Sista dagen på våren.

Efter en mer intensiv vecka än vanligt har vi nu vinkat av min extrasyrra från Tyskland och hennes son som varit här sedan i måndags samt syrran som bott här i några dagar medan hennes man och son varit på hajk. ”Appo, Dette, Mimmi, Danne, Pepe” – lilla Titti hängde också med på att gammelmorbror varit här och klippt halva gräsmattan med sin läskiga åkgräsklippare. Syrran och dottern hjälpte oss kantskära grusgångarna, det har byggts bröllopsprops och spelats in roliga filmer, vi har ätit en massa sparris, glassbåtar och annat gott och kålen är i lådorna. Jag vet inte hur många sniglar som nått sina livs änden, men åtskilliga hundra är det. De gillar tyvärr japanska lyktor, solrosor, squash och pumpa och vi får väl se om någon av dessa grödor och blommor når hela vägen i sin utvecklingstrappa. Nu går vi in i sommaren med ett rejält regn enligt SMHI. Vi får väl se om det kommer någon sol och värme efter det. Campingen har iallafall en massa gäster, så det finns hopp om ljuva sommardagen framöver.

Continue Reading

Körglädje dagen lång!

Igår for jag hemifrån strax efter nio på morgonen och kom hem nästan tolv timmar senare. Kristi himmelsfärd kom att handla mest om att sjunga och mitt engagemang i körkommittén. Vi är en decimerad kommitté denna vår, bara två stycken aktiva, så vi fick ta hjälp av andra körvänner för att genomföra några av de praktiska bitarna till denna speciella dag. Det började med att jag skulle fixa tackblommor till vår körledare Justin och till vår gästande körs dirigent Karin. Vi har en trevlig blomsterkiosk i närheten av stans sjukhus som har bra öppettider och väldigt trevlig och hjälpsam personal. Där fick jag mitt ärende utfört, men jag passade också på att köpa en tackblomma för terminen från oss i kören, en praktfull passionsblomma som fick symbolisera just det passionerade engagemang vår duktige körledare bidrar med.

Väl inne i stan mötte jag upp med en körkompis för att duka till kvällens middag i Militärhemmet. Vi försökte slå in koden vi hade fått både en och fem och tio gånger innan vi gav upp och ringde Justin. Stackaren fick avbryta sin lunch, men inte hjälpte det, koden funkade inte även om den enligt uppgift var ”rätt kod”. Vi förberedde så gott vi kunde med de medel vi hade och var beredda på att snabbduka med hjälp av fler hjälpredor mellan konsert och middag.

Dags för repetition, först på egen hand i Trefaldighetskyrkan och sedan tillsammans med våra gäster Petri sångare från Malmö. Det kändes lite pirrigt, både med tanke på att Petri sångare är otroligt välrenommerade och vi har fått klämma instudering av somliga stycken på relativt kort tid. Det kändes dock som att vi både var på hugget och i gott sångskick, så det var roligt att mötas upp i Fredrikskyrkan för genrepet. Vilken kör! Vilket tryck! Älskade att sjunga tillsammans med dem och att lyssna på dem. Otroligt säkra och dessutom trevliga och chosefria. Ibland kommer divalater lätt med som släptåg med personer som vet att de är väldigt duktiga, men här var det inte alls så. Klang och jubel, härlig konsert i fullsatt kyrka! Extra roligt då det kommer gäster.

Mellan repetition och konsert hade jag kunnat fixa nyckel till Militärhemmet där vi skulle äta. Ett gäng stack och hämtade maten på Elsas lilla krog (bra beslut, lika god mat som vanligt) medan ett annat gäng hängde med och förberedde dukning, inklusive dekorationer i form av minibuketter. Hejsan, svejsan, vad det går undan då man hjälps åt! Tack för driftiga och initiativtagande körkompisar som genomförde tidernas snabbaste förberedelser. Fint blev det också. När vi väl hade slagit oss ner var det trevlig samvaro som gällde. Lite utbyte av erfarenheter, skvaller och allmänt ”lära känna”-känsla och så sjöng vi också allsång från häften som min fine kommittékompis hade fixat. Vilket drag! Det är ju underbart att sjunga tillsammans. Vi fick några trevliga timmar tillsammans innan det var dags för Petri sångare att åka bussen upp till Småland där de skulle sova över för dagens konsert, nästa stopp på turnén. Vi andra stannade kvar och städade upp, jag tog med en körvän som skulle till Tjurkö och sedan landade jag trött och nöjd i soffan hemma. Och det var den dagen det.

Jag tog inte en enda bild på hela dagen, men jag kan bidra med det nummer som vi sjöng tillsammans och som var min favorit från konserten. Åtta stämmor och både tretakt och fyrtakt samtidigt emellanåt. Håll tillgodo!

Continue Reading

Klargörande av min planttantsordlek.

Med tanke på att min ordlek igår kanske inte gick att läsa utan att se kategori och etiketter (jag har inte fått med dessa i detta bloggtema tyvärr) så får jag klargöra ett och annat. Jag fick meddelande om att det kändes deppigt och jag förstår att inlägget kanske inte var så tydligt som det var i mitt huvud. Detta var ett ”planttantsinlägg”. Jag hade precis gått en trädgårdsrunda och kände mig BÅDE glad och modfälld.

Komplicerat, komplext, å ena sidan, å andra sidan (livet som planttant)

Varken eller, med betoning på det som händer mellan raderna (varken fantastiskt eller dåligt, det sniglas, äts, bits, växer och utvecklas om vartannat)

100%, halvhjärtat, halvdant eller med minsta möjliga insats (kanske lätt att missa mitt jättepositiva 100% som står för ”all in”, medan man andra dagar inte riktigt orkar, eller vill, eller hinner)

Stora ambitioner med tryck i stegen, slokande axlar med uppgivenhet och känslan av att allt är förlorat (massor av drömmar, fröer, planer och sedan har sniglarna ätit upp hälften av det man vårdat i växthus i många veckor, eller frosten tar alltihop även om det kommer igen)

Det reder sig, men inte förrän du ryckt upp dig och dragit täcket över huvudet (det blir bra, ryck upp dig och/eller sov på saken, imorgon är en annan dag)

Skyldighet och ansvar, konsekvenserna tar aldrig semester (att ha en trädgård kräver sitt, det ska vattnas, gödslas, rensas och gör man inte dessa saker så blir resultatet därefter)

Tetris, Oil Panic, luffarschack – offensiv trumfar defensiv tills regelverket skrivits om (för alla som har spelat dessa spel, tänk dig att du är planttant i en trädgård så tror jag du förstår vad jag menar)

Organiserad med listor, rutiner och planer, luststyrd med kreativa lösningar och ”carpe diem” för sjutton gubbar (trädgårdslivet mår bäst av att ibland hålla sig till det fyrkantiga, men ibland behöver man bara njuta)

Så ta med glädje ditt jobb fast du lider – tack Evert Taube, Jesus, mamma och far (somligt trädgårdsarbete är inte så himla roligt, men med tanken att om jag rensar bra så blir skörden eller rabatten så mycket bättre om ett tag – att se glädjen också i det tråkiga)

Må bästa snigel vinna och kom ihåg att Bambi är sötast av alla (jag är rätt sölig, så det är jag mot mördarsniglarna, och rådjuren var väl här först och ÄR väldigt söta att titta på, bra att komma ihåg då de varit sugna på något som jag inte hade planerat att dela med mig av)

Hoppas att texten är klarare nu!

Continue Reading

”It’s complicated”.

Komplicerat, komplext, å ena sidan, å andra sidan

Varken eller, med betoning på det som händer mellan raderna

100%, halvhjärtat, halvdant eller med minsta möjliga insats

Stora ambitioner med tryck i stegen, slokande axlar med uppgivenhet och känslan av att allt är förlorat

Det reder sig, men inte förrän du ryckt upp dig och dragit täcket över huvudet

Skyldighet och ansvar, konsekvenserna tar aldrig semester

Tetris, Oil Panic, luffarschack – offensiv trumfar defensiv tills regelverket skrivits om

Organiserad med listor, rutiner och planer, luststyrd med kreativa lösningar och ”carpe diem” för sjutton gubbar

Så ta med glädje ditt jobb fast du lider – tack Evert Taube, Jesus, mamma och far

Må bästa snigel vinna och kom ihåg att Bambi är sötast av alla

Continue Reading

Vi roar oss i Höllviken!

Dagen har gått i ett, från tidig morgon till sen kväll. Nu ligger jag i extrasängen i min systerdotters rum. Hon snusar så gott och själv har jag svårt att hålla ögonen öppna efter allt intensivt. Dags att få några timmars sömn innan de båda små prinsessorna bestämmer att vi ska upp och möta morgondagen. Heja på!

Continue Reading

Från A till Ö just nu.

  • Acceptans. Den här tiden gäller samma som alltid. Timmarna räcker inte till, så det är bara att koppla fast sig, hissa segel och enjoy the ride!
  • Balja. Lilla Titti badar i min fotbalja och är lika nöjd varje gång. Fram för fler användningsområden för alla grejer i vårt lilla hus…
  • Citron. Denna citrusfrukt var alla inredares favorit på 90-talet. Det verkar som att den fått ett uppsving, eller inbillar jag mig?
  • Dahlia. Nu har snart alla dahlior som så snöpligt frös börjat komma igen. Det löser sig, som det så ofta gör.
  • Elefant. Lilla Titti fick den finaste Schleich-elefant jag har sett då min tyska extrasyster och hennes son kom hit tidigare idag.
  • Fruktstund. Med lillan i huset är det på sin plats med en fruktstund varje förmiddag. Jag har saknat det!
  • Gurkört. Jag är så tacksam att det självsått sig både här och där i rabatterna. ”Arts and crafts”, sa min trädgårdsmästarsvägerska om perennrabatten. Det gjorde mig nöjd.
  • Hatthylla. Jag ogillar verkligen då folk ställer sopor vid återvinningen. När jag hittade en övergiven hatthylla för några år sedan blev jag dock jättenöjd, för jag såg potentialen att bygga om den till en skohylla. Det gjorde vi också och jag blev så nöjd! Nu är den dock i stort behov av lite ny färg.
  • Isterband. Vad är godare än isterband? Inte mycket om du frågar mig, men när resten av familjen inte är förtjust får jag fortsätta drömma.
  • Jordgubbar. Jordgubbslådan ser ut som hej kom och hjälp mig, men visst ser jag många blommor – potentiella sommarglädjor!
  • Konsert. På torsdag klockan 16 har vi konsert i Fredrikskyrkan tillsammans med Petri sångare från Malmö. De är verkligen grymma. Så roligt det ska bli!
  • Lagom. Jag kände mig ofta lite felplacerad, lite för mycket, tills jag hamnade i USA första gången. Kanske är det den känslan som fick mig att ta till mig USA trots stora skillnader mellan svensk och amerikansk kultur. Ju äldre jag blir desto mindre lagom känner jag mig. Mer nöjd, mer ödmjukhet inför andra människors olikheter jämfört med mig, men också mindre sugen på att ”ta skit”.
  • Monica. Vi har diskuterat namn här hemma och jag konstaterar åter att jag inte är särdeles förtjust i det som blev mitt. Monna och mamma tycker jag däremot om! (Och mommo såklart…)
  • Naturen. Jag saknar verkligen att komma ut på promenad. Jag inbillar mig att hälsporren blivit lite bättre, så det finns hopp!
  • Ost. Inflationen har ställt till det för matpriserna! Oj, vad dyrt det har blivit med ost… Jag vägrar ge upp denna basvara och suger lite extra länge på skalkarna.
  • Pelargoner. Flera av plantorna i pelargontrappan har knoppar. Trots kylan verkar de känna att sommaren är nära.
  • Quiche. Kirskålen är vacker och god. Visst är den störig, men kvickrot vinner definitivt störighetstävlingen. Nej, här låtsas vi ha tillgång till en trevlig klosterträdgård där kirskål hade varit en basvara.
  • Rök. Våra fina grannar röker tyvärr ganska mycket. Jag önskar det fanns något slags luftspärr. Fixar tyvärr inte lukten av cigarrettrök.
  • Syren. Syrenen fortsätter att blomma. Det var längesedan den var så praktfull!
  • Toalett. Ibland tror jag vi glömmer precis hur bortskämda vi är. Rinnande kallt och varmt vatten inomhus, massa maskiner som gör jobbet åt oss och allt vad det är. Jag är glad att slippa torrdass.
  • Underhållning. Alla var så trötta ikväll så vi gick och lade oss tidigt. Jag skrev såklart färdigt detta inlägg, men annars är jag underhållningsutmattad. Vet inte om det är den upplevda tidsbristen som ger mig känslan av ”blah” inför alla serier, filmer, böcker, poddar…
  • Vatten. Tack för det vatten som regnat över oss de senaste dagarna!
  • Wow! Det är så roligt att följa lilla Tittis språkutveckling. Det händer massor hela tiden. Av roliga ord och uttryck är favoriterna ”heja”, ”come on” och ”hurra”.
  • Xylofon. Hur får man förresten en 1,5-åring att inte slakta sin xylofon utan mer smeka den varje gång musik ska utövas?
  • Ynnest. Jag har så mycket att vara tacksam för! Det är en ynnest att få leva.
  • Zebra. Jag har sparat ett par byxor från mammas väninna till min bloggsyrra som har en faiblesse för sommarmjukisar med djurmönster.
  • År. Det är 2025. Ibland slås jag över hur långt bort sekelskiftet kändes det jag var tonåring. Nu har vi kommit betydligt längre på andra sidan detta stora skifte i tiden.
  • Äng. Jag längtar efter en större artvariation på vår äng. Egentligen är den väl inte tillräckligt utarmad gissar jag.
  • Ö. Här ligger jag i min sköna säng på den plats som blivit min trygga punkt i livet. Att den skulle hamna på min underbara sommarö hade jag aldrig kunnat gissa.
Continue Reading

Tack för livet, mamma!

Idag är det mors dag här hemma i Sverige, en ”skapad” dag som fört med sig både glädje och oändlig sorg för kvinnor genom åren. Jag skrev för några år sedan ett inlägg om mamma som jag gärna delar idag också. Jag är tacksam att hon gav mig livet och att jag verkligen kan känna henne i mig.

Inte alla kan säga att de har koll på hur ens kropp påverkats av det genetiska arvet, men det har jag möjlighet till eftersom både mamma och far gjorde samma DNA-test som jag. Det finns såklart problem med etiska dilemman, men jag har ändå fått mycket glädje av att vi gjorde detta. Och idag firar jag den person som förde mig in i livet och tackar för allt hon gjorde för att ge mig och mina syskon det bästa hon visste och kunde.

Continue Reading

Fredagkväll på stan.

För några månader sedan frågade min längstavän om jag ville följa med på Orups konsert på Konserthusteatern i stan. När har jag tackat nej till en konsert? Orup har aldrig varit någon av mina favoriter, men han är en duktig musiker och eftersom jag blivit vuxen på riktigt i sällskap av hans musik såg jag mycket fram emot kvällen.

Jag och C träffades på Montmartre för att grunda med ordentlig mat. Det är alltid lika gott och servicen var av högsta klass. Trevliga ungdomar som inte lät stressen skina igenom. (Jag vet att det är ett jobb som kräver att man lite har elden i baken, det tillhör liksom sakens natur.) När vi var mätta och belåtna och hade talat om högt och lågt var det dags för en långsam promenad bort mot Stortorget. Vi var nästan först på plats och undrade om det kanske skulle vara pinsamt tomt i salongen, men så var det inte alls. Det var bara tiden för insläpp och starttid som diffade på en halvtimme, så vi hade kommit onödigt tidigt.

Dagens huvudperson var ensam på scenen i två hela timmar. Förvisso hade han en man som hjälpte honom fixa lite med instrument och mikrofoner, men annars var det verkligen Bara Orup. Herr Eriksson är född 1958 och har sålunda nått den aktsamma åldern 66 år. Det hade man inte kunnat tro om man bara skulle uttala sig på rörelsemönster och akrobatiska konster. Vi skrattade lite och sade att turnén verkade ha gett en ”Let’s Dance”-effekt eftersom han fick dra upp byxorna varje gång han ställde sig upp. Jag älskade hur kostymen glittrade och tog plats. Tyvärr går det inte att fånga effekten på foto, men tro mig. Det var effektfullt och bidrog till resten av scenografin.

Mellansnacket var trevligt och upplysande. Orup fick en son med Sofia Wistam som han var gift med i några år på nittiotalet, men sedan ungefär 25 år tillbaka har han varit gift med sin Pernilla som han fått fyra barn med. Den yngste sonen är i småskoleåldern, så han har en stor barnaskara som är väl utspridd över tid. Det är intressant med artister som inte behöver förnya sig för att kännas relevanta. Eller snarare, som fortsätter vara relevanta då de använder sin musikalitet på andra sätt. Orup har inte gett ut egen musik på många år, men han har samarbetat med flera andra artister. Mitt favoritsamarbete måste vara det med Linnéa Henriksson (Till mina älskade och älskare, där Lyckligare nu är min favorit.)

När det närmade sig slutet på konserten var hela salongen uppe och dansade. Så skön stämning, allsång och gemenskap på det där sättet som det kan bli i en sådan situation. Alla är glada och livet är på topp! Jag är så glad att jag fick följa med längstavännen och att vi kunde skapa ett nytt fint minne att ta med oss in i framtiden. Musik är glädje!

Continue Reading

Spellistan!

Häromdagen presenterade jag den tiolista med frågor om musik som ”Bloggbrudarna” sammanställt. Nu har vi fixat spellistor med all musik som vi gemensamt presenterade i våra svar, en i Apple Music och en i Spotify. Där kan vi lova dig över elva timmars mycket varierad musiklyssning. Håll tillgodo! Kanske hittar du några nya fynd, eller påminns om någon gammal favorit. Så blev det iallafall för mig. Musik är livet! 🎶

Ps: Jag har genom åren skrivit mycket om musik från olika synvinklar. Ibland har jag lagt dessa inlägg under kategorin Musik, ibland har de fått musiketiketter. Detta är något som inte är så lätt att söka genom detta bloggtema, men här har du iallafall en del av inläggen.

Continue Reading

Nu grönskar det.

Jag älskar att det händer så mycket i trädgården just nu. Det mesta sköter sig självt, tack och lov. Ambitionerna är alltid fluffigare än verkligheten, och det är vad det är. För varje grej som inte blir något som återgår till naturen får jag fira med en liten piruett. Idag ska jag jobba, luncha med en vän och gå på kören, men förutom det hade jag lätt kunna skrapa ihop flera dagars ”måsten” i trädgården. Rensning, grävning, utplantering, uppbindning, gödselvattning, omskolning… Det är bara att ta tag i något, göra det och vara nöjd helt enkelt. Just nu är jag glad över att redan, den tidiga timman till trots, ha stoppat framfarten av en stor mördarsnigel, förberett vattning och förberett gurkorna för nästa steg.

Det går inte att ta rättvisande bilder på en rabatt, så är det bara. Här i blå-vit-rosa perennrabatten har akleja, fänrikshjärta och alunrot börjat blomma medan backsipporna stoltserar med sina silvriga och mjuka frökapslar. Jag är faktiskt jättenöjd med att så mycket blivit som jag drömde om efter en kaotisk början på just denna rabatt.

I gul-orange-röda perennrabatten händer inte jättemycket än. Studentnejlikan har iallafall tagit sig jättebra och det var årets viktigaste projekt. Jag fyller på med ettåringar som självsått sig (ringblommor) och som försåtts (inkakrage, solros, tagetes, lövkoja, guldzinnia, nemesia och lite annat smått och gott).

Rosorna fortsätter att växa och frodas, men jag ser inga knoppar än.

Min favoritkruka som funnits med i säkert 25 år rymmer chokladmynta, tidernas godaste teört. Extra smarrigt med mjölk och lite honung.

Pelargontrappan är inte färdig. Jag har ett gäng krukor som ska avhärdas/tillvänjas vid utelivet, men nu börjar det sättas knoppar både här och där.

Inne på lilla svarta bordet står ännu fler pelargoner och basilikan. Häromdagen gjorde jag en underbar pesto på solrosfrön och västerbottenost, så nu får de två basilikaplantor som toppades till den växa igen. Just här blir det luftigare om ett tag igen, precis som med prylar är det svårt att ge individer chans att visa sin skönhet om de ska slåss med en massa andra om uppmärksamheten.

Continue Reading