I många år har jag närt en dröm att bli samtalsterapeut. Jag har velat fram och tillbaka av olika orsaker. Det har känts för sent att byta bana, vi har flyttat, utbildningarna som har erbjudits har funnits på fel ställen, varit för långa eller varit för dyra. Häromdagen föll helt plötsligt allt bara på plats och jag hoppade på en utbildning till Certifierad Samtalsterapeut. Därmed kommer jag under ett år framåt att gräva ner mig i det som intresserar mig mest av allt, nämligen mänskliga relationer.
”Det är aldrig för sent.” Hur många gånger har jag inte hört mig själv säga det till andra? Och vad säger jag till mig själv? ”Det är ändå ingen mening.” ”Det spelar ingen roll.” ”Det är för sent.” Den här gången kan jag föregå med gott exempel och visa vägen åt alla andra som är beredda att ge upp innan de ens har försökt. Jag har inte nått mitt mål än, men för mig är det inte det som är det svåra. Det är att komma till skott och komma igång, och det har jag ju gjort nu!
Jag tror de flesta har en skämsfilm som de inte gärna erkänner att de gillar. För mig är det ”Dum & dummare”, Jim Carrey-filmen som bjuder på så mycket dålig humor att det nästan gör ont. En av scenerna är dock en av mina favoritpepp då saker och ting känns jobbiga. Varsågod, kanske det är du som behöver den idag:
