Jag har inget TikTok och är varken särskilt aktiv på Facebook eller Instagram längre. Det är medvetna beslut som har tagit mig dit, mest att jag känt mig ”ägd” av telefonen (som jag ju skrivit mycket om med jämna mellanrum). Jag läser däremot mycket bloggar i perioder, något som inte passar telefonen och därför inte blir ett ”problem” på samma sätt. Ibland håller jag mig nära, läser bara det fåtal bloggvänner som kommenterar hos mig och som jag därför känner till. Sedan finns det några bloggar som jag kallar ”stora”. Några av dem är specifikt blogg-proffs, andra har bloggandet som en del av sin verksamhet. Sedan jag började blogga för tjugo år sedan har bloggen varit död. Ja, iallafall om man skulle ha trott alla förståsigpåare. Problemet är bara att dystergökarna som legat i framkant gällande det alltid har haft fel.
Fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel!
Jag tog hjälp av AI för att leta fram hur ”snacket” har gått gällande bloggdöden:
Fira bloggens död! 2005
Maybe blogging is dead after all 2008
The blog is dead: Long live the blog 2010
Bloggarna är döda – länge leve bloggarna 2013
Blogging is dead, long live blogging 2014
Bloggar är döda 2021
Är bloggen verkligen död? 2022
Är bloggen död? 2026
Även om väldigt många av de bloggar jag läste för tjugo år sedan har försvunnit har det tillkommit andra. Fokus har förändrats, bloggarna själva har utvecklats och i takt med det har deras texter och fokus förändrats. Bloggarna har alltid varit aktuella på något vis och speglat den omvärld vi har befunnit oss i även om de kanske inte direkt har diskuterat politiska händelser eller liknande. Man (jag) kan tycka att Elsa Billgrens blogg är väldigt ytlig, men det är något med hennes texter som går lite mer på djupet som jag verkligen gillar. Då blir exempelvis följande citat viktigt som en tidsmarkör ur ett historiskt perspektiv. När vi tittar tillbaka till 2026 om tjugo år och läser om Instagram och botox tror jag att det kommer att kännas som att läsa om ögonbrynsstreck, ankläppar och stora axelvaddar idag. Det kommer att tillhöra en annan tid…
(Det) har blivit tydligt för mig är en grej jag bara måste vara med om, acceptera vad tiden gör med en både fysiskt och psykiskt. Jag kommer inte må bättre av botox eller något annat för att snabbt bli av med den svindlande känslan av att jag är en äldre version av mig själv nu än för tio år sedan. Det är mycket större än lite fix och don. Det är existentiellt. Jag tänker att om jag går igenom det är det så mycket lättare på andra sidan sen, när alla känslor känts och tankar tänkts. Fast ärligt så tycker jag att det är störigt att så många gör så mycket så det normala förskjuts. Får hänga i badhuset oftare och sluta scrolla Instagram på morgonen, det blir ett vårlöfte.
Elsa Billgren
Jag fastnade verkligen för denna mening: ”Fast ärligt så tycker jag att det är störigt att så många gör så mycket så det normala förskjuts.” Exakt den känslan går jag omkring med. Naturligt är såklart inte alltid särskilt fördelaktigt. Bara för att det är naturligt betyder inte det att vi inte kan göra något åt det. Att 1/10 barn i USA har fått en ADHD-diagnos och måste medicineras för att de inte funkar känns inte rimligt. Då bör man kanske ta en titt på varför vi hamnat i en verklighet som är så barnovänlig. Eller en verklighet där tusentals kronor varje månad ska gå till frisör, ögonfransar, naglar, viktminskningssprutor, botox, fillers… Även om jag tycker att drottningen ser ut som The Joker så gillar jag henne och förstår att hon inte äter så mycket/opererar sig då hon verkligen är skådebröd för människorna. Samma med skådisar. Jag förstår deras rädsla att bli irrelevanta och förlora roller, men jag gillar inte det de gör med sig själva. Jaja, det är ju mitt problem.
För att komma tillbaka till början av denna text så kan jag bara konstatera att bloggen fortfarande inte är död, men att bloggandet naturligtvis förändras och utvecklas hela tiden. Jag hoppas att jag ska fortsätta känna glädje i mitt skrivande under många, många år framåt och att detsamma gäller mina medbloggare.
14 kommentarer
Jag har ju nästan ibland lite ”skrivkris” men den lindras ju lite när jag läser det här, att vi förändras och bloggarna med dem. Kommer dock ändå inte ifrån det faktum att jag ibland läser jättegamla inlägg på min egen blogg och tycker att de där texterna är mycket… skönare och mer avslappnade, i en raljant härlig ton.
Men vill jag tillbaka dit? Jag vet inte?
Skrivkris har jag med jämna mellanrum. Jag tror att det är naturligt att vi har lättare att komma åt våra känslor och ord under vissa perioder, medan ens mentala fokus ligger någon annanstans under andra tider. Har du funderat på om du kanske faktiskt VAR annorlunda för längesedan? Med ålder kommer ju en viss mognad. Skönt och avslappnat låter förvisso härligt. Kanske behöver du ta dig själv på mindre allvar och kanske acceptera att den version av dig som skrev då fortfarande finns där inne någonstans. Tack för din kommentar, Daniel! Intressant.
Klokast jag läst idag tror jag. Klart det mesta var annorlunda för tio-femton år sedan, på gott och på ont. Skulle nog inte vilja byta bort mitt idag-jag med mitt då-jag. Men ibland vill man ju inte vara mogen utan bara tramsa runt och skriva rant-texter även på bloggen.
Pratade med en kollega om det här för ett tag sedan och jag kom väl fram till att det krupit in någon typ av ”självcensur” på bloggen, samtidigt som SEO/statistikjakten och försök till välskrivna mainstream-texter tagit över. Texter utan edge, nej men kärebarn där vill jag inte landa. Måste nog ta en workshop med mig själv och reda upp den här krisen en gång för alla för ja, jag tror också på bloggarnas framtid.
Jag tror att du sätter fingret på problemet där. Skillnaden på en kommersiell blogg och en ”dagboksblogg” är att det kommer krav från kunder som gör att det inte finns utrymme att vara flexibel på samma sätt. Lycka till med att reda upp din bloggkris! Att reda upp sina tankar då och då är nödvändigt för att utveckling ska ske!
Nej nej, bloggarna är inte döda. Och det ska nog mycket till innan de faller ner i gravens djup. Det är det bästa av alla sociala medier. Man kan verkligen uttrycka dig där, utan att begränsas av ett visst antal tecken. l fullformat dessutom, jag älskar att det är bäst att läsa bloggar via en dator. För att inte tala om hur bloggarens foton kommer till rättvisa på en stor skärm.
Absolut, jag firar ju snart 20 år med min blogg. Bloggare har kommit och gått, hela tiden. Nya tillkommer. Men bloggarna idag, utefter hur jag själv läser dem, hålls uppe av medelålders kvinnor. DET gillar jag eftersom det passar mig som hand i handske. För mig har det underlättat väldigt mycket att inte skriva under semestrar och under besök. Bloggpauser då och där är nyttiga och de gör att inspon stiger efter en sommar då bloggen legat i träda. I sommar ska jag inte åka till Norden (bröllopet du vet) och jag vet inte hur jag ska lägga upp mitt bloggande då, får tänka på’t.
Instagram har sett sina bästa dagar, jag är övertygad om det. Det är inte alls lika kul där längre.
Tiktok, kommer inte att skaffa. FB, har den kvar pga grupper och Messenger (superkvalitet på deras samtal när man ringer ngn i Sverige).
Absolut Monnah, jag tror på bloggarnas framtid!!! Och må vi gamla bloggisar fortsätta länge till. KRAMAR!!!
Du har så rätt! Jag vill påstå att Facebook är mer död/dött än bloggvärlden, iallafall i det format som denna plattform har fått idag. Jag har förstått att medelålders kvinnor kan anses vara bloggvärldens ryggrad, men visst finns det både män och personer i andra åldrar som bloggar. Kanske är det så att just de yngre inte riktigt är representerade. Ska nog rota lite i det och se hur det faktiskt ser ut…
Bra att du påminner om att bloggpauser är viktiga. Så är det, både för att inte stressas ihjäl och för att det kan bjuda in ny inspiration och en känsla av nystart då och då. Jag har blivit bättre på det, att helt enkelt inte skriva när det inte finns ork eller utrymme.
Messenger är jag mycket tacksam för och Facebook använder jag för att se vad som är på G i stan. Olika grupper har jag haft stor nytta av då och då, men de kan också hämma mig på olika vis. Vi får se vilka SoMe som finns kvar om fem år. Det är spännande att påminnas om att utveckling sker hela tiden och att livet kan se så annorlunda ut än det gör nu.
Håller med. Må vi gamla bliggisar fortsätta länge, länge till! Kram på dig!
Känns som att jag vill hänga mest på bloggar. FB förstår jag mig inte på längre. Instagram har blivit ett ställe där texter blir långa som bloggtexter och inte heller där fattar jag riktigt hur det funkar längre…kan ju vara jag. Tik Tok vägrar jag befatta mig med. Vill vara gammal tant som jag är. Följde Elsa Billgren men slutade med det…minns ej varför. Älskar bloggvärlden hur som helst. Kram
Jag älskar också bloggvärlden. För ett tag sedan försökte jag komma ihåg vilka bloggar jag läste för många, många år sedan och letade runt på nätet för att se om det var några som hade fortsatt blogga fast jag inte längre läste dem. Jag hittade bara ett fåtal, alla andra hade slutat skriva. Andra har ju tillkommit och så kommer det att fortsätta vara. När jag bad AI leta artiklar om bloggens död fick jag till mig att det aldrig har funnits så många bloggar som idag, så ryktet är verkligen överdrivet. Dessutom tycker jag att Substack är som en enorm bloggplattform, så… Vi fortsätter blogga, läsa bloggar och stötta bloggarnas överlevnad tycker jag. Kram!
Bloggen är perfekt och kommer att fortsätta vara perfekt för sådana som vi, det är min övertygelse. Vi som vill skriva lite mer, som skriver för oss själva och för de kontakter vi skapar, och inte för att synas. Som inte bryr oss om vad som är det trendiga formatet, eller strategiska grepp.
Jag tänker ibland att det är märkligt att hålla på att skriva om sig själv, ibland väldigt personligt, och göra det till allmän beskådan. Kan ju vändas emot en om man får fiender. Men det känns som en liten risk, att få sin vanor kartlagda av Meta som också vill styra dem är mycket mer obehagligt för mig.
Kontakterna är ju något alldeles fantastiskt och det jag lär mig och hur jag utvecklas i dialoger på bloggar, min och andras. Just nu läser jag Lyckofällan tillsammans med en medbloggare; hade aldrig blivit av annars och är mycket mer givande så här.
Ja, men det var en bra sammanfattning! ”… inte för att synas”. Eller för algoritmer! Det är just det som gjort att jag har kunnat behålla lusten tänker jag. Att det har handlat om själva skrivandet. Någon sa till mig för många år sedan att alla bloggare måste vara narcissister. Det kan jag verkligen inte hålla med om. Det är naturligtvis utlämnande att använda sig själv som något slags ankare i texterna, men det har ingenting med ”se mig, se mig” att göra. Och som du skriver håller Meta på med betydligt läskigare grejer. Inte bara Meta, ibland tror jag att jag har blivit knäpp när sådant som bara existerat i en konversation dyker upp i telefonen. Usch.
Jag håller med om att det är otroligt givande att läsa både texter och kommentarsfält för att expandera mitt eget sinne. Kul att ha bokklubb med en medbloggare! Lyckofällan är en riktig banger. Tack för din kommentar!
”När vi tittar tillbaka till 2026 om tjugo år och läser om Instagram och botox tror jag att det kommer att kännas som att läsa om ögonbrynsstreck, ankläppar och stora axelvaddar idag. Det kommer att tillhöra en annan tid…”
– Jag hoppas att du har rätt! 🙂 Det känns redan som om det vi har nu med botox osv är något man vill lägga bakom sig.
(Jag har med lite om detta redan i min kommande fredagslistan, så nu skriver jag in lite till på detta tema.) Apropå denna texten jag såg:
thesilverlining_1970 I once read something that said
”what if we made ageing look so wonderful we gave younger women and the next generations something to look forward to” and I cannot stop thinking about it.
Och ja, såklart kommer bloggarna att fortsätta att överleva. Speciellt de som är utan reklam. Tack för ännu ett bra blogg-inlägg hos dig!
Vilket underbart citat!!! Har tänkt mycket på hur poddar (jag lyssnar ju mycket till sådana i perioder) kan analysera sönder fenomen, mänskliga egenskaper och bara själva livet. Så himla komplicerat behöver det inte vara, även om det rent allmänt är krångligt att vara människa. ”This too shall pass” funkar på snart sagt alla tuffa perioder. Det hade varit fint om fler påminde andra som kommer efter att det är så. Och ja, visst ska bloggarna överleva! Jag ser fram emot att fortsätta läsa blogginlägg tills jag måste använda förstoringsglas… Tack, Nilla!
Jag tror på bloggarna! Tror också att det genuina efterfrågas när mer tas över av AI. Har sett att vissa lägger in stavfel i sina texter för att på det sättet visa att det är personligt. Jag fortsätter som vanligt, delar det jag vill och skriver om det som jag brinner för. Just nu. Kramar
Bra att vi är fler som tror på bloggformatet! Det där med stavfel är ju så fånigt, har förstått att somliga ger sin AI prompts att stava fel här och där för att ”lura” läsaren att tro att det är en person som har skrivit texten. Just nu är allt vi har. Det är svårt att veta hur vårt framtida jag kommer agera i någonting. Jag hoppas att jag också fortsätter att skriva om det jag vill, precis som vanligt. Jag har alltid gjort det och därmed förlorat många läsare. (Slutade skriva om scrapbooking, flyttade tillbaka till Sverige, fokuserade mer på text än foto etc.) Bloggen är föränderlig, men det är ju för att vi är det. Kram!