Funderingar

Om jag hade pengar…

2 december, 2025 14 kommentarer

… vad hade jag gjort då? Eller, pengar har jag ju, jag menar mer ”fri tillgång”. Hade jag konsumerat på ett annat sätt än jag gör idag? Jag vet att jag har skrivit om det förut, men känslan av hur jag påverkas av ”marknadskrafter” har slagit mig ovanligt ofta på sistone. Jag har fixat julklappar och födelsedagspresenter på second hand, har tillverkat en del själv, har funderat på vad som ger störst glädje eller gör mest nytta, men samtidigt har mejlkorgen fullkomligt översvämmats av Black Friday-erbjudanden, Black Week, Singles Day, Cyber Monday och nu är det dags för adventskalendrar med ”fantastiska erbjudanden”… Det är ingen hejd på allt som dessa olika företag vill sälja till mig, allt under premissen att de gör mig en tjänst. Det skulle vara min förlust om jag missade. Bara några timmar kvar, snart kommer alla julklappar att gå till fullpris och jag kommer att stå som förlorare!

Jag förstår verkligen att det sparar pengar för många om de kan utnyttja de erbjudanden jag skriver om här och ändå hade tänkt köpa precis dessa saker. Det går ändå inte att låta bli att undra över hur många som köper på krita, tar snabblån och delar upp betalningarna via Klarna. Hur många köper med stress och tvång som drivande faktor? Hur många drivs så hårt av gåvogivandet eller habegäret att de hamnar i skuld som sedan eskalerar? Nej, det känns inte bra. Och jag tycker verkligen illa om när jag ”går på” påtryckningarna, när jag känner hur reklamen tar tag i mitt medvetande, när jag känner hur påverkad jag blir av att känna mig pressad. När jag känner att det kanske är mitt ansvar att butiker blir kvar i stan, för om inte jag handlar kanske inte andra heller handlar och då har de inte råd att bedriva verksamhet. Ja, du hör ju. Hur medveten jag nu än är om mina tankar och hur insatt jag än är i psykologin bakom marknadsföring så kan jag inte ställa mig vid sidan om det som händer. Jag är ju lika mycket en del i det här samhället som alla andra och jag vill inte ställa mig vid sidan om, flytta ut i skogen eller alienera mig genom att skära av alla digitala källor. MEN, det är dags för en ny omgång av-prenumeration från olika medlemsklubbar. Är det något jag verkligen behöver kommer jag att ta reda på var jag kan hitta det. Och om jag går miste om bonuscheckar på 25 kronor så vinner jag nog på att inte köpa grejerna som samlade ihop de där kronorna.

/Hälsningar Konsumtions-Grinchen

Funderingar

Snart är det ändå jul igen.

28 oktober, 2025 17 kommentarer

När jag kom hit med min svarta persedelpåse, mina jobbgrejer och min stickpåse den sjätte oktober hade jag stora planer för de kommande veckorna. Jag skulle sticka lilla Tittis julklappströja och minst ett par julklappssockor, det låg några olästa pocketböcker i packningen och jag tänkte gå kvällspromenader flera gånger i veckan med syrran. Visst är det bra att göra planer, men ännu bättre är det att vara flexibel och öppen för att livet kan utvecklas på sätt som vi inte har planerat. Just så blev det (så klart) för mig. Dagarna har fyllts upp utan att lämna den dötid jag hade planerat med. Gott så! Stickningen har dock åkt fram lite då och då och jag har mer än en halv Titti-tröja och en strumpresår med hällapp. Och från och med nu ska det bli stickat av! Hehe.

Det är spännande det där med att man så lätt tror att ens framtida jag ska ha helt andra förutsättningar än dagens jag. I framtiden ska det finnas tid, lust och ork, andra personlighetsdrag ska framträda och kroppen ska agera helt annorlunda. Allt det där man drömmer om kommer att utvecklas ur den hårdaste mark, precis som rosorna i Nils Ferlins I folkviseton. Visst finns det personer som detta inte gäller för, men de flesta av oss får slåss med dissonansen mellan dröm/plan och verklighet.

Vi skriver den 28 oktober idag och hela livet ligger framför oss. Om mindre än två månader är julen här och Lillasysters ankomst är beräknad till exakt denna dag i december. Och eftersom det ändå snart är jul och all den där tiden fortfarande ligger i framtiden finns det massor jag kan göra. Vis av erfarenhet gör jag inte allt för storslagna planer, men jag vill ändå skriva en tipslista till mig själv på sådant som jag SKULLE kunna roa mig med för att omfamna min kärlek för Thanksgiving, advent, Lucia, jul, handarbete och pyssel. Detta måste väl ändå vara bästa tiden på hela året? Häng med!

Trettio Tacksamma Dagar (detta kommer 100% att bli av)
gravdekorationer till Klackamåla och Sturkö
Poscapennor på kastanjer, små temadekorationer
julgranspynt i papper eller textil
dörrkrans kastanj
dörrkransar ene eller gran (dörrparet)
julklappsstrumpor
omarbeta jultextilier från Pingstis till julklappssäckar, lavendelkuddar, förkläden eller annat
fotoböcker med olika teman (mat, jul, födelsedagar)
julpyssel med syskonbarnen
julbak
bebisplagg till Lillasyster
adventskalender
den ultimata julmusiklistan med både nytt och gammalt på Spotify
Secret Santa, förgylla julen för familj som behöver uppmuntran

Jajamensan. Snart är det ändå jul igen och imorgon är en annan dag. Jag vill önska dig den där tiden, lusten och orken som du hoppas på då, den där dagen då förutsättningarna kommer att vara annorlunda och du kommer att vara någon annan. Eller ännu hellre önskar jag dig att bara känna frid med att vara just du, just här och just nu.

Funderingar

Korrelation och kausalitet.

23 oktober, 2025 2 kommentarer

Det finns ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag läser så många studier och forskningsrapporter, eller mest sammanfattningar av sådana. Jag måste vara observant gällande hur sammanfattningen gjorts. Det verkar vara sällan en studie görs utan att det finns en agenda bakom. Alltså, man gör en studie eller sponsrar någon forskning, men är också tydlig med vilket resultat man är ute efter.

Igår skrev jag om AI och hur irriterande det är att behöva vara så om sig och kring sig för att inte duperas av sådant som faktiskt inte är på riktigt. Samma sak gäller detta ämne. Ofta får vi höra att ”X orsakar Y” när sanningen är att ”det finns samband mellan X och Y”. Jag har ett ämne där detta faktum är väldigt tydligt, men där ändå samband används för att beskriva orsak. (Ja, här blir jag tjatig, men tydlighet är väl inte dåligt?) Vi har fått höra om och om och om igen att om vi gör familjer mindre fattiga så kommer deras barn att sluta begå brott. Problemet är bara att det finns ett svagt samband mellan socioekonomisk bakgrund och brott. Och om det var orsakande skulle jag och alla mina syskon vara brottslingar. Vi växte upp med föräldrar som inte var akademiker och levde under existensminimum (riskfaktorer om andra krav vanligtvis först uppfylls).

Vi tar hjälp av AI och ser precis hur vanskligt det är att lita på den. Jag googlar ”ingen kausalitet mellan socioekonomi och brott”. Det AI-genererade svaret blir som följer: ”Det stämmer inte att det inte finns någon kausalitet; det finns ett samband, men det är svagt och inte en direkt orsak-verkan-relation. Forskning visar att en sämre socioekonomisk bakgrund ökar risken för brottslighet, men sambandet är inte starkt nog för att förutsäga brott baserat enbart på socioekonomisk status. Många faktorer spelar in, och de flesta som kommer från en mindre gynnsam bakgrund begår inte brott.” Detta ordblaj hade vilken pratglad politiker som helst kunnat stå upp och säga utan skämmas för sig. Hittar du felet? ”Det stämmer inte att det inte finns någon kausalitet; det finns ett samband, men det är svagt och inte en direkt orsak- verkan-relation.” Eh. Kausalitet BETYDER att X måste hända för att Y ska bli sant. Den här meningen är FALSK. Det skulle stå ”Det stämmer att det inte finns någon kausalitet”. Sambanden som har styrkts som KAUSALA för att ägna sig åt brottslighet, alltså som orsakande är:

personlighet
huruvida man vet (blivit uppfostrad om) vad som är rätt och fel, eller inte/om man bryr sig om vad som är rätt och fel

Det gör inte saker och ting lättare om man växer upp i ett socioekonomiskt utmanat område, om man är man, om man har vänner som inte beter sig och om man är yngre, det finns korrelation/samband till allt detta. Det är bara det att det inte orsakar brottsligheten. Det utgör också en utökad risk att som pojke växa upp utan pappa. Skilda föräldrar? Det är bättre om ingen av föräldrarna träffar ny partner, eller om båda gör det om barnen ska hålla sig från brottslighet. Så här kan man fortsätta i all oändlighet för att hitta samband och orsaker. Som sagt, detta tycker jag är otroligt intressant. Vill du förundras och kanske till och med skratta över somliga väldigt märkliga samband tycker jag att du ska spana in denna hemsida. Den roar jag mig med då och då. Och med det vill jag påminna om att korrelation ≠ kausalitet.

Funderingar

Är du nyfiken?

20 oktober, 2025 14 kommentarer

”Varifrån har alla pedofiler kommit?”. Den frågan ställde svärfar igår och så hade vi ett långt samtal om dagens ungdomar och sorgen han känner inför deras utmaningar. Vad det gör med någon att ha alldeles för många val, vad internetporren är ansvarig för, vikten av samtycke och vad som händer när man stiftar samtyckeslag, fula gubbar och manlighet, internetbubblor, (a)-sociala medier – ja, typ en massa spännande frågor. Vi kom överens om att även om han inte tror att Alva och Gunnar Myrdal står som ansvariga för en massa skit som Sverige får hantera idag, vilket är min övertygelse, så går våra tankar mycket i samma banor. Ålderdomen kommer vi inte ifrån, men att behålla nyfikenheten och försöka förstå sin omvärld håller oss ändå flexibla i sinnet. Och det gäller både för femtioplussare och om vi är på väg mot etthundra. Att jag sedan inte orkar med att ta in allt elände som pågår i världen är något annat, men då och då drar jag upp huvudet ur sanden. Eftersom jag ändå får lyssna på nyheter då jag är här omfamnar jag detta och engagerar mig lite mer. Detta engagemang kan jag sedan lägga på vänt när jag kommer hem.

Sådant som jag tycker är intressant just nu pga Kvartal, samhällsdebattören med ledordet ”tänk själv” (flera länkar ligger tyvärr bakom betalvägg):

I mitten av 1800-talet började anläggandet av stadsparker för allmänheten i Europa. Den norske trädgårdsmästaren Tor Smaaland har många tankar om växtlighet i relation till samhället. Hur träden i våra allmänna parker, som anlades ungefär samtidigt, behöver bytas ut. Men inte alla på en gång. Och för att byta ut behöver man fälla, något som bekymrade samhällsmedborgare engagerat sig mot sedan 70-talet. Läs mer här.

Stegra – flipp eller flopp? Det ser INTE bra ut. Har Europas ”moraliska svansföring” ställt till med mer oordning via ideologiskt fluff istället för att leda till något som faktiskt kan bli bra? Tankar om den gröna omställningen som stört mig kliades på ryggen av denna intervju av Christian Sandström. Hans nya bok Northvoltkraschen vill jag läsa.

Vad händer om man lyssnar på varandra för att försöka förstå, även då man står på helt olika sidor i en fråga? Och även om en av parterna anses vara mycket kontroversiell?

Jag växte upp med föräldrar som var engagerade i Centerpartiet. Så skulle det väl vara, det var ju bondeförbundet. Men vad hände sedan? Detta är ett politiskt parti jag numera känner stor besvikelse för, av flera anledningar. Men, men… Har Centern blivit en plats där ”barnkära män”, aka pedofiler, har fått en plats vid bordet? Och hur sexuellt frigjorda vill centerpartister vara? Strukturell pedofili, vad är det ens? Jag säger som svärfar, varifrån kom alla pedofiler???!!! Detta stör mig otroligt mycket och egentligen orkar jag inte ens tänka på att det finns vuxna som tänder sexuellt på barn.

Funderingar

Utveckling?

15 oktober, 2025 6 kommentarer

Det är märkligt. Jag tillbringar mycket tid med en annan person, precis som jag brukar göra. Det är bara en annan person, någon som har en annan energi och som jag pratar om annat än det jag och maken brukar prata om. Jag hör annan musik (P2 bjuder förresten också på program med andra modersmål), ser på andra program, är i en annan miljö, får andra intryck av interiören osv, osv. Det händer något i mig såklart, ingen av oss kan gå oberörda genom det vi upplever även om vi många gånger inte alls är medvetna om hur det påverkar oss i realtid.

Nya arbetsplatser, nya partners, barn som växer och kommer in i nya faser, nya aktiviteter, nya bostadsorter, nya utbildningar, ny musik, hormonell omställning – livet är en lång radda utvecklingspotentialer. Somliga är man väldigt medveten om, andra är inte alls självklara. Det finns personer som har varit otroligt viktiga för mig fast jag kanske inte tillbringat särskilt många timmar tillsammans med dem. Många har jag inte alls träffat, utan har bara läst deras böcker, lyssnat på intervjuer av dem eller läst tankar som andra funderat vidare runt. Jag gillar att ta del av andras tankar fastän de inte tänker som jag. Att våga göra det har definitivt utvecklat mig och jag hade inte alls varit samma person idag om jag hade fortsatt lyssna bara på sådant som jag håller med om.

När vi satt här och lyssnade på en konsert med något modernistiskt verk där pianisten slog på pianot med öppna handflator och hela orkestern gnisslade sa jag till svärfar att jag inte gillar att vara publiken när kejsaren går omkring naken. Det applåderades friskt när verket var slut, fast det som hade framförts var blaj. Naturligtvis utvecklande blaj för kompositören. Dessa typer av verk uppskattas säkert av andra musiker som inte längre hittar utmaningar i melodiösa verk och därför behöver något annat för att att få en kick. Det är viktigt med pauser och insatser och allt sådant. Teknikmässigt kan det vara utmanande och visar hur bra musikerna kan följa en dirigent och räkna trettiotvåondelar, följa angivna tempoväxlingar med precision och allt vad det kan vara, men det är inte njutbart att lyssna. Inte alls. Inte överhuvudtaget. Sådant blaj möter jag då och då. Inte bara gällande musik. Ord är ett vanligt maktmedel. Hej, låt mig visa vilken massa konstiga ord jag känner till och slänga dem ”in your face” för att visa hur smart jag är. Utvecklande? Tja, att utvidga sitt ordförråd har ingen mått dåligt av, det utvidgar hjärnans potential att ta till sig sin omvärld. Men nu hamnade jag helt på ett sidospår.

Jag märker redan att jag fått se saker och ting från en annan synvinkel då jag varit här hos svärfar. Det är jag tacksam för. Hur mycket det förändrar mig är omöjligt att säga i det här skedet, men att det händer något i mig är uppenbart redan i realtid. Det var längesedan jag hade den upplevelsen. Kanske var utbildningen till samtalsterapeuten den senaste lika intensiva fasen? Eller inte, minnet är gott men kort. Hur som helst, det är mycket intressant och jag påminns om att mina medmänniskor ofta badar i helt andra sjöar/vikar/pooler än jag själv. A och O att komma ihåg detta i förhållandet till andra, men så lätt att glömma. Tack och hej, leverpastej!

Funderingar

Extraväxel för tuffa dagar.

8 oktober, 2025 8 kommentarer

När jag växte upp fick vi sällan diskutera krig som om det var något som berörde oss. Det var sådant våra far- och morföräldrar hade upplevt, något som våra föräldrar föddes in i, något som ”neutrala” Sverige stod över och något som vi bara behövde vara rädda för å andras vägnar. Idag låter det annorlunda. Det har varit inspektion av skyddsrummet här i mina svärföräldrars hus, det pratas om beredskap, ”Om kriget eller krisen kommer” får lära oss hur vi behöver förbereda oss och på nära håll utspelas krig som vi förväntas kunna bli indragna i på något vis.

Det finns många fruktansvärda konflikter i världen idag. Jag försöker hålla mig borta ifrån nyhetsrapporteringar, men det räcker inte. Det är omöjligt nu när jag bor med min svärfar som ju lyssnar på nyheter till exempel. Och skulle gemene svensk tala om var de värsta konflikterna utspelar sig skulle, tror jag, många säga att Ukraina och Gaza är i topp och att Trump och Putin är världens farligaste män. Då kan jag lyfta International Rescue Committees rapport och tala om att Ukraina inte ens är med på topp tio-listan. Min syster som är mer involverad i sociala mediers vokabulär hävdar att whataboutism, alltså att förminska ett problem med ett annat, är fett förbjudet. Jag kan ändå inte låta bli. Allt jag ser när jag läser listan över de tjugo svåraste ”konflikterna” är ondska som främst är koncentrerad till ett område i världen som inte direkt ligger nästgårds. En ondska på hög nivå, en djuriskhet där inget utrymme för förhandlande finns, maktgalenhet, girighet, egoism. Kära nån, låt mig o-se rapporten jag just läst, låt mig slippa känslan av att mina medmänniskor är onda, mer djur än människor. Är vi inte bättre än såhär?

Idag behöver jag hämta kraft i mitt superkraftarmband. När jag läser hittar jag kodord och hemlig skrift. Jag vet att det blir en bra dag, trots att det ser ut som det gör. Jag får göra mitt bästa för att inte ryckas ner i hålen som skapats av andra. ”Älska, glömma och förlåta” tror du kanske är en klyscha, men det är det inte. Att det är så många i världen som i sin bröstmjöl dricker hat för andra, som lär sig att heder är något som upprätthålls genom att döda någon annan och som ser så annorlunda på samhällsstrukturen är något jag helst vill glömma, men om jag inte ser det kan jag inte heller förstå varför världen ser ut som den gör. Må fler läka än skadas idag.

Funderingar

Hundralistor, bucket lists och längtansupplevelser.

1 oktober, 2025 12 kommentarer

När jag läste om Annas uppdaterade bucket list kände jag att det var dags att rota runt i mina gömmor. Jag har alltid skrivit önskelistor, bucket lists och hundralistor. Eller alltid och alltid, det är något som jag i vuxen ålder då och då roat mig med att fundera över och skriva om. Min syrra Annika är expert på mål och planer. Hennes bucket list för resor i Sverige är i högsta grad levande och uppdateras löpande. Själv fick jag rota runt lite i datorn och i mina skrivböcker för att hitta några av mina egna listor.

1994, då jag och maken var nygifta, påbörjades ”LISTAN”. Detta får nog anses vara den första bucket list jag var inblandad i, även om jag inte hade hört talas om konceptet än. Den innehöll sådant som vi ville göra och uppleva tillsammans.

dykarcertifikat (maken tog 2008, på vägen dit förlorade jag helt lusten)
fallskärm (struket)
Bayern och Österrike (där har vi varit många gånger vid det här laget)
Storbritannien (för ospecificerat, men vi har varit både i Skottland och England tillsammans flera gånger och vill dit igen)
Gotland under Medeltidsveckan (japp)
Nya Zeeland (första riktigt stora resedröm jag hade och fortfarande inte uppfylld)
Peru (nja, är detta fortfarande en dröm?)
Madagaskar
Orgelkonsert (vi har varit på många)
Les Miserables (älskar musikaler och har sett många tillsammans, detta är den första våra två äldsta fick följa med på)
Händels Messias (vi var med på vår första ”Handel Sing-Along” senare samma år som vi skrev listan)
Kryssning (all inclusive runt Hawaiis öar 2012, vilken grej)
Tvärflöjt (maken spelade när han var barn, jag ville lära mig – denna stryker vi nog)
Jerusalem (känns mer avlägset än någonsin, men drömmen lever)
Kinesiska muren (inte riktigt på min önskelista längre)
USA, historiska platser (vi har haft möjlighet att uppleva långt fler än jag tror vi ens kunde tänka oss även om vi vid listans skapande bodde i Palo Alto, CA – 1998 flyttade vi till Philadelphia och bodde där i två år, sedan bodde vi i Orem, UT i fyra år)
Malaysia (inte så sugen längre)

Listan längst upp i inlägget skrevs 2012-2013 någon gång. Även den har jag kunnat bocka av en hel del grejer på. Varför har jag med Psaltaren 90 undrar du kanske? Det är delar av Moses bön som jag ville ta med mig: ”Sjuttio år varar vårt liv, åttio, om krafterna står bi. De flyende åren är möda och slit, snart är allt förbi, och vi är borta. … Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet. … Mätta oss var morgon med din nåd, så får vi jubla av glädje i alla våra dagar.”

Sist jag funderade över något bucket list-aktigt skrev jag en 100-lista. Den påbörjades 2019 och nådde då fram till 51 punkter. Tanken var att den skulle fyllas på och bockas av i takt med att själva livet pågick. Tack för påminnelsen, Anna! Jag plockade fram den några år senare och har kvar anteckningarna från den gången. Till mål nummer ett, Nya Zeeland och Australien, hade jag lagt till ”bara halvsugen, skulle gjort medan barnen fortfarande bodde hemma”. Punkt nummer sju handlade om att ta ut min lärarlegitimation och det gjorde jag också. Jag har däremot aldrig haft nytta av den. Angående mål nummer tolv, rensa bort allt jag inte behöver eller vill ha, så tog det ända tills i år innan det blev något av detta. Men oj, vilken härlig process det har varit! Jag inser att det på vissa sätt är en levande punkt, men jag kommer ändå markera den som avklarad. Punkt 29, tolv böcker per år, är lite klurig. Om jag läst tolv böcker ett år, men noll nästa, är målet ändå uppnått? Alltså, det är det väl bara jag som vet. Punkt 34 – Vita Arkivet. Detta kan jag stryka då jag numera har fyllt i mina önskemål där. Mål nummer 49 lever i högsta grad fortfarande: ”bar hopping i Nashville”! Och nummer 51 på listan tog jag faktiskt tag i ganska omgående efter att jag påbörjat listan. ”Skriva tackbrev till tio oväntade personer.” Det var både spännande och lite läskigt, men samtidigt fantastiskt. Jag vet inte hur oväntat det var att bl a skriva till min gamla högstadiementor, men det kändes viktigt och blev mottaget på ett sätt som fortfarande gör mig varm i själen.

Det kan tyckas att en lista som skrivs och inte bockas av regelbundet inte fyller sitt syfte, men så tänker inte jag. Det är bra att ha en dejt med sig själv då och då för att smörja sin själ med omsorg, drömmar, klappar på axeln, förlåtelse, omvärdering och inte minst pepp. Det som kändes viktigt 1994 bär jag fortfarande med mig på olika sätt, både det som blev och sådant som förlorade sin betydelse. Jag måste inte göra jätteläskiga saker och skäms inte det minsta över att jag tycker att det är alldeles för läskigt att hoppa fallskärm och har bestämt att jag har åkt mitt sista utförsåk någonsin.

Nog är det roligt att göra nedslag som detta blogginlägg, det blir som en gratis terapisession. Jag kom på lite nya punkter att lägga till min hundralista och bestämde mig för att behålla de som jag uppnått och de som jag spolat sedan 2019 på sina platser. Skulle jag komma fram till punkt 100 får jag väl utöka listan, svårare än så är det inte.

List- och- mål- syrran länkade till detta inlägg en gång för att ge ett annat perspektiv på bucket lists. Andrew Quagliata påminner om vikten att leva i nuet för att inte en dag ångra sina prioriteringar då det visar sig att det blivit för sent att genomföra somliga mål. Hur många har inte väntat på att uppfylla sina drömmar tills X, Y och Z är uppnått, men att den rätta dagen därför aldrig dyker upp? Balans i allt är något jag tror på och jag drar väl fram det kortet nu också. Fånga dagen, var lite lagom nostalgisk och skriv nya mållistor då och då. Tiden går och våra behov tar ny form i takt med sekundvisarens framfart. Detta känns fint att få bekräftelse på.

Funderingar

En liten tacksamhetsmeditation.

30 september, 2025 12 kommentarer

Den här tiden på året saknar jag alltid USA lite extra. Jag älskar höst i bergen. Wasatchbergen blir mer än vackra när färgerna skiftar. Utsikten från vår sovrumsbalkong bjöd på levande konst varje dag, men särskilt under perioden mellan höst och vinter. Jag inser dock att det är tio år sedan jag senast bodde där under denna tid. Maken blev kvar i Utah till februari 2017, men jag och barnen flyttade hem i juni 2016. Sällan oroar jag mig över tid. Den kommer och går och jag uppskattar varje ny dag som jag får uppleva. Det ryms otroligt mycket i den flyende tiden. Lärdom och erfarenhet som leder till vishet fokuserar jag på. Andra blir mer kvar i förlusten av ungdom, chanser, möjligheter…

Här har du små nedslag från denna tid på året från 2015 och framåt. Tänk att varje dag så småningom blir ett minne i dur eller moll, en omvälvande upplevelse eller en stund som aldrig mer tas fram ur tidsskafferiet. Jag är tacksam för min blogg, även om jag då och då ifrågasätter dess fortsatta varande. Jag glömmer nämligen lätt, men bloggen tar hand om det som sedan blir min dåtid. Så tacksam jag är för att jag aldrig gjort slag i saken och slutat skriva! Jag behöver ingen AI för att skriva en låtsashistoria för att verka mer eller viktigare än jag verkligen är, jag behöver inget filter för att se att mitt liv är lika värdefullt som någon annans. Med alla dess berg och dalar har det skapats en historia som jag är tacksam att ta med mig framåt.

Funderingar

Tråkigt respektive spännande.

29 september, 2025 18 kommentarer

Igår träffades bloggdamerna via FaceTime, i vanlig ordning med en agenda som stått klar sedan en tid tillbaka. Alla fem får ansvar, en i taget, för att iordningställa ett gäng frågor att utgå efter och fundera kring. Ibland finns det tid att gräva vidare lite, men vi är duktiga på att försöka hålla samtalen runt en timme långa. Denna gång hade Anna förberett ett samtal som handlade om känslor/personligheter. Det var i vanlig ordning spännande att höra hur de andra såg på saker och ting. Vi är så olika varandra i somligt och mycket lika i annat. Det känns fint att kunna fortsätta växa i dessa nya relationer och ha utbyte av andras upplevelser fast vi inte längre är purunga. Eller så känner jag iallafall, jag kan ju inte tala för de andra.

En av frågorna hann vi inte med pga tekniskt strul, så den fick vi i uppgift att skriva om i våra bloggar. Här kommer mina tankar runt den.

Vad tycker du är tråkigt och vad tycker du är spännande?

Jag fick fundera ganska länge på den här frågan. Vad tycker jag egentligen är tråkigt? Jag var tvungen att ta till SAOB för att inte glida ut för långt ifrån själva definitionen av detta ord. Enligt SAOB betyder adjektivet tråkig att något är ”enformigt, långtråkigt eller bristfälligt på glädje och intresse på grund av enformighet eller långdragenhet. Ordet används för att beskriva en person, ett föremål eller en abstrakt företeelse.” Jag inser att min känsla av förnöjsamhet kanske har sin rot i att jag inte tycker särskilt mycket är tråkigt? Det finns naturligtvis en del. Ogräsrensning är nog det tråkigaste. Sådant som många tycker är tråkigt, sådant som behöver göras regelbundet som städ och liknande, tycker jag ofta om. Säg hej till Fru Rutin! Här kommer dock det som är ännu tråkigare än ogräsrensning: fönstertvätt! Dessutom kunde jag skaka fram att slipa något (vilket jag ytterst sällan gör nu för tiden) och att dra upp en stickning som blivit fel.

Vad tycker jag är spännande? Jag brukar alltid börja med hur människan funkar och relationer. Detta är något som upptar mycket av min vakna tid på förekommen anledning. Om jag har svårt att hitta sådant jag tycker är tråkigt finns det betydligt mer på spännande-listan! Historia (kommer aldrig ihåg det jag lär mig om just historia, så det är lika spännande varje gång jag tittar på en dokumentär om någon tidsperiod eller historisk figur), mat och matlagning, kultur (s k modern konst är för mig sällan spännande, bara konstig, vare sig det gäller bild, musik, drama, litteratur eller något annat), sport på hög nivå (även om jag aldrig skulle sätta på en match eller liknande), vetenskap, rymden, medicin, poesi, samhällsutveckling, psykologi, arkitektur – ja, listan fortsätter! Något jag borde tycka var spännande är politik eftersom det påverkar och påverkas av allt annat jag tycker är spännande, men jag blir bara frustrerad på kappvändningar och röstfiske, sillmjölke och korruption etc, etc. Jag kan dock medge att allt detta ju har att göra med ”hur människan funkar och relationer”, så jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag ändå inte vill plocka in politik i denna lista.

Ja, där har du mina svar på vad jag tycker är tråkigt och spännande!

Funderingar

Vad skulle du göra om du lade undan telefonen?

20 september, 2025 4 kommentarer

Näe, den här veckan har jag blivit sittande vid telefonen vid alldeles för många tillfällen och gjort absolut ingenting annat än att förlora värdefull tid. Jag har googlat efter information och hamnat någon helt annanstans, jag har hamnat i möbelrenoveringsreels, jag har läst Substack-texter som mest handlat om att om jag bara betalar mer så kommer jag att få tillgång till ALLT och… Jag GILLAR DET INTE! Jag lade ner Instagram pga scrolltummen som ryckte i tid och otid, men fortfarande läser jag DM. Om någon skickar har jag lovat mig själv att jag inte ska scrolla vidare, men OM det händer så måste jag dela något jag också. Det är lätt att konstatera att det hänt alldeles för ofta den senaste tiden. Jag ogillar verkligen starkt att inte äga min egen tid. Då menar jag specifikt att hamna i en sits där jag påverkas precis så som det är tänkt. Jag dras in, kan inte ta mig loss. Alltså, det kan jag väl egentligen, men det är så svårt!

I veckan gick Hemslöjd, en tidning jag älskar, ut med en prenumerationskampanj. Jag gick medvetet på den. Vi har haft ett Disney+-abonnemang som varken jag eller maken utnyttjat på länge. 99 kr/månad kan man byta ut mot en Hemslöjdsprenumeration, eller två faktiskt. Jag sade helt enkelt upp Disney och beställde en ettårsprenumeration av tidningen. Jag uppskattar formatet, vet att jag utnyttjar en faktisk tidning mer än att ha PDF-versionen (som annars är lite billigare), och gillar att stötta hantverkare runt hela vårt avlånga land. Vad var det nu jag gick på? Jo, denna formulering:

Dansa tango, prata franska eller svarva en skål. Vad skulle du göra om du la undan telefonen? Hemslöjds nya nummer handlar om allt du kan göra Istället för att skrolla.
Hemslöjd

Igår kväll var jag och hjälpte vänner i nöd tillsammans med flera av deras vänner. Det var ingen ”hemsk” nöd, men den här sorten där tre vuxna inte skulle hinna allt som måste göras på två dagar pga omständigheter som inte har kunnat styras i en flytt av företagslokal. Jag älskar känslan av att vara fler som hjälps åt. Vi hade alla talat om när vi kunde komma och de ansvariga hade skrivit ”instruktioner” på post-it-lappar som vi kunde välja. Mycket effektivt. Imorgon får jag med maken i några timmar då det förhoppningsvis är dags att runda av det hela. Vi kom jättelångt igår kväll och andra ska jobba hela dagen idag. Hade jag varit hemma hade jag säkert tänkt ”skönt med fredagkväll”, men sanna mina ord – sannolikheten för att MINST en timme hade försvunnit till helt meningslöst scrollande istället för att jag hade lagt den tiden på meningsfulla aktiviteter som vi har mängder av här hemma är stor.

Vad är det för värld vi hamnat i där vi böjer våra nackar för våra dumma telefoner, precis som att det skulle vara mer intelligent än att böja dem för tyranner av andra slag?! Nej, jag är så trött på detta! Jag är samtidigt inte redo att släppa den smarta telefonen riktigt än. Jag har stängt av notiser från Meddelande eller Messenger och har bara ett svagt surrande om någon ringer. Det gör att jag nu är en sådan jobbig person som sällan svarar i telefon eller meddelanden på studs. Jag har lite dåligt samvete för det, men jobbar på att släppa det. För vem har sagt att vi måste vara tillgängliga 24/7, eller ens att det skulle vara något bra?

Jaja, där fick du en skopa av min frustration. Nu ska jag och maken beta av en lista lång som Rapunzels hår och jag ska påminna mig själv om att man bara kan ta en sak i taget. Må denna lördag, eller dagen då du läser detta, bli helt fantastisk och helt utan scrollande som du inte kan styra.

← Föregående 1 2 3 4 5 … 63 Nästa →