Varje år tänker jag ”efter blomningen ska vi beskära vår syren bakom huset”. Jag har hunnit tänka tanken från och till sedan våren 2017, så nu är det kanske dags att göra slag i saken. Syrenträdet ger en frodig blomsterprakt, men den befinner sig väldigt högt uppe och jag vill ha blommorna närmare min näsa då jag uppehåller mig i närheten. (För övrigt är denna baksida en riktig dump med ogräs som skulle kunna bli jättemysig. Senare projekt dock. Vi kan inte ens göra det hjälpligt snyggt. Tyvärr lät cykelverksta’n hälsa att röjsågen/trimmern inte blir klar förrän om flera veckor, gah.)
Pernilla Månsson Colt tipsade om att direkt sätta syrener som man plockat på morgonen i 40-gradigt vatten som man tar med sig ut till sin häck/buske/träd. Så gjorde jag i morse och det funkar toppen! I vanliga fall brukar alltid någon kvist sloka ganska omgående. Min faster har tipsat om att ha bladkvistar och blomkvistar, men jag har inte fulländat den tekniken. Med bara ett försök finns inget underlag för en studie, men jag kan ju testa fler gånger! Så jag älskar att se hur olika växter tar sig ton medan andra tar på sig sin ”medel-Svensson-skrud” efter att ha svassat runt i galautstyrsel i några veckor. I min trädgård gillar jag att divorna får ge varandra utrymme. Somliga får utöva soloshow, men många behöver dela scen med andra praktfulla solister och finfina körsångare. Imorgon får jag kanske tid att ta en runda och genom kameran se hur det står till i trädgården efter en synnerligen seg vår. Men – blomsterprakten är på gång!
Du vet, sista högen med papper är genomgången, fryst i påsar i omgångar för att ta död på silverfisk och ev. ohyra och sorterad. Nu har jag tre små grejer kvar att visa dig innan jag lägger alla dessa papper till handlingarna. Låt oss börja med ovanstående annons från Cityhallen i Karlskrona torsdagen den 17 augusti 1972. Min lillebror var några dagar gammal och ytterligare några dagar senare skulle jag komma att yppa de berömda orden ”hatta lilla Monna” (akta lilla Monica) i hissen på Långö. Nystyckade magra fläskkotletter kostade 13,80 kr/kg. Priset inflationen har lett till är idag nästan tio gånger högre. Själv äter jag sällan fläsk, men den här annonsen fick mig att längta efter mammas panerade fläskkotletter, potatis och brunsås. Mamma lagade så god mat!
Jag hittade även en hel hög lotter till Folkpartiet i Göteborg och Bohus läns fjordhästlotteri. Undrar just om Anton verkligen kontrollerade sina lotter.
Vem var det egentligen som vann högvinsten, ett fjordföl, sto, till ett värde av 2 857, 20 kr? Eller bytte vinnaren månne fjordfölet mot en plastbåt, en teveapparat eller en resa? Jag vann en massa kul under min slogan-period, men något fjordföl stod aldrig på vinstlistan.
Slutligen vill jag visa hur liten och nätt den allmänna sjukförsäkringen var 1967. 32 sidor i ett litet häfte på under 10×20 cm. Där står allt som var värt att veta gällande sjukförsäkringen. Försök förstå hur den funkar idag… Det verkar vara lättast för bedragare, men vad vet jag? Jag vet bara att flera omkring mig haft stor nytta av sjukförsäkringen, men har också andra som har haft ett rent h-ete i sin kommunikation med Försäkringskassan. Jag vet iallafall att jag sannerligen hoppas slippa något samröre med dem framöver.
I mars 2005 började jag blogga. Den gamla blogsome-bloggen försvann ut i sajberspejs efter många år, men någonstans skrev jag vad som rörde sig i huvudet denna dag. Antagligen var det scrapbookingrelaterat.
2010 (bodde kvar i Snättringe)
Min mamma är Listornas Drottning. Hon skriver och omarbetar listor tills de blir perfekta. Då och då får jag ett att-göra-list-ryck. Om detta finns det till och med dokumentation. (Den listan är en originallista som hängde på kylskåpet jättelänge. Jag skar bara ner den då jag skulle göra den där sidan.) Idag har jag haft en massa olika 10-listor i mitt huvud medan jag har hållit på med diverse göromål. Här kommer några av dem. Det skulle vara jättekul om ni som läser vill göra någon eller några liknande listor! Skriv och berätta om dem i kommentarsfältet.
Nödvändigheter i kylskåpet
1. mjölk 2. smör 3. god ost (parmesan och cheddar, präst eller Västerbotten) 4. lök (vitlök, rödlök, gul lök, purjo) 5. ägg 6. jäst 7. tomatpuré 8. potatis 9. gurka 10. bacon
Trädgårdsfavoriter
1. tulpaner (funkar inte hos oss pga rådjur, men de måste få vara med ändå) 2. rhododendron 3. klematis 4. syren 5. smultron 6. vintergröna 7. luktärt 8. hallon 9. vallmo 10. nävor
Om jag hade pengar till fastighetsförbättringar
1. bygga trappa ute 2. fixa trappan inne 3. byta panel på garaget 4. anlita duktig trädgårdsarkitekt som ”lyssnar” på trädgården och inte bara vill plantera vitt, vitt, vitt överallt 5. måla om fasaden 6. göra om garaget till musikstudio/ungdomsrum 7. Förbättra vindsförvaringen 8. byta ut möblemanget i vardagsrummet 9. lampa över soffbordet 10. utemöbler från Grythyttan (sådana där ”gungstolar” som finns i Klackamåla)
Maträtter att plocka fram ur rockärmen
1. spaghetti och köttfärssås 2. min egen tomat- och bönsalsa med gott bröd 3. laxfilé med Klabbes potatismos 4. pannkakor 5. Paolo Robertos Minestra di Verdura 6. kasslergratäng med ris 7. tagliatelle med knaperstekt kyckling och sparris 8. varma mackor med någon soppa (broccoli, potatis och purjo, grönsaker) 9. bakad potatis 10. lasagne
Låtar jag aldrig tröttnar på
1. Love Somebody – Robbie Williams 2. Diamonds and Pearls – Prince 3. I Will Always Love You – Dolly Parton 4. Butterfly – Rajaton 5. You Raise Me Up – Josh Groban 6. The Show Must Go On – Queen 7. Life on Mars – David Bowie 8. Marathon – Rush 9. Nothing Compares to You – Sinead O’Connor 10. Man in the Mirror – Michael Jackson
2015 (bodde i Orem, UT, USA)
Min syrra visade några bilder på någon tjej hon följer på Instagram, Linda Hallberg. Jag gissar att hon är en sådan där sminktjej som blivit känd genom internet, för jag har aldrig hört talas om henne. Å andra sidan finns det väl mängder med människor jag borde ha koll på, men som jag har missat… (Nu har jag googlat. Här är Lindas hemsida. Hon är tydligen världskänd make up-artist. Där ser man.)
Hur som helst. Nu handlade det om ”den översminkade sanningen”, om hur vi ständigt bombarderas med perfekta ytor via internet när verkligheten faktiskt inte ser ut sådär. Frågan är om vi verkligen vill ha verklighet eller mår vi på något skruvat vis bra av att gnugga oss i avundsjukans svarta klet? Nu till bilderna…
Före: Bilden finns ej kvar
Tjurringar i näsan har aldrig tilltalat mig. Jag hakar upp mig på snor och hur jag liksom vill trä i en hake i den där ringen och leda människan bakom ringen till en hage med fräscht gräs… Kudos till Linda som visar sin sårbarhet genom att visa verkligheten.
Efter: Bilderna finns ej kvar
Perfektion. Är det möjligt att få till det här bara med smink, eller har hon använt Photoshop också? Jag vet inte. Alla fläckar i ansiktet är borttrollade, men en som inte fanns där från början är ditmålad? I just don’t get it… Men står hon så där i pose med handen och särade svullna läppar på gatan så ser hon säkert väldigt snäll och vänlig och hjälpsam ut. Och så får hon allt sitt smink gratis och leder medkvinnor in i avundsjukans cell där de får stå och skaka galler av frustration över att de själva är så fula och deras läppar inte går att få sådär svullna och sensuella ens med baksug i ett glas…
Jag har blivit allergisk mot fusk sedan jag flyttade hit. Runt omkring mig finns det vanliga så klart, men också väldigt mycket lösbröst (nja, snarare bröstimplantat), löshår, lösögonfransar, lösnaglar, opererade ansiktsdelar, åtstramad hud, plagg som trycker in (obefintliga) valkar under de vanliga kläderna, ansiktsmask som tas på varje dag (alltså, full make up med foundation, rouge, ögonsmink, läppsmink) och så fortsätter det sådär. JA, jag bryr mig såklart om hur jag ser ut, konstigt hade det varit annars. Jag både sminkar mig och tar på mig smycken som jag gillar. Något jag har så svårt att acceptera och något jag försöker rädda mina barn ifrån är att det är den här ytan som ska vara det man utgår ifrån. Vänner som kommer osminkade till någon tillställning ber om ursäkt för att de bara är sig själva och inte har tagit på sig masken. Det är ju för sorgligt! Jag har förstått att det har hänt mycket i Sverige också och att svenskar antagligen är lika fixerade vid sina yttre som amerikanerna…
Antalet ”likes” i sociala media verkar idag sätta värdet på en människa, och Linda Hallberg här ovan som får 20 000 likes får väl då anses vara en hyfsat lyckad person. Huruvida hon har tillfört mänskligheten något gott låter jag vara osagt, men läser man på hennes hemsida finns det tjejer som verkar tycka att hon är Gud och att hon ”inspirerar tjejer att leva bättre liv”. Det låter ju toppen. Jag har fortfarande svårt att acceptera att det här ytliga ska få ta så mycket tid och utrymme, men samtidigt kämpar jag hårt för att inte fördöma någon för de val de gör. Vill de lägga all sin tid och sina pengar på att se Barbieliknande, vältränade och lyxiga ut så måste det få vara deras val och något som jag accepterar utan att ifrågasätta. Jag har ju inte själv sålt alla mina ägodelar och jag ger inte bort allt jag har hela tiden.
Hur tänker du om det här?
Edit: Och titta här vad jag hittade nu! Samma tema, samma tankar… Sevärt litet reportage.
2020 (bodde här i Uttorp, Blekinge)
En bok om dagen, no. 6.
Idag har turen kommit till den första romanen, en miniatyr med ett omslag så vackert att jag anser också det är en del av behållningen av boken. Yoko Ogawas En gåtfull vänskap gavs ut på Albert Bonniers förlag 2011. Originalet på japanska kom 2003. En gåtfull vänskap går att läsa ut i ett nafs, men jag vet inte om upplevelsen blir lika stor om man skyndar igenom den. Det här är en komplex historia trots den komprimerade storleken på boken. Vi har ett stort bibliotek, både p.g.a. ett genuint bokintresse hos alla familjemedlemmar, men kanske framför allt eftersom svärmor jobbade på Bonniers i många år. Jag är oändligt tacksam för alla hårda födelsedagspresenter, julklappar och bokpåsar som hittat hem till oss genom henne. Jag vet att denna lilla pärla kom från henne, men har glömt i vilket sammanhang.
En gåtfull vänskap är en oväntat fin läsupplevelse. Den handlar om relationerna mellan en professor med en hjärnskada, en hushållerska och hennes son. Den handlar också om baseball och matematik. Dessutom genomsyras den av något annat som är mer ogreppbart. Jag tolkar det som skillnaden mellan den japanska och svenska kulturen och våra olika förhållningssätt till vad som är viktigt i livet. Jag är helt ointresserad av baseball, osedvanligt intresserad av relationer, antagligen mer intresserad av matematik än medel-Svensson och kittlas av mänsklighetens kulturella skillnader. Det visar sig vara en perfekt blandad godispåse för mig, en sådan där som slukas till sista biten utan några kvarvarande tråkbitar som rasslar runt i botten utan att bli valda.
2025 (bor kvar i Uttorp)
Vi har fått över 10 mm regn efter en lång och kall vår, så hela trädgården lyser av fräschör. Härligt! Jag har hunnit jobba och hänga med dotter (som nu börjar en ny period som föräldraledig) och dotterdotter. Jag ska laga lunch till oss fyra som hänger här hemma och ser fram emot att sätta lite blomfröer och lyfta ut de sista grejerna från drivhyllan i syrummet för avhärdning. Syrummet är också gästrum. Nu behöver vi fixa till det, för nästa vecka kommer extrasyrran från Tyskland och hennes son som ska bo där.
Ja, alltså, vuxen på riktigt har jag varit jättelänge, men ibland slås jag ändå av sådant som tillhör vuxenvärldens insikter. Som att det är fantastiskt med regn, åtminstone på rätt tid och plats. Att vara på Gröna Lund en liiite regnig sommardag är perfekt eftersom man troligen slipper långa köer. Att ha rest till Liseberg specifikt från Abisko och sedan mötas av ösregn i flera dagar är kanske inte det roligaste man har varit med om. Att ha en strandsemester med regn varje dag kan bjuda på rätt stora utmaningar om man inte reser med barn som gillar att bada i regn eller vuxna som älskar att mysa med levande ljus, film och spel. Att få över 10 mm regn en söndag i maj efter en lång, kall och torr vår är bara alldeles fantastiskt! Jag kom hem i eftermiddags och kände hur hjärtat hoppade till då jag såg att vi redan var uppe i sex millimeter och att regnet på intet sätt hade lugnat ner sig. I appen lovas det fortsatt regn tills tidigt imorgon bitti. Vi håller tummarna!
Prästanteckningarna angående vädret här på Sturkö på 1700-talet lyfter jag fram här då och då, för jag tror att vi mår bra av att påminnas om att vädret är som vädret är. Acceptans för att det inte går att styra och att det varierar både spontant och i cykler. Det är lätt att tro att ”det ska vara så här för alltid nu” då vi är mitt uppe i något, oavsett vad det gäller (som jag skrev om igår). Här hittar du prästens anteckningar.
En av mina favorithemsidor är SGU. Där hittar man en massa bra information, bl.a. om grundvattennivåerna i Sverige. Just nu har vi i södra Sverige riktigt dåligt med vatten i magasinen, både de små och de stora. Eftersom det ser ut som det gör tar jag tacksamt emot känslan av oktoberstorm idag och hoppas att resten av de utlovade dropparna också faller senare i veckan. Syrran i Skottland hade 33°C i bilen idag och det är snustorrt, i södra Europa har det regnat enormt under vintern och norra Sveriges grundvattennivåer är mycket över de normala. Hej Carina Berg och ”ja, ja, men nu blev det så”. Idag jobbar vi med acceptans för ögonen.
Har du någon gång trott att allt är kört och att det inte finns någon chans att något fixar sig, blir bra igen eller kommer att genomföras? Visst finns det obotliga optimister som på riktigt inte känner sig besegrade av något, som alltid hittar guldkornen i ett hav av gyttja eller som ser som sin plikt att se ljuset i allt. Jag är inte en av de senare, utan snarare den obotlige pessimisten. Å andra sidan är jag mycket medveten om att detta är mitt grundtillstånd och att jag därför måste anpassa mig till den kunskapen, så jag har ändå en ljus syn på livet!
I bakgrunden ser du grannens fantastiska lönn som nu ska ner. Jag vet inte när det händer, men fram tills dess ska jag njuuuta!
Alla lådor är varken fixade eller har fått årets fröer/plantor i sig, men då väljer jag att inte hänga läpp för det. Jag är inte hemma då jag skriver detta, men lovar att skicka bildbevis på varför jag ändå är nöjd. Ja, förutom att vi tagit in grönkål på väg att slå ut. Fräscha buketter kan hittas både här och där i trädgården från tidig vår. Ljuvligt. Och min katastroftanke att gullvivorna dött när maken eldade gräset tidigare i vår visade sig inte stämma. Alla plantor lever och har hälsan. Inte blev det något gullvivehav i år, men bara vänta. Det kommer! (Längst upp ser du bevis på att så länge det finns liv finns det hopp.)
Jag försöker få grejer gjorda med lilla 1,5-åringen här hemma, men det går lite långsamt. Jag ligger efter hela tiden, men njuter ändå av hur det växer och lever runtomkring mig. Jag njuter inte bara då det händer grejer här hemma, utan också att jag ser blomsterprakt på annat håll. Syrenerna börjar slå ut. Såg bilder från Söderköping på utslagna syrener hos Anna och tänkte att vi VERKLIGEN bor i ett blåshål. Här närmar vi oss nämligen bara det utslagna. Det är vinden som är den stora utmaningen i vår trädgård. Får försöka skapa bättre rum kanske? Jag önskar att jag hade en lövblås, för markduken i tomatkuvösen gick inte att borsta ren från förmultnade lönnlöv från grannarnas makalösa träd. (Trädet ska tydligen bort snart och jag gråter redan över hur jag kommer att sakna höstarnas bästa utsikt från köksfönstret.) Titti och jag matchar sorgränder under naglarna, men inte sörjer vi. Det är roligt att ha fingrarna i jorden tycker vi båda.
Imorgon flyttar jag ner gyllenbär, chili och paprika till växthuset. Det var skönt att stå i tomatkuvösen och få ner plantorna i slutdestinationen, varsin murarhink, för ute blåste det med byar på 20 m/s. Inte undra på att tomaterna växte så bra förra året efter att ha fått skydd både uppifrån och från sidorna. Sniglarna har tuggat i sig en hel planta plymspirea (fick av min svägerska förra året) och en vallmo som jag vårdat ömt. Kommer någon av dem igen? Vet ej, men perennrabatten har nu fula ölfällor överallt (enliters mjölkkartonger med öl i) för att locka till sig marodörerna. Tror du jag lyckas bättre med bekämpningen i år?!
Jag tänker på en dag då jag kanske inte finns kvar längre, då du själv har blivit mamma och tröstar ett barn som inte vill gå och lägga sig. Jag undrar om den lilla har samma färg på ögonen som du. Lysande blå som de blir då solen skickar solkatter in i dem genom verandafönstret. Om hon är lika busig och bestämd som du. Om hon föredrar traktorer och flygplan framför dockor, men att hon kramar och pussar allt och alla som hon tycker synd om. Jag undrar hur mycket av mina gener som fått följa med till nästa lilla liv och om hon älskar musik lika mycket som du och jag. Än vet jag inte vilket instrument du kommer att föredra, men din pappa har lärt dig fingertrumma och spela luftgitarr och Pippi har lärt dig spela trumpet. Kanske väljer du att använda instrumentet du alltid bär med dig, rösten. Kanske blir du rocksångerska, kanske vill du sjunga i kammarkör som jag.
Jag vill berätta om min mamma när du blir större, vill att mormors mor blir någon du känner anknytning till så att du sedan kan berätta om henne för din lilla. Kanske blir ni båda lika duktiga på handarbete som hon, det hoppas jag iallafall. Och så hoppas jag att ni får hennes vackra handstil, för jag känner ingen som skrivit så vackert som hon.
När din mormors far hade gått bort skrev hans syskon en egen dödsannons. ”Syskonkedjan är bruten, Ivars plats är tom.” Så sorgligt. Jag tänker ju att hans länk är på plats även om han inte finns i livet. På lördag ska vi fira hans storasysters 85-årsdag. Jag är tacksam för att vi älskar vår släkt och jag hoppas att du, att ni, också ska göra det. Jag tänker att du är länken framför mig i en lång kedja där din mammas länk håller ihop dig och mig. Min mamma var då och din lilla blir sedan. Och jag älskar tanken på att det kan bli så.
Min bloggvän Anna i Portugal undrade för ungefär ett halvår sedan om några av hennes bloggläsare ville vara med på en bloggdejt. Det ville jag gärna och anmälde mitt intresse. Det gjorde även Anna, Annika och Sara. Vi hade jättetrevligt under vår första dejt och har fortsatt träffas via videosamtal ungefär en gång i månaden sedan dess. Någon är ansvarig varje gång och den personen bestämmer också vilka frågor vi ska fundera över och diskutera. Det har varit mycket givande och spännande att lära känna varandra på det här sättet!
Nu har vi fått en idé om att komplettera våra träffar med det skrivna ordet på våra bloggar. Idag är det premiär och det blir i form av en lista, en annan gång kan det vara något annat. Oavsett vad det blir framöver så kommer vi alla fem att publicera varsitt personligt inlägg på exakt samma dag och utifrån ett gemensamt bestämt ämne.
Bloggbrudarnas 10:a
Bloggbrudarnas 10:a är en blogglista med 10 frågor kring ett ämne. Vi har ställt två frågor var för att på så sätt skapa en intressant lista och hoppas att du också tycker det här är kul!
Idag publicerar vi alltså alla fem ett inlägg där vi besvarar alla 10 frågor. Vi hoppas att du också vill haka på. Ingen tidspress, men berätta gärna när du gjort ett inlägg med dina svar.
Vi återkommer någon annan dag med ett annat ämne och med andra frågor.
Här kommer frågorna!
Berätta om minst en av dina bästa livemusikupplevelser. Jag älskar musik i alla de former, men att gå på konsert är något alldeles extra. Jag kan bli tårögd bara av att höra en orkester stämma sina instrument och även om det är helt otroligt att höra riktiga proffs framföra sina musikaliska tolkningar kan jag även njuta av en blockflöjtsorkester med nioåringar eller en lussetåg med förskolebarn. Trots detta finns det ett gäng framträdanden som lämnat större avtryck än andra. Kristina från Duvemåla 1997 på den då ganska nybyggda Göteborgsoperan är ett av dessa tillfällen. Maken hade fixat barnvakt (svågern och svägerskans kompisar) till vår åtta månader gamle son som aldrig hade träffat dessa människor och jag kände mig väldigt orolig. Biljetterna hade köpts som en överraskning och inte förrän vi satt i salongen fattade jag vad som var på gång. Jag hade lyssnat till cd-skivorna oändligt många gånger under månaderna som ledde fram till denna föreställning och älskade musiken. Att få se Helen Sjöholm sitta på sin gunga när ridån gick upp fick min hormonstinna kropp att gråta floder och sedan slutade jag nog inte gråta förrän kanske nästa dag. Det var otroligt! Några andra tillfällen som lämnat avtryck var en tropisk kväll på Visfestivalen i Västervik, en Kentkonsert med våra vänner från Eskilstuna (att gå med riktiga fans som varit med sedan begynnelsen förhöjde upplevelsen) och att få se min barndomsidol Dolly Parton i Globen. Förutom dessa så var barnens Adolf Fredrik-konserter som massage för mammahjärtat. Så många vackra tårar jag gråtit under påverkan av bara musik.
Vilka musikartister och/eller låttexter har haft störst inverkan på dig och ditt liv? Den här frågan är stört omöjlig att svara kortfattat på, jag skulle behöva timmar för att komma fram till ett sant svar. Att nämna Dolly Parton känns viktigt, hon var ändå min första idol. Viktiga låttexter har jag hundratals, från gråtknark till eufori. Mitt tidigaste gråtknark var nog Maritza Horns album Jämmer och elände. Här får du också chansen att testa om det funkar för en dag då tårkanalerna behöver rensas.
Vilken är den mest uttjatade sommarlåten, eller finns det flera kanske? Jag vill säga Ta mig till havet, men den ovan nämnda Visfestivalen i Västervik gav ändå Peter Lundblad chans att visa varför den blev så stor som den blev. Jag sjöng med av hjärtans lust, precis som man ju gör om en låt är en riktig dänga, och gör det fortfarande om jag hör den någonstans. MEN, jag tycker fortfarande att den är uttjatad.
Nämn minst en låt som alltid berör dig, och berätta gärna varför. Om Dolly Parton var min första idol var nog Whitney Houston min största. Jag kan fortfarande dra upp volymen rejält och njuta av hennes helt otroliga röst. Att hon slutade sina dagar på det sätt hon gjorde är så tragiskt. Jag tänker på texten och känslan i den här låten och tänker på all smärta hon fick utstå. För mig som troende kan jag också hitta kraft här då livet känns extra utmanande.
Vilken låt (eller vill du berätta om flera?) kan du alltid hela texten till oavsett hur längesen det var sedan du hörde den? Jag är jättebra på melodier och jättedålig, jag menar verkligen JÄTTE-dålig, på texter. Mina barn har alltid retat sig på att jag hittar på egna texter, många gånger utan att darra på manschetten. Hellre högt och fel än osäkert tänker jag! Jag kan många fler refränger än verser, det är då ett som är säkert. För att vara riktigt tråkig svarar jag därför ”Blinka lilla stjärna”, för inte ens jag kan göra bort mig med den…
Vilken låt (eller vilka) får dig alltid ofelbart upp på dansgolvet? Alltså, jag känner mig otymplig på dansgolvet och har alltid känt mig dålig på att dansa. Är stämningen hög och musiken bra dansar jag dock på ändå. Alla klämmiga hits från tonåren är naturligtvis roliga att skaka loss till! Och Linnea Henriksson, Veronica Maggio eller Miss Li, det är svårt att inte svänga på tårna när deras låtar spelas.
Vilken musik eller låtar kan du förknippa med ett barndomsminne (0-10 år). Den första sång jag lärde mig en andrastämma till var Du lilla bäck. Mamma satt i min säng och jag var kanske i lekisåldern? Hur som helst var jag helt fascinerad av hur fint det lät tillsammans fast vi sjöng olika melodier. Till denna dag vårdar jag detta minne ömt trots att jag gissar att det plockats fram så många gånger att det kanske inte längre visar sig precis som det var. Jag ÄLSKAR att sjunga i kör och tänker att min fascination för altstämman började redan här.
Finns det en eller flera låtar som får dig att stänga av eller byta kanal?Berätta! Techno, rap och skrikskrän. Eller någon jobbig operaaria… Melodiös musik, tack. Det behöver dock inte vara särskilt lättsamt. Gärna tunga basgångar, härliga trumriff och maffiga arrangemang med täta slingor funkar hur bra som helst. Fast det var ju inte det som var frågan!
Vilken är den absolut bästa filmmusiken? Och var filmen lika bra? Kanske du har flera exempel? När äldsta dottern hörde att jag skulle göra detta svarade hon genast ”GLADIATOR!” åt mig. Hon hade såklart helt rätt. Åh, vad jag älskar Now We Are Free… Maken gav mig ”Gladiator in concert” och jag njöt i fulla drag. Annars trodde jag att det skulle vara konstigt med livemusik till film på storbild, men både Gladiator och Love Actually funkade bra med detta koncept! Denna blodiga film är ännu något som inte alls borde ”vara jag”, men det är den. Jag har sett den flera gånger och fascineras av allt från storyn till det makalösa skådespeleriet.
En annan film som jag älskar och har sett många gånger är Les Choristes. Musiken spelar på alla mina känslosträngar och jag vill genast se den igen nu när jag skriver om den.
Om tjejtrion här ovan får upp mig på dansgolvet är det annars John Williams, Howard Shore och Hans Zimmer som vinner bästa allmänna förmåga att skriva relevant och känslostark filmmusik. De har alla skrivit musik som är svår att inte bli berörd av och som sätter sig som en smäck. Och jag hade inte varit sann mot mig själv om jag inte lade upp en av de bästa melodislingor som någonsin skrivits till en film. Hög volym i biosalong ger extrabonus.
Om du fick välja ledmotivet till filmen om dig själv, vilket skulle det bli? Carpenters Top of the World! Jag har så fina minnen med denna sång som hjälpte vår familj genom tonårsträsket och jag bär den alltid med mig.
Å andra sidan känner jag mig som mest hemma då Agnetha Fältskog sjunger Tack för en underbar vanlig dag. Är inte det förnöjsamhet, så säg?
Tack för mig! Jag hoppas att du också vill fundera lite runt dessa musikfrågor.
Lyckligtvis skiner solen från en klarblå himmel idag! Tyvärr frös det i natt och frosten låg fortfarande kvar på marken då jag steg upp. Lyckligtvis lyssnade jag på varningarna om denna frost och lät igår tomater, chili och paprika stå kvar under dubbla fiberdukar istället för att sätta dem i sina hinkar som jag hade planerat. Tyvärr hade jag satt i dahliorna i rabatten i lördags, så de försatta frös ihjäl allihop redan igår natt, varenda en. Lyckligtvis fick fyra inte plats i rabatten, så dem hade jag ställt vid häcken. Tyvärr måste jag nu vänta lite längre på dahliablomning. Lyckligtvis har jag mycket annat på gång som klarar några minusgrader utan att klaga. Tyvärr är vårt mikroklimat inte av det varmare slaget, utan vi bor i ett riktigt litet blåshål. Lyckligtvis är det så mycket annat som kompenserar, som närheten till havet och en underbar natur. Tyvärr trivs grävlingar också i allt detta underbara och i natt har åtminstone en sådan plöjt upp gräsmattan på flera ställen i jakt på daggmask. Lyckligtvis finns det en plan för att låta henom känna sig mindre välkommen.
Och där, i allt det lyckligtvisa, tycker jag att vi stannar. Ha en härlig vecka, hördu!
Häromkvällen fixade dottern middagen. Det var så gott att jag ville dela med mig här om någon annan är sugen på att testa! Receptet påminner om min vanliga bönsallad, men med flera trevliga tillägg. Det är till exempel milsvid skillnad på konserverad och frusen majs. 😅 Och färsk lime, finns det något godare? Hoppas du gillar detta du också.
Cowboy caviar
Finhacka och blanda: 2 paprikor (gärna olika färg) Tre tomater eller motsvarande minitomater 2 avokador 200 g fryst majs Två tetror svarta bönor Salladslök Eventuellt koriander
Dressing: 0,8 dl olivolja 2 msk rödvinsvinäger (eller vit balsamvinäger) Färsk limejuice 0,5-1 tsk salt Chiliflakes eller sambal oelek (valfritt) 1/3 tsk vitlökspulver
