Jag tänker på en dag då jag kanske inte finns kvar längre, då du själv har blivit mamma och tröstar ett barn som inte vill gå och lägga sig. Jag undrar om den lilla har samma färg på ögonen som du. Lysande blå som de blir då solen skickar solkatter in i dem genom verandafönstret. Om hon är lika busig och bestämd som du. Om hon föredrar traktorer och flygplan framför dockor, men att hon kramar och pussar allt och alla som hon tycker synd om. Jag undrar hur mycket av mina gener som fått följa med till nästa lilla liv och om hon älskar musik lika mycket som du och jag. Än vet jag inte vilket instrument du kommer att föredra, men din pappa har lärt dig fingertrumma och spela luftgitarr och Pippi har lärt dig spela trumpet. Kanske väljer du att använda instrumentet du alltid bär med dig, rösten. Kanske blir du rocksångerska, kanske vill du sjunga i kammarkör som jag.
Jag vill berätta om min mamma när du blir större, vill att mormors mor blir någon du känner anknytning till så att du sedan kan berätta om henne för din lilla. Kanske blir ni båda lika duktiga på handarbete som hon, det hoppas jag iallafall. Och så hoppas jag att ni får hennes vackra handstil, för jag känner ingen som skrivit så vackert som hon.
När din mormors far hade gått bort skrev hans syskon en egen dödsannons. ”Syskonkedjan är bruten, Ivars plats är tom.” Så sorgligt. Jag tänker ju att hans länk är på plats även om han inte finns i livet. På lördag ska vi fira hans storasysters 85-årsdag. Jag är tacksam för att vi älskar vår släkt och jag hoppas att du, att ni, också ska göra det. Jag tänker att du är länken framför mig i en lång kedja där din mammas länk håller ihop dig och mig. Min mamma var då och din lilla blir sedan. Och jag älskar tanken på att det kan bli så.
Under några veckor pusslar vi här hemma för att två personer ska kunna jobba heltid, en deltid och en 1,5-åring i varje vaken stund ska ha uppmärksamhet från en vuxen. Eftersom jag jobbar minst är det oftast jag som har uppsikt. Det är länge sedan jag hade såhär små barn och jag hade glömt precis hur lite annat man hinner göra. Vattna i trädgårdslandet tar tre gånger så lång tid p.g.a. rymningsförsök och annat går inte alls. Lilla Titti gillar att upptäcka med munnen, trappan är bästa platsen i hela huset och allra helst vill hon vara någon annanstans. Nu har det gått en vecka och jag börjar så sakteliga lära mig rätt tempo och även att släppa sådant som inte spelar någon roll. Det lagas mat med någon som gärna vill hjälpa till (gissa precis hur mycket hjälp som genereras) och att stryka kräver fullt fokus då Tittis lilla hand gillar att dra i spännande saker som strykjärnssladdar om hon slinker förbi och jag drömmer mig bort en stund. Å andra sidan har jag insett att hon klättrar upp och ner för stolar och soffor med stor säkerhet, så gällande det behöver jag inte vara på helspänn. Jag mår bra av det långsammare tempot och jag tror att lilla Titti mår bra av livet på landet!
Den fjärde november 1799 undertecknades ett dokument gällande något jag inte har full koll på, men jag antar att det är Carin Buesdotter, änkan efter Pehr Carlsson Stålbåge, som säljer Uttorp no. 1 (ursprunget till vår gård) till bröderna Ola och Måns Mattisson. Dokumentet är skrivet med näst intill oläslig stil av Jean Lindblom, men jag och maken ska göra gemensam sak och försöka uttyda det hela vid tillfälle.
Det är ingen hemlighet att jag vurmar för det som hänt i historien. Jag försöker hitta vad jag kan om båtsmannen Pehr Carlsson Stålbåge och fascineras av att jag hittar en hel sida tillägnad honom. Jag undrar såklart vad som hände hans första fru, Kerstin Larsson, och varför hans son Karl från första äktenskapet inte tog över gården då Carin och Pehr inte fick några barn tillsammans. Jag är även lite konfunderad över att herr Stålbåge stod som båtsman i Bredavik. Flyttade hans änka till sitt föräldrahem efter makens död? Detta får bli mysterier till en annan dag.
Papperet dokumentet är skrivet på är av en helt annan kvalitet än dagens kopieringspapper. ”Charta Sigillata (inseglat papper) gavs ut första gången år 1660. Trycktekniskt har de stora likheter med sedlar. De användes för att ta ut avgifter på olika handlingar som skickades in eller ut från myndigheter.” (Läs mer på sedelmynt.se.) Jag lägger tillbaka papperet från den sista samlingen dokument från gården i högen på bordet i verandan och tänker på Carin som gått på samma ställen som jag. Var hon fin, kärleksfull och härlig? Var hon besviken och förbittrad efter att ha blivit änka efter bara tre år som gift och att hon aldrig fick några barn? Eller gjorde hennes utmaningar henne stark och driftig? Jag känner att jag vill veta mer, mer, mer.
Året innan jag föddes gifte sig mina föräldrar. Det var Valborgsmässoafton, det var festligt, brudparet var charmigt och Drömmen om Elin spelades många gånger under festligheterna. Jag gick till mammas grav och satte de sista tulpanerna i den fina stenvasen för att fira denna begivenhet.
Vi fick ett snabbt besök av syrran i Skottland som åkt på ”golfresa” i Skåne för att fira sin mans 50-årsdag. Jag ägnade mig åt annat än att fota, besöket var kort. Men jag bjöd iallafall på nybakade bullar. Finn sex personer i bilden…
Framåt kvällningen åkte vi till brorsans vitsippsö för att i vanlig ordning fira Valborg med en stund runt grillen. Härligt! Vädret kunde inte ha varit mer passande och med det porlande vattnet och barnens lek i skogen kändes det som ett perfekt avstamp in i nästa månad. Sköna maj, du är välkommen!
Vad händer då man hör en liten röst säga ”måmåååå” klockan 5.48 utanför sovrumsdörren? I min värld går man ut till den lilla morgon- (och kvälls-) pigga människan och skickar upp hennes mamma att sova i några timmar till. Det har blivit dags för några veckor jag längtat till. Dottern och svärsonen har nämligen båda några veckors heltidsjobb som överlappar, så mormor och morfar har anlitats som hjälp för att få detta att gå ihop. Vi körde igång med en rivstart – ett extra tidigt morgonpass.
Pippi Långstrump passar bra då morgongympan ska genomföras.
Sedan är det dags att städa. Schleichborsten är både liten och hård, så det tar en stund.
Det där lilla sovhåret! Så gulligt. 🥰 Vi har många fåglar i trädgården, något som blir helt uppenbart då en fågelälskande 1,5-åring installeras i huset. Dags att ta oss an dagen! Glad Valborg önskar vi dig, lilla Titti och jag.
Längst ner på Frändatorpsvägen här på Sturkö, på vänster sida, hittar man frukten av en mans intresse för magnolior. Han har under flera år utökat sin magnoliapark. I år såg vi dock att det verkar som att flera träd gett upp och att de grävts upp. Vi har gjort utflykter hit under sista veckan i april under flera år. Alla är välkomna att ta en runda om man bara respekterar stigar och växtlighet.
Jag hade redan gett mig själv lite vitsippshav vid tidigare tillfälle, men en bonusrunda tackar man inte nej till! Så här har det faktiskt inte sett ut, jag tror att vitsippsblomningen måste ha varit lite försenad just i år.
Magnolior är så vackra och spännande träd, men vi kommer inte att ha några här hemma. Därför är jag mycket tacksam för de exemplar jag får njuta av då vi åker förbi eller till och med besöker en plats som denna.
Jag vet inte om det är någon uppdatering av telefonkameran som gör så att blommor tagna i porträttläge (besöket var inte planerat, så jag hade inte kameran med mig) ser smått märkliga ut. Hahahahaha! Det är inte helt lyckat, men effekten är ändå rolig. Så varsågod, här kommer mina flygande/flytande magnolior.
Jag inser att detta är något som ska upplevas och att det är svårt att fånga precis hur vackert det är i bilder, men har du aldrig besökt en magnoliaskog eller park kanske du blir sugen på att lägga det till din planttantslista. Ja, om du nu har en sådan. (Det har jag uppenbarligen, hej Keukenhof och Sissinghurst.) Jag är så tacksam över naturens under och allt makalöst spännande och fantastiskt vi kan få ta del av om vi öppnar ögonen. Varje årstid har sin charm, men just nu exploderar det verkligen av det mest spännande.
Som avslut bjuder jag på min ena av årets två tulpanbuketter från vår trädgård. Denna plockade jag i Lilla Rotterdam och nu står bara en massa bladmassa kvar. Gissa vem som tänker trycka hundratals lökar i jorden i höst? Med denna ledande fråga önskar jag dig en fin dag.
… gick jag in i annandag påsk, redo för allt som stod på min lista att utföra. Jag var pepp och glad över denna extradag. Jo, för jag hade helt glömt bort att det var ledig dag och allt det där och bonustid är något av det bästa jag vet i hela världen! Jag har varit så morgonseg sedan tidsomställningen, men äntligen har det börjat röra sig åt rätt riktning. Det kändes härligt att skutta upp, sätta på vattenkokaren och spela hög musik.
Livet här på landet kan vara både enahanda, utmanande och spännande. Jag undrar hur alla de turister som börjat synas till på vägar och i affären ser på min ö. Våra engelska vänner som hamnade på Hästholmen efter en husbilstur runt Europa skulle komma på besök med sitt hemskolade barnbarn. Kylen och förrådet kunde täcka upp det mesta till halloumi stroganoff, men jag behövde grädde. Tog bilen till affären och trots den tidiga timman talades det redan tyska och annan turistska där. Halva priset p.g.a. kort datum på ekologisk grädde – full pott! Våra trevliga ICA-medarbetare hejade och log, jag har bett ICA i Vega att åka på studiebesök hit då jag aldrig varit med om surare personal. (Fast jag uttryckte mig inte riktigt så, hoppas ändå att det var något att reflektera över.)
För första gången någonsin fick vi vara med om utryckning med blåljus av brandbil! Någon av våra grannar längre ner förbi Vintervägen hade tydligen en pizzaugn som hade varit lite väl generös med värmen, så det hade tagit fyr i deras uterum. Jag vet inte vad brandbilen på kyrkans parkering bidrog med, men den stod där länge. I Philly bodde vi några kvarter från det stora universitetssjukhuset och lägenheten i Visättra låg bara på andra sidan vägen om Huddinge sjukhus. Blåljus var ett dagligt inslag och inte något man direkt reflekterade över. Denna utryckning gav hjärtat i halsgropen och en genuin oro över det som hade hänt. Jag är så tacksam över alla de människor som har det i sig att klara av adrenalinpåslag på daglig basis för att hjälpa, rädda och möta människor i svår kris av olika slag.
Jag glömde helt bort att fota lektionen som pågick vid bikuporna. Vår 10-årige gäst Harrison bor hos sina morföräldrar i tio veckor och följer en läroplan han har med sig. Den blir naturligtvis påverkad av platsen han nu bor på. Hantverkskursen ska innehålla vissa inslag och det ska byggas en båt. Igår handlade lektionen om bin och ekologiska system. Kul för oss som har upplevt hur fantastiskt det kan vara med hemskolning om den utförs på rätt sätt. Alla är sannerligen inte skapta för detta sätt att arbeta och det finns flera olika utgångspunkt. För vår yngsta dotter som var otroligt stressad i vanliga skolan p.g.a. olika omständigheter blev det ”räddningen” och vi trivdes väldigt bra med det upplägg hon hade under våra år i Orem. För andra barn och föräldrar hade det inte gått lika bra. Harrison fick med sig en kexchoklad och serpentiner i svenska flaggans färger för att fira sin födelsedag på fredag lite extra. (Jag hade köpt två till maken för att ge honom inför nästa godisinköpsfria period som ska hålla i sig till midsommar. Nu fick han bara en, men jag tror han överlever.)
På eftermiddagen kom syrran och svågern förbi för att förbereda dekorationer till vår brorsons bröllop i Bredavik i juni. Syrran är expert på festliga dekorationer och blomster, det är roligt att se henne jobba. Hon kommunicerar med den blivande bruden som jag tror har betydligt fler åsikter om hur det ska se ut och vara än den blivande brudgummen. Det är roligt att gamla lådor som stått i vår lada i alla år får agera ”krukor”. Nu ska jag vattna och få dessa blomster att bli riktigt frodiga tills den 14 juni. Maken lagade ett par av lådorna och de kläddes även invändigt med plastpåsar för att hålla åtminstone lite längre.
Resten av dagen sattes det en massa fröer och rensades häck. Den där hagtornshäcken till gamla tomten (huset flyttades långt innan jag var påtänkt, kanske till lilla grannön Malkvarn) beskars hårt för några år sedan då svägerskan gick sin trädgårdsmästarutbildning. Den har börjat ta sig igen, men behöver formas till. Dessutom försöker jag få bort all växtlighet runt stammarna, men det är lättare sagt än gjort! Att vi rensat varje vår börjar dock märkas, för visst blir det mindre björnbärssly att rensa varje år? Eller jag kanske bara inbillar mig. Björnbär är goda, men eländigt påstridiga och så fientliga! Jag har rivsår längs både ben och armar idag. Dessutom plockade jag flera fästingar på mig. Jag önskade en hård vinter för att ta knäcken på fästingar och mördarsniglar, men jag får spara den önskningen till ett annat år. Hur blev det med den där effektiviteten? Jodå, jag kände mig mycket nöjd då det var dags att krypa ner mellan lakanen. Jag hade lovat mig en vecka med lite skönlitteraturläsning, men det har bara blivit lyssning på deckare. Jaja, jag är så förutsägbar. När det är dags att byta bok kanske jag ska testa en annan genre? Jag har en hel lista på boktips.
Hurra för påsk! Första påskafton sedan 1997 utan några ”barn” hemma. Konstigt, men så är ju livet. Vi hade det mysigt ändå och hade chansen till att hänga med andra lite senare på dagen.
Vilka mästerverk våra ägg blev! Eh. Alltid lika kul att fixa till dessa ätbara konstverk, trots vissa tillkortakommanden då det gäller det konstnärliga uttrycket.
Maken blev djupt imponerad av att det blev äggjakt fast det bara var han som fick leta ägg i trädgården. Han var även så generös att han delade innehållet med påskharens assistent. Familjens frihetskämpes Lasse Åberg-ägg med anarkistkycklingen kommer för evigt att vara min favorit.
Vi tog med påskris och flagga till Bredavik och gladdes över att regnet höll sig undan (fast det är så himla torrt, så egentligen hade jag velat ha mängder). Det var lager på lager som gällde i klädväg. Syrran och svågern hade dragit påsken ända ut i varje hårstrå och mötte oss med dessa fantastiska frisyrer. Jag har missat programmen med Mandelmanns, men lillastesystern lät hälsa att syrran var väldigt lik Marie Mandelmann och att svågern var en kopia av Junior Lerin. Kul par!
Jag hade önskat påsk-pad thai och ingen motsade sig. Så gott! Muurikkan kommer till stor användning varje år, jättepraktisk hjälpreda när man är många. Detta recept hade vi som vägledning. (Vi har gjort ett ICA-recept med vitkål också, men det blir alltid lite mesigt.) Lime och sweet chili till – så gott! Jag gillar faktiskt att ha salta jordnötter istället för cashew också.
Syskonbarnen briljerade i vanlig ordning på olika sätt. Att gå på händer är inte något jag bemästrar, men jag är otroligt imponerad över alla som kan.
Vi firade en försenad födelsedag, skrev en gigantisk pepp-hälsning och systersonens fästmö hjälpte svägerskan som är på kryckor med att gömma godis i trädgården för den kommande äggjakten.
Dags för lekar! Klädstafett för påskkärringar och ägglöpning stod på schemat. Jag skulle filma, men skrattade så mycket att jag fick avbryta. Det blev foton istället.
Här är några av mina favoriter.
Till efterrätt blev det inga nymodigheter, utan i vanlig ordning Oscar II:s tårta. Mums filibabba! Till och med Cadbury-ägg som syrran skickat från Skottland. De bästa som finns. Bara världsligt, men något jag saknar att kunna köpa i USA. Vi var både mätta och rätt genomfrusna då vi kom hem. Jag hade tänkt sätta fröer, men det blev vaaarm dusch, brasa i kakelugnen och Döden på Nilen istället. Fin dag!
Idag lyssnar vi på musik för hela slanten! Matteuspassionen och Lamb of God, för att vara mer specifik. Tack för chans på nystart! Påsken är symboliskt och verkligt viktig för för mig. En dag som denna då dimman ligger tät över ön och allt liksom står lite stilla känns det skönt att våga lita på tron, hoppet och kärleken.
Må du få njuta mycket av livskraften som finns i allt grönt som slår ut just nu, i allt fågelkvitter och alla småkryp som håller dig på tårna. Jag har dödat inalles åtta små mördarsniglar hittills detta år och hoppas att jag inte hittar fler. Moahahaha… (Suck, de är väl här för att stanna, gissar jag.) Här får du backsippan i ett öppet påskägg från mig. Må äggen smaka gott och må fjädrarna fladdra i solen denna dag!
En liten bonusbild på gulligaste lilla påskkärringen får du på köpet.
Idag är det långfredagen i stilla veckan, men vi har inte varit särdeles stilla så här långt. Det var så mysigt att ha dottern och svärsonen hemma för att fira svärfar och sedan hänga med oss i några dagar. Somligt har jag redan berättat om, här kommer en liten bildbomb om annat man kan roa sig med i detta svenska och ibland lite bortglömda hörn en vecka som denna.
Vi började med nittioårsfirandet av svärfar. Nittio! Respekt. Det blev en så mysig fest med mycket gott på menyn. Fira livet, alltså, oavsett om det är fem, fyrtiotre eller nittio år som gått sedan födelsen. Vi lever i en tid där tidens gång inte ses på med blida ögon, men jag älskar det faktum att jag fortfarande får vara med och fira min egen och andras årsdagar.
Borta på brorsans tomt har det sprängts för VA. Vår ö har berget lurande precis under jorden på många ställen. Att dra fram rören till detta hus visade sig kräva ett visst urgröpande medelst dynamit. Spännande process!
Syrran hade skickat ett chokladprovningskit från Skottland. Det var så roligt att höra allas tankar om toner, kakaohalt och vad som kan räknas som gott eller ej! Det som blev kvar togs med till Danmark så svärsonens familj får vara med och testa de också.
I Brömsebro var det varma köket stängt på måndagen, men bättre lycka på Blomlöfs i Karlskrona dagen efter. Sååå gott och härligt att få sitta utomhus och äta lunch. För mig var det årets första utelunch i solen. Jag var glad för vinterjacka och halsduk, för även om solen värmde blåste det som sig bör när man befinner sig i Karl XI:s egen stad Pinan. Det var smockfullt av gäster, både ute och inne. Svärsonen satt och gjorde överslag på hur mycket pengar de borde dra in på en vanlig lunch i april. Inflationen är märkbar och färre äter ute, så det är roligt när det går bra för en verksamhet.
När vi var mätta och belåtna åkte vi upp till Klackamåla. Dottern ville så gärna visa sin älskade morfars sista vilorum för sin man och vädret var perfekt. Först stannade vi för att krama lite på min faster och sedan tog vi en promenad förbi vårbäckar och vaknande natur. Ljud på!
Vi lämnade en bukett påskliljor och en virkad, men hållbar blomma. Därefter fikade vi och dåsade bort i den underbara vårsolen där i slänten. Så mysigt! Far hade gillat den där stunden, hundra procent.
Han hade även gillat dotterns uppvisning av styrka och vighet i gröngräset. Inte har hon fått det från mig, det är då ett som är säkert.
Även denna aktivitet hade varit Far-godkänd. Att ligga där och se upp på de raka tallarna – en av mina favoritvyer. Sövande och läkande.
Det har påskats lite mer och ätits godis från godisgömmorna. Kanske lite för mycket, men bjuder hönorna så tackar man ju inte nej.
Screenshot
Detta foto är en screenshot från acroyogasessionen som S och J fick i bröllopspresent av min kusin som dottern har yogat med många gånger. De visade sig vara ena riktiga hejare på detta. Allt höljt i ett rosa skimmer, naturligtvis.
Vi passade även på att ha grillpremiär. Det är bra att ta fotografier så att det riktigt syns vad som behöver åtgärdas. Just här i grillhörnet har det inte städats än, men det blir väl tid till det också. Gott blev det iallafall, riktigt gott. Mer grillat till folket!
Det där städandet som görs lite mer sällan tycker jag är extra tillfredsställande. Nej, jag gillar inte särdeles att dammsuga eller skrubba toaletter, men att såpskura golv är riktigt härligt, en sinnlig upplevelse på många sätt.
Slutligen kan jag säga att brevlådan bjudit på full pott den senaste veckan. Så roligt det är med brev och paket! Rövarspråk, sporkar och Cadbury-ägg – guldkant på detta liv. Tack till alla som bidragit. Nu tar resten av påskhelgen vid och jag går in i den med stor tacksamhet.
