För dig som tycker om att knåpa ihop egna kort och tycker att det skulle vara roligt att utmanas med ett gäng andra pysslare kan det vara idé att söka till gänget hos Kortskissen. Här står alla instruktioner! Du har fram till den 16/5 på dig att knåpa ihop ansökningskortet.
Vi börjar veckan med en vinnare.
Min vinstkontrollant intygar att allt gick rätt till i dragningen. Vi lyssnade på musik på högsta volym och jag blundade då jag sträckte ner handen efter den lapp som visade att…
… Evelina är vinnare av ett styck må bra-paket. Mejla din nya adress till monica[@]bernpaintner.com så skickar jag det till dig. Grattis! Till alla er andra vill jag bara säga tack för att ni var med och bättre lycka nästa gång. (Och kom ihåg – den som inte tävlar kan inte vinna.)
Så roligt!
Vad jätteroligt att ni var så många som hejade efter det förra inlägget! Jag hoppas att ni inte tycker jag är dryg som inte svarar personligen på varje hälsning. Jag har i alla fall läst alla noga och hälsar tillbaka till er med en tacksam slängpuss! I morgon drar jag en vinnare till må bra-paketet så får vi se vem det blir som får lite extrarolig post om några dagar. 🙂
Vårgrönskan exploderar runt omkring oss. Jag försöker ta mig tid att njuta av skira björklöv, nygrönt gräs och blå, blå himmel så fort det finns en sådan ovanför mitt huvud. Uppland är så vackert för er som inte upptäckt det. Maken har ett något kluvet förhållande till detta landskap. Han brukar säga att han är född och uppvuxen längs med E4:an mellan Upplands Väsby och Uppsala, men till skillnad från mig verkar han inte direkt ha någon känslomässig anknytning till sina barn- och ungdomsmarker. Möjligtvis till själva Uppsala då, fast när jag en gång föreslog att vi skulle flytta dit fick han spatt och sa att han inte ville bo i Norrland. Tja, så kan man också se på saken. Inte långt ifrån grönskan på fotot bor en gammal människa som långsamt tynar bort. Att möta ålderdom är inte lätt. Jag kan tycka att det är jobbigt att åldras, men jag borde hålla igen munnen tills det verkligen är dags…
Nej, det här fotot skulle inte klara en gallring till en fotoutställning, men för mig betyder det mycket. Det här är, tro det eller ej, en seg backe som jag vann över i fredags. Jag ville bara berätta det. (Det gör ingenting att du tycker att jag skryter. Det får du gärna tycka.)
För varje natt som de här penséerna klarar sig från rådjuren firar jag med en liten vinnardans i hallen. De är inne på en vecka nu. Tjoho!
Fredag kväll, Stockholm by night. Biodate med maken. Förra veckan såg vi Laxfiske i Yemen – en helt underbar film som jag verkligen rekommenderar! Den var lite underfundigt humoristisk, så där härligt brittisk och så med Lasse Hallströms må bra-täcke över det hela. I fredags såg vi Friends with Kids som jag hade vunnit biljetter till. (Sista helgen. Syrran var på vinstresa till Istanbul med en annan syster, så maken fick följa med för att vara snäll.) F w K klarade knappt ens ”sådär”. Den slutade i alla fall lyckligt. Ibland får man vara glad över det lilla.
Just nu buzzar jag Vanish. Jag fick ett helt gäng tester som jag gärna delar med mig av om du har vägarna förbi! Det funkar. Vi har ljusat upp grådassig vittvätt och fått bort mastiga fläckar med diverse olika medel som inte känns fullt lika läskiga som Klorin. Det är något speciellt med vit vittvätt. Du vet väl att vita plagg med lycra i egentligen är gråa i grunden och färgade vita? Det är därför man inte får tvätta sådana underkläder i tvättmedel med blekmedel. Det är inte så att man missfärgar dessa plagg till den grå färg som de oundvikligen får, utan man tvättar bort det vita lagret.
Tja, det var väl min lilla bildkavalkad för den här gången. Ingenting stort eller fantastiskt, mest alldeles vanligt och o-roligt. Jag hoppas att du får en härlig och bekymmersfri vecka, full med sol, värme och kärlek.
Hej på er kära läsare, besökare, släkt, vänner och indrullare!
Innan jag drog igång bloggen igen efter det ofrivilliga uppehållet tänkte jag mig noga för. Det är bra att tänka till då och då. En av mina gamla barndomsvänner tycker att jag ställer så många frågor jämt och tyckte att jag borde vara lite mer som Magnus Ugglas Jerry. Tyvärr funkar jag inte riktigt så. Jag tycker och tänker. Ofta och mycket. Jag tror det är därför jag gillar att blogga. Jag är gammal dagboksskrivare, men en dagbok får man ingen respons på. Den fungerar som ett bollplank för en själv och för de stackare som eventuellt kommer att läsa mina dagböcker en vacker dag kommer jag nog att framstå som en extremt känslomässig person utan någon förankring i jorden. (Jag har skrivit som mest i perioder som har varit omvälvande, ledsamma eller tunga. Det ger ju ingen rättvis bild av verkligheten?!)
Här inne rör sig en hel massa människor. Jag känner rätt många av er och uppskattar verkligen ett hej både i kommentarsfälten och ”i verkligheten” då vi träffas. Då jag precis hade installerat Google Analytics skrev jag upp alla ställen som mina besökare kommit från, men det funkar inte igen – ni har blivit för utspridda. Här är topp tio sedan den första januari i år:
Stockholm – 3019
Malmö – 692
Karlskrona – 362
Göteborg – 317
Phuket – 310 (nu är det slut på de besöken)
Berlin – 304
Uppsala – 225
Borås – 170
Vetlanda – 169
Eskilstuna – 144
För att fira de över 11 000 besöken som gjorts här i bloggen sedan den 14 november och dagen då min mormor hade fyllt 92 år om hon fortfarande hade levt tänkte jag att det kunde passa bra med en liten utlottning. Jag plockar ihop ett må bra-paket med några pocketböcker, lite choklad, ett gäng pysselprylar och en riktigt bra skrivpenna. Skriv bara hej här i kommentarsfältet eller skicka ett mejl till mig (monica@bernpaintner.com) innan söndag kväll så har du chansen till paketet. Under tiden kan du få njuta av några favoritlåtar.
Alltid Dig Nära (Sofia Karlsson)
Moon River (Andy Williams)
Jesus, Take the Wheel (Carrie Underwood)
Öppna Upp Ditt Fönster (Lisa Ekdahl)
Build Me Up, Break Me Down (Dream Theater)
Beds Are Burning (Midnight Oil)
Mormor fick vara med och fira sina tvillingflickors 60-årsdagar. Tänk att ha barn som är 60… Jag tycker det känns skumt att ha ett barn som har 45-46 i skostorlek och han är bara 15!
Mormor – jag tror det är här någonstans i vår skog som Glödknäppen bor nu för tiden. Jag har inte sett eller hört honom, men man vet aldrig var han kan tänkas dyka upp.
Om att ha huvudet under armen.
Jag vet att jag lätt glömmer saker då jag är stressad. Idag for jag till närmaste centrum för att hämta ut nya B-vitaminer på apoteket och tänkte sedan plocka upp strykjärnet som hade lånats av min syster. Jag kom till apoteket, betalade varor för 650 kronor, åkte till syrran och beklagade mig över att jag hade glömt B-vitaminerna (orsaken till att jag hade åkt till apoteket), åkte därifrån igen, körde till affären, åkte tillbaka till min syster eftersom jag hade glömt att ta med mig strykjärnet därifrån (Duh!), tog mig hem igen och insåg att jag hade glömt stanna vid apoteket på vägen. Igen. Suck. Jag vet varför jag är stressad och inser att det inte finns något annat att göra åt det än att bli bättre på att fokusera på nuet och njuta av det som är fint och bra. Hur gör du för att hitta tillbaka till dig själv?
Ormöga i vår trädgård. Alldeles fantastiskt njutbart. När jag ligger i mossan och kikar på de här ljuvliga små godbitarna samtidigt som jag kan titta upp i himlen känns det faktiskt helt okej.
Tipstorsdag vecka 18.
Dagens tips handlar om kokosfett/kokosolja. Jag har läst en hel del om detta ”mirakelmedel”, men som alltid har det tagit lite tid för mig att ta till mig fakta då jag lärt mig att alla mättade fetter är av ondo. Att verkligen bli källkritisk och se varifrån all information som vi får genom ”de som kan” (=statliga institutioner till exempel) är ibland lite jobbigt för mig. Tänk vad lätt det skulle vara om jag bara slapp tänka själv, lita på Pappa Staten och låta honom ta hand om allt. Hm. Jag kanske borde bli kommunist istället… Nåja, nu handlade detta inlägg inte om politik utan om kokosfett. Läs gärna det här så förstår du kanske varför vi har börjat använda mer kokosolja här hemma.
Tiden stannar.
mitt i livet
från en stund till en annan – nu blir då, vad händer se’n
allt världsligt tar ett steg åt sidan
ännu inte färdiga
ändå troligen funktionsdugliga
en bön till himlen
så mycket kärlek
Kortskiss och You Do-bloggens ettårsjubileum.
Hej igen!
Bloggen fick spatt och ingenting syntes här på några dagar. Tanken slog mig att det kanske var dags att lägga ner igen, men jag bestämde mig för att jag faktiskt fortfarande gillar det här forumet. Jag är glad över att ni som är med här och läser, och ibland är med i diskussionen, finns i mitt liv. Några av er har jag med mig ändå, andra kanske skulle försvinna i cyberrymden. Jag träffade ett par av mina bloggläsande vänner (Hej fru Ö och fru W!) och det var ju rysligt trevligt. Vänner kan man vara på olika vis. Det tycker jag är lite kul.
Idag flyttar Thailandssyrran och hennes familj in i sitt nya (hyres-) hus fyra kilometer härifrån. Det tycker jag är toppen. De har varit här hemma för att låna nätverk eftersom Telia inte direkt hållit vad som var överenskommet. Deklarationer måste lämnas in oavsett om man bott utomlands eller ej. Om en stund drar flyttbomben igång. Då lyfter vi och kånkar så svetten flyger gissar jag. Grattis till oss som får ”gratis” motion!
Tjejerna med sin lilla kusin.
S tyckte att det var väldigt kul att leka med sin storkusin trots att han blev lurad på bollen om och om…
… och om igen.
Ps: Idag höll jag på att slänga kameran rätt i soptunnan. Jag insåg själv att det hade varit rätt fånigt, så jag lät bli. En vacker dag ska jag byta. Tills dess ska jag lära mig att vara mer varsam om den här stackaren som faktiskt inte har mått bra på ett år nu. Inte konstigt att den trilskas.
Trevlig Valborg!
Jag ska snart ta mig tid att skriva ett lite längre inlägg. Under tiden passar jag på att tacka för att så många av er gjorde mig uppmärksam på att det inte gick att komma in här. Fortsättningsvis funkar det förhoppningsvis som det ska.
Idag firar kungen födelsedag, mina föräldrar bröllopsdag och Adolf Fredriks Musikklasser passade på att avsluta sin körfestivalvecka i strålande solsken på Skansens Sollidenscen. Det var rena allsångsstämningen. Inte dumt! I kväll struntar vi i brasa. Det är ändå ingen i familjen som vill gå, så vi myser hemma istället. Kanske blir det lite Madicken kvällen till ära? (Stackars Madicken då hon förlorar sin nya, fina sko…)