöka lindra eländet. Vår son får skjuts upp till Stockholm och nu tar strax vardagen vid på riktigt. Hemmet kanske får omvandlas till något slags vintermys där bara stjärnorna och ljusstakarna får stå kvar ett tag. Om jag orkar, alltså. Vi får väl se.

Ett Litet Ord

Galleri Kattluckan.

22 december, 2024 12 kommentarer

Kommer du ihåg den här bilden? Maken som höll på att jobba med resterna av kattluckan, det fyrkantiga hål i dörren vid huvudentrén som funnits där sedan vi flyttade in i december 2016. (Brorsan lagade dörren på utsidan innan dess.) Detta hål har stört mig sedan dess, men bara de få gånger jag faktiskt lagt märke till det.. Att bli hemmablind är ett gissel! För några år sedan lyfte jag idén att bygga in ett tittskåp eller något slags miniatyrvärld i hålet. Min syrra byggde några söta miniatyrstolar och så småningom köpte jag några dockhusgrejer, men nej, jag var inte nöjd. Så kom dagen i somras då jag återupptäckte makens morfars brors trägubbe och föreslog att den kanske skulle kunna byggas in på något vis. Denna lite galna idé har nu maken hjälpt mig genomföra.

Vi är så nöjda! Det finns utrymme för förbättring. Vi ska nog måla själva tittskåpet kittvitt så det matchar resten av hallen, men det får vänta tills alla julgäster åkt hem. Det fula låtsasvärmeljuset ska också bort. Tanken är att det kan komma att monteras en ”strålkastare” på skostället för bättre belysning. Hur som helst känns denna idé jätterolig. Galleri Kattluckan har officiellt invigt sin första utställning och därmed får jag ännu ett projekt att klämma inom årsordets ramar. Som kreativ ledare kan man ju också utöva HEMSLÖJD, eller hur?

Ditten och Datten

Borta bra och hemma är, tja, hemtrevligt.

14 december, 2024 2 kommentarer

Efter att ha stigit upp 5.20, haft något som närmast kunde liknas vid släktträff utanför Adolf Fredriks kyrka, fått njuta härligt lussetåg och överlevt Stockholms morgontrafik kunde jag sedan köra hem till Sturkö medan maken satt bredvid och jobbade från passagerarsätet. Lilla L i lusseskrud är så ruskigt gullig, så fotona på henne får illustrera alla lussetåg som gick under gårdagen. Fotona togs av hennes mamma.

I Mörtfors plockade vi upp lite grejer och njöt av det frostiga landskapet. Byn är osedvanligt idyllisk under vintern och ger god energipåfyllning oavsett årstid. I Kalmar fick vi stanna så jag kunde ta ett samtal på en lite undanskymd parkering med god belysning medan maken fick sätta sig en stund på IKEA. Den sista sträckan på nya E22 har ännu inte öppnats upp, så vi passade på att fylla på varor på den fina ICA som de har där. Undrar just om folk kommer att fortsätta stötta butiken även om E22 fortsättningsvis kommer att gå utanför bykärnan?

Väl hemma var jag tacksam över att brorsan hjälpt till att hålla koll medan vi har varit bortresta. I hallen låg både paket och lite post. Adventshyacinter och amaryllis hade säkert givit sin bästa prakt till dammråttorna den här veckan, men nu såg de ledsna ut. Bäst att byta ut dem med nya stjärnor inför begivenheterna under julveckan. Efter att ha slumrat en halvtimme på soffan var det dags att steka köttbullar på 1,6 kg blandfärs till kyrkans julfest. Sedan var det skönt att lägga huvudet på kudden i egen säng.

Förra året hade jag som mål att skriva ”vanlig” dagbok hela året. Detta mål uppfylldes och jag bestämde mig för att fortsätta. I år har jag skrivit i en dagbok med en vecka per uppslag som bara erbjuder några rader per dag. För ett par veckor sedan tröttnade jag och har inga planer på att skriva ikapp. Möjligtvis lämnar jag ”ett hål” i mitt liv och fortsätter härifrån. (Jag har ju alla mina Trettio tacksamma dagar från november, jag kan skriva ut de funderingarna och lägga i dagboken. Eller inte.) Här i bloggen kan jag skriva långa dagboksinlägg om jag vill, eller om funderingar jag har, eller låna listor från medbloggare, eller fotobomba, eller ha utmaningar, eller… Med ojämn regelbundenhet tänker jag över vad jag egentligen vill med bloggen, men det landar alltid bara i något slags konstaterande om att jag vill fortsätta. Tack bloggen för att du går hand i hand med mig genom livet! Här kommer min favoritlåt just nu, ett väldigt speciellt arrangemang med folkmusikvibbar. Länkar till musik jag gillar hade varit svårt att få med i en pappersdagbok!

Ditten och Datten

Om att såpskura golv och mata småfåglar.

15 november, 2024 2 kommentarer

Igår hade jag inga samtal, så jag bestämde mig för att åka hem till svågern och svägerskan och såpskura två av golven för att underlätta för dem. Den 2/12 ska kvinnan som köpt deras lägenhet flytta in, så tills dess måste hela lägenheten vara utflyttad och flyttstädad. Med tanke på att de vuxna har två heltidstjänster att hantera samtidigt som alla förberedelser i huset och avvecklandet i lägenheten ska jongleras är det lätt att förstå att all extra hjälp som kan uppbådas är välkommen.

Jag tog mig an de två golv som stod på tur i ”att göra-listan” och fick försätta mig i något slags flow för att verkligen kunna njuta av processen. ”Vät en lagom hanterbar del av golvet, såpskura med borste, torka av såpvattnet och repetera tills vattnet behöver bytas ut. Häll ut vattnet i toaletten, skölj ut microfiberduken som används till det rena vattnet, häll ut sköljvattnet i toaletten, fyll på nytt vatten i diskhon i köket (där det läcker, därav inblandningen av toaletten) och börja om. Fortsätt så tills du tagit dig från ena hörnet till det andra.” Det mindre rummet krävde mer arbete då heltäckningsmattan som legat uppepå hade lämnat ett envist, rött damm, men det blev rätt bra till slut. Det är väldigt tillfredsställande att göra ett jobb som fräschar upp på det vis som såpskurning gör. Doften! Känslan av det mjuka träet… Jag fick titta förbi syrran i stan för att blaska av mig och byta kläder innan körrepetitionen. Glad i hågen sjöng jag med min kraxiga röst (förkylningen har lagt sig, inte hesheten) i alla dessa underbara advents- och julsånger som gör mig så glad. Hurra! Nu är det bara drygt två veckor kvar tills det är dags att hänga upp adventsstjärnorna och jag börjar komma i stämning. Även småfåglarna, för de har fått sin fina fågelmatarstation på plats. Maken håller på att bygga ett nytt tak till den för att göra den ännu finare. Tänk, så glad jag blir över dessa små fladdrande varelser. Nu ska jag bara se hur jag ska göra då vi är bortresta för att inte fåglarna ska överge oss. Kanske frågar jag någon av grannarna om de kan fylla på åtminstone varannan dag, eller om brorsan är här ute och bygger på sitt fina hus.

Hus och Hem

Kärlek till en mangel.

7 november, 2024 2 kommentarer

Den gamla kallmangeln från sjuttiotalet köpte jag på Sikö auktioner långt innan de stängde här i Karlskrona. Den har varit med oss nästan lika länge som vi har bott här. Linneduken behöver bytas ut och en del delar borde fästas på något vis, men annars funkar den som den ska. Kul tycker jag. Manglade lakan är något av det mest underbara jag vet, men dessvärre har vi bara sådana där hemska gummibandslakan som knappt går att vika ihop till vår säng eftersom den har en hög, amerikansk madrass. Min syster har köpt på sig vackra gamla överlakan som hon använder som dukar. Så fint och smidigt efteråt då det går lätt att tvätta dem rena från fettfläckar och andra fläckar. Jag är så glad att vi fick låna dem till bröllopet. Nu är alla tvättade och manglade och redo för flera festligheter. Behövdes mangeln? Kanske inte, men nog gjorde den sitt jobb och lakanen är nu härligt släta. Jag hade lite svårt att mangla dem ”rakt” utan någon hjälpreda, men det gick ändå förvånansvärt bra. Jag har flera gånger tänkt tanken på att låta någon ta över mangeln eftersom vi har det så trångt, men varje gång jag har använt den kommer jag ihåg varför vi har den. Den blir helt enkelt kvar ett tag till.

← Föregående 1 2 3 4 5 … 17 Nästa →