Ditten och Datten

Hm, jodå.

12 december, 2013 2 kommentarer

Julefrid? Nej, inte direkt. Stress, stress. Jag är tacksam att ha möjligheten att ha en deadline för ett jobb som är hur roligt som helst. Tyvärr har jag en dator som inte riktigt tänker ställa upp just nu när jag verkligen behöver dess stöd.

Ett av de vackraste namn jag vet är Emanuel. Det är vår sons andranamn, vår son som alltid kommer att vara förstfödd. O Come, Emmanuel är i sin tur ett av de vackraste julstyckena jag vet och i denna tappning blir det ännu bättre. Lyssna så får du höra varför.

Hoppas att du känner julefrid och glädje. Själv längtar jag mest till min systers nya badtunna där man kan sitta och löga sig efter en lång dag pyntad med diverse motgångar. I morgon är en annan dag. Tack och lov. Vi får väl se hur Mellanöstern mår då.

Ditten och Datten

Nä, det bidde inte ens en tumvante…

7 december, 2013 6 kommentarer

Idag var en sådan där dag som hade sjuttioelva olika alternativ till aktiviteter. I morse skulle vi hjälpa till att storstäda, men lokalen var dubbelbokad för en fest så det bidde ingenting. Jag fixade iordning ett litet kort till den snart nyaste lilla släktingen. Jag skulle nämligen åka på min kusins fästmös baby shower. Åkte gjorde jag också, men efter att ha kört en mil på typ 45 minuter och sett fem bilolyckor ringde jag min moster och sa att de fick duscha utan mig. Jag vände bilen och såg fem olyckor till på vägen tillbaka, två riktigt läskiga. Beslutet att vända känns just nu väldigt vist…

Nåja. Väl hemma kan jag konstatera att det antagligen inte blir något Luciatåg inne i Salt Lake City i kväll heller. Snön singlar stadigt ner och verkar inte ha någon lust att sluta. Myspyskväll här hemma istället? Vi hade ”gamla” bekanta här på middag i går och jag gjorde så mycket (God!) tacosoppa att vi kan köra favorit i repris istället för svenskt julbord. Vi har ju faktiskt de frysta prinskorvarna från IKEA väntandes här hemma, så julbord blir det hur som helst så småningom.

Härom kvällen var jag på ”progressive dinner” här i grannskapet. Vi fick besöka de tre mest juldekorerade hem jag någonsin sett. Den ena familjen (pensionerat par) hade ägnat en veckas heltidsarbete att få upp allt! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag fortfarande sitter med uppspärrade ögon. Hur är det möjligt att samla på sig så mycket prylar? Och var har de dem under resten av året?! Tyvärr kan inte fotona göra dessa hem rättvisa, men du kanske kan tänka dig resten?

Ca en fjärdedel av hela denna med elektricitet uppbyggda ministad med skridskoåkare, tåg och tusen andra detaljer!

En liten del av dekorationerna i silver och glitter-rummet.

En av de sex (!!!) julgranarna i detta huset. Sex. Julgranar. I. Samma. Hus.

Tomtefar i egen hög person. Lika lång som jag. Trevligt sällskap för ensamma damer?

En av två eldstäder och sex av tolv julstrumpor. Dessa är broderade. Makalöst hantverk!

Den skäraste julgran jag någonsin sett. Den var säkert fyra meter hög, klädd i bara rosa och guld. Wow. Wow, alltså.

I sista huset fick vi live-underhållning av en stråkkvartett som spelade julmusik innan vi välkomnades att plocka till oss av ”Linda and Valine”s makalösa tryfflar. Wow, igen. Vilken kväll! Snacka om en upplevelse för alla sinnen. Jag glömde att säga att mitt under beskådandet av de juliga dekorationerna bjöds vi också på god mat, men jag orkade ändå prova några praliner. Jag tog med mig en stor tallrik till familjen (på uppmaning från tryffelskaparna själva), så de fick också ta del av denna lite overkliga upplevelse. Hoppas att du känner att du också fick vara med på ett hörn.

Ditten och Datten

Ser fram emot ett verkligen Gott Nytt År.

7 december, 2013 Inga kommentarer

Titta vad vi fick i brevlådan idag!

Jag är tacksam för C som är en vän som funnits med och för mig i nästan hela mitt liv. Vi är släkt i släkten, men det visste jag faktiskt inte förrän vi hade känt varandra i många år. Vi har åkt skolbuss otaliga mil tillsammans, ofta hopträngda tre på samma säte (C, jag och min kusin A). Vi har varit ”duktiga flickor” och pluggat hårt och förhört varandra på läxor och följt varandra i korridorerna på Rödebyskolan och varit oroliga över framtiden och fnissat väldigt mycket och ganska ofta. När vi bestämde oss för att välja olika gymnasielinjer delades våra vägar i några år. Vi slutade helt enkelt göra saker tillsammans lika ofta som innan. Som tur var blev vuxenlivet en slags skjuts in i umgängeslivet trots att vi bodde på olika håll.

Sann vänskap består och jag är så glad över att ha C och hennes familj i mitt liv. Hon är stark och smart. Kanske starkare och smartare än hon hade önskat då hon har behövt gå igenom saker som ingen skulle behöva uppleva. Att från åskådarplats ha följt två av de tre som jag skulle kalla mina närmaste vänner genom livet då de gått en väg som varit taggbeströdd och hal och eländig och ensam är ingenting som gjort mig gladare på något vis. Det har däremot gjort mig bättre på att vara tacksam över det som är fint i mitt liv. Till exempel att känna hur glad jag är över att ha någon som tar sig tid att fixa saffran för att överraska mig och min familj på andra sidan Atlanten. Tack C!

Ps: Jag kommer fortfarande ihåg våra vansinnesturer på sparken nedför backen i Tvingelshed och det susar lika mycket i magen nu som då. Wow! Jag kan bara konstatera att du har väldigt mycket mer mod i dig än jag. Tack för att du delat med dig!

Ditten och Datten

Det är vackert här.

3 december, 2013 4 kommentarer

Mina omgivningar det senaste dygnet. Nu är allt vintervitt och snön fortsätta falla. Hu. Kan jag gå i ide nu? Vad gör du? Kurar du in dig i varma filtar och slutar sticka ut näsan eller börjar du blomma ut i olika vintersporter?

Ditten och Datten

Advent hos oss också.

3 december, 2013 Inga kommentarer

Nej. Det blir inte riktigt lika roligt att fixa adventsfint då man vet att någon som var Julfixarexpert No. 1 och som man brukade få alla bra inredningstips från inte längre finns här. Jag har ändå tagit fram det lilla vi har här och att ha de där IKEA-stjärnorna i våra fönster ger trygghet och hemtrevnad som jag verkligen uppskattar. (Hur kunde jag glömma att ta med Lisa Larssons Luciatåg igen?)

I år får barnen varsin ”fin” adventspresent första gången det är deras tur att öppna kalendern. Fram till sista omgången blir det sedan små uppdrag och julpyssel som ska utföras. Barnen är stora nog att uppskatta något de verkligen vill ha för att sedan öppna presenter som kanske mer bjuder på upplevelser än ett för stunden dämpat habegär. Sonen fick en Moleskinebok i går och idag fick äldsta dottern Wreck This Journal som har önskat sig. Båda blev synnerligen nöjda. Vad som ligger i yngsta dotterns paket i morgon vet bara Tomten.

För mig är advent verkligen en tid att njuta av the Christ in Christmas: jag lyssnar på The Messiah, pysslar och donar, går på konserter, umgås med folk jag gillar… Eftersom jag vägrar att låta mig stressas av det här som jag tycker så mycket om är jag noggrann med att planera väl och lämna utrymme för andningspauser. Ibland är ett ”nej tack” nödvändigt helt enkelt. Hur gör du? Är du julvägrare? Är jul för dig julbord, rester och annandagen? Är det familjefrid eller familjekaos? Känner du dig pressad att köpa fler julklappar än du har råd med? Lägger du ner mycket eller lite energi på att engagera dig i julspel, avslutningar och konserter? Jag är bara nyfiken i en strut.

Jag tror jag klämde i mig de sista druvorna för året i eftermiddags. I morgon ska det snöa igen och det sägs att kylan ska hålla i sig lite den här omgången. Vi får väl se. Jag har i alla fall stoppat in solstolarna i förrådet, för att jag eller någon annan kommer att ha användning av dem under den närmaste tiden känns högst otroligt.

Här kommer inte min favorittolkning av Hallelujakören, men jag älskar ändå att titta på dirigenten, orkestern, solisterna och kören. Vilket tryck! I kväll fick barnen lyssna lite och lära sig ett och annat om den käre Händel. Han verkar ha varit en man med stor integritet och även om han skrämde upp folk med sin blotta kroppshydda så kan åtminstone jag förlåta honom det när han skrev sådan makalös musik.

Ditten och Datten

Tack för idag!

29 november, 2013 Inga kommentarer

Idag var det dags för laga-mat-hela-halva-dagen. Så roligt! Min Silhouette Cameo fick komma till användning när det var dags att duka. De riktiga höstlöven är nämligen inte fina längre och passar inte att lägga på matbordet! (Nej, vi har ingen duk som är tillräckligt lång då iläggsskivan är på plats.) Kalkon är inte min favorit, men makens potatismos och mina paradrätter gräddsås, stuffing och bönsallad var precis lika goda som vanligt. Och nu är jag stuffed, det är då ett som är säkert. Paleo? Not so much.

Sötaste middagsgästen tillsammans med sockerintaget för dagen. Dotterns äppelpaj vann tävlingen om godaste Thanksgivingrätt, min pumpapaj var bara lika äcklig som pumpapajer alltid är. Då vi hade två utbytesstudenter närvarande kändes det viktigt att de åtminstone fick smaka denna amerikanska högtidsrätt… Min favorit var annars pecanpajen. Jag gillar det kolaknäckiga…

Efter all mat var det dags att prata, prata, prata, spela spel, spela pingis och halvsova. Vi gillar verkligen Thanksgiving! Vår vän J lärde oss en rolig tradition. Alla fick skriva en anonym tacksamhetslista. Jag läste upp dem och så fick vi gissa på vem som hade skrivit. Easy, peasy!

Vad stod på min lista? (Jag har ju övat detta under nästan hela november, så nu var det dags för den komprimerade listan.) Musik, kärlek och familj, om du vill veta.

Jag hittade förresten den här hysteriska listan på YouTube. Jag älskade 80-talet, på riktigt, men dessa musikvideor är bara för mycket. Ha det så kul!

Ditten och Datten

Glad onsdag.

28 november, 2013 Inga kommentarer

Idag finns det mycket att vara tacksam över. Att jag lever, att jag har världens finaste familj och att vi tack vare min alldeles egen handyman (och en Martha Stewart-video) har en jättefin stjärna som lyser på balkongen här utanför! Jag fick också ett paket som gjorde mig stum och ett facebookmeddelande som gjorde mig alldeles varm av glädje, så den här dagen går inte obemärkt förbi. Det är skönt att kunna landa i nuet, att laga mat i lugn och ro, att förbereda och pyssla och lyssna på bra musik. Du får lite av den kärlek jag känt idag genom den julskiva jag lyssnat mest till genom åren. Den är inte helt ny, men jag älskar fortfarande att lyssna på de vackra tongångarna.

Pecanpaj och pumpapaj står nybakade i kylskåpet och både hus och trädgård är nystädade. Välkommen Thanksgiving! Vi tar emot dig (och familjen K) med öppna armar.

Här är förresten kransen till ytterdörren i lite bättre ljus.

Ditten och Datten

Jag kunde inte hålla mig…

27 november, 2013 6 kommentarer

I morgon har vi Thanksgivingförberedelser hela dagen, på torsdag kommer våra vänner hit för att fira ordentligt med kalkon och en massa annan mat, på fredag ska jag ta sovmorgon och förbereda pepparkaksdeg, julpyssel och städa och på lördag kommer några grannfamiljer över för att jula tillsammans med oss. När skulle jag hinna baka saffransbröd om inte idag? Och varför inte svulla ordentligt när man ändå håller på?

Jag och äldsta dottern degade, knådade och formade och snart hade vi ett gäng alldeles perfekta lussekatter. Vi spelade Dam med sonen och maken och var tvungen att dränka våra sorger i nybakat och julmust. Alla mådde bra i kväll, men i morgon vet jag minst två som kommer att må ruskigt dåligt. Vissa offer får man göra i saffranets namn! Jag skäms bara lite för att jag inte höll ut till helgen innan jag fick upp julkransen på ytterdörren, men annars njuter jag mest. Det här är verkligen min favorittid på året.

För övrigt har jag en svägerska som jag hade velat ha bakandes här under hela december. Nu får jag njuta av hennes bullar på ett vackert kort istället, men det är okej. Jag lär ju inte gå upp i vikt av pappersbullar och inte får jag ont i magen av dem heller! (Kära paleofrukost, jag återkommer i morgon bitti.)

Och så här svensk-amerikansk ser vår ytterdörr ut nu. Kransen köptes på Costco för en hundring. Då ingick de tre kottarna och de tre kvistarna med fuskbär i rött. Jag får ta en närbild så du kan se hur fin kransen egentligen är.

(Sådana här foton får mig att verkligen önska mig ett nytt objektiv till kameran. Jag är lite trött på fisheye-effekt på så många av mina foton! Jag vet, jag vet. Världsliga problem.)

Ditten och Datten

Ibland behöver man tröstäta.

21 november, 2013 4 kommentarer

Eller så känner man någon annan som behöver göra det. Idag bakade jag chocolate chip cookies eftersom vi behövde det. Två kakor fick flyga över till grannen som ihärdigt försöker få sin man att acceptera det faktum att han nog borde dra ner på godsaksätandet. Att äta våra paleokakor tror jag är bra mycket bättre än att han käkar pancakes överösta med 1 dl sirap! (Jag vet att det ser snålt ut med bara varsin kaka, men de är stora och en sats ger bara ett dussin!)

Ditten och Datten

Mind over body.

19 november, 2013 4 kommentarer

Jag har sett henne öva om och om och om igen. Jag har hört henne muttra ”Kom igen nu S, du klarar det!”. Jag har tröstat henne när hon inte klarat en rutin fast hon har gjort den för femtioelfte gången. Jag har sett henne vinna över sig själv och jag har sett henne segra. Den här tjejen inspirerar. Jag önskar jag var hälften så vig som hon är och jag önskar att jag var bättre på att styra mina tankar. Kan du lyfta din själv så där som dottern gör på den översta bilden? Det kan inte jag. Däremot vet jag att de gränser jag sätter för mig själv ofta är för snålt tilltagna och jag vet att jag egentligen kan mer, fortare och högre.

Ibland vill jag vara hon som lyfter andra, ibland vill jag bli lyft. I morgon ska Bill Withers få vara den som lyfter mig. Älskar den här låten…

When I wake up in the morning, love
And the sunlight hurts my eyes
And something without warning, love
Bears heavy on my mind

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day
Lovely day, lovely day, lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day

← Föregående 1 … 189 190 191 192 193 … 251 Nästa →