familj – Sida 74

Uppesittarkväll.

24 december, 2013 Inga kommentarer

Så här såg det ut hemma hos oss i kväll. Skinkan blev god. Tack IKEA! Skumtomtarna gick åt då vi tittade på Ett päron till farsa firar jul (Tack Svärmor!) och det kan hända att en eller annan julgodis slank ned i samband med detta. Nu är det dags att packa ihop och tänka på morgondagen. I morgon går vi på grannskapets årliga julaftonsfrukost och sedan är det bara att jogga hem och baka frallor som vi tar med oss till våra vänner som vi ska hem till. I Stuvsta är föräldrarna och alla mina syskon utom syrran i Skottland och extrasyrran i Berlin samlade. Det skumma är att i år firar Svärmor och Svärfar jul med två av makens syskon och deras familjer i Karlskrona, min hemstad. Tänk vad ett bröllop för nitton år sedan ställde till med!

God Jul på dig. Hoppas att du får det precis så fantastiskt som det kan vara. Vi får åtminstone en vit jul och trots att jag kanske helst hade velat vara ”hemma” i Sverige nu har jag det otroligt bra på alla sätt och vis. Jag älskar när jag klarar att låta tacksamheten ta över alla andra känslor. Mina tacksamhetsmeditationer i november var så härliga och jag funderar på hur jag ska kunna implementera sådana i mitt liv på en regelbunden basis… Har du några tips får du gärna dela med dig!

Ditten och Datten

Lucia 2013.

14 december, 2013 2 kommentarer

Vi blev uppvaktade av det finaste lussetåget någonsin i morse, maken och jag. Frukost på sängen av Pippi Långstrump och hennes vänner (Tommy och Annika?), änglasång och levande ljus. Det var så vackert! Förra Lucia försvann lite i en dimma, men innan dess var Luciamorgnar alltid förknippade med viss stress sedan många år tillbaka. Upp tidigt och antingen skulle jag sköta Lucia på jobbet eller så var det något barn som skulle ha Luciamorgon inne i Stockholm. Idag fick jag lite sovmorgon, nybakade lussebullar (Äh, de bakade jag själv mitt i natten, men ändå.), skalad clementin, te och apelsinjuice. Härligt!

Två av Staffans fålar fem bor hemma hos oss sedan förra julen. Det tackar vi Svärmor för.

För övrigt har vi jobbat och lyssnat på det underbara lusseprogrammet från Örebro som gick på SVT. Jag har också lyssnat många gånger på Petra Marklund och Magnus Carlson som sjöng Fix You så jag grät en skvätt. (Den där texten betyder mycket för mig. Ibland drabbas jag av förtvivlan över att på grund av olika anledningar inte kunna hjälpa några av de som betyder mest för mig. Då lyssnar jag gärna på Fix You och blir lite fixad själv på köpet.) G hade en genomkörare med sitt Steel Band då de ska ha julkonsert på måndag kväll. S och jag åkte på julklappsturné, så nu har hon också fixat sina julklappar. Det låg många tankar bakom vem som skulle få vad och varför och hur mycket det fick kosta och om det kanske var så att mamma och pappa skulle betala eller om pengarna skulle resa från hennes plånbok. Hm. Vi hade väldigt trevligt i alla fall! På Barnes and Noble bjöds vi på fantastisk live-musik av en gitarrgrupp med en violinsolist. Jag kunde ha stått där hela kvällen och lyssnat. Så vackert det är med klassiskt gitarrmelodispel. Mjukt och harmoniskt, särskilt med fiolstämman till. Rysningar längs ryggraden fick jag i alla fall och jag förstod inte hur folk bara kunde ignorera dem och stå och prata en meter därifrån. Vi är väl olika som människor antar jag!

E och jag pysslade julkrubbor med ungdomsgruppen. De blev söta. Väldigt enkla och rustika! Caravan Shoppe är ett gäng tjejer som säljer illustrationer och idéer på diverse olika projekt och de bjuder på olika stilar och olika svårighetsgrader. Kika in hos Caravan Shoppe så får du se vad de har att erbjuda! Du köper filer som du laddar ner och så får du en lista på vad du behöver köpa själv (träbitar i rätt dimensioner, Mod Podge osv).

Funderingar

Nyår 2014.

10 december, 2013 2 kommentarer

För två år sedan blev det aldrig några julkort skickade trots att jag är en av de få som fortfarande fortsätter envisas med att överösa släkt och vänner med sådana. Förra året var jag duktig och fick iväg i tid, men årets övningar har gjort att det inte blivit någon beställning förrän idag. Det fick helt enkelt bli nyårskort. Sedan många år skickar vi en bild på barnen och det är en fin liten samling vi har fått ihop nu! De håller verkligen på att bli stora. Årsbreven jag har varit duktig på att skriva har det inte blivit något med dessvärre, men om jag får extra inspiration innan lördag då korten förhoppningsvis kommer iväg kanske det blir lite författarverkstad här hemma rätt vad det är.

Hur gör du? Skickar du julkort?

Nej, den här bilden fick inte den stora äran att representera familjen, fast egentligen var den min favorit.

Funderingar

Stilla ro och nära.

26 november, 2013 2 kommentarer

Just nu har jag möjlighet att gå en 20 veckor lång kurs med familjetema. De första tio lektionerna handlade om relationer, de sista tio veckorna kommer att fokusera på barnuppfostran. Vår lärare är psykolog och professor på BYU, universitetet i Provo. Hon har mycket erfarenhet av både det ena och det andra. Hon gifte sig med sin första man trots att han hade cancer som de visste skulle ta hans liv (de fick 23 år tillsammans), har en utvecklingsstörd dotter i min ålder som fortfarande bor hemma, var singelmamma samtidigt som hon utbildade sig till psykolog då hon också träffade sin nuvarande man, har ADHD o.s.v. Det är synnerligen intressant att gå den här kursen, särskilt med tanke på att mina klasskamrater kommer från många olika slags familjekonstellationer och att vi befinner oss i så olika stadier av livet. Jag är den enda svenskan i gruppen (Go figure!) och känner att jag både har mycket att bidra med och ta till mig där.

Att ha en familj är inte lätt. Det är att jag är maka, mamma, dotter och syster (och alla andra familjeepitet jag har) som gör att jag mår bäst. Och sämst. På lärarhögskolan läste vi ”Att växa som vuxen” av Anders Engquist. Det var nog första gången jag reflekterade riktigt ordentligt över hur vi utvecklas i våra relationer och genom hur vi reagerar i interaktionen med våra medmänniskor. Jag har den starka övertygelsen om att jag kom som jag är, med min grundpersonlighet, men den har blivit slipad, smekt, bankad, slagen, och kramad till den form den har idag. Jag fortsätter utvecklas varje dag; ibland åt rätt håll, ibland åt pipsvängen. När jag var knappt 13 år gammal trodde jag att jag var ”färdig”, vuxen, men den åsikten har jag fått revidera många gånger. 😉

Tillbaka till det där med familjer. De senaste åren har varit väldigt skakig för vår familj p.g.a. många olika orsaker. Jag och maken har fått hålla hårt i varandra för att försöka upprätthålla stabilitet då det har skakat som värst. Att vara tonårsföräldrar har i vårt fall inte gjort det lättare. Jesper Juul har skrivit en text om tonårsfamiljer som jag verkligen uppskattar. Kanske du också kan få hjälp av att läsa den?

Den senaste tiden har det hänt flera bra saker. Jag har fått uppleva A-ha-stunder i den där familjeklassen, vi hade en familj som ligger några år före oss här hemma där föräldrarna bidrog med flera spännande insikter i frågan och vår sjuttonåring håller på att bli vuxen på riktigt. Att höra honom och hans pappa ha filosofiska, långa diskussioner om kvällarna gör mig glad på riktigt. Att få höra ”Jag älskar dig” och få en kram Varje Kväll hur tuff dagen än har varit gör mig ännu gladare. Jag ser att framtiden ligger framför våra barns fötter. Den kommer att se olika ut för de tre barnen, men jag tror att framtiden är ljus och jag vet att jag och deras pappa kommer att göra allt för att fortsätta stötta dem så gott vi kan i de val de gör.

Hur går dina tankar runt det här med familj och relationer? Hur mycket styr vi själva? Vad kan vi ändra på och vad ska vi måna om att behålla? Kan du känna Stilla Ro och Nära?

Musik

Steel Drum-bandet Pure Panic.

24 november, 2013 Inga kommentarer

Jag har varit ruskigt dålig det senaste dygnet. (Stackars ynkliga mig…) Idag tog jag mig ändå ut tillsammans med resten av familjen, för vem vill missa juluppstarten med karibiska toner på en outletmall i Utah liksom? Japp. Det var dags för premiär i oljefatsbandet för sonen. Tur att jag åkte, för det svängde ordentligt!

Själva shoppandet struntade vi i, för det var så kallt och blåsigt. Inne vid servicedisken värmde vi oss vid en gasspis och jag saknade för femtioelfte gången att ha en kamin hemma.

Jag har bara latat mig i soffan med en film som jag knappt kommer ihåg handlingen på hela eftermiddagen, men filten jag hade över mig var varm och gosig. Nu ska jag krypa ner i ett varmt bad och laddar för att nästa vecka blir frisk för både mig och resten av familjen så vi kan fortsätta jula här hemma. God natt!

Kreativitet

En av fördelarna med hemskola…

20 november, 2013 Inga kommentarer

… är att man kan vara spontan och att man då och då kan ta ett steg utanför planen för att hitta på något som kan vara ännu mer givande än rutinen. Idag tog S och jag oss till BYU, universitetet i grannstaden Provo, för att gå på en fantastisk utställning. Religiös konst är spännande. Just i slutet av 1800-talet var det inte direkt så poppis att måla Jesus. Det gör inte de tavlor som är med på utställningen Sacred Gifts mindre fantastiska. Det finns bl a verk av den danske konstnären Carl Bloch som med stor sannolikhet inte kommer att lånas ut igen. Sist jag såg dem var jag i Frederikborgs slott i Hilleród 1983! (Jag visste väl att jag hade sett dem förut…) I utställningen finns fler Bloch-tavlor. Två av dem har fått resa hit från skånska kyrkor. Min favorit blev Herdarna och ängeln. Den är en av tavlorna som hängt i Frederiksborgs slott sedan 1879. Själva utställningen hade fotoförbud, men här finns bevis för att vi var på plats:

Att anordna en utställning som denna kräver framförhållning, kunskap, kontakter, intresse och duktiga människor. Jag kan tala om att de duktiga människorna varit inblandade överallt, men en grej hade de missat. S och jag fnissade åt översättningen på denna skylt:

Hittar du felet? 😉 Annars är BYU Museum of Art ett trevligt ställe att tillbringa sin tid på. Jag älskar museibutiker. Det känns alltid som att jag skulle kunna köpa allt trots att jag till vardags inte är särdeles köpgalen, snarare tvärtom. Det kändes hemtrevligt att hitta det här på julhyllan:

Det roliga var att jag och S precis hade pratat om vem som är Sveriges mest kända konstnär. Jag sa att det nog är svårt att utnämna en, men att jag vet att många här i USA både känner till Carl Larsson och älskar det han skapade. Tänk! Bevis på det kom som ett brev på posten.

Vi slutade med att kika på den permanenta utställningen en stund. Abbott H. Thayers verk älskar jag. Tydligen är det Den Amerikanska Kvinnan som ska glorifieras, men ur ett personligt konstnärsperspektiv var denna målning en hyllning till Thayers fru som gick bort i tuberkulos. Lite musik som passade utställningen kanske?

Den mysiga skoldagen avslutades med engelska och matte på hemmaplan och jag kände mig tacksam över att ha möjlighet att hjälpa min dotter på ett sätt som jag aldrig hade kunnat göra hemma. Hon behöver mycket tid för att lära sig och i skolan var tid alltid en bristvara. Här jobbar hon från 8.30 till 16 om dagarna. Inte hela tiden naturligtvis eftersom det finns tid för lunch och raster precis som i en vanlig skola, men nästan. Hon har tid att dra ut på saker som är jobbiga och behöver aldrig stressa som hon fick göra i Sverige. (Vi var en av de familjer som får lägga många timmar på att umgås över skolarbete vid köksbordet om vardagskvällarna.)

Jag fortsätter tacksamhetsmeditera i en vecka till. Idag kändes det extra nödvändigt pga olika orsaker. Nu när jag sitter här och filurar över dagen som gick inser jag att det trots allt blev en fin dag som jag kan tänka tillbaka på och känna mig glad och nöjd. Hela familjen gick på dollarbiografen för att se Despicable Me 2 som ingen av oss hade sett. Tja, vad kan man säga? Vi var lika lättroade som resten av publiken och vi tyckte alla att det var värt de 35 kronor det kostade att få oss en riktig genomskrattare!

Ditten och Datten

Mind over body.

19 november, 2013 4 kommentarer

Jag har sett henne öva om och om och om igen. Jag har hört henne muttra ”Kom igen nu S, du klarar det!”. Jag har tröstat henne när hon inte klarat en rutin fast hon har gjort den för femtioelfte gången. Jag har sett henne vinna över sig själv och jag har sett henne segra. Den här tjejen inspirerar. Jag önskar jag var hälften så vig som hon är och jag önskar att jag var bättre på att styra mina tankar. Kan du lyfta din själv så där som dottern gör på den översta bilden? Det kan inte jag. Däremot vet jag att de gränser jag sätter för mig själv ofta är för snålt tilltagna och jag vet att jag egentligen kan mer, fortare och högre.

Ibland vill jag vara hon som lyfter andra, ibland vill jag bli lyft. I morgon ska Bill Withers få vara den som lyfter mig. Älskar den här låten…

When I wake up in the morning, love
And the sunlight hurts my eyes
And something without warning, love
Bears heavy on my mind

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day
Lovely day, lovely day, lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day

Ditten och Datten

Pleasant Grove i förfall.

16 november, 2013 2 kommentarer

Idag hade sonen slutprov i sin algebrakurs. Killen är klipsk. Han har haft svårt med motivationen de senaste veckorna i novembermörkret, men ändå pluggat på. Han kom ut från provsalen och sa att hjärnan var stekt. Jag kommer inte ens ihåg att jag någonsin varit i närheten av stekt hjärna. Detta fenomen uppstår tydligen när man spikar en tenta. 100% rätt, A på kursen. Det närmaste jag kom var väl på högstadiet då jag fick fler poäng än man kunde ha på Gertie Ringbergs so-prov. Sonen önskar för övrigt ”motivation, uthållighet och inspiration” i julklapp. Hur sjutton ska vi kunna fixa det? Någon som vet någon bra affär?

Percussion/Steel band-dag. Innan sonen fixat körkort blir de här eftermiddagarna ”egotid” för mig. Glömde kameran idag, men telefonen hade jag ju. Förfallna byggnader fascinerar mig. ”No trespassing” betyder väl inte att man inte får stå utanför nätstaketet och fota efter att man har trasslat sig igenom ris och lera? Jag struntade i fotoapparna och satte mig vid Photoshop istället. Roligare, men inte alltid lika effektfullt. En vacker dag ska jag försöka gräva mig djupare i programmet. Det är ju roligt med kunskap och att veta ”för mycket” brukar bara vara ett problem när maffian är inblandad.

Dagens tacksamhetsmeditation påminde om att möta mina medmänniskor med kärlek. Jag fick möjlighet att praktisera detta villigt och ofrivilligt. Andas in. Andas ut. Repetera. Jag har varit dålig på att hitta ny musik den senaste tiden, så det blir en passande inte så hemskt gammal favorit. Må solen lysa på din stig. Här ska det nämligen snöa i morgon…

Funderingar

Fram för mer kreativitet!

13 november, 2013 18 kommentarer

Jag bor långt borta från mina släktingar, men Facebook, bloggar och mejl gör det definitivt lättare att hålla koll på varandra än om vi bara hade haft telefon och vanlig post att förlita oss till. Min extrasyster J är duktig på att skicka familjemejl med fotouppdateringar från sin familj. I går kom bilder från ett kalas och när jag fick se vad storasyster hade gjort i present till lillebror blev jag faktiskt lite tårögd. Jag bad därför om att få lägga upp foton på världens snyggaste gris! Kolla! Visst är den alldeles underbar? (Mamman fick hjälpa till lite, men designern skötte det mesta själv.)

Visst kan man hjälpa barn att utveckla sin kreativitet. Jag läste den här länken om musik och tänkte att det är lite trist att barn idag tillbringar så mycket tid framför skärmar istället för att utveckla sina kreativa talanger. Musik, konst, textil, trä, metall, matlagning… Hur många vuxna tar sig idag tid att hjälpa barnen att hitta det de är bra på för att sedan stötta dem då de blommar ut? Jag vet. Så får jag ju inte skriva, men faktum kvarstår. Ju fler skärmar det finns att välja mellan, desto svårare verkar det bli för föräldrar att motstå barnens vilja att sitta vid de där skärmarna. Vad gör vi som föräldrar för att hjälpa barnen? (Ha! Jag sitter ju just vid en skärm och skriver, så att lyssna på mitt dravel är väl inget värt?) En av de få saker som verkar hjälpa är att ta sig ut ur huset och att inte ha med sig någon smart phone eller platta…

När våra barn var små var jag hemma på heltid med dem. Eftersom jag själv gillar att skapa fick barnen hålla till godo med alla mina projekt. Lego, leklera, pärlplattor, bak, kortmakeri, köksorkester och allt vad det nu var – de fick testa och det de och/eller jag gillade gjorde vi fler gånger. Jag kan inte ens gissa hur många satser leklera i olika färger jag rörde ihop. Jag och maken har strukit en oändlig radda med pärlade alster. Vi insåg att det inte skulle gå att spara varenda liten streckgubbe som alla ritade, men jag lade faktiskt alla konstverk i en hög och gick igenom den med några månaders mellanrum för att spara godbitarna. Vi läste och läste och läste och läste och berättade och berättade och berättade och berättade. (Att svärmor jobbade på Bonniers var en stor bonus.)

När sonen fick ett Game Boy började eländet. Det var sååå svårt att sluta spela de där spelen och vi var sådana där hemska föräldrar som bara lät honom spela en halvtimme per vardag, en timme på lördagar och inte alls på söndag. Skärmarnas dragningskraft fortsatte. När sonen blev större fick han en smart phone. Han hade inte bara en smart telefon, utan är ganska smart i sig själv också. Han insåg att han av olika anledningar inte klarade av att ha en sådan telefon i sin ägo och lämnade därför tillbaka den till oss för något år sedan. Hur många 16-åringar känner du som har gjort det? Datorn har han fortfarande ett hatkärleksförhållande till. Den är nödvändig för studierna, men det är svårt att hålla en balans mellan skola, spel och slösurfande. Att han inte sitter instängd i sitt rum, utan i vardagsrummet, hjälper dock en del.

Döttrarna är väldigt olika. Den äldsta lägger ner massor av timmar på att använda datorn som ett arbetsredskap (förutom att hon tar hälften av sina kurser genom eSchool). Hon har därför blivit en riktig hacker och kan alltid lösa datorproblem som jag har. (Photoshop är hennes favoritprogram, men hon har också full koll på Word och liknande.) Yngsta dottern använder datorn som kunskapsbank och studerar YouTube-klipp efter YouTube-klipp för att lära sig nya gymnastikkonster och hur man själv tillverkar grimmor och andra tillbehör till Schleichdjuren hon samlar på. Vill man bli duktig på något är det bara att öva brukar min väninna As man säga…

Hur gör du i din familj? Tycker du att jag är grinig i onödan? Är det här egentligen inget problem? Hur får barn idag utlopp för sin kreativitet (förutom att många blir väldigt duktiga på engelska och att hantera ett tangentbord)? Du som har små barn – förlitar du dig på att förskolan står för det pyssliga? Du som har mellanstora barn – hur hanterar du det där med att aktiviteter blir tråkiga och att barnen vill sluta? Du med tonåringar – hur hanterar du det där med vad de väljer att lägga sin tid på? Vad tycker du? Hur tänker du?

Ditten och Datten

Så fint…

9 november, 2013 2 kommentarer

I går träffade jag mina vänner över en IKEA-middag. Det var trevligt och spännande och givande, men det var inte särskilt gott. Jag tyckte min laxtallrik såg så god ut och i Sverige brukar motsvarande vara jättesmaskig. Den här var, tja, sådär. Nåja. Det spelade ingen roll, för det var sällskapet som var viktigt. Jag och C stod och pratade i 45 minuter på parkeringsplatsen, så mina frysta julprinskorvar hann tina lite innan jag hann hem. Jag tjurade lite på mig själv för denna glömskeattack, men tjurminen försvann snabbt då jag kom in och maken bad mig leta efter något fint. E hade städat köket noggrant och hon hade avslutat genom att skriva ett litet meddelande till mig. Det är sådana meddelanden man får spara och ta fram dagar då saker och ting verkligen känns jobbiga.

Det bästa är att när jag läser de ord hon har valt ut till att representera mig så känner jag att de är helt rätt – det där är ju jag! Inte alltid, men för det mesta. Kärleken är tålig och mild. Den är också väldigt svår ibland och andra gånger är den störig, men mest är det den som ger mitt liv kraft. All kärlek till dig! Hoppas att du får en fin helg.

← Föregående 1 … 72 73 74 75 76 … 98 Nästa →