2014-01-01, nu kör vi…
Jag brukar inte sitta uppe till fyra som klockan är nu. Vi blev kvar hos grannarna mycket längre än vad vi hade tänkt, men ingen är ledsen för det. Döttrarna har somnat, maken gav precis upp och sonen tänker dygna så han kommer in i rätt tidsschema igen. Det här lovet har det varit lite si och så med sovtiderna kan vi lugnt konstatera.
Hur som helst. Jag hoppas att du fick ett sprakande årsskifte. Nu blir det ljusare känner jag!
I går fick jag en härlig pralinask från mina arbetsgivare. Jag kan säga att det är skillnad på choklad och choklad. Det är som med sushi. När man har hittat riktigt bra sushi kan man liksom inte äta sådan där som man köper i affären igen. Nu är frågan hur jag ska ställa mig till choklad framöver. Hur ska jag göra? Det är kanske lika bra att jag slutar äta någon alls.
Gemensamma ansträngningar resulterade i ett buffébord som räckte hela långa kvällen och natten. Mums! Plockmat är otroligt smidigt och så kan man välja att bara äta det man själv gillar. Perfekt!
Både barn och vuxna spelade massor av roliga spel. Vi fick flera tips på sådana som genast behöver införskaffas, gärna i går.
Maken, ingenjören, hade byggt en egen papperslykta. Jag fick Thailandsflashar och njöt av hur otroligt vackra sådana här lyktor är! Ännu vackrare än fyrverkerier (sådana smälls här nästan bara till Fourth of July) och så skrämmer de varken barn eller husdjur.
Det var magiskt att se lyktan börja sväva över våra huvuden. Efter ett litet tag fattade den eld och resterna trillade ner i ett av grannarnas fruktträd. Som tur var gick det bra att släcka elden med små medel. 🙂
Allt festfolket utom den yngste sonen som sov sedan länge då tolvslaget började slå. Alltså, man ska inte ta foton underifrån! Hehe.
Tack fina familjen M för er gästfrihet! Ska man nu ha nästan hela sin släkt på andra sidan jorden är det sådana grannar man ska ha. Nu ska jag sova ut och i morgon är en annan dag. Det börjar nu, känner du det? Hoppas att du får ett alldeles makalöst 2014.
Här finns snön. Ett tag till i alla fall.
Generositet galore.
Ibland blir jag överrumplad över hur fina människor det finns i världen. Jag trodde nog att julens själva fira-tid var över för den här gången, men se, där hade jag fel. Brevbäraren kom med tre paket till, fulla med fina och omtänksamma saker. I det första paketet låg det bjällerhjärta från Indiska jag skrev om för några veckor sedan, och det är precis så fint som jag trodde. (Juleskummet hann jag knappt smaka. Jag öppnade påsen och hux flux var den tom, så Någon blev mycket glad!) Kära, fina bloggvännen Lotta som verkligen har sin plats i solen…
I det andra paketet låg en uppmuntrande och kärleksfull hälsning från en gammal scrapbookingvän som numera inspirerar på annat sätt än genom papperspyssel på Facebook. Sociala medier må vara till förbannelse många gånger, men jag har många bevis på att man kan odla personliga relationer via dem också. Tack härliga, starka och roliga L! Det plingar så vackert här hemma nu. (Eh. Bilarna åt vi upp i ett nafs.)
I det tredje paketet hade min fina Skottlandssyster packat ned ett avancerat chokladprovningskit med finfin choklad som funkar också efter julens utsvävningar tillsammans med lite annat smått och gott. Mest gott. Chokladen ska vi ägna oss åt en familjekväll framöver.
Tack, tack, tack kära vänner (mina syskon är också de finaste vänner man kan ha)! Jag har all anledning i världen att vara tacksam. Idag då jag går igenom årets händelser tänker jag extra på min fina vän som var expert på omtänksamma överraskningar. Jag ser hennes glada ansikte varje gång jag öppnar min mobiltelefon och önskar att jag kunde skicka ett överraskningspaket till henne. Hon får nöja sig med en vacker tanke, för jag vet inte hur man skickar något till Molnet Där Man Sitter Och Dinglar Med Benen.
Grattis på bröllopsdagen!
För sex år sedan var jag på den bästa bröllopsfest jag någonsin haft chansen att vara med på. Allt var perfekt! Vinter, Marinmuseum i Karlskrona, fest långt in på natten, gott att äta och dricka och högklassig underhållning. (Att ha den här mannen som brorsa kan uppenbarligen ha sina fördelar.) Jag har sällan haft det så trevligt. Min syster är inte Sonja Aldén och jag är inte Shirley Clamp, men vi sjöng och spelade Du är allt där på museet och det blev en magisk stund. Jag grät en skvätt över hur duktig A var. Idag firar vi hennes och Ts bröllopsdag. Kanske inte med pompa och ståt, men vi är glada för deras skull och hade vi haft tomtebloss här skulle vi definitivt köra en favorit i repris framåt natten. För kärleken!!!
Att se solen.
Efter flera fantastiska, men lite instängda, dagar var det så dags för oss att möta det vackra vädret. Strålande sol, blå himmel, lätt att andas, knakande leder som fick jobba lite… Härligt!
Mums.
Aladdin på juldagen. Otroligt. Det trodde jag aldrig! Tack Elder Lundahl. Nästan samma festfolkskonstellation som i går, lika trevligt, lika gott. Jag och maken avslutade dagen med It’s a wonderful life. Se den om du har missat den. En amerikansk klassiker som aldrig slutar att påverka mig. Som min vän alltid säger: Nice matters! Var snäll, var en god människa. Kanske för att du tror på Gud, kanske för att du tror på karma, kanske bara för att det är svårt att vara snäll och bara få sk*t tillbaka. Allt gott till dig. Hade du varit här hade du fått smaka en chokladbit. Kanske hellre den goda Rocky Road vi gjorde själva eller ”farmorskolan”, för i Aladdinasken ligger det bara ett par likörpraliner kvar. Förresten, hur tänkte de då de plockade bort Fransk Nougat? Hrmf.
Det var vissa som gjorde av med julkalorierna snabbare än de intog dem. Så mycket som de skrattade gissar jag att det var väl värt ansträngningen!
Julafton 2013.
Vi fick en väldigt fin julafton tillsammans med våra svensk-amerikanska vänner i Provo. Ingenting saknades! Jag åt till och med lutfisk för första gången på många år. Det låg färre julklappar än någonsin under granen till ingens sorg och fokus låg på att fira jul, vara tillsammans med personer vi älskar, spela spel och äta gott och alldeles för mycket. Nu önskar jag dig en fortsatt fin julhelg!
Uppesittarkväll.
Så här såg det ut hemma hos oss i kväll. Skinkan blev god. Tack IKEA! Skumtomtarna gick åt då vi tittade på Ett päron till farsa firar jul (Tack Svärmor!) och det kan hända att en eller annan julgodis slank ned i samband med detta. Nu är det dags att packa ihop och tänka på morgondagen. I morgon går vi på grannskapets årliga julaftonsfrukost och sedan är det bara att jogga hem och baka frallor som vi tar med oss till våra vänner som vi ska hem till. I Stuvsta är föräldrarna och alla mina syskon utom syrran i Skottland och extrasyrran i Berlin samlade. Det skumma är att i år firar Svärmor och Svärfar jul med två av makens syskon och deras familjer i Karlskrona, min hemstad. Tänk vad ett bröllop för nitton år sedan ställde till med!
God Jul på dig. Hoppas att du får det precis så fantastiskt som det kan vara. Vi får åtminstone en vit jul och trots att jag kanske helst hade velat vara ”hemma” i Sverige nu har jag det otroligt bra på alla sätt och vis. Jag älskar när jag klarar att låta tacksamheten ta över alla andra känslor. Mina tacksamhetsmeditationer i november var så härliga och jag funderar på hur jag ska kunna implementera sådana i mitt liv på en regelbunden basis… Har du några tips får du gärna dela med dig!
Något om att ha en blogg.
”You are one of my nicest thoughts.” Vilket vackert uttryck! Så är det ju verkligen. Tanken på att Någon läser mina tankar, funderingar och vardagsrapporter gör det lite roligare än om jag bara skriver samma saker till mig själv. I min ”vanliga” dagbok skriver jag inte särskilt ofta och där hamnar bara saker som är väldigt privata och som jag inte är säker på att jag vill att ens mina barn ska läsa en dag då jag inte längre finns… Hur är det med dig? Har du en blogg som du skriver i? Skriver du dagbok? Klottrar du små anteckningar i kalendrar som du sparar? Sparar du alla brev och kort som kommer i posten? Skickar du efter fotoböcker? Scrappar du foton och minnen? Låter du livet gå och njuter medan det varar och kommer ihåg det som är värt att lägga energi på?
Jag är så glad över att jag hittade scrapbookingen och att jag lade så många timmar som jag gjorde på det medan barnen var små och halvstora. Fotoböcker är något som jag verkligen uppskattar, men jag har varit dålig på att skicka efter sådana. Fina, handgjorda kort som kan skickas eller ges bort tillsammans med presenter uppskattar jag själv, men jag har varit dålig på att pyssla de senaste åren. Kanske blir det bättre nästa år?
