Ditten och Datten, Kreativitet

Sjung om studentens…

4 kommentarer

Kommer du ihåg din studentdag? Jag kommer ihåg hur lycklig jag var, hur lätt allt kändes och dräkten jag hade på mig. (Dräkten hade jag sytt själv och jag var väldigt nöjd. Hade jag valt idag hade den sett annorlunda ut, men det är ju så med modets växlingar.) Jag kommer ihåg alla glada människor som uppvaktade mig och hur ont det gjorde i nacken av de tunga blombuketterna. Jag kommer ihåg att jag var så tvärsäker på så många saker, åsikter som jag sedan dess har omvärderat många gånger. Jag kommer ihåg att jag var glad över att jag hade valt läraryrket och tänkte att de kommande 3,5 åren inte skulle kunna gå snabbt nog. Jag var glad över att ha mitt sommarjobb på Gullberna som vårdare på en utredningsavdelning för dementa. Jag kommer ihåg att jag hade alldeles för många hjärnspöken som gällde mig själv och mitt utseende. Jag kommer ihåg att jag hade många drömmar och är glad över att kunna säga att de flesta av dem faktiskt har slagit in!

Nästa månad står flera studentuppvaktningar på schemat. Jag undviker de irriterande studentflaken med fulla 19-åringar som sprutar öl och spyor och njuter istället av att lyssna på den underbara studentsången. Varje gång det är dags att vara med då studenter springer ut rinner tårarna på mig. De rinner av lycka över all lycka och ”den ljusnande framtid”. De rinner också av sorg över de stackars ungdomar som alltid finns med, de som får gå hem ensamma utan en enda blomma om halsen. Om det inte vore så knäppt skulle jag ha en ”ensamdetektor” och en uppvaktningsjour.

Studentkort till en av de blivande studenterna. Mitt första minne av Nathalie är att hon kom springandes klädd i en gräddbakelse till klänning skrikandes ”Innebandyyyyyy!” med klubban i högsta hugg. Gräddbakelsen var mammas val och det känns som att det här kortet går i en stil som passar dagens Nathalie lite bättre. Allt material från You Do. Här finns länkar till allt som används.

Continue Reading

Ditten och Datten

Wowowowow!

2 kommentarer

Idag skiner solen, två tvättar hänger på tork och jag har jobbat sedan klockan sju. Dessutom har det gått över förväntan. Jag kunde lösa ett par Illustrator-problem tack vare generösa och kunniga medmänniskor som delat med sig av sin kunskap på nätet. Vilken härlig dag! De två äldsta har båda prov idag, men de tyckte det var rätt okej med tanke på att det bara är tre veckor kvar tills sommarlovet gör entré.

Jag lade små överraskningar i barnens skor i går kväll och yngsta dotterns skratt då hon hittade sina tar jag med mig resten av dagen. Hon tyckte att jag var mer än lovligt tokig, men hade inte alls något emot att ta emot gåvorna… Inspirationen till gåvorna kom från finaste Sofie som går från klarhet till klarhet. Jag fick ett av hennes tryck, som jag egentligen hade beställt, och det är så fint så jag blir alldeles röd om öronen bara jag skriver om det! För att du ska få en känsla av hur fint vi har fått det här hemma måste jag ju visa vilket av trycken som flyttade hit:

Bild från Sofie Rolfsdotter.

Överraskning nummer två, som jag också inspirerades av, stod maken för. Han kidnappade mig i går eftermiddag och tog med mig till Rosendal. Oj, vilken välbehövlig och mysig utflykt det var! Solen sken och visade Djurgår’n från sin allra bästa sida. Syrenerna hade börjat slå ut och det luktade fantastiskt gott överallt. Vi passade på att kika lite på ”lustslottet”, spanade in porfyrvasen och så gick vi i Rosendals trädgård och drog fingrarna över väldoftande plantor och jag kände att jag nog var i Paradiset. En söndag i maj sjuder Djurgården av liv. Joggare, cyklister, strosare, turister, gamla skruttar och strålande människor huller om buller. Folk får ett lyckligt och nästan lite fånigt uttryck i ansiktet så fort solen visar sig. Det tycker jag är trevligt. Jag tror att jag också såg så där fånig ut just där och då!

Mamma har varit här sedan i fredags. Det har varit så trevligt att ha henne här! Hon har gett goda råd, träffat vänner, gått på konsert, gett goda råd, träffat familj och gett goda råd. Snart är det Mors Dag. Tänkte bara påminna dig som kanske har glömt bort. Och du. Ha en härlig dag!

Continue Reading

Funderingar

Realism.

8 kommentarer

Trendens-Frida funderade härom dagen lite runt vad folk egentligen vill ha – ytlighet eller realism. (Detta efter den debatt som pågår i ”bloggosfären”.) Nu är det här knappast en inredningsblogg. Jag är inte helt ointresserad av det som omger mig, men inte heller speciellt intresserad av inredning i sig självt. Jag älskar vackra färger och former, jag kan bli förälskad i ett välkomponerat stilleben och jag mår dåligt om det är riktigt fult (som att det inte finns någon tanke alls bakom möblemanget) och ostädat hemma hos oss eller någon annan. Jag lägger upp ett och annat nerslag från vårt hem här i bloggen och jag tycker inte att ni behöver se det som jag inte ens själv vill se… Idag bjuder jag dock på lite ”realism”. Precis som Frida skrev i sitt inlägg ger alla Hipstamaticfilter något annat till varje foto. Är det verkligheten som visas här?

Frisyrrealism.

Diskbänksrealism.

Trädgårdsrealism.

Grannskapsrealism.

Hur har du det? Hur ser din verklighet? Mår vi bra av att få se det där som är ouppnåbart? Är det hälsosamt att få drömma? Försvinner dammråttorna av sig själva om man bara har rätt köksinredning och rätt porslin? Varför anses ett hav maskrosblommor vara fel trots att jag tycker att det är så vackert, medan sådana där taniga spretträd som syns överallt just nu ska vara helt rätt? Är det viktigast att ha en tjusig eller en skön läsfåtölj? Vilket går först om du måste välja? Kan man bjuda hem gäster även om man inte gjort ett dyft åt sin trappa som började renoveras för flera år sedan utan att skämmas ihjäl? Får man ha porslinsfigurer överallt utan att anses vara en mindre värd människa? Tja, frågorna kan fortsätta i all oändlighet. Nu ska jag ta vår trasiga dammsugare och dansa med dammråttorna här hemma.

Continue Reading

Ditten och Datten

Bästa goda råd jag hört någon gång…

10 kommentarer

If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long term benefits of sunscreen have been proved by scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience… I will dispense this advice now. Enjoy the power and beauty of your youth; oh never mind; you will not understand the power and beauty of your youth until they have faded. But trust me, in 20 years you’ll look back at photos of yourself and recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked…You’re not as fat as you imagine. Don’t worry about the future; or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind; the kind that blindside you at 4pm on some idle Tuesday. Do one thing everyday that scares you. Sing. Don’t be reckless with other people’s hearts, don’t put up with people who are reckless with yours. Floss. Don’t waste your time on jealousy; sometimes you’re ahead, sometimes you’re behind… the race is long, and in the end, it’s only with yourself. Remember the compliments you receive, forget the insults; if you succeed in doing this, tell me how. Keep your old love letters, throw away your old bank statements. Stretch. Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your life…the most interesting people I know didn’t know at 22 what they wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year olds I know still don’t. Get plenty of calcium. Be kind to your knees, you’ll miss them when they’re gone. Maybe you’ll marry, maybe you won’t, maybe you’ll have children, maybe you won’t, maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary…what ever you do, don’t congratulate yourself too much or berate yourself either – your choices are half chance, so are everybody else’s. Enjoy your body, use it every way you can… don’t be afraid of it, or what other people think of it, it’s the greatest instrument you’ll ever own… Dance… even if you have nowhere to do it but in your own living room. Read the directions, even if you don’t follow them. Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly. Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for good. Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the people most likely to stick with you in the future. Understand that friends come and go, but for the precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle because the older you get, the more you need the people you knew when you were young. Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel. Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will philander, you too will get old, and when you do you’ll fantasize that when you were young prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders. Respect your elders. Don’t expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund, maybe you have a wealthy spouse; but you never know when either one might run out. Don’t mess too much with your hair, or by the time you’re 40, it will look 85. Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it’s worth. But trust me on the sunscreen…

Mary Schmich

Continue Reading

Ditten och Datten

Vilken underbar kväll!

6 kommentarer

Den åttonde juni, på min fars sjuttioårsdag, har våra barn skolavslutning. Då lägger sonen 11 år i det svenska skolsystemet bakom sig. Han har fått med sig en massa fantastiskt och en del mindre bra och musiken är definitivt en av de trevligare sakerna. Här sjöng han för ett tag sedan tillsammans med sin körklass Butterfly. I kväll var det så dags för klassens sista soaré. De flesta av barnen var med och uppträdde på olika sätt. G var sist ut med sitt marimbasolo – naturligtvis bäst av alla! 😉 Jag grät mig igenom de två timmarna i skolans aula. Det blev inte bättre då tre av klasskamraterna sjöng True Colors kompade av gitarr samtidigt som det gick ett bildspel med nedslag från de sex åren barnen har haft tillsammans. Jag ser nu ut som tomatmos i ansiktet, men det var det värt. Glöm inte bort att lyssna på massor av musik! Spela, sjung och dansa ofta. Var inte rädd för att prova nya vägar. Du kommer att upptäcka att det finns makalös(a) musik(er) både här och där.

Dessvärre vet jag inte varifrån bilden kommer, men jag har i alla fall inte gjort den själv.

Continue Reading

Funderingar

Om svenskars rädsla att diskutera Sveriges invandringspolitik.

6 kommentarer

”Jag är inte rasist, men…” Har du hört det? Har du upplevt att om någon säger så i en diskussion så blir stämningen ofta konstlad och lite obekväm? Har du märkt att det inte går att föra en diskussion om att man inte tycker att Sveriges invandringspolitik är speciellt bra utan att bli stämplad som rasist? Har du märkt att du får irriterade kommentarer om du säger att du tror att Sveriges sjunkande skolstatistiksiffror påverkas mycket av att man sätter betyg också på de ungdomar som kanske inte bott i Sverige så länge? (En tiondel av alla Sveriges skolbarn är födda i andra länder än Sverige. För mig är det självklart att det måste påverka skolresultaten på det sätt de mäts idag.) Har du märkt att det gäller att akta sig för vad man säger om invandring om det är negativt? (Fredrik Reinfeldt, att säga ”etniska svenskar mitt i livet” då du egentligen menade ”medelålders människor som inte är födda i Sverige” var olyckligt och tog bort fokus från det du försökte framföra.)

En gång för alla vill jag säga att jag inte är rasist. Jag tycker inte att svenskar är mer värda än danskar. Jag tycker inte att jag är mer värd än personer födda i andra länder. Jag har goda vänner som kommer från andra länder än Sverige. Bosnien. Chile. Madagaskar. USA. Ecuador. Ghana. Nigeria. Danmark. Polen. Jag älskar dem alla för de underbara personer de är och bryr mig inte ett skvatt om vilket land de kommer ifrån eller vilken färg de har på huden. MEN. (Där kommer det där förhatliga ordet…) Jag tycker att dagens svenska invandringspolitik suger! Jag ber dig som nu blir alldeles skakig och förskräckt av mina ord läsa inläggen i denna blogg, så kanske vi kan ta en diskussion efter det. Läs också Anna Kayas blogg. Anna är svensklärare och undervisar nyanlända barn. Hon har god insyn och är duktig på att berätta om sin och sina elevers situation.

Ibland önskar jag att jag inte tyckte och tänkte så mycket, men nu gör jag det. Jag säger det jag har på hjärtat till dig som läser här. Tycker du också något får du gärna diskutera i kommentarsfältet. 🙂

Edit: Min man är naturligtvis etnisk svensk, halbtüsk som han är. Själv vet jag inte riktigt om jag räknas då jag från min fars släkt fått en genetisk bloddefekt som kommer från södra Europa och på mammas sida kommer jag från vallonsläkten Bombier (Bonnevier, Bonnier). Skämt åsido… Jag säger det en gång till så att ingen ska missförstå. Jag har ingenting emot människor som är födda någon annanstans än i Sverige eller har annan färg på huden och/eller håret än jag. Jag tycker att det är gräsligt att inkompetenta människor får ”leka” med våra skattemedel utan att förstå vilka konsekvenser det får för alla som bor här, vare sig de är födda i landet eller har flyttat hit.

Continue Reading

Ditten och Datten

Om att tävla och sådär.

10 kommentarer

Jag är med i rätt många tävlingar. Inte lika många nu som för några år sedan, men ändå. Jag gillar utmaningen att grilla di små grå för att försöka få till någon klatschig motivering eller ett klämkäckt rim. Med det sagt vill jag meddela att jag inte är med i den här tävlingen. Jag suger på att se tjusig ut och jag skulle aldrig kunna gå omkring med ett fult åbäke på armen bara för att detta åbäke anses vara tjusigt av någon annan. Det finns förresten faktiskt en väska bland alla vinstväskorna som jag gillar. Gissa vilken?

Är du en väskmänniska?

Continue Reading

Ditten och Datten, Musik

Vardagligheter.

Inga kommentarer

Jag gillar att vakna glad och utvilad. Idag vaknade jag glad, men knappast utvilad. Jag kände mig som en gammal trasa. Efter att ha skakat om mig själv lite lagom så där drillade jag med min klara stämma på blekingska för att få upp resten av familjen. Sonen fick jag spruta vatten på. ”Det var ingen rasist!”, mumlade han för sig själv. Resten av familjen kom igång så småningom och de ramlade ut i bilen tio minuter senare än planerat. Hur ser din morgon vanligtvis ut?

Jag har massor av jobb framför mig. Det är jättekul med ett kreativt jobb, men lite läskigt också. Ibland går det bara inte att komma i rätt stämning. Just för tillfället känner jag mig dock rätt uppfinningsrik och på hugget, så vi får väl se om jag kan få till något bra. Jag spelar musik på hög volym. Häromdagen skulle jag komma i julstämning, så jag spelade min jullista på Spotify. Nej, det gick bara inte. Jag fick hitta inspiration från annat håll. Visserligen är vädret rätt novemberaktigt, men jag känner att jag verkligen behöver våren! Det fick bli lite andra tongångar istället. Enter Sandman – Metallica. What’s going on – Marvin Gaye. We won’t get fooled again – The Who. I don’t wanna miss a thing – Aerosmith. Stilla ro och nära – Margareta Bengtson (fast den versionen finns inte på You Tube, så ni får Magnus Carlsson). Tja. Jag är spretig. Så’n är jag. Livet är för kort för att slösas bort. Jobba, jobba! Och kom ihåg att njuta av  små stunder av lycka.

Continue Reading

Kreativitet

Kortskissen no. 175.

2 kommentarer

Jag glömde lägga upp veckans kortskiss i måndags. Här kommer den. (Alla kort som gjordes till skissen finns här.)

Ps: Jag ville skicka detta kort till någon som verkligen behöver en kram, men eftersom jag låg back i planeringen i måndags fick jag ”offra” det på yngsta dotterns pianolärare. Jag hade nämligen åtta födelsedagskort i lådan och bara ett som skulle kunna användas tlll ”tack för det här läsåret”. Vet inte om Grattis! Nu slipper du att träffa S i flera månader. Vi ses i höst! låter speciellt trevligt… 🙂

Continue Reading

Funderingar

Om att inte kunna bestämma fack.

2 kommentarer

I går var jag med om en märklig upplevelse. Jag satt i bilen och lyssnade på ett radioprogram. Efter en stund började jag bli väldigt störd, för jag kände att det var något jag inte fick ihop… En man och en kvinna satt och pratade i studion. Det som störde mig var att jag inte kunde bestämma vilken dialekt mannen hade. Han talade helt grammatiskt korrekt. Det fanns ingenting i hans ordföljd som inte var rätt. Men – varifrån kom han? Inte norra, västra eller södra Sverige, det var jag säker på. Vid ett tillfälle berättade han om när han hade fyllt 18 och fick gå på krogen, men tyvärr inte kom in någonstans ”för de ville väl inte släppa in någon lirare från Sollentuna”. Aha! Sollentuna. Stockholm. Men nej, nej, det kunde väl ändå inte stämma? Det här störde mig så mycket att jag var tvungen att googla honom då jag kom hem. Mannen visade sig heta Dejan Cokorilo och föddes i Sarajevo 1979. En utlandsfödd svensk, alltså. Så det var en svag touch av osvenska jag hörde, inte någon annan svensk dialekt.

Hur kunde denna osäkerhet rubba mig så? Jag funderade en stund och kom på hur jag känt inför en ny person som började jobba i ”vårt” Hemköp för ett tag sedan. Jag har fortfarande inte kunnat bestämma om personen är man eller kvinna. Varje gång jag handlar där försöker jag se om det finns något som avslöjar hen. Frisyren är kortklippt med slingor. Två örhängen. Kraftig kroppsbyggnad med en svag antydan till bröst som gott och väl skulle kunna vara ”man boobs”. En röst som är gäll, men ändå inte speciellt kvinnlig. Inget smink. Och varför stör detta mig så? Hen är så trevlig och käck och duktig, och det spelar verkligen ingen roll om hen är man eller kvinna, men det stör mig att inte kunna könsbestämma. Kan någon hjälpa mig förstå varför det är så viktigt för mig att placera människor i fack? Det spelar ju absolut ingen roll om Dejan är född någon annanstans än i Sverige och det spelar ingen roll om personen på Hemköp är man eller kvinna… Hur känner du för det här? Har jag ”Compulsive Categorization Disorder”?!

För ett tag sedan hjälpte jag min mamma som ville vinna en Kronancykel i en tävling. ”Vad kul!”, sa jag. ”Jag vann just en sådan cykel i höstas!” När jag kom ut såg jag att det inte alls var en Kronan, utan en Monark. (Vilken koll jag har, eller hur?) Gör det cykeln bättre eller sämre? Eller är det helt enkelt samma cykel? 😀 Är vi för snabba att bilda oss en uppfattning om någon utifrån saker vi fått reda om personen i fråga på förhand, även om vi inte känner honom eller henne? Är det något som ligger i människans natur, det här att känna att man (eller jag) vill veta?

Continue Reading