När allt faller samman.

Jag vill ropa på taken att världen är härlig och att det har kommit ett nytt litet liv till släkten, att en operation av en släkting gick bra och att sonen är ännu ett viktigt steg på väg i livet.

Jag vill stå på en bergstopp och jubla, känna livet i mig och låta vinden trassla till mitt långa hår. Jag vill stå vid en brasa en kall, gråmulen dag i lager på lager, mössa och stor halsduk och låta elden riva genom torra grenar, spraka och skicka iväg små tomtebloss och grilla korv över den kvarvarande glöden. Jag vill simma i havet en svettig sommardag, ta långa, långsamma armtag och vända ansiktet mot den värmande solen medan jag hör barnen och ungdomarna skratta och plaska i vattnet. Jag vill gå långa promenader i prasslande, torra löv och känna doften av förmultnelse medan kassen jag tagit med mig fylls av vackra svampar. Jag vill öppna dörren och gå ut i allt det vackra, ta in det och dela med mig. Jag vill krama mina nära och kära, glädjas åt framgångar och fnissa åt tokigheter. Jag vill stoppa händerna i den svala, mullrika jorden och gräva upp något gott att äta efter att jag har rivit av lite ogräs för att hålla efter. Jag vill läsa spännande böcker som handlar om människor som aldrig funnits och bara kommer till liv genom oss som återkallar orden som författaren fick ner på pränt. Jag vill sitta med fötterna i fotbad och låta någon fylla på med mer varmt vatten och mer och mer medan huden skrumpnar till bleka, stora russin. Jag vill ligga på mage och få en härlig lymfmassage medan kroppen spritter som av sockerdricka och kickar igång systemet. Jag vill sitta i samtal med en klient, få lyssna och hjälpa genom att spegla och öppna lås till viktig information som stuvats undan i något litet hörn i hjärnans vindlande system. Jag vill stå i en stor kör, kompas av en härlig orkester med skickliga musiker, sjunga av hjärtats lust och känna tårarna trilla ner för kinderna. Jag vill busa med lilla barnbarnet, låta henne gunga i IKEA-kasse och tjuta ”Wiii” av glädje, läsa bok efter bok och se henne njuta av god mat med ett lyckligt ”nam-nam”. Jag vill gräva ner mig i kyrkoböcker och leta efter borttappade släktingar i texter skrivna med sirlig eller stört oläslig skrivstil. Jag vill låta skärmaskinen skära genom papper som om vore kniven alldeles nyslipad och papperet var smör, känna doften av limstift och små detaljer i lådor som tål att rotas i. Jag vill prata med grannen över stenmuren medan jag rensar i rabatten och gläds över en blomsterprakt som är överdådig och avsluta genom att plocka förklädesfickan full med små söta tomater. Jag vill sitta fördjupad i spännande samtal om livet, ge och ta, lyssna på riktigt och våga vara sårbar. Jag vill sitta vid symaskinen, byta till en ny nål och trä den med ny tråd, sy lagom långa stygn med rätt trådspänning och se något användbart och vackert växa fram ur något som legat glömt på någons vind. Jag vill tända en brasa i vedspisen och steka ett ägg i pannan som jag hittade ute i lilla boden och som efter rengöring ger den bästa stekytan. Jag vill hjälpa mina syskon stöka i trädgården i Klackamåla och ta en promenad bort till Fars kulle och lämna några snödroppar i en glasburk. Jag vill fylla på fågelmataren med allt gott och sätta mig i soffan i vardagsrummet med kikaren för att följa hackspetten, rödhaken och alla de andra fåglarnas framfart.

Världen kan synas dyster ibland och idag blöder mitt hjärta för alla som dagligen och stundligen faller offer för de mörka krafterna runt omkring oss. Alla vi som är kvar kan låta ljuset bekämpa detta tjärkletiga mörker med allt vi har. Jag hoppas du är med mig.