Norrgavel.

Då jag skrev mina tankar om hem och hemma i går rusade massor av tankar genom min stackars överhettade hjärna. Jag var på alla dessa ställen jag har kallat mina hem, om så bara för en kort stund.

Jag berättade att jag bodde ett halvår i min fasters hem. Jag har inte varit där på många år, men jag kommer ihåg precis hur det luktade då man steg in över tröskeln, hur roligt det var att spela pingis med småkusinerna, gitarrlektionerna till målmedvetna K (”Sådan är kapitalismen, tralalalalala” – farbror G tyckte att just det låtvalet var lite roligt), sagostunderna med ljuvliga M som berättade för fröken i skolan att hon hade fått en storasyster då jag hade flyttat in, H och hans otroliga självförtroende (H – jag tänker fortfarande ”Jag är bäst!” då jag mest behöver det och sänder dig då alltid en tacksam tanke), Gs gräddiga och goda levergryta och Ms vackra dukningar med levande ljus sådär till vardags.

Jaha, det där blev en lång parantes om mina minnen, men nu kommer det som rubriken på inlägget kanske mer stämmer överens med. M och G fick upp mina ögon för Carl Malmstens vackra och klassiska möbler. Deras vardagsrum hade möbel för möbel vuxit fram efter besök hos Svenssons i Katthult, nej, Lammhult var det visst. När jag flyttade in hade de ett komplett vardagsrumsmöblemang och det var så vackert, så vackert. Där och då blev jag intresserad av heminredning på ett annat sätt än jag hade varit förut. Jag längtar fortfarande efter lite mer klassisk design här hemma. Vi är väl helt omoderna med vår björkinredning, en blandning av klassiker och IKEA-möbler (våra fåtöljer är blå, men knappast i skick som på bilden), ommålade arvegods och loppisfynd, men jag tycker det är hemtrevligt. Vår, f d svärföräldrarnas, soffa är dessvärre helt utsliten och behöver bytas ut. M och G hade en Hemmakväll, men den är lite för hård för mig. Däremot får gärna den här sköna möbeln flytta in hos oss. Tycker ni inte att det hade sett trevligt ut med en av de nya fåtöljerna när man liksom redan är igång? Jag tror inte att hemtrevligheten sitter i att våra möbler är megabegagnade, utan tror att ett litet Norrgavellyft skulle bli en effektiv skönhetsoperation med långvarig effekt… Kostnaden är väl ungefär i klass med en total kroppsrenovering, och då ni vet vad jag tycker om att skära bort tiden med kniven förstår ni att jag hellre skulle lägga pengar på ett sådant här projekt. Japp, så är det. Och här kommer slutligen en bild från Norrgavels hemsida för att ni ska få en känsla för möblerna som jag gillar.

Continue Reading

Bla, bla, bla och så biotävlingen.

Idag vaknade jag till -17°C. Hu! Jag hade lovat mellandottern att promenera ner till bussen med henne eftersom de andra syskonen hade långa sovmorgnar. Det var så kallt! Näsan liksom frös till och det stack i hela ansiktet. Jag hade både underställ och överdragsbyxor, men jag frös ändå. Nej, det var inte speciellt njutbart, det måste jag erkänna. Snabba steg hem igen och in i husvärmen. Tur att det finns kaminer! Stackars Milla håller på att frysa tassarna av sig då hon går ut och hennes uterundor är väldigt få och korta. Jag har funderat på hur hon känner sig om tassarna då hon struttar omkring. Det måste vara en och annan katt som förfryser sig, eller vad säger ni?

Här har ni bästa och godaste maten just nu:

Rensa en påse brysselkål (nedersta delen av stocken och ett par, tre blad ska bort), fräs kålen i någon matsked smör på medelstark värme. Häll på ett litet lager vatten, salta och peppra, lägg på ett lock och sänk värmen. Rör lite bland dessa skönheter då och då och se till att de inte kokar torrt. En halvtimme tar det ungefär innan ni har en riktigt god rätt till mellanmål eller som komplement till ett huvudmål. Jag trodde inte att jag gillade brysselkål, men det gör jag. Lite extra flingsalt tycker jag gör hela upplevelsen total, men man kan också smula över frasiga baconbitar istället för saltet. Gott!

Ni kommer väl ihåg biotävlingen?

Continue Reading

Underbart! Så underbart att någon får en present…

Att vara i Tyskland var underbart, men åh, så skönt det är att vara hemma igen! När sista pallen var packad och den kalla bockwursten på Hauptbahnhof uppäten i natt var klockan 00.30. Tur att hotellet vi bodde på låg mitt över gatan… Jag och L har jobbat hårt om dagarna, ätit gott och pratat länge om kvällarna. Det innebär att vi inte hunnit sova speciellt mycket, så idag var vi båda väldigt trötta. Hur som helst kan jag säga att det var trevligt att få visa upp You Do i Europa och faktiskt är det så att man snart kan hitta You Do-produkter så långt bort som i Australien. Det ni! Under tiden vi har varit borta har vårt duktiga DT bjudit på inspiration i bloggen, så jag tycker ni kan kila dit för att se vad de har visat upp.

För att fira min hemkomst bjuder jag på två biobiljetter till 50/50, en Golden Globe-nominerad komedi med Joseph Gordon-Levitt. 50/50 vann publikpriset under Stockholms filmfestival och älskas av många kritiker… Sugen på att vinna? Skriv vem du vill ta med dig på bion och en liten motivering så kanske det är just du och ditt sällskap som får gå! Biljetterna gäller från nu fram till den 26/2 och visas i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Uppsala, Lund, Norrköping och Västerås. Senast på söndag kväll (sent) vill jag ha bidragen på adressen monica (@) bernpaintner.com. Lycka till!

Min familj kommer att hjälpa mig välja vinnare. De får inte veta vem bidraget kommer ifrån och det går därför jättebra också för släkt och vänner att vara med och prova lyckan.

Continue Reading

Sådär ja!

I morgon bitti överger jag familjen i en vecka för att jobba i Frankfurt. Vi får väl se om jag får låna Ls dator då och då för att uppdatera er om det är något särskilt som händer. Hur som helst ser jag fram emot mässan. Inte så mycket folk jag känner precis, men kul att öva den otroligt ringrostiga tyskan och äta lite god, tüsk mat om kvällarna. Dessutom får jag och L tid för trevliga samtal. Kul!

Continue Reading

Om inte om hade varit…

… hade jag gått på konsert i kväll. Men om finns, så jag gör det jag ska och lyssnar i mina höronlurar (S underbaraste ord) i stället. Ni kan få lyssna och kika på denna gitarrist som sonen guidade mig till. Grym! Så där vill jag också kunna spela, men jag kan bara spela ompaompakomp på gitarr. Om jag över huvud taget övade skulle jag kanske bli bättre i alla fall.

För övrigt kan jag berätta att dagen inte kan börja annat än på rätt sida då man som gammal NO-lärare råkar ut för följande:

”Mamma! Ahhhhhh, gaaaaahhh, morr… Jag blir gaaaaaleeeeeen! Jag HAR ju satt i kontakten, så varför FUNKAR det inte?!!”

Eh. Just det. (Och kära alla ni, jag bet mig i tungan och läppen och kinden och skrattade inte högt, i alla fall inte förrän efteråt.)

Continue Reading

Jaha. Så kom då vintern.

Formex är över. (Jag ska uppdatera You Dos blogg med lite monterbilder så ni ser var jag och L har hållit hus de senaste dagarna.) Maken åkte tidigt i morse, två av barnen kom till skolan lite senare än vanligt på grund av snön, mellandottern är risig och hemma och själv sopar jag omkring i träningskläder och försöker kombinera jobb och vardagsliv. På torsdag morgon åker jag till Tyskland och blir borta i en vecka. Jag vet att min familj klarar sig rätt bra utan mig, men jag tycker själv det är skönt att ha ordning och reda innan jag drar iväg på äventyr. I eftermiddag är det dags för utvecklingssamtal med yngsta dottern. Dagar som den här känner jag att det hade varit skönt om de gick kvar på sin gamla skola som ligger sju minuters gångväg härifrån, men det är väl det enda jag saknar med den skolan ungefär. Ibland får man offra sig lite.

Jag kom hem efter 22 i går kväll och möttes av drygt en decimeter fluffsnö. Jag började skotta, men orkade inte hela vägen. Efter en kort och rask morgonpromenad tog jag resten. Vi har ingen snöslunga om ni vill veta varför det inte ser så perfekt ut som på en av våra grannars uppfart. Däremot har vi en M med stark vilja. Gratis motion och lätt styrketräning!

”SOC”. Kameran lurades lite av de konstiga ljussignalerna den mötte i mitt morgonmörker. Jag tycker himmelen fick en så läcker färg!

Annan lek med ljus från bilar och lyktstolpar.

Continue Reading

Duktiga läkare och Stockholm från sin mindre smickrande sida.

Jag har kanske varit lite väl negativ i vårdfrågor som har rört familjen. Eller nej, egentligen inte. Jag har framfört vad jag har mött och sanningen har faktiskt inte varit speciellt vacker. Den har inte heller varit tillrättalagd eller fått något slags filter. Idag kommer en sanning som är betydligt mer rosenskimrande.

Det senaste året har yngsta dottern börjat gå mer och mer snett med fötterna. Hon har klagat på ont i fötterna och knäna och jag var säker på att hon behövde inlägg. Idag kom vi till doktor Anders Barck för att han skulle kunna skriva en remiss till en ortopedtekniker. Då jag ringde i förra veckan fick vi tid på en gång och behövde alltså inte vänta i tre veckor som man behöver om man vill träffa en allmänläkare på vårdcentralen. Dr Barck var så lugn, trevlig, effektiv och mjuk mot S! Hennes oro försvann på en gång och mycket hjälpte det naturligtvis att han skämtade lite med henne under tiden. Han kunde konstatera att visst är fötterna felställda, men det beror på plattfot och överrörlighet. Om hon skulle få fotinlägg skulle hon riskera att få ofrivilliga fotfrakturer och det lät ju inte så spännande. Han rekommenderade gymnastik, dans eller skridskoåkning. ”Hon behöver träna för att kompensera överrörligheten och stärka muskulaturen i fötter och ben. Överrörliga barn brukar bli jätteduktiga på balett, gymnastik och skridskoåkning.” Spännande! (S var jätteduktig i gymnastik, tränade i många år men ville inte fortsätta då det började ställas krav på att man skulle tävla.) Hon har ont i tillväxtzonerna vilket betyder att det är puberteten som spökar, inte de snedställda fötterna. Nu återstår det lilla problemet med att hitta skor som sitter bra… Suck! Det är inte lätt, men skam den som ger sig.

För att balansera inlägget lite så det inte blir allt för positivt måste jag visa en del av det minst inspirerande skyltfönster jag någonsin sett. Jag har gått förbi det många gånger de senaste åren och jag tror inte att de någonsin har bytt skyltning. För att fortsätta vara lite snällare visar jag inte hela skylten eller vad butiken heter.

Känner ni hur otroligt flott, elegant och kompatibelt grått är? Speciellt med en tillhörande halvdöd garderobsblomma… Jag undrar om inte en marknadsföringslärare skulle kunna göra en riktigt rolig uppgift med grund i detta fönster.

Jag blev kanske så otroligt inspirerad av orden om den grå färgen så jag kände mig inspirerad att göra dagens Stockholmsbild något flottare och mer elegant än originalet. (Fast jag måste säga att det kändes ungefär som det ser ut här.) Nu har det i alla fall kommit lite, lite snö, så det ljusar upp denna måndag som annars anses vara årets deppigaste dag.

Continue Reading

Vinnare.

I min tävling kunde jag dessvärre bara kora en vinnare då det bara finns ett bokpris. Niceville kommer att skickas till Annette. Grattis! Ni andra får skickas vidare till biblioteket så länge. Bättre lycka nästa gång!

Continue Reading