Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
I går kände jag mig lite ledsen. Jag drog därför med mig maken ut på promenad i en av kanjonerna, Rock Canyon, som ligger i Provo. Det kändes mycket bättre efteråt! Ingenting biter på ledsamheter som vacker natur… Det finns inte mycket snö kvar i bergen nu trots ovädret i förra veckan. Vi träffade några svenska vänner på parkeringsplatsen då vi var på väg hem igen. Världen känns så liten ibland!
God natt och trevlig helg.
Vad vore en fredag utan lite skön musik? Bäst just nu är Carly Rae Jepsens All That. Hur bra som helst, alldeles oväntat. Du kan tacka mig när du har lyssnat tio gånger. Jag har svårt att hitta ny musik som inte låter som all annan musik, men den här gillade jag på en gång.
Mamma fick sin tredje omgång cellgifter i går. För första gången funkade det utan en massa problem och hon kom hem ordentligt, trött men glad, i går kväll. Nu ligger några jobbiga dagar framför henne, men jag vet att hon fixar det!
I går gick jag på Heathers nya pass på The Yoga Space. Magiskt. Vi var bara tre personer där. Synd för alla som sa att de skulle komma, men glömde eller valde att inte gå. Heather har en fantastisk röst, stor kroppskännedom och hon går omkring bland sina ”adepter” och gör små korregeringar, masserar för att hjälpa muskler slappna av, trycker för att hjälpa till med stretch osv. För mig kändes det som en timme på spa. Jag älskar min måndagsyoga och läraren där, men detta var annorlunda och bra på ett annat sätt. Jag är så tacksam över att jag upptäckte yoga, både för kropp och själ. Mer yoga till folket!
Varken jag eller maken tycker det är särskilt roligt att bädda sängen. (Inte för att barnen jublar de heller…) Härom veckan hittade K en spännande instruktionsvideo och i går var det så dags att testa. Mirakel! Jag och dottern lyckades sätta på påslakanet utan någon som helst ansträngning. Det funkade helt perfekt. Jag tackar den smarta människa som lyckades komma på denna briljanta lösning…
För övrigt kan jag tipsa om nystädade toaletter, rentvättade lakan, nattöppen balkongdörr och extra fleecefilt, den här potatisrätten som var superlätt att laga och enligt familjen supersmarrig att äta (jag var på yoga och drack en slätis då jag kom hem), lunch med en kompis och rena fönster. Jag har/har fixat allt utom det sista. Tur att jag varken hade hunnit eller velat göra det eftersom vi fick den där lerstormen häromdagen. Alla fönster ser hemska ut!
Trevlig helg. Peace.
Tja, idag har det varit 12°C och lite halvmolnigt, men jag tänkte visa hur det såg ut i går eftermiddag. Det känns skumt att vädret drar åt så extrema håll. I söndags fick jag så mycket sol på fötterna att man nu kan se märkena efter mina flipflops och i går såg det ut såhär. Det kanske var onödigt att flytta från ett aprilvädersland till ett annat? Ankorna verkar dock inte misstycka. De gillar verkligen snön och plaskade i sin badbalja trots det för mig oinbjudande badvädret.
Hönorna gömde sig dock här i hönshuset. Jag gissar att de antingen är smartare eller har sämre vinterbonad fjäderdräkt än ankisarna.
Morgonstund har guld i mund…
Vi började dagen med sol och över tjugo grader, gick över till lite dimma och full ”dust storm” (jag var ute i den i kanske 20 sekunder och har fullt av grus i hårbotten) för att sluta i absolut stiltje, regnattack och ett rejält snöfall. I norra Utah ramlade bilar av vägen då vindstyrkorna uppmätte orkanstyrka med över 30 m/sek, så en av motorvägarna fick stängas av.
Vid 16-tiden satt jag i bilen och väntade på ett av barnen och tyckte det var ruskigt läbbigt att se allt som flög omkring i luften samtidigt som bilen skakade riktigt ordentligt. Då blåste det ändå bara storm där vi var… Phu! Nu är allt lugn och stilla och det snöar lite utanför fönstret. Det är plusgrader, så det gör ingenting. Så länge jag slipper skotta och fruktträden klarar sig är jag lugn. Maken är på footballmatch i San Francisco. Hoppas han har roligt. Jag tror han har noll koll, och egentligen noll intresse, men det är en jobbgrej som ändå verkar bli till ett minne för livet. Folkfest är ju folkfest! Synd att The Giants inte är de jättar de utger sig för att vara för tillfället, men alla har ju rätt till en dålig dag. Eller flera.
Nu går vi in i terminens slutspurt. Dags för en högre växel! Dags för att också ta hand om mig själv…
Jag har inte varit på yoga på eviga tider eftersom familjens schema ändrades så mycket den här terminen. Förra veckan drog jag igång mina Piyo-övningar på egen hand och planerar vi bara allt i förväg så kan jag fortsätta yoga på måndagar. För ett par dagar sedan fick jag också reda på att BYUs, det lokala universitetet, mest populära yogainstruktör kommer att leda sessioner på torsdagskvällar på The Yoga Space där jag tränar från och med den här veckan. Heather var vikarie hos oss ett tag i våras. Hon är fantastisk, så jag hoppas att jag får plats i gruppen!
Känslan av att komma hem ny-yogad till nygrillade hamburgare och bara sätta sig till dukat bord? Obetalbar. Peace.
Lite stökig materialhörna just idag, men åh, vad jag älskar det här stället!
Sovmorgon (Ja, vad då, klandrar du mig? I morgon ska jag upp klockan sju och träna.), bullbak (min kompis som älskar kanelbullar fyller år idag och ett par Sverigebekanta kommer förbi i morgon eftermiddag), födelsedagslunch på salladsrestaurang, skjuts av barn, TJ Maxx, projekt 2/5 avklarat, middag, föreläsning av Glenn Greenwald, vändtia.
Idag gav jag mig på snurrebullar. Jag tycker de blir så fina, fast det jag inte gillar är att fyllningen åker ut.
Hemgjord mandelmassa till fyllningen. Sjukt god och inte alls så söt som köpesorten. 200 g skållad, mald mandel körs i matberedare med 1 dl socker och 1 dl florsocker (fast jag tog lite mindre) och lagom lite mjölk eller grädde för att uppnå önskad konsistens.
Jag testade en ny fyllning idag, en ”allt möjligt”. Den blev jättegod, fast jag tror nog ändå att jag gillar vaniljbullar och kanelbullar bättre. Det här blev också lite för mycket fyllning. Hälften hade nog gett lite torra bullar, men jag brukar lägga 130-150 g smör till en sats.
Rör ihop:
200 g rumsvarmt smör
200 g strösocker
10 g vaniljsocker
20 g kanel
10 g kardemumma
Strössla över efter att ha brett ut fyllningen på degen:
50 g mandelmassa
Sovmorgon, Deseret Industries (loppisfynd), matinköp, hallon med vispgrädde, Call the Midwife, projekt 1/5 avklarat (tydligen ”damn good”), lite roliga foton, god middag, deklarationspapper. Skönt med lov.
We can do it! ”Rosie the Riveter”
Mina glutenfria brownies som jag aldrig hann smaka i går. Det är svårt att baka glutenfritt. Eller inte så svårt precis, men det är svårt att få till en konsistens som går lätt att skära i och som är lätt att ta ur bakformar. De här såg hemska ut när jag hade försökt skära till dem i lagom stora bitar, men jag gillade de stekta äggen. Lite florsockerglasyr (apelsinjuice och florsocker, smakar inte särskilt gott, men…) och citronglaserade mandlar från Costco funkade utmärkt som dekoration i alla fall.
I kväll hade vi möjlighet att träffa och prata med Reid Moon nere i Riverwoods, ett av köpcentren i närheten. Reid är bokhandlare som specialiserar sig på gamla biblar, mormonlitteratur, litterära dokument och förstaupplagor och han har ett fantastiskt bibliotek värt tiotals miljoner dollar i sin bokhandel. I kväll hörde vi denna intressante herre ha en liten presentation om några av sina senaste fynd och efter det började vår familj prata med honom. Det blev ett långt samtal och det slutade med att vi fick komma in från utställningshallen till hans ”privata” bibliotek där han visade E förstaupplagor av Jane Austens illustrerade verk, en stol som stått i Charles Dickens hus och några andra fantastiska guldkorn. Stackars människor som stod i kö för att få prata med honom… Han måste ha tyckt att vi var jätteroligt sällskap! 😀 Jag hoppas att det inte var sista gången vi fick språka med honom. Han frågade ”Are we going to continue to be friends?” Ja, det hoppas vi.
På besök i det häftigaste bibliotek jag någonsin varit i. Snacka om historiens vingslag!
Jaha, ja. En privat visning av Jane Austens förstaupplagor av de första illustrerade verken. Vi fick se hur det var tänkt att Mr Darcy egentligen skulle se ut. Jag måste erkänna att likheten med Colin Firth knappast var slående, men nog var han tjusig!
Jaha, ja nummer två. E med Joseph och Hyrum Smiths privata Mormons böcker. Bara sådär.
Ett av de nyaste tilläggen. En svensk bibel från 1691 som hamnade i samlingen för några veckor sedan då en granne till Mr Moon kom och frågade honom om det fanns intresse för några gamla böcker som hans chef ville göra sig av med i en flytt. Underbar.
Det här var en handgjord exakt kopia av Gutenbergs bibel. Magiskt vacker. Texten är tryckt, färgen är handmålad. Vackraste boken på hela utställningen.
Stackars huvudlösa Marie Antoinettes bönebok och officiella dokument hjälpte föga då folket var i extas och letade syndabockar för orättvisa.
Hej på dig, Charles Dickens stol. Den som fick sitta på dig! Charles Dickens stol. Japp.
Ps: Det sista vi fick göra var att få en snabb titt i kassaskåpet. Där stod till exempel ett dokument undertecknat George Washington lite nonchalant lutat mot väggen. Och den sista skatten var inte dålig den heller. Elizabeth I of England, Anne Boleyns dotter. Tudors? Har du koll? Ja, Reid Moon hade alltså Elizabeths bibel där i kassaskåpet. Och jag svepte liksom lite med handen över den. Jag hoppas verkligen att vi fortsätter vara vänner med Mr Moon. Jag är nämligen inte färdig! Och vår äldsta dotter har nu bytt yrkesdröm. Nu ska hon bli bokkonservator. Heja E!