27 Maj

Tacksam.

Nu står datorn på plats i arbetsrummet på övervåningen. Jag har varit väldigt dålig på att blogga sedan flytten från mammas hus till vårt eget i februari, men kanske faller lusten på mer ofta nu då jag slipper blogga från mobilen? Vi får väl se. Jag kände för att skriva ett snabbinlägg så här innan denna lördag går över i Mors Dag bara för att känna fingrarna dansa över mitt favorittangentbord.

27_4

Så här ser det ut på framsidan just nu. Det ska röjas så fort också taket på framsidan är omlagt tänker jag. Maken och brorsan flyttade på ena halvan av byggställningen idag, så det verkar som att det är på gång. De senaste dagarna har huset utökats med ett arbetsrum om tolv kvadratmeter (fast yngsta dottern har flyttat temporärt tills hennes eget rum står färdigt så hon slipper fortsätta sova på soffan i vardagsrummet). Det har även hänt mycket utanför detta fantastiska rum. Det har bland annat dragits el och en och annan gipsskiva i det kommande allrum har smackats upp på rätt plats. Den sista isoleringen ligger och väntar på att få hamna rätt. Det kommer den att få göra när taket är omlagt. Om du inte lider av osedvanligt kort närminne kanske du vid det här laget konstaterar att det därför inte ligger allt för långt fram i framtiden. Hurra!

27_1

Fars rullbord står så fint på sin plats i vårt hem och det gör också orkidén som min moster och morbror hade med sig då de var här och hälsade på för någon månad sedan. Den måste trivas hur bra som helst med tanke på hur fin den fortfarande är!

27_2

S var på hajk i några dagar nu på lovet. När jag skulle hämta henne stod hon där med en stor bukett liljekonvaljer och såg så glad och nöjd ut. Ännu gladare och nöjdare såg nog jag ut, för jag älskar verkligen dessa blommor. S har haft som tradition att plocka en bukett till mig varje vår sedan hon var rätt liten, så jag är glad att traditionen kunde återupptas nu efter våra år i öknen. Över hela huset ligger för övrigt en tung doft av intensivt doftande buketter, ungefär en i varje rum. Jag njuter i fulla drag! Det kan väl ändå inte finnas något som heter ”för mycket blommor”? Möjligtvis skulle det vara för svågern som är så allergisk att han knappt ens klarar en bukett tulpaner inomhus…

27_3

Jag vill slutligen passa på att göra reklam för min syster Annikas fantastiska reseblogg RESFREDAG. Idag har A och vår äldsta dotter bytt tema på bloggen, fixat ny logga och lite annat smått och gott. Det ser så snyggt ut! Vad tycker du?

Nu ska jag sova gott. Vad roligt det var att sitta vid min stora skärm och skriva igen!  Peace.

18 Maj

Blå himmel och spetsskyar.

Idag  lade min kusin upp en bild från en pendlarkö i sin Stockholmsförort på Facebook. Jag skickade denna bild tagen på väg hem från min pendling. Jag längtar aldrig någonsin tillbaka till ett förortsliv i Stockholm. (Jag längtar då och då till en lägenhet i Vasastan. Sådana bjuds ut med ett pris på cirkus 100 000 kronor per kvadratmeter. Därmed känns ett inköp rätt avlägset.)

Ps: Jag har problem med bloggen just nu. Den verkar funka, eller inte funka, precis som den vill.

IMG_2525

02 Mar

Ett hem till skänks och allt det där.

Du som känner mig väl vet att jag vurmar för käcka rim av olika slag. En av mina favorittavlor från barndomshemmet stoltserade med följande vers:

Ett hem till skänks man aldrig får,
Ej ens på livets högsta höjder.
Det bygges sakta år från år
Och älskas fram i sorg och fröjder.

I dagens samhälle läggs väldigt mycket fokus, tid och pengar på att fylla hem med ”rätt” och ”personliga” inredningsattiraljer. Det ska se ut på ett speciellt sätt och en viss typ av ängslighet är alltid inblandad i uttrycket av vad som är inne respektive ute. Om en pryl finns att finna på ICA kan man räkna med att den inte är inne eller att den är på väg in i utefasen. Fult och fint i inredningsvärlden är begrepp som förändras så fort rätt, eller fel, personer uttalat sig om något. Blir en viss pryl nämnd i rätt blogg kan personen som tjänar pengar på den prylen skatta sig lycklig och tvärtom.

Det finns olika skolor som predikar olika evangelium. Vissa pratar om hållbarhet och hur det är vår plikt att inte märkas här på jorden (självhushållning, loppis, inga eller få barn, inga resor…). Andra ser det som sin mänskliga plikt att upprätthålla ekonomin genom att jobba heltid, köpa nytt, stötta nya designers, åka på retreats och allt vad det är.

De flesta av oss lever något slags mittemellanliv. Vi bor i lägenheter och radhus som bara är temporära boenden. Vi har viljan att bara äta veganskt, ekologiskt och närodlat, men värmer Mamma Scans köttbullar i hast med ena benet redan utanför dörren på väg till ungens fotbollsträning. Vi handlar loppisfynd som blir hängande oanvända i garderoben och kan inte motstå att köpa jackan som hängde i skyltfönstret just då vi råkade gå förbi. Vi  blänger på fembarnmamman Olga Rönn-vadhonnuheters magrutor på Instagram medan vi tuggar i oss ett par rutor Marabou Schweizernöt. Vi är ganska lagom och lever ganska vanliga liv. Våra hem är de enda av vännernas hus som inte är uppdaterade med marmorskivor i köket och den där fiskskålsvasen med bubblor på som man ska ställa fina kvistar och dyra buketter i. Vi gråter en skvätt i hjärtat över att inte ha det som ”alla andra” har. Sedan kommer en stund då vi inser att det är precis som i den där dikten som jag skrev ut häruppe.

Ett hem byggs inte av rätt prylar. Det är vi som bor i hemmet som gör det till vad det är. Är det för mycket sorg så se till att lägga till lite fröjder av olika slag. Bjud hem vänner. Låt dem ta med mat om du inte har tid eller pengar att fixa. Sträck ut en hand om hjälp någon som har behov som du kan göra något åt. Fyll ditt hem med uppbyggande musik och filmer som får dig att skratta och gråta, som får dig att känna med andra. Sätt in en äppelkvist i ett vanligt dricksglas från IKEA. Alla sätt är bra utom de dåliga, men jag kan lova att du aldrig kommer att bli nöjd om du tror att ”rätt” golv i köket ska göra dig lycklig. Peace.

2_1

Nu slipper vi ha bara en naken glödlampa i fönstret. Jag gillar verkligen vår nya kökslampa. Den är ett trevligt tillskott till köket, men min lycka är inte beroende av den.

28 Sep

Resfredags inspiratör.

Här sitter jag och övar på Mozarts Missa brevis i B och sliter mitt hår så att jag glömmer att dela intervjun som min fina syster Annika lagt ut på sin blogg Resfredag. Inlägget råkar handla om mina resor. Kila gärna över och läs! Hela Resfredag är en outsinlig källa av reslust och äventyr, så mitt ego är väldigt tacksamt över att Annikas nästa resa går hit till Sturkö och inte till Långtbortistan. Om du fick resa vart du ville i detta nu (no strings attached), vilket skulle då vara ditt resmål? Själv är jag rätt sugen på att åka ”hem” till Orem.

3_1

29 Okt

Vad händer om någon annan bestämmer titlarna?

Ska jag våga hoppa på Onekligens bestämda titlar i november? Och under de titlarna också klara av att vara lite extra tacksam? Ja, jag är inte den som bangar. Möjligtvis ”Kolla! Så här ser jag ut idag.” Peace.

  1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
  2. 5 saker jag tänkt på idag.
  3. Ibland tänker jag att jag borde…
  4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
  5. Hepp! Dagens boktips!
  6. Månadens djur är givetvis…
  7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
  8. Ibland blir jag avundsjuk på…
  9. 5 saker jag borde ta tag i.
  10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
  11. Månadens färg är givetvis…
  12. Hepp! Dagens filmtips!
  13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
  14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
  15. 5 saker jag blir glad av i vardagen.
  16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
  17. Hepp! Dagens tv-tips!
  18. Ibland retar det mig att…
  19. Kolla! Det här åt jag idag.
  20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
  21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen.
  22. Kolla! Här bor jag.
  23. Hepp! Dagens måltidstips!
  24. Månadens klädesplagg är givetvis…
  25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet.
  26. Kolla! Här jobbar jag.
  27. Ibland skulle jag vilja…
  28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
  29. Det var onekligen väldigt roligt när…
  30. Kom ihåg.
22 Sep

Knasiga foton i bloggens mobilformat.

Jag håller på att försöka fixa orsaken till att de flesta foton är helt utdragna om man läser bloggen i en mobiltelefon. Jag har räknat ut vad som är felet, men kan inte sitta och koda om vartenda foto. Det verkar ha blivit fel i uppdateringen jag gjorde i helgen… Sorry!

Edit: Fixat tack vare Fruitful-temats snabba svar via WordPress. Ukraina minsann.

02 Sep

Dottern tyckte att min blogg såg trist ut.

Jag har med anledning av denna tunga bedömning bestämt mig för att byta tema. Fortfarande fyrkantigt och svartvitt, men temat är åtminstone mobilanpassat och borde funka på de flesta telefoner. Om du märker att något är jättefel får du gärna säga till! Tack på förhand. (Sökrutan, de senaste kommentarerna och allt det andra i vänstermarginalen finns kvar i telefonversionen också, men de ligger längst ner på förstasidan. Själva blogginläggen ska vara lättare att läsa nu när de är telefonanpassade.) Ha det så kul här i bloggen!

Ps: Jag fick också höra att någon tyckte mitt förra tema såg ut som en dödsannons och att jag inte såg ut att ha speciellt roligt. Jag vet inte om det blir så mycket roligare såhär, men nu finns det lite rött längst upp i alla fall! 😀

12 Jan

Reach – Att bära ordet med mig.

11_1

Den plan jag har gjort över hur ”reach” ska få genomsyra mitt liv hittar du här. Här har jag citatet som fångar mitt ord. Under några dagar har jag också haft på mig det silverhalsband som jag tänkte ska hjälpa mig komma ihåg att verkligen leva efter årets devis. Jag tycker det är enkelt och vackert.

Jag har förstått att många är trötta på ord och citat i heminredningssammanhang. Själv kan jag inte med alla dessa Utah-citat (Pinterest) med sjutton olika typsnitt, men det är ju bara jag. Jag hittar fortfarande mycket inspiration i starka citat, i musiktexter, i poetiska texter, i brev och i vacker kalligrafi. Det finns hundratusentals bloggar ute i cyberrymden, personliga projekt ligger på var mans (kvinnas) inspirationstavla på Pinterest efter en dag, Fifteen Minutes of Fame har gått ner i tid, tempot är tufft och det gäller att hänga med. Ja, om man är intresserad. Det är jag inte. Det här fortsätter vara min dagbok och min ventilationskanal.

Jag tänker med jämna mellanrum igenom varför jag bloggar och om det finns någon anledning att fortsätta. Jag tycker det är ett strålande sätt att hålla kontakt med nära och kära även om det naturligtvis vore att föredra att jag orkade och hann skriva massor brev och e-brev till samma personer. En av mina favoritbloggare under många år lade precis ner sin blogg. Hon skrev inte vad anledningen var, men hon har tidigare hintat bl a om att det är tråkigare att blogga när man inte får lika många kommentarer. Skulle det vara en anledning att inte skriva borde jag ha gett upp för länge sedan. Hoho. Så där ja, nu blev det här inlägget inte bara om mitt nya halsband. Hos Erik kommer du inte att få läsa om några halsbandsinköp. Erik är min kusin. Han är en synnerligen spännande och fin människa som har många kloka ord att säga. Jag har bett honom tala på min begravning. Hoppas att han är hundra år när den är aktuell. Som sagt. Kika in i hans blogg. Jag kan lova att den kommer att bjuda på många tänkvärdheter och en del gapskratt.

02 Jan

2013 i backspegeln.

När jag ser tillbaka på året som nu ligger bakom oss kan jag konstatera att det var ett av de bästa och ett av de värsta någonsin. Jag kommer alltid att bära med mig 2013 inpräntat i hjärteroten och hela året känns som ett ögonblick och en evighet. Alltid med mig. Kärlek, sorg, ensamhet och gemenskap. Allt i en salig röra! Det här blir inte mina vackraste bilder precis, bara de som får symbolisera det som var närmast mig under året.

Januari

11_3

Februari

26_20

Mars

24_4

April

15_11

Maj

14_4

Juni

2_4

Juli

Bildpaus då jag laddade upp allt från dotterns dator. Återkommer.

Augusti

22_1

September

17_2

28_5

Oktober

14_14

November

19_7

December

3_8