Ditten och Datten

Jag kunde inte hålla mig…

27 november, 2013 6 kommentarer

I morgon har vi Thanksgivingförberedelser hela dagen, på torsdag kommer våra vänner hit för att fira ordentligt med kalkon och en massa annan mat, på fredag ska jag ta sovmorgon och förbereda pepparkaksdeg, julpyssel och städa och på lördag kommer några grannfamiljer över för att jula tillsammans med oss. När skulle jag hinna baka saffransbröd om inte idag? Och varför inte svulla ordentligt när man ändå håller på?

Jag och äldsta dottern degade, knådade och formade och snart hade vi ett gäng alldeles perfekta lussekatter. Vi spelade Dam med sonen och maken och var tvungen att dränka våra sorger i nybakat och julmust. Alla mådde bra i kväll, men i morgon vet jag minst två som kommer att må ruskigt dåligt. Vissa offer får man göra i saffranets namn! Jag skäms bara lite för att jag inte höll ut till helgen innan jag fick upp julkransen på ytterdörren, men annars njuter jag mest. Det här är verkligen min favorittid på året.

För övrigt har jag en svägerska som jag hade velat ha bakandes här under hela december. Nu får jag njuta av hennes bullar på ett vackert kort istället, men det är okej. Jag lär ju inte gå upp i vikt av pappersbullar och inte får jag ont i magen av dem heller! (Kära paleofrukost, jag återkommer i morgon bitti.)

Och så här svensk-amerikansk ser vår ytterdörr ut nu. Kransen köptes på Costco för en hundring. Då ingick de tre kottarna och de tre kvistarna med fuskbär i rött. Jag får ta en närbild så du kan se hur fin kransen egentligen är.

(Sådana här foton får mig att verkligen önska mig ett nytt objektiv till kameran. Jag är lite trött på fisheye-effekt på så många av mina foton! Jag vet, jag vet. Världsliga problem.)

Ditten och Datten

Ibland behöver man tröstäta.

21 november, 2013 4 kommentarer

Eller så känner man någon annan som behöver göra det. Idag bakade jag chocolate chip cookies eftersom vi behövde det. Två kakor fick flyga över till grannen som ihärdigt försöker få sin man att acceptera det faktum att han nog borde dra ner på godsaksätandet. Att äta våra paleokakor tror jag är bra mycket bättre än att han käkar pancakes överösta med 1 dl sirap! (Jag vet att det ser snålt ut med bara varsin kaka, men de är stora och en sats ger bara ett dussin!)

Ditten och Datten

Mind over body.

19 november, 2013 4 kommentarer

Jag har sett henne öva om och om och om igen. Jag har hört henne muttra ”Kom igen nu S, du klarar det!”. Jag har tröstat henne när hon inte klarat en rutin fast hon har gjort den för femtioelfte gången. Jag har sett henne vinna över sig själv och jag har sett henne segra. Den här tjejen inspirerar. Jag önskar jag var hälften så vig som hon är och jag önskar att jag var bättre på att styra mina tankar. Kan du lyfta din själv så där som dottern gör på den översta bilden? Det kan inte jag. Däremot vet jag att de gränser jag sätter för mig själv ofta är för snålt tilltagna och jag vet att jag egentligen kan mer, fortare och högre.

Ibland vill jag vara hon som lyfter andra, ibland vill jag bli lyft. I morgon ska Bill Withers få vara den som lyfter mig. Älskar den här låten…

When I wake up in the morning, love
And the sunlight hurts my eyes
And something without warning, love
Bears heavy on my mind

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day
Lovely day, lovely day, lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day

When the day that lies ahead of me
Seems impossible to face
When someone else instead of me
Always seems to know the way

Then I look at you
And the world’s alright with me
Just one look at you
And I know it’s gonna be
A lovely day

Ditten och Datten

Jag kryper ner i sängen igen…

16 november, 2013 Inga kommentarer

Jag steg upp, fixade en kopp te, såg att det snöade, bestämde mig för att hoppa ner i sängen igen. Vi får gäster klockan fem i eftermiddag. Jag är säker på att jag stiger upp innan dess… Hoppas att du har en riktigt fin helg, en sådan där du tankar energi, umgås med kärleksfulla människor och äter sådant du mår bra av. Själv njöt jag tillräckligt av det ordningsamma köket då jag kom ner i morse så det räcker i minst två-tre dagar framöver. Jag njuter så jag slipper ha dåligt samvete för att vi inte räfsade en omgång till. Fast å andra sidan är väl smådjuren glada över att ha lite löv att gömma sig under nu när det blir riktigt kallt.

Ditten och Datten

Pleasant Grove i förfall.

16 november, 2013 2 kommentarer

Idag hade sonen slutprov i sin algebrakurs. Killen är klipsk. Han har haft svårt med motivationen de senaste veckorna i novembermörkret, men ändå pluggat på. Han kom ut från provsalen och sa att hjärnan var stekt. Jag kommer inte ens ihåg att jag någonsin varit i närheten av stekt hjärna. Detta fenomen uppstår tydligen när man spikar en tenta. 100% rätt, A på kursen. Det närmaste jag kom var väl på högstadiet då jag fick fler poäng än man kunde ha på Gertie Ringbergs so-prov. Sonen önskar för övrigt ”motivation, uthållighet och inspiration” i julklapp. Hur sjutton ska vi kunna fixa det? Någon som vet någon bra affär?

Percussion/Steel band-dag. Innan sonen fixat körkort blir de här eftermiddagarna ”egotid” för mig. Glömde kameran idag, men telefonen hade jag ju. Förfallna byggnader fascinerar mig. ”No trespassing” betyder väl inte att man inte får stå utanför nätstaketet och fota efter att man har trasslat sig igenom ris och lera? Jag struntade i fotoapparna och satte mig vid Photoshop istället. Roligare, men inte alltid lika effektfullt. En vacker dag ska jag försöka gräva mig djupare i programmet. Det är ju roligt med kunskap och att veta ”för mycket” brukar bara vara ett problem när maffian är inblandad.

Dagens tacksamhetsmeditation påminde om att möta mina medmänniskor med kärlek. Jag fick möjlighet att praktisera detta villigt och ofrivilligt. Andas in. Andas ut. Repetera. Jag har varit dålig på att hitta ny musik den senaste tiden, så det blir en passande inte så hemskt gammal favorit. Må solen lysa på din stig. Här ska det nämligen snöa i morgon…

Ditten och Datten

Följ med mig runt på nedervåningen, del 1.

12 november, 2013 2 kommentarer

Detta är den oretuscherade sanningen. Håll till godo!

Ditten och Datten

Bumps ahead!

11 november, 2013 4 kommentarer

Vad tänker du när du ser den här skylten? Själv ser jag den varje dag, åtminstone om jag har tagit mig ut, eftersom den står precis utanför vår trädgård. Häromdagen fick jag en aha-upplevelse. Jag tänkte att det vore bra om någon satte upp en sådan här varningsskylt innan en tuff period i ens liv drar igång. Hur skulle det hjälpa? Tja. Mer eller mindre jobbiga saker händer de flesta då och då. Ganska ofta, faktiskt. Ibland råkar man direkt ut för något och andra gånger får man rollen som medpassagerare när det är andra som har råkat illa ut. Inom loppet av några dagar har jag samlat ihop följande ”tråkigheter” bland familj, vänner och bekanta:

höstdepression
ångest
cancer
familjefejd
arbetslöshet
fattigdom
misshandel
skoltrötthet
äktenskapskris
svajande Gudstro
ofrivillig barnlöshet
ofrivillig graviditet
förlust av någon nära
ME
Parkinson
MS
tonårskris
bilolycka
att bli ”dissad”
beroende
för tidigt fött barn

Jag har säkert glömt något, men den där listan räcker väl gott och väl? Hur hanterar du problem? Är du en sådan som är duktig på att hålla näsan precis över vattenytan medan du jobbar på med fötterna tills du inte orkar mer och därmed sjunker? Är du en sådan som tar på dig flytväst så att när du väl trillar i vattnet så klarar du dig rätt bra tills hjälpen kommer? Är du den som alltid har ett skyddsnät som tar emot och hindrar dig från att ens hamna i vattnet? Är du i så dåligt skick redan från början att du sjunker och får bli upplivad varje gång du råkar illa ut? Hade du blivit hjälpt av att få möta den här skylten redan innan det jobbiga händer för att på så vis göra dig redo? Det tål att tänkas på, eller hur?

När saker känns jobbiga för mig tenderar jag att vända mig inåt. Jag får aktivt välja att ta in sådant som bygger upp mig igen. En av de rent praktiska saker som hjälper mig är att skriva tacksamhetsdagbok och att fotografera allt vackert jag har omkring mig. Jag delar oftast inte med mig till någon annan förrän något är genomarbetat för mig, eller då det har hållit på ett tag och jag har haft tid att vänja mig vid situationen. Hur reagerar du?

Ditten och Datten

Paus.

10 november, 2013 2 kommentarer

Vi har en av makens bästa vänner på besök. Kul! Med anledning av detta trycker jag nu på pausknappen. Behöver du får du låna den. Pausknappen alltså. Lite Helen Sjöholm på det kanske så rinner all eventuellt kvarvarande stress av.

Ditten och Datten

Så fint…

9 november, 2013 2 kommentarer

I går träffade jag mina vänner över en IKEA-middag. Det var trevligt och spännande och givande, men det var inte särskilt gott. Jag tyckte min laxtallrik såg så god ut och i Sverige brukar motsvarande vara jättesmaskig. Den här var, tja, sådär. Nåja. Det spelade ingen roll, för det var sällskapet som var viktigt. Jag och C stod och pratade i 45 minuter på parkeringsplatsen, så mina frysta julprinskorvar hann tina lite innan jag hann hem. Jag tjurade lite på mig själv för denna glömskeattack, men tjurminen försvann snabbt då jag kom in och maken bad mig leta efter något fint. E hade städat köket noggrant och hon hade avslutat genom att skriva ett litet meddelande till mig. Det är sådana meddelanden man får spara och ta fram dagar då saker och ting verkligen känns jobbiga.

Det bästa är att när jag läser de ord hon har valt ut till att representera mig så känner jag att de är helt rätt – det där är ju jag! Inte alltid, men för det mesta. Kärleken är tålig och mild. Den är också väldigt svår ibland och andra gånger är den störig, men mest är det den som ger mitt liv kraft. All kärlek till dig! Hoppas att du får en fin helg.

Ditten och Datten

Från springa till gå för att hitta detaljerna omkring oss.

7 november, 2013 5 kommentarer

I fredags kväll var vi på ett härligt födelsedagsfirande. Vi fick leka Tjuv och polis i mörkret i grannens trädgård och eftersom vi var så många lånade vi ut också vår trädgård. (De som byggde våra hus var systrar, så de planerade in en grind mellan husen. Smart!) Vi hade verkligen supertrevligt, men dessvärre var jag inte beredd på att denna lek skulle innebära en massa springande. Dessutom var jag tjyv och en av poliserna blev trea i State Championships härom veckan, så du kan ju gissa hur fort man var tvungen att springa för att ens ha en liiiiten chans att komma undan! Jag hade inte värmt upp innan och rätt vad det var kände jag att jag hade väldigt ont i vristen. Jag vet, who cares? Problemet är bara att det inte riktigt har gått över än och jag fick avbryta min joggingrunda idag och köra power walk istället.

Eftersom jag skulle gå plockade jag upp kameran hemma och gick en annan runda än den jag brukar springa. Så här såg min morgonpromenad ut genom kameraobjektivet…

Provo i höstmorgonljus.

Det är så ruskigt skönt att slippa rösta! Den enda kandidat som förordar att man inte höjer skatterna här i Orem är Richard Brunst. Jag skrattar varje gång jag ser hans kampanjskyltar! (Gå in på länken så får du se hur de ser ut.) Dessvärre så får jag vibbarna ”ful gubbe” och det har han ju på inget vis gjort sig förtjänt av… Men förstår du varför jag tänker som jag gör?

Tycker du att trappor går upp eller ner? Rockys trappor går definitivt uppåt, men visst går den här trappan neråt?

Träd har alltid fascinerat mig. Tänk ett litet ekollon och hur man många år senare kan se att detta lilla frö har gett upphov till något så pampigt som en gammal ek. Detta träd (jag är lite dålig på trädslagen här i trakten) har blivit stympat, men fortsätter växa och frodas. Värre är det för den här stackaren som jag hittade liggandes mitt i vägen medan bilisterna bara svischade förbi…