Igår var det dags för årets möjligtvis enda semlebak. Vi brukar bjuda hit familjen på semlefest, men i år hittade vi inte riktigt något bra tillfälle för detta. Det kommer andra tillfällen. Jag bakar släta bullar med samma gamla recept från Vår Kokbok som jag följt sedan mitt första egna semlebak på Branta backen i Tumba då jag var 23 år – jag gör helt enkelt släta vetebullar med ganska mycket kardemumma i.
Denna ljuvliga krydda passande både i sötsaker och i vissa exotiska maträtter tillhör mina favoriter. Finns det någon mer uppiggande och glad doft? Att mortla tillhör dock inte mina favorituppgifter, men eftersom färdigmalen kardemumma helt enkelt inte blir lika gott lät jag konsulten här hemma ta hand om det jobbet.
Hej, hej! Bröllopspresenten, den blå duk i dräll som mest legat i ett skåp sina första 25 år i vår ägo då den inte var så hipp, läggs numera gärna på bordet. Glada små påskliljor skvallrar om huruvida det är lussekatter eller semlebullar som ligger under bakduken.
As long as a hundred of us remain alive, never will we on any conditions be subjected to the lordship of the English. It is in truth not for glory, nor riches, nor honours that we are fighting, but for freedom alone, which no honest man gives up but with life itself.
The Declaration of Arbroath, 6 April 1320
Jag älskar denna handduk som jag köpte vid ett besök hos syrran i Skottland för många år sedan. Den är urblekt och fläckig, men den har varit med och förberett för så många festligheter och gör mig lika glad varje gång jag ser den att den med all sannolikhet får vara med tills den faller i bitar.
Jag penslar aldrig mina semlebullar med ägg eftersom de ändå ska få pudrat florsocker över sig. Jag är en sån konstig människa som väger degen till bullarna. Lite mindre bullar blir 50 g, mer vanlig storlek 65 g. I år testade jag att göra Brinken bakars egna mandelmassa gjord på rostade mandlar som mixades hela utan att skalet togs bort. (Receptet hittar du här.) Jag gillade den inte särdeles mycket förutom att det var gott att ha kardemumma i, så jag gjorde en vanlig med mandelmjöl och en droppe bittermandelessens också. (100 g mandelmjöl, 1,5 dl florsocker, en liten äggvita, en droppe bittermandelessens (kan uteslutas), en liten nypa salt.) Eftersom jag inte kunde avsmaka det färdiga resultatet får jag tro maken och de andra som fick smaka som sa att den nytänkande mandelmassan blev bra. Själv doppade jag stora bitar vanlig mandelmassa i vispad grädde och det blev min smarriga semla för året.
Ps: Sorgligt är att det verkar som att jag av misstag har tappat bort min fina gräddtyll som ger de finaste semlorna. Den tyll som jag nu fick använda är helt fel. Världsligt problem, men ändå.
Lämna ett svar