Efter en riktigt härlig eftermiddag hos min faster och farbror med komplett trädgårdssafari kom jag så hem med ett gäng fina plantor till vårt hedniska klosterörthjul. Jag bestämde mig för att rota alla plantor ordentligt i murarhinkar eller stora krukor. Jag hoppas att alla trivs och känner att de hittat hem! På den här bilden ser du också de pelargonplantor som fått större lerkrukor vilka klarar sig utan att blåsa ner från min fina blomstertrappa. Oj, så många plantor jag har överallt. Ljuvligt!
Citronmeliss, pepparmintssalvia (hittar inget sådant namn då jag googlar, men…), två sorters oregano, spansk körvel, hibiskus, blåklocka, mynta, vinbärstomat – nu har jag utökat min plantskola. Jag fick även se moderplantorna till den skogsklematis och den höstaster jag fick i femtioårspresent, så nu vet jag vad jag kan vänta mig framöver. Jag var tvungen att ta ett foto på M:s underbara vallmo som precis höll på att veckla ut sig. Så fin!
Så härligt det är att få vara med och fira viktiga delmål på livets stig! De senaste dagarna har vi fått fira både det ena och det andra tillsammans med människor som jag verkligen älskar.
Student nummer ett, en härlig ung man med stort intresse för samhället och dess strukturer. Hans mamma har funnits i mitt liv sedan hon var liten, i många olika roller. Så härligt att få fira denna stora dag!
Student nummer två, en annan härlig ung man. Rättrådig och kärleksfull. Syskonens barn är som mina egna och glädjen då de skördar framgångar är stor!
Maken var muurikka-kock på den andra studenten och pizzabagare då vår härlige svåger överraskades med 40-årsfest på lördagen. Dessvärre glömde jag att fota under denna begivenhet, så ”the Swedish Chef” får representera det firandet.
Vill bara säga att trädgården i Bredavik aldrig varit så fin som till studenten i år. Syrrans blick för detaljer är fantastisk. Extra roligt var det att äldsta dottern hade möjlighet att följa med ner och fira sina kusiner! Hon gjorde sig fint i den temporära lyxsoffan som nu återgått till att vara säng i ”kaptensvillan”.
Titta, vilka ljuvliga blomster! Jag kan tala om att buketterna fortfarande står fina idag, fyra dagar senare. Min syster påstår att det är för att hon följde rådet att gå upp och plocka blommorna klockan fem på morgonen. De chockades väl till skönhet…
För övrigt kan jag tala om att hela Bredaviksträdgården är så vacker just nu, trots den långvariga torkan. Gräsmattan börjar torka till, men den har varit frodig och grön ända tills nu. Samma sak här hemma i Uttorp. Jag är tacksam över att vi inte har bevattningsförbud med det kommunala vattnet. Vattnet i våra egna, grunda brunnar är slut, eller nästan slut, men jag vattnar så länge det går! Salladen med egen spenat, sallat, rucola och rädisor är inte dum. Jag älskar när trädgårdsterapin räcker liiite längre än till att bara vara just ”terapeutisk”. Någonstans känns det gott att kunna njuta av det man jobbat så hårt för, hehe.
Grattis på åttaårsdagen igår till den ena lintotten på bilden och på treårsdagen idag till den andra! Vi firar födelsedagsbarn, studenter och livet hela veckan. Vila kan vi göra en annan dag! Hehe.
I Bredavik står världens vackraste solnedgång att finna. Jag tänker alltid att de som uppfann Blekingesöm inspirerades av färgerna i denna och drog ur det essentiella. Jag är tacksam över det hängkläde som mamma sydde till mig, att jag kunde se bortom ungdomlig dumhet och smak då jag inte riktigt uppskattade detta hantverk.
Igår satt vi ute i trädgården tillsammans med mammas kusiner och deras fruar. Magisk solnedgång, filtar för att betvinga kylan och riktigt trevligt sällskap. Känslan av att livet fortsätter också efter det senaste årets galenskaper och tacksamhet över de offer våra föräldrar gjorde för att vi skulle kunna ha tillgång till detta fantastiska. Nu börjar våra och mina syskons barn växa upp och snart är det dags för nästa generation att ta över. Hur den framtiden ser ut är det ingen som vet. Karlskrona kommun planerar bebyggelse längs hela Näsvägen, ”skärgården ska bli mer tillgänglig”. Jag vill inte. Spjärnar emot, vill att paradiset på jorden ska vara intakt och att barn och barnbarn ska få fortsätta njuta. Vi diskuterar framtida scenarier, funderar på olika lösningar, tar en dag i taget. Och njuter av de vackra solnedgångarna.
Maken har drömt om att flyga så länge jag känt honom. För ett gäng år sedan började han prata mer och mer om gyrokoptrar och när vi hade flyttat hem från USA fick han trösta sig själv med ett gyrokopterkort. I samband med den certifieringen läste han lite mer teori än nödvändigt och visste hela tiden att OM han skulle vilja ta vanligt flygcertifikat med den teorin skulle det behöva ske innan mitten av januari 2021. Tiden gick och gick och under onådens coronaår började han fundera på om det inte skulle vara dumt att kasta den där teorin ”i sjön”. Den var ändå rätt dyr. Ronneby flygklubb var sega på att återkoppla då han försökte få till lektioner med dem, så det slutade med att han hamnade i Kalmar och betade av sina övningsflygningar rekordsnabbt. Dagen innan teorin slutade gälla satte han ”uppflygningen” och därmed kan han numera hantera både gyrokopter och motorflygplan.
På väg hem från Nynäshamn igår passade flygar’n på att träna start och landning samt få till lite mer flygtid. Han får inte ta med passagerare förrän han har flugit i tio timmar själv i planet. Kalmar flygklubb håller till i gamla militärlokaler och det är spännande att gå omkring och känna tidens vingslag där.
Det tar lång tid att förbereda en flygning. Checklistorna är livsviktiga, något som gör att jag känner mig lite lugnare när maken flaxar iväg.
Sådana här skyltar gör en kanske inte direkt lugnare, hehehe.
Det är ändå fantastiskt att en person själv kan dra ett flygplan utan problem. Det gäller att ha bra koll på vikt på planet, på bränslet och på passagerarnas vikt innan man ger sig iväg. Allt handlar om fysikaliska lagar, något som gör att jag ändå påminns om charmen i matematiska uträkningar och kluriga hjärnutmaningar.
”… checking it twice…” Ännu en checklista att gå igenom. Strax efter detta åkte headset på och sedan bar det av. Upp i det blå, men inte utan total kontroll. Ja, eller så total den kan bli i en sådan här situation. Drömmer du om att flyga?
Idag blev det ännu fler vuxenpoäng i boken för yngsta dottern. Hennes nya lägenhet är riktigt trevlig och vi hoppas att hon kommer att stormtrivas där.
Tack till ICA Maxi som bjöd på inflyttningstårtan!
1996 blev jag firad på mors dag för första gången. Jag fick en ögonfranstång av den halvårsgamla sonen, men någon hade visst varit inblandad i den pricksäkra gåvan. Igår fick jag tillbringa halva dagen med de här godingarna, och så extrasonen/svärsonen förstås. Bättre än så blir det inte.
När dottern flyttade upp till Nynäshamn tog hon med sig det nödvändigaste. Tanken var att hon skulle leta efter ett rum i delad lägenhet, men nu blev det chans på egen lägenhet istället. Spännande med första egna boendet! Tyvärr är det ett andrahandskontrakt, men förhoppningsvis trivs ”hyresägaren” med sina studier i Lund.
De senaste dagarna har maken och jag plockat ihop högt och lågt som behövs i ett hushåll. (Alla dotterns egna grejer var redan packade snyggt, men det är en hel del grejer som man kanske inte tänker på som känns nödvändiga då det är skarpt läge.) Vilken tur att jag sparade alla ”bra att ha när ungarna flyttar hemifrån”-grejer! Tror du att de nu var lätta att komma åt på vinden? Hm. Jaja, det viktigaste tror jag har kommit med nu iallafall.
Vår gamla strykbräda var redan omklädd två gånger och har stått oanvänd sedan 2012, men idag fick den ny klädsel. Jag hade en lagom stor bit av ett gammalt kraftigt lakan. Bättre blir det inte!
Det blivande matbordet räcker lagom till bara två personer, inga tallrikar matchar varandra och frågan är hur mysig lägenheten kan göras hemma hos S vid denna första runda. Strykbrädan är åtminstone ”ljus och fräsch” och det kommer att kännas som julafton då dottern plockar upp sina grejer som väntat på att komma till användning! Saknas det något gör det inte så mycket. Nynäshamn ligger inte så långt från Sturkö. Må flytten gå smidigt och den nya lägenheten bli ett fantastiskt hem för vår älskade dotter! Det är hon väl värd.
Igår hämtade jag brorsbarnen på fritids och förskola. Det regnade riktigt ordentligt till stor lycka för mig som planttant, men jag tog på mig regnjacka och ett stort paraply för att slippa känslan av kallt, blött, läskigt som rinner in längs kragen. Brorsdottern blev imponerad av det stora, kornblå paraplyet med härliga fiskar på. Vi kunde ledigt gå under det båda två utan att behöva bekymra oss det minsta och det var njutbart att höra vattnet som smattrade mot det. När vi kom till lillebror sa han: ”Ja ha däntat ette dej hela daden, Monna!” och hjärtat smälte såklart. På vägen hem frågade han artigt om det skulle kunna gå bra att hoppa lite i vattenpölen som såg så inbjudande ut. Det kändes bra att kunna ge klartecken och låta barnen roa sig på detta härliga sätt! Jag skäms så för alla gånger jag nekat våra barn liknande stunder p.g.a. brådska och ovilja att tvätta blöta och smutsiga kläder. Tur att det finns tid för försoning!
Jag insåg att regnjackan och paraplyet inte dög som hopputrustning, så jag fick stå bredvid och glädja mig med godbitarna istället för tillsammans med dem. Jag kan tala om att jag nu, dagen efter, fortfarande känner mungiporna sträva uppåt till minnet av de här minuterna. Tänk ändå, vilket billigt nöje! Och helt skärmfritt om man nu inte räknar med att jag plockade upp telefonen för att fotografera. Nästa gång det regnar åker stövlarna på, helt klart.
