En bild säger mer än tusen ord. Jag stoppar näsan i mina luktärter flera gånger om dagen. De luktar himmelskt och är dessutom ljuvligt söta, så mardrömmen om tomater med potatisbladmögel kan inte ta så mycket plats som den försöker. Det gör mig glad och tacksam. Chokladmyntate med iKaffe är som godis och havregrynsgröten blir festlig värre med gårdens honung. Jag fortsätter nog leka planttant ett tag till.
I oktober förra året fyllde vår väninna år. Hon lovades en heldag runt Österlen och en gyrokoptertur ”till våren”. I fredags hade den dagen kommit. Våren hade hunnit gå över till en av sommarens varmaste dagar vilket visade sig passa utmärkt till den här aktiviteten!
Vi började dagen med en promenad i Brösarps norra backar eftersom en i sällskapet hade tillbringat natten på gästgiveriet där. Vilka vackra vyer vi bjöds på! Vi fick även sällskap av ett gäng oförargliga hästar.
På Brösarps Gästgiveri hade min syster beställt utflyktsmat för 150 kr/person. Mycket prisvärt! I ett paket ingick en träningsvattenflaska, en väl tilltagen portion lunchmat, frallor, ”annan dryck” (juice, kaffe eller te), frukt och en god efterrätt/mellanmål. Det var så mysigt att sitta i skuggan och äta i lugn och ro!
Efter en fin naturupplevelse var det så dags för ett besök i Sövde. Maken tog ut två av damerna i klubbens nya, snygga gyrokopter. Båda är höjdrädda och hade haft lång tid på sig att ladda inför denna upplevelse, men de verkade mycket nöjda efteråt.
Att flyga gyrokopter är inte dumt alls! Man ser ut över landskapet och känner närhet till ”Moder Jord” på ett annat sätt än när man sitter i ett transportflygplan. Jag kan varmt rekommendera upplevelsen.
På Sövde Musteri säljer de prisvärd äppelmust, mousserande cider och den egna specialiteten Sider. Sidern är min favorit, men den fanns tyvärr inte inne då vi var på besök.
Dagen avslutades med ett besök på Björketorps Gård där de säljer hemmagjord gräddglass och ”riktig mjölk” på glasflaska. Butiken är öppen för självservice även efter öppettiderna vilket gjorde att vi kunde slå oss ner och dela på två paket glass i kvällssolen. Smart koncept! Swish är en klurig uppfinning ändå… Och tänk vad fint med entreprenörer som litar på sina kunder.
Ibland knyter det sig i magen när jag tänker på mina barn. Åh, vad jag älskar dem! De har gett mig gåvan att uppleva hela det känsloregister jag bara hade fått smaka lite på innan 25 års ålder då sonen föddes. Vi har gått igenom tvåårstrots, femåringars förbehållslösa kärlek och mammadyrkan, de prepubertala åren och tonårshelvetet. På andra sidan stiger nu de färdiga slutprodukterna ut. Jag är så stolt, så tacksam. Jag vet att inget är ”färdigt”. Små barn, små problem, stora barn, stora problem och allt det där, men ändå. Just idag är jag mest bara glad och tacksam över att vi står här.
Jag undrar fortfarande vem det var som planterade guldfisk i ett av stenbrotten i skogen bakom oss. Det är onekligen ett spännande och exotiskt utflyktsmål på en sådan gudsförgäten plats som vårt Uttorp är!
Under sommaren sänks hastigheten på vägen mellan skolan och kyrkan till 50 km/h. Det är klokt, särskilt då det under juli månad är som att vår hem-ö blir ett helt annat ställe. Öns butik är ständigt full med kunder, bil efter bil med skyltar från olika länder i Europa kör i något som emellanåt kan kallas för bilköer och både i Bredavik och här i Uttorp kan man vid alla möjliga tillfällen hitta alla möjliga fina människor som kanske håller till någon helt annanstans när snöslasket står i backen under de mörkare årstiderna.
Det är lätt att glömma bort att ens egen hemvist kan vara både exotisk och spännande för någon annan. Jag försöker därför påminna mig själv om att ibland lyfta blicken för att inte bli hemmablind. Tänk så många smultronställen vi har här! Jag är otroligt tacksam.
Idag har vi fått uppleva något rätt fantastiskt! Efter två års väntande var det idag dags för maken och syrran att få njuta frukten, eller honungen, av allt jobb de lagt ner på sina bin. De öppnade skattlådan och valde ut tre ramar som hade tillräckligt med honung i sig. Honungen i dessa räckte till fyra ”vanliga” honungsburkar, en specialburk till svärmor och ett par småburkar. Ska man räkna ut kilopriset på denna första skörd närmar man sig riktig lyxmat, men just idag känns det värt alla ansträngningar, all tid och alla tusenlappar som har investerats i denna spännande hobby! Nästa gång kommer de glada biodlarna möjligtvis ha investerat i apparatur som gör det lite lättare, om än inte mindre kladdigt, att utvinna varje värdefull droppe. Jag önskar att du skulle kunna smaka en sked av detta fantastiska guld!
Nu börjar ljungen blomma och naturreservatet är vackrare än någonsin! Jag längtar till Skottland och hedarna där, men i brist på det njuter jag till fullo av det som finns här.
Jag älskar Bredavik, jag älskar Bredavik fullt med människor jag älskar och jag älskar att jag har tillgång till ett extrahem som jag älskar så mycket. Den här veckan är vi (nästan) full besättning. Underbart!
Ibland tänker jag att vi väl ändå är klara med rensandet, så här drygt tre år efter att delar av familjen flyttade hem till Sverige igen. Andra gånger får jag påminna mig själv om att det är en process som aldrig tar slut. Varje gång jag tänker att jag (jag kan inte styra över resten av familjen) är färdig dyker det upp något nytt, något nygammalt eller något som tre månader tidigare inte ens hade med rensandet att göra. Loppisen har ännu inte blivit av, men sanna mina ord, snart är det dags! (Inga emojis är välkomna i bloggen, men det står dig fritt att tänka dig en här. Jag dömer ingen.)
Den här gången gäller det världens sötaste lilla lodenrock. Maken hade den när han var liten och sonen hade den också några gånger. De söta Lederhosen tillhör utstyrseln i storlek, men jag har inte sett rocken på några foton. Vad gör man med dessa plagg? Tja, jag bestämde mig för att lämna in rocken på kemtvätt och försöka göra vad jag kan för att bevara dessa plagg åt eftervärlden. Vad gäller maken vet jag att han letar efter en Trachtenjacke i mer passande storlek och kanske lite mindre barnsligt snitt. Med hans målmedvetenhet hänger det säkert en i hallen snart.
Jag älskar att vi har en egen liten skogsväg ner till vårt hus. Ibland ser man folk som uppenbarligen hamnat på vår gårdsplan fast de trodde att vägen skulle leda dem till någon mer spännande destination.För tillfället känns det bra att ge sig av från ägorna. Husvagnarna som stått här i urminnes tider var fula nog när de stod här. I demolerat skick ser de ut som en soptipp på riktigt. När jag har mer krafter ska jag… Eh.Då och då träffar jag P-G på mina rundor. Han var min chef under jordgubbsplockardagarna och han har både stor kunskap om Sturkö, människorna som bor här och livet i allmänhet. Det inbjuder till långa och spännande samtal.Visst är det vackert? Jag vet att det inte gör sig på bild, men tänk dig att du hör havet, känner den svaga brisen och får känna dig omsluten av naturen då den är som bäst.Det var de här huliganerna som stoppade mig från att klara hela rundan idag. Det står en liten kalv skyddad bakom den lipande svarta bossen. Det här gänget var inte alls intresserat av att bjuda på sin mark idag. Efter förra årets skrämselhicka då jag blev jagad av en ”snäll tjur” bestämde jag mig för att inte framhärda.Slagg. Har mina släktingar slitit här?Jag tjuvluktar alltid på denna skönhet då jag går förbi. Rosendoft är både fantastisk och överväldigande!Ja, men här ser du. Visst är det lätt att förstå att turisterna blir sugna på att upptäcka denna väg? Vägen kan lätt uppfattas som något annat än en uppfart…