Ett Litet Ord

Ett Litet Ord 2025 – ALIGN.

15 kommentarer

Jag var ganska inställd på att LJUS skulle bli mitt nya ord, men under en djup diskussion med sonen och svärsonen var det klart att ett annat ord hade sprungit förbi. Vi satt och pratade om en teori som dotterns kompis pappa har, att man blir utbränd av att verka i en miljö som strider mot ens värdegrund/moraliska principer. Att röra sig i en miljö där man tvingas ta beslut som strider mot ens övertygelser, att göra våld mot sin själ. Alla tre tyckte att denna teori klingar väl med vad vi själva tror. Vi pratade om hur dessa två unga herrar i sina ”filosofidiskussioner” pratat om att det finns ett ”sant jag”, den version som är den bästa versionen av en själv.

Genom att lära sig mer om psykologi, om naturen, om mänskliga relationer, om moral, om tro, om samhällsfrågor och om sin egen roll i den fantastiska världen kan man förkovra sig och bli bättre på att få kunskap om hur man ska kunna nå fram till detta ”sanna jag”. Eftersom vi alla har olika förutsättningar betyder det att vi behöver vara öppna för att lärdomar står att finna i allt från hur vi interagerar med våra medmänniskor, vad vi lär oss genom att agera utifrån egen vinning eller att vår grupp ska få det bra till hur vi använder fysiska, mentala och andliga resurser. Vi kan ha jättemycket kunskap utan att ha kommit det minsta närmare vårt sanna jag, för någonstans handlar det om att vi också måste göra, agera, omsätta denna kunskap. Ju mer dessa tre parametrar (vårt sanna jag, teorin och det praktiska utövandet) justerar sig till varandra, desto bättre kommer vi att må. Det klack till i mig och jag tänkte att precis denna justering är det jag vill jobba med under 2025. ALIGN funkar bättre för mig än JUSTERA, så ordet får helt enkelt bli på engelska denna gång.

Så fort ALIGN var satt på plats började tankarna snurra runt ansvaret att vara principfast gällande sig själv och generös gentemot andra, runt tro, runt yoga och balans, runt hälsa, runt hemmet, runt relationer… Precis så här ska ett nytt ord kännas! Kraftfullt, spännande, utmanande och peppigt. Jag är så glad över att ha hittat hit och återkommer med ett längre inlägg då jag satt fler tankar på plats.

Continue Reading

Ditten och Datten

Inredning med en ettåring och härliga dagar.

2 kommentarer

Märker du något konstigt med granen? Fullt riggad Disneygran på övre hälften och bara ljus där nere… Lilla L har bara tagit sönder en grandekoration, men varje gång hon har kommit gående med julkula eller något annat har vi hängt den utom räckhåll. Detta har blivit resultatet. Jag fnissar varje gång jag går förbi granen och lägger märke till hur den ser ut.

Varje dag hänger vi med lilla och stora familjen. Nu fortsätter vi mellandagarna med ännu fler släktmöten. Så mysigt, detta är mitt drömliv. Imorgon bitti åker danskarna hem, resten åker på söndag. Jag hänger med Lilla L varje morgon för att ge hennes föräldrar sovmorgon och samtidigt få njuta av hennes sällskap. Hon är verkligen charmig. Nu på morgonen satt jag med son och svärson och hade något slags filosofisk diskussion som ledde till att jag nu valt årets ord! Det återkommer jag till.

Continue Reading

Ditten och Datten

God fortsättning!

10 kommentarer

Nä, nu börjar det här uteblivna fotandet bli lite trist. Jag får kanske kommendera mig själv till ”fem foton om dagen”? Mitt konstnärliga förklädesfoto visar dock precis rätt känsla för julaftonen! Ljus och väldigt julig. Jag är glad över att julen fortsätter kännas lite magisk trots att jag har blivit rätt gammal och emellanåt lite cynisk. Men nä, den cynismen bär inte långt. Ge mig istället mer jul! Igår träffade vi ett par av mina syskon med familjer, idag kommer delar av makens familj. Låt julmaten fortsätta svälla över linningen. God fortsättning!

Continue Reading

Ett Litet Ord

Galleri Kattluckan.

12 kommentarer

Kommer du ihåg den här bilden? Maken som höll på att jobba med resterna av kattluckan, det fyrkantiga hål i dörren vid huvudentrén som funnits där sedan vi flyttade in i december 2016. (Brorsan lagade dörren på utsidan innan dess.) Detta hål har stört mig sedan dess, men bara de få gånger jag faktiskt lagt märke till det.. Att bli hemmablind är ett gissel! För några år sedan lyfte jag idén att bygga in ett tittskåp eller något slags miniatyrvärld i hålet. Min syrra byggde några söta miniatyrstolar och så småningom köpte jag några dockhusgrejer, men nej, jag var inte nöjd. Så kom dagen i somras då jag återupptäckte makens morfars brors trägubbe och föreslog att den kanske skulle kunna byggas in på något vis. Denna lite galna idé har nu maken hjälpt mig genomföra.

Vi är så nöjda! Det finns utrymme för förbättring. Vi ska nog måla själva tittskåpet kittvitt så det matchar resten av hallen, men det får vänta tills alla julgäster åkt hem. Det fula låtsasvärmeljuset ska också bort. Tanken är att det kan komma att monteras en ”strålkastare” på skostället för bättre belysning. Hur som helst känns denna idé jätterolig. Galleri Kattluckan har officiellt invigt sin första utställning och därmed får jag ännu ett projekt att klämma inom årsordets ramar. Som kreativ ledare kan man ju också utöva HEMSLÖJD, eller hur?

Continue Reading

Ditten och Datten

Många ljus därute.

6 kommentarer

Påminnelser om att vi människor så ofta påverkar vårt eget välbefinnande negativt genom att inte se ljuspunkter i vardagen har kommit flera gånger de senaste dagarna och från flera olika håll. Att tänka ”när det här är färdigt, då…” berövar oss på själva livet! Vad händer om vi tar ansvar för hur det ser ut här och nu, oavsett om det är fest eller vardag? Vad kan vi göra för att hjälpa oss själva? Jag berättade att ordet LJUS finns som favorit inför nästa år. De senaste dagarna har det rentav attackerat mig. På ett positivt sätt, alltså… Här är några ljuspunkter som har fått mig att stanna upp och uppskatta mina ”nu” (dörrprojektet har varit in the making sedan flera år, jag ser verkligen fram emot resultatet):

Idag är det dags för julkonsert med kören och jag ska snart åka iväg. Sedan kommer danskarna och julen får väl anses dras igång på riktigt. Jag flaggar för en lugnare bloggvecka då jag ser fram emot att praktisera de maningar som kommit om att inte driva på framåt för mycket. Jag vill med det önska dig en fin helg och upptakt på julfirandet. För dig som inte firar jul vill jag naturligtvis också önska fina dagar! Ta hand om dig.

Continue Reading

Funderingar

Badvatten.

8 kommentarer

Jag gillar att bada, eller förresten, jag älskar det. Jag älskar känslan av skrumpna russinfingrar och känslan att vara så varm att jag måste resa upp överkroppen för att balansera temperaturen. Jag älskar att ligga i ett vanligt badkar med badbomb från Lush eller vanligt 70-talsbadsalt (jag fattar inte hur damen i detta klipp kunde bli så besviken, hahaha), jag älskar att sitta i en jacuzzi en stjärnklar kväll, jag älskar att låta sjönens svala vatten i Bredavik omfamna mig en svettig eftermiddag.

Ibland önskar jag att jag kunde hoppa i ett fullständigt renande bad för hela mitt jag, att det badvatten jag badat i från födseln skulle sköljas bort och ge mig en chans att betrakta världen ur ett perspektiv som varken var färgat av min personlighet eller de miljöer jag vistats i genom åren. Jag önskar att detsamma erbjöds mina medmänniskor. Att vi skulle kunna mötas i tanke och ord, göra omprioriteringar och skala bort sådant som jag (i mitt obadade tillstånd) ser som rent skadligt.

Jag försöker blaska av mig med en tvättlapp, men det är uppenbart att jag är väldigt präglad av mina föräldrar, av uppväxten i en liten by, av min tro och hur andra praktiserat eller inte praktiserat samma tro, av lärarhögskolans vänsterideal, av min yngsta faster, av min otroligt analytiske man, av att ha en stor släkt där jag har ett självklart sammanhang, av tiden som lärare, av att vara trebarnsmor, av att ha varit expat i tre helt olika samhällen i USA, av att ha varit vårdare av sjuka föräldrar, av att ha bott i Stockholmsförort och flyttat tillbaka till hemstaden, av att ha mött psykisk och fysisk ohälsa hos nära och kära, av att ha sett döden i vitögat och förlorat några av mina närmaste ledsagare, av att ha varit ätstörd, av att vara medborgare i världens mest extrema land rent åsiktsmässigt (enligt World Values Survey), av att jobba som samtalsterapeut, av att… ja, listan är ju evighetslång. Hur ska jag kunna tvätta av mig all denna påverkan? Nej, jag inser att det inte är möjligt, men att jag har ett ansvar att vara medveten om att dessa lager finns när jag möter världen.

Idag önskar jag mig en dag då jag helt enkelt får bada i min kärlek för julen, där jag får känna ”en stund på jorden, hur underbart var inte det, jag var nära, jag var där” (Tack Laleh) och att du får samma upplevelse, oavsett vad din önskning för dagen är och hur ditt badvatten sett ut.

Continue Reading

Ditten och Datten

Kärlek och sorgliga fakta.

2 kommentarer

Snart kommer hon hem till mormor och morfar för att fira jul med oss. Ja, jag vet. Jag är lite tjatig om Lilla L. Hon var en efterlängtad liten krabat då hon kom, ett älskat barn med ett tryggt hem, trygga föräldrar, kärleksfullt nätverk. Jag har de senaste dagarna flera gånger blivit påmind om att detta inte är verkligheten för så många. Det går inte att ta in all ondska och allt elände som finns i världen. Jag hoppas att våra enkla gåvor till hjälp av olika slag når fram till ett barn som inte har allt det som Lilla L fått, till en familj som kämpar, till en gammal ensam människa, till någon som inte har det som behövs för att kunna ge sina barn en anständig jul. Jag vet att jag är privilegierad. Jag vet att jag har det bra. Jag vet också att jag blivit undervisad om att dela med mig av det jag har, allt från kapital till kunnande, avlastning, känslomässigt stöd och hjälp av annat slag. Just i juletid blir jag extra påmind om föräldrarnas fina insatser, många gånger i det tysta. Det är fint att det fortfarande hör av sig människor som vill tacka för sådant som de gjorde. ”God jul” – i detta enkla uttryck ligger en hel ocean av känslor, insikter, minnen och möjligheter. Ingen ska behöva sitta ensam på julafton och jag är tacksam för att det åtminstone finns julfirande för ensamma seniorer här i vår hemstad. En vacker dag ska jag se hur jag kan engagera mig mer i något liknande, men nu satsar jag på att ge lilla och stora familjen allt jag har den närmaste veckan.

Continue Reading

Ditten och Datten

Nudejuligen, nudejuligen…

6 kommentarer

Så sjunger han varje gång det är dags för något med minsta juliga tema, vår vitryske vän. Är det något han kan så är det att ge rätt energi och förväntningar inför det som komma skall – god mat, t ex. Nu sjunger jag också nudejuligen när jag håller på att julpyssla, den här gången i ganska god tid jämfört med mig själv. Idag har det varit fokus på övervåningen. Jag har städat och bäddat till ”ungarna”. Tycker det är så mysigt att få rå om dem när de hälsar på, men uppskattar också all hjälp i köket och den härliga stämning som uppkommer nu när de mest är vuxna och vettiga och fina människor. Har också slagit in de sista julklapparna, eller nej förresten, jag vet ju att det blir fler. I år har jag åtminstone tillräckligt med julpapper efter förra årets brist. Tror det står nio rullar (alla är dock inte fulla) i hinken med presentpapper. Bättre med för mycket än för lite är kanske inte alltid sant, men ibland stämmer det väl. Här får du ett litet galleri med sådant jag roat mig med de senaste dagarna. Slagit in julklappar liiite finare än om de slås in 00.43 på julafton t ex, jag som verkligen gillar att pyssla och fixa. Jag blev inspirerad från olika håll av tips om filmen Snösystrar på Netflix och hade den på medan jag slog in presenterna. Det visade sig att norska kräver lite mer uppmärksamhet än jag hade tänkt mig, men det blev bra ändå. Och grät gjorde jag också! Fin film, men sorglig.

I söndags valde maken en perfekt gran på parkeringen vid Amiralen. 350 riksdaler, tät och grön men lite smalare som vi hade pratat om. I måndags satte han in den och fick upp belysningen. Jag har sedan barndomen sovit i soffan första natten med granen och detta är en tradition jag fortfarande upprätthåller efter sisådär 45 år. Jag minns inte exakt när jag startade, men klart är att jag var igång 1982 då jag var tolv år. Detta är lika mysigt varje gång! Älskar känslan. Som du ser på en av bilderna har granen fällt enorma mängder barr, men de verkade komma från några torra smågrenar längst in vid stammen. Vet inte varför det skulle vara så, men fotade både måndag och tisdag kväll innan jag dammsög. Idag har det knappt trillat några barr alls, så kanske behöver vi inte reklamera. Det hade varit skönt att slippa.

Jag fick ett underbart blombud via Swish och förfrågan om jag kunde tänka mig att köpa och pimpa lite julblommor själv. I första omgången blev det en amaryllis och nya hyacinter till fina krukan från Waldemarsudde, men det finns pengar kvar till en nyårsblomma också. Smart att inte skicka bud den vanliga vägen, på det viset blev det mycket för pengarna.

Eftersom vi har olika folk här hemma (förutom barnen) varje dag från tisdag till lördag i nästa vecka har jag börjat baka och frysa in en del. Det är skönt att vara förberedd och inte behöva stå i sista minuten med allt. Dagens bak blev lussebullar med fyllning av mandelmassa och kardemumma. Maken var mycket nöjd med denna version.

Vid någon jämn eller halvjämn födelsedag fick jag ett julträd av familjen. Börjar bli så gammal att jag inte kommer ihåg precis vilken. 30 eller 40 gissar jag, har haft det i ägorna i rätt många år. Idag limmade maken fast ljusarmarna som irriterande nog alltid har svingat lite hit och dit. Mitt julträd är fint, men saknar hästarna som oftast står i basen. Visste du att julträd är en tradition från södra Sverige, främst härifrån Blekinge? Här kan du se flera fina från Blekinge museums samling. Det var lite från mina senaste dagar. Nu är det dags att sova inför en lång dag imorgon.

Continue Reading

Ett Litet Ord

Nytt år, nytt ord.

10 kommentarer

Den senaste veckan har Ett Litet Ord tagit osedvanligt mycket luftrum jämfört med hur det varit vid den här tiden andra år. HEMSLÖJD fick liksom ingen riktig chans innan det nu är dags att byta igen. Under året har jag inte använt kategorin här i bloggen mer än en handfull gånger. Så pepp jag var på ett praktiskt ord, men så känns det som jag har haft pyspunka hela året istället för att ha fått den kreativa boost jag planerade för. Nu vill jag bjuda in till den härliga känsla jag så många gånger har fått av mina årsord och det är kanske det som skett undermedvetet.

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda
2023 rutin
2024 hemslöjd

Genom åren har jag varit tidigt ute ibland och andra gånger på andra sidan nyårsstrecket innan jag vetat vilket ord som skulle slå följe med mig. Att välja ett ord istället för att ge nyårslöften har varit meningsfullt och gett mig många härliga upplevelser. De som jag såhär i efterskott har fått ut mest utav har jag markerat med fetstil. De som varit okej står i vanlig stil och de som mest kom och gick igen är markerade med kursiv stil. Allra, allra bäst tror jag att LYFTA och REACH var, medan KÄRLEK är det ord som märkbart förändrade hur jag ser på mina medmänniskor pga det sätt som jag arbetade med det.

När jag började jobba med årsord följde jag Ali Edwards, en på den tiden mycket känd scrapbookingprofil som var känd för sin dokumentationsstil. Den har hon fortsatt utveckla, men nu säljer hon också egna kollektioner och utbildningar som handlar om att berätta om sitt liv på olika sätt. Mycket av min inspiration kom de första åren från amerikanska texter och eftersom jag fortfarande läser mycket på engelska har det flera gånger hänt att det ord som kommit till mig varit på engelska. De flesta gånger har jag sedan översatt det och jobbat med det på svenska, det skulle kännas konstigt annars. Just 2014 och 2015 bodde vi i USA och eftersom jag inte hittade några bra översättningar fick de stanna kvar som de var.

De ord som hänger i luften inför 2025 är så olika. Några av orden jag känner på är ljus, dansa, nyfiken, reduce, laga, växa och styra. Nu kommer det kanske att bli något helt annat jag bestämmer mig för, men jag vill bara berätta lite om hur processen går till. Orden kan komma till mig helt apropå. Ibland har någon talat, ibland har någon skrivit något, kanske har jag själv skrivit och fastnat för vad som hänt i den processen. Poddar och radioprogram kan vara mycket inspirerande, men det kan faktiskt en pamflett i ett väntrum på sjukhuset också vara. När jag väl öppnat mitt sinne för att välkomna det nya ordet så blir mitt liv rätt spännande. Så här långt har jag kommit med de ord jag berättade om tidigare i detta stycke:

Ljus. Alltså, ljus! Jag njuter av det och inspireras av det. Det är ett handfast och praktiskt ord som skulle kunna hjälpa mig att ljusinreda vårt hem bättre. Det fattas arbetsljus på flera ställen t ex. Dessutom är det ett andligt och mentalt starkt ord som jag vet skulle tillföra mycket positivt.

Jag är kass på att dansa, men detta ord dök upp redan förra året och då skrattade jag bort det. När det återkom nu tyckte jag att det var lite irriterande, men samtidigt finns det något som lockar. Jag är ganska säker på att det inte blir detta, men att jag öppnat ögonen för att kunna känna den musik som jag älskar så mycket på ett nytt sätt hade kanske varit roligt.

Sedan är det nyfiken. Jag upplever mig själv som mycket nyfiken på livet, men kanske behöver jag vidga mina vyer lite? Kanske behöver jag vara nyfiken på olika förmågor, vara lite mer äventyrlig, våga gå på outforskade stigar? Det här ordet hade säkert maken gillat att hänga med på.

Reduce talar för sig självt. Alltså, jag rensar ut och det finns ändå alltid för mycket. Att göra slag i saken och få allt på plats som inte blev så bra som det skulle ha kunnat bli då vi flyttade in här skulle vara en dröm. Rensa ut. Även detta ett fysiskt, andligt och mentalt ord som skulle kunna ge mycket kraft. Jag gillar det verkligen!

Laga. Njae, jag vill nog inte laga mer än jag redan gör. Detta blir inte mitt ord!

Växa – kanske jag vill satsa på att inte vara så bekväm och nöja mig med att det ju går rätt bra som det är? Kanske borde jag gödsla både i företaget, i trädgården och bland mina relationer? Tanken lockar.

Styra. Det här har jag inte alls tänkt vidare på, men jag fastnade för det då jag lyssnade på en podd och måste lyssna om för att se vad det var som triggade mitt intresse.

Ja, men det var väl allt för denna gång. Det hade varit kul att höra om någon annan också jobbar med årsord!

Continue Reading

Ditten och Datten

Fira det som firas kan!

10 kommentarer

Jag älskar att fira saker och ting. Framför allt gillar jag födelsedagar. Det har blivit förstärkt efter att ha varit med om att nära och kära gått bort mycket tidigare än vad som kan förväntas. Födelsedagar är inte något att frukta eller oja sig över. Att tiden går rår vi inte på, men att vi fortfarande är med i leken är värt att fira varje gång! Ett år äldre – so what? I ett samhälle där erfarenhet och visdom ”inte ska tryckas i ansiktet på de yngre för att de ska slippa uppleva ’ageism'” och varje tecken på tidens gång ska suddas ut med knivar och sprutor, där en regering med ledare utan erfarenhet hyllas och personer med fler år på nacken per automatik ses som bakåtsträvande – i ett sådant samhälle uppstår onödiga slitningar. Nytänkande har absolut sin plats, men inte så ofta som man kan tro. Om projekt på skolor, i kommuner och i ledningsgrupper mer ofta hade utvärderats och att informationen som kom fram sedan hade utnyttjats tror jag att vi hade sett ett bättre fungerande system. Men detta var inte tänkt att bli ett politiskt inlägg. Inte alls.

De dagar våra barn fyller år blir jag alltid lite extra känslosam. Jag kommer ihåg förlossningarna, åtminstone de versioner som har skapats efter att ha berättat olika delar av dem under de senaste 28 åren. Jag minns födelsedagar och olika åldrar och olika intressen och typiska uttryck och roliga historier. Jag minns min kärlek till var och en av dessa underbara och komplexa individer som jag har känt längst av alla, de som har vuxit i mig och vars personligheter jag redan delvis kände då de gjorde sin entré i den dystra och kalla världen. Jag gläds åt deras framgångar och jag ser de hinder de behövt forcera för att ta sig dit de är idag. Jag ser hur de tar sig an livet ur helt olika angreppsvinklar, men ser också att de fått med sig väldigt liknande tekniker och verktyg från oss föräldrar. Jag är tacksam för att jag fortfarande får ha dem här och vet att det inte är en självklarhet. Att få ett långt liv är inte en självklarhet och att vuxna barn vill ha med sina föräldrar att göra är inte heller säkert.

Idag är det vår yngsta dotters 24-årsdag. Hennes födelsedagar har många gånger firats tillsammans med hennes farmor som fyller år dagen innan. Igår var därför jag och maken hos svärmor och firade henne med tårtkalas, men dottern får vi fira via FaceTime eftersom hon och hennes man ju bor i Danmark och dessutom flyttar till ny lägenhet idag. De kommer dock på lördag och stannar i en vecka, så då firar vi lite extra. Jag tror vi får göra en sådan där julgranstårta som svärmor hade gjort – så fantastiskt god med marängbotten och sötsyrlig frukt. Själv hade jag bakat Schwarzwaldtårta och Oscar II-tårta (jag lägger aldrig rostad mandel ovanpå, men det är också gott) och tagit med mig. Just Oscar II har vi till både påsk och födelsedagar – funkar även bra för mig som inte äter vetemjöl.

Schwarzwald är svärmors favorit och den testade jag att baka första gången förra året. Inte så pilligt som man kan tro. Mer roligt att få mala rostade hasselnötter i makens mandelkvarn (han fick den i present av syrran som plockat upp att han fascinerades av sin mormors sådan då han var barn) och försöka göra tårtan estetiskt tilltalande med ganska enkla knep. Jag hade dock velat ha en tyll som gör snyggare toppar på spritsdetaljerna. Den jag använde igår är mest till semlor och den andra jag har ger snygga längder. Ett toppentips angående Schwarzwalden är att köpa färdigrostade hasselnötter!!! ICA gott liv (finns kanske andra också), så värt att slippa pilla med att rosta själv utan att bränna och sedan försöka få bort skalen.

När vi kom hem var det sedan dags att fira oväntade nya relationer genom att återigen träffa ”bloggbrudarna” som Anna drog ihop. Denna gång hade träffen jultema. Så roligt att kunna mötas på detta sätt – fem kvinnor med ungefär lika många år under rocken som bloggar och älskar julen. Somligt väldigt olikt, somligt väldigt likt. Och visst är det värt att fira att det i dagens samhälle finns medmänniskor som är villiga att se på varandra med generösa, inkännande och inbjudande glasögon? Jag är jätteglad att vi redan planerar för en tredje träff. (Den fina julkrubban från Mexiko är svärmors. Hon köpte den för några år sedan på fd Afroart, numera A world of craft, men jag ser den inte i deras butik. Något att hålla ögonen öppna för på Tradera eller liknande?)

Continue Reading