Du som brukar läsa här vet att Mandeltårtan i Ronneby är en riktig favorit. Hit tar jag mina utbytesstudenter på fika och det är så mysigt att sitta där och prata. Inredningen ändrar känsla efter årstid och igår kändes det som att vi kom in i Valentines egen lägenhet. Jag gillar ju att ändra inredningsdetaljer på vårt lilla ”årstidsbord” i vardagsrummet, men där är det fortfarande jul här hemma. Det fina blomsterarrangemang vi fick i december står fortfarande i full blom. Kanske ska jag bara sätta det i en vit kruka istället för den gröna för att det ska kännas mer januari än december? Grejen är att jag älskar julmyset och har ingen önskan att hetsa fram i tiden. Den går så fort ändå. När våren hänger i luften som den så uppenbart gjorde igår känns det ändå naturligt att ändra något. Den här kombinationen av ljusa toner och härligt klara rosa och röda nyanser gjorde mig jätteglad! Kanske kan jag få till samma känsla?
Alltså, hur mysigt är det inte här inne? Jag fick tips om att göra sådana där blomlampor av en kompis. Det var pysselprinsessan Sofia Björk som stod bakom just den lampa jag fick tips på. När något blir ”viralt” är det svårt att veta vem som verkligen står bakom originalidén och ska få den riktiga uppmärksamheten. Å andra sidan tar en idé sig nya uttryck då kreativa personer tar sig an den och det har sitt eget värde. Var det inte Mokkasin-Sofia som började med pappersblommor? Kanske borde hon få äran. Jag var så sur om någon härmade en god idé jag fick som barn, säkert eftersom jag för det mesta var härmare. Mamma brukade påminna om att någon annans härmande är det högsta betyg man kan få. Intressant tanke. När jag jobbade för YouDo gjorde min uppdragsgivare mig uppmärksam på de asiatiska spioner som gick omkring och diskret fotade med sina digitala kameror då vi stod på Formex (branschmässa). ”Redan idag kommer de att börja processen att tillverka likadana för att erbjuda till konkurrenter.” En god idé går oftast bara att tjäna lite större pengar på under en väldigt kort tid. Så är det bara i vår snabba nutid. Det gör det inte mindre mysigt på Mandeltårtan för att någon annan stod för originalidén med kräppappersblommor.
På väg hem visade sig naturen från sin bästa januarisida och jag tog mig tid att stanna på flera ställen för att njuta av solnedgången. Här på Möcklö var det dock inte så mysigt eftersom så många bilar swishade förbi hem från jobbet bakom ryggen på mig.
Egentligen trodde jag det var slut efter det här, men tji fick jag.
Jag åkte därför ner till vattnet vid Möcklösundsbron och stod där i lugn och ro medan de sista, varma solstrålarna bjöd på gratisshow. Jag älskar den här bron, tycker den är vacker både uppifrån och nerifrån.
Här nere lät arbetsdagens slut mjukare samtidigt som också färgerna på himmel och vatten tog sig mindre intensiva. Alla dessa personer på väg hem. Längtande, stressande, fasande… Min känsla då jag åker här är den av en djup, härlig suck och ”ah, snart hemma”. Tack för att jag får bo så vackert!
Lämna ett svar