Funderingar

Sammanfattning.

5 mars, 2026 8 kommentarer

Halleluja, rensningen av fotografierna är nu klar! Så mycket tid jag har lagt på detta projekt och så många roliga timmar jag har haft i processen. Jag har tacksamt gått igenom tungt, svårt, störigt, roligt, uppmuntrande och bortglömt med stort intresse. Tänk ändå vilken skatt det är att ha bilder som påminnelse om man eventuellt har glömt vad som egentligen är viktigt i livet. Jag menar inte att jag har glömt det, tvärtom tror jag att jag är mer medveten om just detta än många andra. Jag vet att livets riktning kan skifta från en sekund till en annan och att den superkraft som jag (och alla andra) har störst nytta av är acceptans. Faktum kvarstår. Jag påmindes om en massa fina stunder som jag faktiskt inte tänkt på sedan jag dokumenterade dessa, men jag påmindes också om att jag under svåra tider fortfarande kan uppleva stor lycka. Jag har gråtit och skrattat mer än vanligt under de här veckorna och hoppas att känslan av tacksamhet som detta projekt bidragit till kan finnas med mig nu under våren.

Jag har inte bara samlat på mig en massa foton genom åren, utan också klyschor. Eftersom jag bland fotografierna också hade en hel del skärmdumpar med bl a smarta citat och inspirerande ord känns det naturligt att knyta ihop dessa med rensningen. Idag tänker jag särskilt på några av dem som jag inte kunde förstå då jag var yngre eftersom jag inte hade tillräckligt med livserfarenhet, skinn på näsan eller självinsikt. Idag har jag mer av allt detta, men inte lika mycket tid kvar. Som tjugoåring har man all rätt att slarva bort livet och välja tokigt, men jag tycker inte att jag har det längre. Rätten har jag naturligtvis, men jag har definitivt inte viljan. Jag vägrar. Jag vet att jag skrivit om det rätt ofta under det senaste året, men jag tar mig rätten att fortsätta göra det här i bloggen. Det är för viktigt för att vifta bort. Som samtalsterapeut behöver jag vara mer neutral, men som Monica vet jag vad som hjälper mig framåt.

”Gräv där du står.”

”Släpp och gå vidare.”

”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det.” eller ”Attitude is everything!”

”Du kan inte återvända och ändra början, men du kan börja där du är nu och ändra slutet.” C.S Lewis

”Livet är orättvist.” Far

”Medan vi väntar på livet, passerar det.” Seneca

”Potius sero quam numquam.” (Bättre sent än aldrig.) Livius

Kausalitet eller korrelation?

”Two roads diverged in a wood, and I—I took the one less traveled by, And that has made all the difference.” Robert Frost

”Själens färg bestäms av dess tankar.” Marcus Aurelius

Sådär. Och nu är det dags att fortsätta leva utan att vara i ständig kontakt med gamla foton. Det kommer såklart att bli jättebra, men det känns ändå märkligt att detta projekt är färdigt. Heja!

Funderingar

Ledord.

28 februari, 2026 8 kommentarer

Jag gillar gravstenar. Jag känner förundran över livets komplexitet då jag befinner mig på kyrkogårdar och gravplatser och kan gå i timmar och känna in de själar som vandrat här innan mig. Var jag tog detta foto kan jag inte komma ihåg, men jag tror att det var på västkusten då äldsta dottern bodde i Göteborg. ”Omsider lycklig”. Var det en person som hade plågats svårt i sitt liv? Var det någon som var starkt troende? Jag vet inte, men jag gillar tanken på omsider lycklig. Inga svårigheter varar för evigt. Att ha dessa ord framför sig som ledstjärna kan bli till precis den kraft som behövs för att ta sig igenom det tunga, mörka, svåra. Jag är tacksam för att detta är så djupt förankrat i mig, inte minst gällande mina klienter. Jag älskar överlag mitt jobb och känner mig mycket tacksam för att ha denna uppgift i livet, men vissa fall känns onekligen mer ömmande. Det gäller t ex ett par som just nu går igenom en skilsmässa. Det är tufft. Det är sorgligt. Igår kändes det dock för en stund som att båda fick dessa ord framför sig, att de kunde känna att det kommer en dag då de kommer att bli lyckliga igen. Jag kan inte sitta och gråta under dessa samtal, men igår var det nära att tårarna svämmade över.

Funderingar

Sug i magen.

15 februari, 2026 12 kommentarer

Vi fick ett brev. Ett riktigt, i brevlådan! En alla hjärtans dag-hälsning från någon som jag var nära för många, många år sedan och hennes fina familj. Man, barn och barnbarn, alla klädda i samma toner för att matcha, men inte för matchiga. Sandstrand och mjukt ljus och shorts och solbränna. Lyxiga kläder. Mycket pengar. Det känns ibland så konstigt att se vart våra Philly-vänner tagit vägen efter Wharton-tiden. Wharton räknas fortfarande som bästa business school av Financial Times, precis som då maken gick där. Många ”prominenta” har gått i lära i dessa lokaler. Makens klasskompis pappa donerade $40 000 000 till skolan året innan de gick där. (Jag gissar att sonen slapp betala tuition.) Vad inflationen gjort med den summan sedan 1995 vet jag inte, det är sjukt mycket pengar hur som helst.

Det känns ibland som en dröm att ha rört sig i en värld som vi en gång hade kontakt med. En värld där man pratar om ”bonus rooms” (att inreda sitt hus med de stora bonusar som delas ut i finanskretsar), där man har gigantiska hus som kostar sisådär $20 000 000, där man bor i ”gated communities” (bostadsområden bakom grindar med egen security). En värld där man är med i Sköna Hem med sitt nyrenoverade hus och visar bilder på DRÖM-köket som man med lite kunskap om paret som äger det vet aldrig används eftersom båda jobbar så mycket att de bara tar med sig take out hem och poppar amfetamin för att orka. En värld där man är gift med en som man representerar tillsammans med, har barn med och kör företaget familjen med medan man delar sitt innersta med någon annan. En värld där kvinnorna inte äter, men alltid bjuder på den mest fantastiska mat som tänkas kan. (Ingen på bjudningarna äter förresten heller direkt något.) En värld där man skänker en massa pengar för att få skattelättnader, kanske är engagerad i något flashigt miljöprojekt där man har fundraisers som kostar tusentals dollar för att gå på. En värld där fokus ligger på yta, både sin egen och sitt boendes. En värld där man betalar någon annan för att ta hand om det som jag själv ägnar mitt liv åt vid sidan av jobbet – städerska, trädgårdsmästare, kock/restaurangmat, barnvakt – för att ha tid att gå till gym, frisör, nagelställe, skönhetssalong. Ibland tänker jag att mänskligheten lever så enormt olika liv, som att vi vore olika arter.

Det är inte alls så att alla har det så som jag beskriver och jag inser att tonen är raljerande. Det jag skriver är dock sant. Det är en värld där det finns mycket tomhet. Och stress! Det är otroligt stressigt att ha sådär mycket pengar och eftersom man hela tiden anpassar sig till inkomsterna som kommer in är det enligt studier ganska lika stressigt för någon som har lite som mycket pengar. Det är en värld som kräver offer av olika slag. Det är en värld som maken inte kunde stanna kvar i av samvetsskäl. Det är själsdödande att vara i en bransch där allt handlar om kosing och att lura kunder att man kan styra ekonomin mer än man kan. (Den diskussionen kan vi ha en annan dag.)

Kvinnan som skickade kortet åt inte på nittiotalet, men tränade mycket. Det ser ut som att hon underhållit sina rutiner och stannat i tiden, medan maken ser mer 50+-rund om magen. Men de är fina och jag hoppas att de är lyckliga. Och det suger lite i magen då jag med tacksamhet tänker på det liv vi lever här i all dess ofullkomlighet.

Funderingar

Frihet.

11 februari, 2026 12 kommentarer

Jag har läst hos flera olika bloggvänner om frihet av olika slag på den här sidan nyår. (Förlåt att jag inte länkar. Det har varit på olika ställen, men om du vet med dig att det gäller dig får du gärna lämna en kommentar.) Tankar om vad frihet är, vad den tillför livet och hur den helst tillämpas. Jag återkommer ständigt till detta ämne, kanske mest för att maken är en frihetskämpe av rang och att vi ofta talar om ämnet ur olika vinklar.

Frihet definieras på olika sätt beroende på vem som ger definitionen. Här är några tankar som jag plockat upp på vägen:

frihet är möjligheten att göra vad du vill utan att känna dig förhindrad av någon eller något (att slippa konsekvenser av sina handlingar)
frihet är att inte vara beroende, oavsett om det gäller substanser eller annat
frihet är att inte känna tvång
frihet är att kunna utnyttja en fri vilja
frihet är att samarbeta med personer som har liknande värderingar och därför slipper man anpassa sig till något man inte håller med om eller accepterar
frihet är att slippa anpassa sig till någon annan
frihet är att vara ekonomiskt obunden
frihet är att kunna lösa problem kreativt utan en massa regleringar
frihet är att kunna utöva sin kreativitet

Själv är jag inte framme vid min definition än, men jag vet att det rör sig om vad som är viktigt för det som är själva kärnan i mig. Vi har anpassat oss till ett liv utan sus och dus. Jag är tacksam att maken stöttat mig för att jag ska kunna ”leva min dröm”, att kunna hjälpa nära och kära. Sedan 2016 har jag på olika sätt prioriterat ett liv med mindre plånbok, men långt större flexibilitet. Jag har prioriterat att vara behjälplig för mina föräldrar då de var i slutet på sina liv, att vara tillgänglig för barnvakt, mysdagar och annat till syskonbarn, att hjälpa våra vuxna barn på olika sätt, att bidra med tid eller en slant till personer som står i behov, att delvis vara självförsörjande och kunna njuta av våra egna grödor. Det är en frihet som har krävt uppoffringar av olika slag, men jag känner mig helt okej med det. Och är det något jag sörjer lite för mitt gamla hemland USA är det att frihet, det ledord som fört människor dit från hela världen, är ett koncept som inte längre verkar praktiseras där. Men det är en diskussion för en annan dag.

Funderingar

Bucketlists och sånt.

29 januari, 2026 2 kommentarer

Jag fortsätter städa. Hittade en bucketlist från något tillfälle med min tio år syrra som lever för listor och målsättningar och har betydligt bättre disciplin på sig själv gällande sådant än jag själv. Tycker ändå att det är kul att se vad som hände med de önskningar jag hade 2012, för fjorton år sedan.

ett nytt hus i Sverige
shoppingresa till New York med äldsta dottern
hjälpa människor professionellt
läsa filosofi
bli stark
hitta min skrivröst
ha en stor fest i stil med bröllop
ta fler högskolepoäng
sluta med ”det är ingen mening”
spela i orkester eller sjunga i kör igen

Se där! Jag ville inte flytta till USA den där sista omgången, men älskade verkligen åren där och vill absolut inte vara utan dem. Vi lutade till och med åt att flytta permanent, men tack och lov landade vi här på Sturkö. Jag vet att jag tänkte mig att bygga ett hus från grunden så som jag ville ha det. Så blev det nu inte, men jag älskar vår pärla här. Dessutom fick jag hjälpa brorsan välja ytskikt och liknande, så jag fick iallafall vara med litegrann.

2016 åkte jag med E till New York för att fira hennes highschoolexamen. Det blev inte riktigt någon shoppingresa och lillasyster fick följa med, så denna har det inte riktigt blivit något med. Än.

Hjälpa människor proffesionellt gör jag dock för fullt! Älskar att jag fick chansen att byta bana och är sedan 2020 samtalsterapeut.

Läsa filosofi? Kommer inte riktigt ihåg denna, men filosofi har alltid intresserat mig och jag gräver lite i ämnet då och då. Mer än så tror jag inte det kommer att bli, men vem vet?

Jag jobbar fortfarande med att bli stark… Viktigare för varje år som går.

Skrivrösten hittar jag om och om igen. Jag vet att jag var inne i en minst sagt existentiell kris när jag skrev det här, inte konstigt att det kändes som att tankarna spretade. Jag har accepterat att jag blir mer eftertänksam ibland och att jag andra gånger gillar dagboksstuket bättre. Ibland blir jag poetisk och ibland känner jag för att skriva eldiga insändare, eller ut-i-sajberrymden-sändare. Det är jag mycket nöjd med.

I samband med makens och mina femtioårsdagar planerade vi en hundraårsfest. Covid slog till. Jag längtar inte längre efter en stor fest och vet uppriktigt sagt inte om jag någonsin får denna längtan igen.

Högskolepoäng bryr jag mig noll om, däremot vill jag alltid fortsätta utvecklas genom att läsa och lära. Nyfiken som bara den och det hoppas jag att jag fortsätter vara.

”Det är ingen mening”, baksidan med att vara förnöjsam. Detta är något jag verkligen jobbar med i perioder. Just att uttala dessa ord har jag dock mer eller mindre slutat säga.

Sjunger i kör gör jag med full sprutt! Ikväll är det dags att dra igång igen efter juluppehållet. 2016 hittade min syrra Fredrikskyrkans Motettkör till mig och jag är SÅ tacksam för det. Staffan Sundås som ledde kören då har lämnat över till Justin Hazelgrove och vi har blivit en kammarkör istället. Snart får vi uruppföra ett verk och det finns både inspelning och internationell körtävling i planerna. Hurra! Jag njuter så länge min röst hänger med (blänger tjurigt mot klimakterieproblem för sångrösten). Och så var det med denna

Funderingar

Vänner och sånt.

24 januari, 2026 10 kommentarer

Jag tänker på det där med att känna sig inkluderad, eller exkluderad. Att vara någon som inkluderar, eller exkluderar. Att känna att man har personer som förstår en och vet hur man funkar utan att döma en om man inte riktigt når upp till alla oskrivna regler i det sociala spelet. Jag tänker på olika sammanhang där det är lätt att känna sig utanför utan att någon egentligen medvetet gör något för att bidra till den känslan. Jag funderar över hur viktigt det är att vi alla tar socialt ansvar och förstår att jorden inte cirkulerar runt oss själva. Och visst är det så att det lika mycket är mitt ansvar att uppfylla andras sociala behov som det är andras att möta mig i mina ansträngningar?

Vänskaper ser mycket olika ut. Det finns de långvariga, otvungna, lättsamma, gamla. De där man plockar upp tråden efter lång tid utan att tiden som gått sedan sista mötet känns störande. Det finns de som bara underhålls så länge det finns någon naturlig mötesplats. Det finns sådana som bärs av bara den ena parten. Det finns andra som egentligen inte är särskilt logiska, men som ändå funkar. Det finns fikavänner, festarvänner, pratvänner, intressevänner, intellektvänner, andlighetsvänner, långtidsvänner, parantesvänner, internetvänner, grannar, arbetskamrater, klasskamrater – ens sociala krets kan vara väldigt liten eller väldigt stor utan att det säger något om hur man är eller ens värde. Många har väldigt många runt omkring sig utan att känna att de har någon enda nära vän, ingen som de kan känna sig helt bekväma med.

Detta är något jag har funderat mycket på under den sista tiden, både då det är aktuellt i jobbsammanhang, men också för att någon frågade mig ”varför har du inte hört av dig”. Den frågan brukade få skammen att knyta sig i magen på mig. (Jo, jag har fått frågan då och då genom livet.) Idag rör den mig inte i ryggen. Jag frågar bara ”varför har inte DU hört av dig”. Vilken lättnad det är att se klart på vad en vänskap innebär. Det ger utrymme både för mig och personer som står mig nära att bära och att dra relationen framåt. Mitt liv har varit mycket upptaget av måsten och vill-måsten under en ganska lång tid. När jag nu funderar över hur vårvintern ger möjlighet till fler möten med vänner känns det skönt att rensa ut sinnet och sortera om lite.

Ps: De bilder som Elsa Billgren lagt upp idag vet jag kan trigga väldigt många på ett sätt som väcker avundsjuka och tankar på otillräcklighet. (Fint ändå att Elsa bjuder in till att andra får möjlighet att hitta nya vänner.) För många ser verkligen inte vänskap ut på detta sättet. Härliga utemiddagar med vin och sång, utelunch, shopping i Stockholm. Nu gäller det kanske mer yngre förmågor som väl ändå inte läser här, men jag vill ändå skriva det.

Funderingar

Den smarta telefonens vara eller icke vara.

30 december, 2025 4 kommentarer

En av mina systrar funderar på att skaffa en o-smart telefon och lägga den smarta i en låda hemma. Jag har haft samma tankar själv, men orkar inte gå vidare med dem. När syrran fick frågan varför hon vill göra det skrev hon en hel lista med anledningar. Jag tycker att den är väl värd att dela och har frågat henne om lov. Hon sa ja, så varsågod:

Äga min tid. Tänk bara varje gång man går in på telefonen för att “kolla nåt” och blir fast.
Att jag säljer min data till företag som vill sälja saker till mig, som ska göra mig mer lycklig/snygg etc.
Vara mer närvarande i alla sammanhang – njuta av och se naturen och människorna runt omkring.
Vara en mer närvarande förälder.
Minska behovet av att fotografera så mycket, inte behöva känna att varje stund måste fångas med telefonen annars går den mig förbi.
Frigöra tid för mina egna tankar.
Ett aktivt motstånd mot hur samhället har blivit – visa att det går. Göra motstånd mot att något som ska få oss att “connecta” tar oss ifrån varandra ännu mera. Tänker på den där gången jag var påväg ill jobbet och ALLA på bussen satt o stirrade ner i sin skärm. Dessa ljusa skärmar som lyste upp hela den mörka bussen. Det var så sorgligt.
Att kunna stå för det jag vet och känner på mig – hur och att telefonerna påverkar oss människor väldigt negativt ur många aspekter. Psykiskt sköra drabbas värst- förstärker depressivitet och passivitet etc, vidmakthåller ångestproblematik mha distraktion. Majoriteten av alla som söker mig som psykolog har en sak gemensamt- ett överskott av distraktionsbeteendet så som telefonanvändning.
Jag ringer folk mycket mindre än förr – knappt alls.
Jag känner en ständig stress över att vara tillgänglig vilket gör att jag skrollar bort tid istället för att svara på meddelanden som sedan genererar fler meddelanden vilket jag inte har tid att följa upp.
Vill välja vilken media jag konsumerar – vilka klipp, “Inspiration” etc. Kan fastna så länge på olika människors liv på Facebook och så har jag ägnat 15 min åt att läsa på om/uppdatera mig om dem istället för att ringa en vän.
Inte googla allting, tänka och fundera själv, kolla upp sådant senare jag faktiskt fortfarande undrar om.
Vill inte att appar styr mitt liv – att en app ska förklara hur mitt barn ska sova, hur ofta jag ska amma, vilken graviditetsvecka jag är i, hur många steg jag har tagit.
Låta min kropp känna saker själv – och fråga andra äldre och/ eller visare människor om råd istället för appar.
Hur ska jag kunna förklara för mina barn att något inte är bra – som jag själv gör för mycket av?
Utmana mig själv att bryta vanor och beroenden.
Vill inte vara en produkt av mitt anpassade flöde/filterbubbla.
Börja använda kontanter istället för att hela samhället har blivit kort/ swishifierat. Supporta ställen som tar kontanter.
Gå på toa utan att sitta med telefonen.
Inte fly ifrån känslor/tankar/mig själv utan möta och gå in i det.
Läsa mera böcker!
Göra saker utan att bli avbruten av mig själv hela tiden.
Telefonen förstör uppmärksamhetsspannet. Fundera på när du senast såg en film utan att kolla din telefon nån gång.

Den här listan får mig verkligen att tänka till och har fått mig att de senaste veckorna hantera min telefon på ett nytt sätt. Den känns inte längre som en snuttefilt, utan som en väldigt påträngande individ som jag egentligen inte vill behöva ha att göra med. Jag tror inte att jag kommer att göra slag i saken och skaffa en o-smart telefon, men nog har min systers ord fått mig att börja förändra mitt förhållande till telefonen. Kanske kan jag få in lite mer frrröjd i livet genom att byta bort telefontid mot något annat?

Gratisbild från Pixabay.

Funderingar

Naturen är inte farlig och nej, ADHD är inte svaret på alla dina problem.

14 december, 2025 6 kommentarer

”Naturen är för många en källa till välmående. Men forskning visar att det finns allt fler människor som är rädda för naturen eller till och med hatar naturkontakt. Fenomenet, kallat biofobi, uppmärksammas nu i en studie från Lunds universitet.”

Alltså, jag följer en sida som publicerar sammanfattning av olika studier. Det senaste utskicket fick mig att sucka djupt. Detta var bara en av studierna som presenterades. Människor växer alltså upp i urbana miljöer och det mest naturliga börjar upplevas som hotande och äckligt. Farligt, rentav. Detta som är källan till allt, själva livet. Tragiskt.

”Barn som ägnar mycket tid åt sociala medier får gradvis något sämre koncentrationsförmåga. Det visar en omfattande studie där forskare har följt över 8 000 barn från cirka 10 till 14 års ålder.”

Men är det verkligen så att mänskligheten blir dummare? Det verkar inte bättre. Nästa studie gjorde mig inte gladare. VEM hade förresten inte kunnat räkna ut detta utan att göra en studie? Nej, det är fallen av ADHD som har ökat, alla snabba klipp har ingenting att göra med detta. (OBS! Ironi! Citat från experter om och om igen.) Jag har så starkt känt detta i mig själv, HATAR verkligen reels och kommer ju inte undan på Facebook längre.

Igår sa lillastesyster att hon allvarligt funderar på att lägga bort smarta telefonen. För mig är det en väldigt lockande tanke, men hur sjutton klarar man sitt liv utan en? Eller kanske ha en smart telefon vid datorn till Bank-ID och liknande, men bara ha med sig en enkel version i vardagen? Jag vill inte ägas av algoritmer, hatar att inte känna mig kapabel nog att avvärja dragningskraften från telefonen. Gillar att kunna lyssna på poddar och musik, men MÅSTE jag verkligen? Hur skulle mitt liv på riktigt se ut om jag hoppade bak till min omgivning ca 1995? Ursäkta denna minst sagt negativa söndagsreflektion. Nu ska jag skaka av mig detta och njuta av att inte längre ha huvudvärk. Glad tredje advent!

Funderingar

Tankar om tiden.

12 december, 2025 8 kommentarer

Titeln till dagens inlägg har jag nästan snott från Bodil Jönsson och hennes fantastiska bok som jag har läst flera gånger.

Vi jagar tid, säger vi i vår kultur. Det vi egentligen menar är att vi låter klocktiden jaga oss, och att vi stenhårt inriktar oss på att försöka spara tid, till exempel genom allehanda tekniska finesser. Men det som du längtar efter har ingenting med klockan att göra. Det är din personliga, din upplevda tid som du vill ha lång. Det är den som du vill få gott om.

Sådär står det om boken på Bokus. Precis så tänker jag att det är. Jag vill att min upplevda tid ska vara lång. Jag vet ju att jag inte har mer eller mindre tid varje dag än någon annan. För den som bjuder in ”Carpe diem”, mindfulness, eller att leva i nuet kan tiden räcka längre. Kanske snarare känslan av att tiden räcker längre. När jag bakade lussekatter kändes det som att det var igår jag gjorde det sist. Jag har till och med bilder som visar att det såg likadant ut vid det tillfället. MEN, jag vet också att jag har upplevt en massa härligt under året som gått mellan då och nu. Jag längtar ingen annanstans. Vill vara här och nu. Vill kunna njuta av det jag tycker så mycket om att göra och låta bli att stressad över det som bara måste göras.

Det är en väldigt varm december här på Sturkö. Jag var ute i trädgårdslandet och tog upp en purjolök, såg på den fantastiska grönkålen och började längta efter en riktigt god grönkålsallad med apelsin, nötter och granatäpple. Tänk att jag faktiskt har allt här hemma. Här och nu. Jag behöver inte längta mig bort till en annan dag, utan kan fånga önskan och realisera den. Tänk, va?

Idag har jag faktiskt grejer jag ”måste” göra. Inte tvångs-måste, utan vill-måste. Jag ser fram emot det och ska också se till att lyssna på julmusik på hög volym och ta mig tid att plocka upp kikaren och hänga med fåglarna vid fågelmataren lite då och då. Tack för att jag får vara här, vara med, att jag vill och orkar. Det är verkligen ingen självklarhet.

Funderingar

Pengar och sånt nu igen.

10 december, 2025 6 kommentarer

Jag tänker på ekonomi och pengar nu igen. Påminns av olika anledningar om detta nödvändiga ont. In och ut. Sparkonto, buffert, rumlepengar. Jag tänker på förmåga att prioritera och fattigdom och slöseri och så tänker jag på lyxkonsumtion och ”ändamål som helgar medlen”. Jag tänker på sådana där sparrör i papper från banken i vilka jag sparade främst enkronor och femkronor på den tiden då jag hade mynt att spara och det kändes som att de hade något värde. Jag tänker på mitt och ditt, vilket ansvar jag har att dela med mig och välfärdssystem. Jag tänker på pyramidförsäljning och lurendrejerier. Sedan tänker jag på lönebesked, arbetsgivaravgift, skatt och momsberäkningar.

Denna tid på året är tuff för många. Det talas mycket om fattigdom och om att känna otillräcklighet som förälder eller att vara barn som växer upp under utmanande omständigheter. Från Rädda Barnen: ”Utifrån ett barnrättsperspektiv handlar rätten till skälig levnadsstandard inte bara om att ha råd med det absolut nödvändigaste, utan bör förstås i kontexten till den allmänna standardnivån i samhället barnet lever i.” Enligt denna text är det jämförelsen som är en del av det jobbiga och detta är något som jag verkligen förstår psykologin bakom. Jag hade en diskussion med någon som tyckte att hen hade en jättedålig lön för det arbete hen utför. Det var vid närmare granskning inte en objektivt dålig lön, men i jämförelse med andra kanske den hade kunnat vara ännu högre. Detta är en smart vuxen och hen hade ändå inte förståelse för hur det verkligen såg ut, så hur ska ett barn kunna avkrävas insikt i varför det är så jobbigt att se andra få sådant som man själv vill ha?

Ibland tänker jag att fars ledord ”livet är orättvist” verkligen har satt sig djupt i mig. Att jag har en syn på livet som innebär att jag har insikt i att det är omöjligt att ha det som ”alla andra” har, men att jag som har det så mycket bättre än de flesta andra på jorden också kan hjälpa till att lätta bördan för någon annan. Jag kan bli irriterad på att andra inte har denna insikt, varken ”uppifrån” eller ”nerifrån”. Jag kan störas på att höra om historier där INGEN gör något för att hjälpa till när medmänniskor på nära håll uppenbarligen är i nöd (vi kan ju inte hjälpa alla), men störs också när det finns krav att få hjälp från personer som aldrig gör något själva för att förbättra sin situation. De som inte har fysisk eller mental förmåga att göra några förändringar har vi självklart plikt att ta hand och måna om.

”Svenska folket är det tredje mest skuldsatta i Europa, och på tio år har det svenska skuldberget hos Kronofogden växt med nästan 50 miljarder kronor. Förra året så hamnade 50 tusen ärenden där människor hade Klarna-skulder hos Kronofogden. Idag är 15 566 av de ärendena fortfarande pågående.” (TV4 Nyheter)

Jag vet att jag nyss skrev om pengar och konsumtion, men detta har pockat på rejält på sistone. Jag tänker att vi har en generation som växer upp helt utan insikt i vad pengar egentligen är och att det bara handlar om siffror utan vikt eller värde. De går inte ens till en Bankomat för att se siffrorna materialiseras i sedlar. Hur ska vi kunna hjälpa dem att inte hamna i ekonomisk knipa? Det är illa nog med oss som faktiskt har något slags känsla för hur in och ut funkar.

← Föregående 1 2 3 4 … 63 Nästa →