Inte alla kan säga att de har koll på hur ens kropp påverkats av det genetiska arvet, men det har jag möjlighet till eftersom både mamma och far gjorde samma DNA-test som jag. Det finns såklart problem med etiska dilemman, men jag har ändå fått mycket glädje av att vi gjorde detta. Och idag firar jag den person som förde mig in i livet och tackar för allt hon gjorde för att ge mig och mina syskon det bästa hon visste och kunde.
Häromdagen presenterade jag den tiolista med frågor om musik som ”Bloggbrudarna” sammanställt. Nu har vi fixat spellistor med all musik som vi gemensamt presenterade i våra svar, en i Apple Music och en i Spotify. Där kan vi lova dig över elva timmars mycket varierad musiklyssning. Håll tillgodo! Kanske hittar du några nya fynd, eller påminns om någon gammal favorit. Så blev det iallafall för mig. Musik är livet! 🎶
Ps: Jag har genom åren skrivit mycket om musik från olika synvinklar. Ibland har jag lagt dessa inlägg under kategorin Musik, ibland har de fått musiketiketter. Detta är något som inte är så lätt att söka genom detta bloggtema, men här har du iallafall en del av inläggen.
Du vet, sista högen med papper är genomgången, fryst i påsar i omgångar för att ta död på silverfisk och ev. ohyra och sorterad. Nu har jag tre små grejer kvar att visa dig innan jag lägger alla dessa papper till handlingarna. Låt oss börja med ovanstående annons från Cityhallen i Karlskrona torsdagen den 17 augusti 1972. Min lillebror var några dagar gammal och ytterligare några dagar senare skulle jag komma att yppa de berömda orden ”hatta lilla Monna” (akta lilla Monica) i hissen på Långö. Nystyckade magra fläskkotletter kostade 13,80 kr/kg. Priset inflationen har lett till är idag nästan tio gånger högre. Själv äter jag sällan fläsk, men den här annonsen fick mig att längta efter mammas panerade fläskkotletter, potatis och brunsås. Mamma lagade så god mat!
Jag hittade även en hel hög lotter till Folkpartiet i Göteborg och Bohus läns fjordhästlotteri. Undrar just om Anton verkligen kontrollerade sina lotter.
Vem var det egentligen som vann högvinsten, ett fjordföl, sto, till ett värde av 2 857, 20 kr? Eller bytte vinnaren månne fjordfölet mot en plastbåt, en teveapparat eller en resa? Jag vann en massa kul under min slogan-period, men något fjordföl stod aldrig på vinstlistan.
Slutligen vill jag visa hur liten och nätt den allmänna sjukförsäkringen var 1967. 32 sidor i ett litet häfte på under 10×20 cm. Där står allt som var värt att veta gällande sjukförsäkringen. Försök förstå hur den funkar idag… Det verkar vara lättast för bedragare, men vad vet jag? Jag vet bara att flera omkring mig haft stor nytta av sjukförsäkringen, men har också andra som har haft ett rent h-ete i sin kommunikation med Försäkringskassan. Jag vet iallafall att jag sannerligen hoppas slippa något samröre med dem framöver.
I mars 2005 började jag blogga. Den gamla blogsome-bloggen försvann ut i sajberspejs efter många år, men någonstans skrev jag vad som rörde sig i huvudet denna dag. Antagligen var det scrapbookingrelaterat.
2010 (bodde kvar i Snättringe)
Min mamma är Listornas Drottning. Hon skriver och omarbetar listor tills de blir perfekta. Då och då får jag ett att-göra-list-ryck. Om detta finns det till och med dokumentation. (Den listan är en originallista som hängde på kylskåpet jättelänge. Jag skar bara ner den då jag skulle göra den där sidan.) Idag har jag haft en massa olika 10-listor i mitt huvud medan jag har hållit på med diverse göromål. Här kommer några av dem. Det skulle vara jättekul om ni som läser vill göra någon eller några liknande listor! Skriv och berätta om dem i kommentarsfältet.
Nödvändigheter i kylskåpet
1. mjölk 2. smör 3. god ost (parmesan och cheddar, präst eller Västerbotten) 4. lök (vitlök, rödlök, gul lök, purjo) 5. ägg 6. jäst 7. tomatpuré 8. potatis 9. gurka 10. bacon
Trädgårdsfavoriter
1. tulpaner (funkar inte hos oss pga rådjur, men de måste få vara med ändå) 2. rhododendron 3. klematis 4. syren 5. smultron 6. vintergröna 7. luktärt 8. hallon 9. vallmo 10. nävor
Om jag hade pengar till fastighetsförbättringar
1. bygga trappa ute 2. fixa trappan inne 3. byta panel på garaget 4. anlita duktig trädgårdsarkitekt som ”lyssnar” på trädgården och inte bara vill plantera vitt, vitt, vitt överallt 5. måla om fasaden 6. göra om garaget till musikstudio/ungdomsrum 7. Förbättra vindsförvaringen 8. byta ut möblemanget i vardagsrummet 9. lampa över soffbordet 10. utemöbler från Grythyttan (sådana där ”gungstolar” som finns i Klackamåla)
Maträtter att plocka fram ur rockärmen
1. spaghetti och köttfärssås 2. min egen tomat- och bönsalsa med gott bröd 3. laxfilé med Klabbes potatismos 4. pannkakor 5. Paolo Robertos Minestra di Verdura 6. kasslergratäng med ris 7. tagliatelle med knaperstekt kyckling och sparris 8. varma mackor med någon soppa (broccoli, potatis och purjo, grönsaker) 9. bakad potatis 10. lasagne
Låtar jag aldrig tröttnar på
1. Love Somebody – Robbie Williams 2. Diamonds and Pearls – Prince 3. I Will Always Love You – Dolly Parton 4. Butterfly – Rajaton 5. You Raise Me Up – Josh Groban 6. The Show Must Go On – Queen 7. Life on Mars – David Bowie 8. Marathon – Rush 9. Nothing Compares to You – Sinead O’Connor 10. Man in the Mirror – Michael Jackson
2015 (bodde i Orem, UT, USA)
Min syrra visade några bilder på någon tjej hon följer på Instagram, Linda Hallberg. Jag gissar att hon är en sådan där sminktjej som blivit känd genom internet, för jag har aldrig hört talas om henne. Å andra sidan finns det väl mängder med människor jag borde ha koll på, men som jag har missat… (Nu har jag googlat. Här är Lindas hemsida. Hon är tydligen världskänd make up-artist. Där ser man.)
Hur som helst. Nu handlade det om ”den översminkade sanningen”, om hur vi ständigt bombarderas med perfekta ytor via internet när verkligheten faktiskt inte ser ut sådär. Frågan är om vi verkligen vill ha verklighet eller mår vi på något skruvat vis bra av att gnugga oss i avundsjukans svarta klet? Nu till bilderna…
Före: Bilden finns ej kvar
Tjurringar i näsan har aldrig tilltalat mig. Jag hakar upp mig på snor och hur jag liksom vill trä i en hake i den där ringen och leda människan bakom ringen till en hage med fräscht gräs… Kudos till Linda som visar sin sårbarhet genom att visa verkligheten.
Efter: Bilderna finns ej kvar
Perfektion. Är det möjligt att få till det här bara med smink, eller har hon använt Photoshop också? Jag vet inte. Alla fläckar i ansiktet är borttrollade, men en som inte fanns där från början är ditmålad? I just don’t get it… Men står hon så där i pose med handen och särade svullna läppar på gatan så ser hon säkert väldigt snäll och vänlig och hjälpsam ut. Och så får hon allt sitt smink gratis och leder medkvinnor in i avundsjukans cell där de får stå och skaka galler av frustration över att de själva är så fula och deras läppar inte går att få sådär svullna och sensuella ens med baksug i ett glas…
Jag har blivit allergisk mot fusk sedan jag flyttade hit. Runt omkring mig finns det vanliga så klart, men också väldigt mycket lösbröst (nja, snarare bröstimplantat), löshår, lösögonfransar, lösnaglar, opererade ansiktsdelar, åtstramad hud, plagg som trycker in (obefintliga) valkar under de vanliga kläderna, ansiktsmask som tas på varje dag (alltså, full make up med foundation, rouge, ögonsmink, läppsmink) och så fortsätter det sådär. JA, jag bryr mig såklart om hur jag ser ut, konstigt hade det varit annars. Jag både sminkar mig och tar på mig smycken som jag gillar. Något jag har så svårt att acceptera och något jag försöker rädda mina barn ifrån är att det är den här ytan som ska vara det man utgår ifrån. Vänner som kommer osminkade till någon tillställning ber om ursäkt för att de bara är sig själva och inte har tagit på sig masken. Det är ju för sorgligt! Jag har förstått att det har hänt mycket i Sverige också och att svenskar antagligen är lika fixerade vid sina yttre som amerikanerna…
Antalet ”likes” i sociala media verkar idag sätta värdet på en människa, och Linda Hallberg här ovan som får 20 000 likes får väl då anses vara en hyfsat lyckad person. Huruvida hon har tillfört mänskligheten något gott låter jag vara osagt, men läser man på hennes hemsida finns det tjejer som verkar tycka att hon är Gud och att hon ”inspirerar tjejer att leva bättre liv”. Det låter ju toppen. Jag har fortfarande svårt att acceptera att det här ytliga ska få ta så mycket tid och utrymme, men samtidigt kämpar jag hårt för att inte fördöma någon för de val de gör. Vill de lägga all sin tid och sina pengar på att se Barbieliknande, vältränade och lyxiga ut så måste det få vara deras val och något som jag accepterar utan att ifrågasätta. Jag har ju inte själv sålt alla mina ägodelar och jag ger inte bort allt jag har hela tiden.
Hur tänker du om det här?
Edit: Och titta här vad jag hittade nu! Samma tema, samma tankar… Sevärt litet reportage.
2020 (bodde här i Uttorp, Blekinge)
En bok om dagen, no. 6.
Idag har turen kommit till den första romanen, en miniatyr med ett omslag så vackert att jag anser också det är en del av behållningen av boken. Yoko Ogawas En gåtfull vänskap gavs ut på Albert Bonniers förlag 2011. Originalet på japanska kom 2003. En gåtfull vänskap går att läsa ut i ett nafs, men jag vet inte om upplevelsen blir lika stor om man skyndar igenom den. Det här är en komplex historia trots den komprimerade storleken på boken. Vi har ett stort bibliotek, både p.g.a. ett genuint bokintresse hos alla familjemedlemmar, men kanske framför allt eftersom svärmor jobbade på Bonniers i många år. Jag är oändligt tacksam för alla hårda födelsedagspresenter, julklappar och bokpåsar som hittat hem till oss genom henne. Jag vet att denna lilla pärla kom från henne, men har glömt i vilket sammanhang.
En gåtfull vänskap är en oväntat fin läsupplevelse. Den handlar om relationerna mellan en professor med en hjärnskada, en hushållerska och hennes son. Den handlar också om baseball och matematik. Dessutom genomsyras den av något annat som är mer ogreppbart. Jag tolkar det som skillnaden mellan den japanska och svenska kulturen och våra olika förhållningssätt till vad som är viktigt i livet. Jag är helt ointresserad av baseball, osedvanligt intresserad av relationer, antagligen mer intresserad av matematik än medel-Svensson och kittlas av mänsklighetens kulturella skillnader. Det visar sig vara en perfekt blandad godispåse för mig, en sådan där som slukas till sista biten utan några kvarvarande tråkbitar som rasslar runt i botten utan att bli valda.
2025 (bor kvar i Uttorp)
Vi har fått över 10 mm regn efter en lång och kall vår, så hela trädgården lyser av fräschör. Härligt! Jag har hunnit jobba och hänga med dotter (som nu börjar en ny period som föräldraledig) och dotterdotter. Jag ska laga lunch till oss fyra som hänger här hemma och ser fram emot att sätta lite blomfröer och lyfta ut de sista grejerna från drivhyllan i syrummet för avhärdning. Syrummet är också gästrum. Nu behöver vi fixa till det, för nästa vecka kommer extrasyrran från Tyskland och hennes son som ska bo där.
Jag tänker på en dag då jag kanske inte finns kvar längre, då du själv har blivit mamma och tröstar ett barn som inte vill gå och lägga sig. Jag undrar om den lilla har samma färg på ögonen som du. Lysande blå som de blir då solen skickar solkatter in i dem genom verandafönstret. Om hon är lika busig och bestämd som du. Om hon föredrar traktorer och flygplan framför dockor, men att hon kramar och pussar allt och alla som hon tycker synd om. Jag undrar hur mycket av mina gener som fått följa med till nästa lilla liv och om hon älskar musik lika mycket som du och jag. Än vet jag inte vilket instrument du kommer att föredra, men din pappa har lärt dig fingertrumma och spela luftgitarr och Pippi har lärt dig spela trumpet. Kanske väljer du att använda instrumentet du alltid bär med dig, rösten. Kanske blir du rocksångerska, kanske vill du sjunga i kammarkör som jag.
Jag vill berätta om min mamma när du blir större, vill att mormors mor blir någon du känner anknytning till så att du sedan kan berätta om henne för din lilla. Kanske blir ni båda lika duktiga på handarbete som hon, det hoppas jag iallafall. Och så hoppas jag att ni får hennes vackra handstil, för jag känner ingen som skrivit så vackert som hon.
När din mormors far hade gått bort skrev hans syskon en egen dödsannons. ”Syskonkedjan är bruten, Ivars plats är tom.” Så sorgligt. Jag tänker ju att hans länk är på plats även om han inte finns i livet. På lördag ska vi fira hans storasysters 85-årsdag. Jag är tacksam för att vi älskar vår släkt och jag hoppas att du, att ni, också ska göra det. Jag tänker att du är länken framför mig i en lång kedja där din mammas länk håller ihop dig och mig. Min mamma var då och din lilla blir sedan. Och jag älskar tanken på att det kan bli så.
Under några veckor pusslar vi här hemma för att två personer ska kunna jobba heltid, en deltid och en 1,5-åring i varje vaken stund ska ha uppmärksamhet från en vuxen. Eftersom jag jobbar minst är det oftast jag som har uppsikt. Det är länge sedan jag hade såhär små barn och jag hade glömt precis hur lite annat man hinner göra. Vattna i trädgårdslandet tar tre gånger så lång tid p.g.a. rymningsförsök och annat går inte alls. Lilla Titti gillar att upptäcka med munnen, trappan är bästa platsen i hela huset och allra helst vill hon vara någon annanstans. Nu har det gått en vecka och jag börjar så sakteliga lära mig rätt tempo och även att släppa sådant som inte spelar någon roll. Det lagas mat med någon som gärna vill hjälpa till (gissa precis hur mycket hjälp som genereras) och att stryka kräver fullt fokus då Tittis lilla hand gillar att dra i spännande saker som strykjärnssladdar om hon slinker förbi och jag drömmer mig bort en stund. Å andra sidan har jag insett att hon klättrar upp och ner för stolar och soffor med stor säkerhet, så gällande det behöver jag inte vara på helspänn. Jag mår bra av det långsammare tempot och jag tror att lilla Titti mår bra av livet på landet!
Den fjärde november 1799 undertecknades ett dokument gällande något jag inte har full koll på, men jag antar att det är Carin Buesdotter, änkan efter Pehr Carlsson Stålbåge, som säljer Uttorp no. 1 (ursprunget till vår gård) till bröderna Ola och Måns Mattisson. Dokumentet är skrivet med näst intill oläslig stil av Jean Lindblom, men jag och maken ska göra gemensam sak och försöka uttyda det hela vid tillfälle.
Det är ingen hemlighet att jag vurmar för det som hänt i historien. Jag försöker hitta vad jag kan om båtsmannen Pehr Carlsson Stålbåge och fascineras av att jag hittar en hel sida tillägnad honom. Jag undrar såklart vad som hände hans första fru, Kerstin Larsson, och varför hans son Karl från första äktenskapet inte tog över gården då Carin och Pehr inte fick några barn tillsammans. Jag är även lite konfunderad över att herr Stålbåge stod som båtsman i Bredavik. Flyttade hans änka till sitt föräldrahem efter makens död? Detta får bli mysterier till en annan dag.
Papperet dokumentet är skrivet på är av en helt annan kvalitet än dagens kopieringspapper. ”Charta Sigillata (inseglat papper) gavs ut första gången år 1660. Trycktekniskt har de stora likheter med sedlar. De användes för att ta ut avgifter på olika handlingar som skickades in eller ut från myndigheter.” (Läs mer på sedelmynt.se.) Jag lägger tillbaka papperet från den sista samlingen dokument från gården i högen på bordet i verandan och tänker på Carin som gått på samma ställen som jag. Var hon fin, kärleksfull och härlig? Var hon besviken och förbittrad efter att ha blivit änka efter bara tre år som gift och att hon aldrig fick några barn? Eller gjorde hennes utmaningar henne stark och driftig? Jag känner att jag vill veta mer, mer, mer.
Året innan jag föddes gifte sig mina föräldrar. Det var Valborgsmässoafton, det var festligt, brudparet var charmigt och Drömmen om Elin spelades många gånger under festligheterna. Jag gick till mammas grav och satte de sista tulpanerna i den fina stenvasen för att fira denna begivenhet.
Vi fick ett snabbt besök av syrran i Skottland som åkt på ”golfresa” i Skåne för att fira sin mans 50-årsdag. Jag ägnade mig åt annat än att fota, besöket var kort. Men jag bjöd iallafall på nybakade bullar. Finn sex personer i bilden…
Framåt kvällningen åkte vi till brorsans vitsippsö för att i vanlig ordning fira Valborg med en stund runt grillen. Härligt! Vädret kunde inte ha varit mer passande och med det porlande vattnet och barnens lek i skogen kändes det som ett perfekt avstamp in i nästa månad. Sköna maj, du är välkommen!
Vad händer då man hör en liten röst säga ”måmåååå” klockan 5.48 utanför sovrumsdörren? I min värld går man ut till den lilla morgon- (och kvälls-) pigga människan och skickar upp hennes mamma att sova i några timmar till. Det har blivit dags för några veckor jag längtat till. Dottern och svärsonen har nämligen båda några veckors heltidsjobb som överlappar, så mormor och morfar har anlitats som hjälp för att få detta att gå ihop. Vi körde igång med en rivstart – ett extra tidigt morgonpass.
Pippi Långstrump passar bra då morgongympan ska genomföras.
Sedan är det dags att städa. Schleichborsten är både liten och hård, så det tar en stund.
Det där lilla sovhåret! Så gulligt. 🥰 Vi har många fåglar i trädgården, något som blir helt uppenbart då en fågelälskande 1,5-åring installeras i huset. Dags att ta oss an dagen! Glad Valborg önskar vi dig, lilla Titti och jag.
Längst ner på Frändatorpsvägen här på Sturkö, på vänster sida, hittar man frukten av en mans intresse för magnolior. Han har under flera år utökat sin magnoliapark. I år såg vi dock att det verkar som att flera träd gett upp och att de grävts upp. Vi har gjort utflykter hit under sista veckan i april under flera år. Alla är välkomna att ta en runda om man bara respekterar stigar och växtlighet.
Jag hade redan gett mig själv lite vitsippshav vid tidigare tillfälle, men en bonusrunda tackar man inte nej till! Så här har det faktiskt inte sett ut, jag tror att vitsippsblomningen måste ha varit lite försenad just i år.
Magnolior är så vackra och spännande träd, men vi kommer inte att ha några här hemma. Därför är jag mycket tacksam för de exemplar jag får njuta av då vi åker förbi eller till och med besöker en plats som denna.
Jag vet inte om det är någon uppdatering av telefonkameran som gör så att blommor tagna i porträttläge (besöket var inte planerat, så jag hade inte kameran med mig) ser smått märkliga ut. Hahahahaha! Det är inte helt lyckat, men effekten är ändå rolig. Så varsågod, här kommer mina flygande/flytande magnolior.
Jag inser att detta är något som ska upplevas och att det är svårt att fånga precis hur vackert det är i bilder, men har du aldrig besökt en magnoliaskog eller park kanske du blir sugen på att lägga det till din planttantslista. Ja, om du nu har en sådan. (Det har jag uppenbarligen, hej Keukenhof och Sissinghurst.) Jag är så tacksam över naturens under och allt makalöst spännande och fantastiskt vi kan få ta del av om vi öppnar ögonen. Varje årstid har sin charm, men just nu exploderar det verkligen av det mest spännande.
Som avslut bjuder jag på min ena av årets två tulpanbuketter från vår trädgård. Denna plockade jag i Lilla Rotterdam och nu står bara en massa bladmassa kvar. Gissa vem som tänker trycka hundratals lökar i jorden i höst? Med denna ledande fråga önskar jag dig en fin dag.
