trädgård – Sida 23

När man bara vill stanna kvar under täcket.

2 oktober, 2014 2 kommentarer

Idag är det svinkallt ute. Ja, eftersom huset inte har behövt någon extra värme förrän för ett par dagar sedan ligger vi lite efter här inne också. Jag tycker verkligen om den svalare luften, men jag var inte riktigt beredd på att det skulle bli så här kallt på en gång. Då jag åkte iväg för att hämta dottern från hennes tidiga morgonklass hade jag på mig både yllejacka och stor stickad sjal och frös fortfarande, bara för att ge dig en känsla av hur 4°C känns då man svettats i linne i 31 grader för bara några dagar sedan. Bilderna från mammas och lillasyster till Rom verkar helt plötsligt väldigt drömlika! Särskilt bilden på två gelatostrutar i mammas händer…

Så här blev kransen uppdaterad med lite amerikanskt sidenband. Jag tyckte inte det kändes aktuellt att köpa en rulle säckvävsband som kostade lika mycket som hela resten av kransen och dessutom tror jag efter att ha tänkt efter lite att det hade blivit en stilmässigt obalans.

Vad gör man när människor som man bryr sig om lider? I vissa fall kan man inte göra annat än att sitta tyst och skicka en bön uppåt, men andra gånger kan man rent handgripligen dela med sig både av chili con carne och äppelkaka. Så många svåra situationer runt omkring mig just nu, men också fantastiska och inspirerande människor som visar vägen, som visar att det finns glädje i sorg och att det finns styrka i svaghet. Tillsammans blir vi bättre. Ensam må vara bäste dräng, men jag vet att tio händer tar emot bättre än bara två. De senaste dagarna har jag fått uppleva det flera gånger och det är så häftigt!

Tandställningen sitter fint och efter de första dagarnas värkande invänjning verkar det nu som att S har koll både på munskölj, skyddande vaxkulor och långsam och noggrann tandborstning! Jag är så glad att hon är duktig på att ta hand om sin mun på egen hand eftersom det betalar sig då det är dags att ta ut tandställningen.

Detta äpple var lite extra roligt, för det ser ut precis som ett tecknat! Det ser också ut som ”en rumpa” beroende på hur man tolkar sin omvärld.

Mums! Vi äter rysligt många äpplen. Nu är frågan hur länge de håller sig i garaget om vi packar dem försiktigt i halm eller något. Far brukade bara lägga äpplena i en stor korg i lekstugan där de sedan stod och luktade alldeles fantastiskt gott (eller lite jäst och ruttet, beroende på kvalitet och tid på året), men jag vet inte…

Hur som helst fortsätter jag njuta av hösten. Idag ska jag klippa gräset som ju fortsätter att repa sig. Det tråkiga är att maskrosorna gör detsamma och de har verkligen tagit över vissa delar som var helt uttorkade i somras. Pust! Jag vet inte hur många plantor jag har grävt upp. Det kommer nya hela tiden. Inte roligt att anlita kemikalier, men vad gör man?

Ditten och Datten

Måndagsvemod.

29 september, 2014 Inga kommentarer

Jag vet inte vad det är, men över bergen hänger en vemodig känsla och idag är det så kallt inomhus att det är frestande att dra igång värmen. Kanske är det just därför som jag tycker det är på sin plats att tipsa om ett varmt blogginlägg om min härliga faster Malin som skrevs i somras av trädgårdsgurun Gunnel Carlson. Läs!

Ditten och Datten

Jag hinner inte riktigt med.

8 september, 2014 2 kommentarer

Dagarna går just nu in i och ut ur varandra utan att jag riktigt hinner med, men livet känns åtminstone rätt fint.

I går hade vi målarkväll vid matbordet som äldsta dottern tog initiativ till. Det var verkligen jättemysigt. Maken satt och målade berg från den vita fåtöljen. Har man både en pappa och en morbror som är och var lite extra konstnärliga känns det ju dumt att inte ens bejaka den delen av sin personlighet när den pockar på uppmärksamhet. Själv skrev jag hälsningar med bredpenslar på akvarellpapper. Alla dessa timmar med kalligrafiövningar känns långt borta, men tekniken sitter där inne någonstans.

När hösten knackar på dörren är det dags att plocka fram sin Crockpot. I kväll blir det smarrigt långkok till middag. Visst förändras smaklökarnas preferens när det blir kallare ute?

Kompisarnas fotosessionspresent fortsätter att överraska. Trädgården blir som ny! Mitt hjärta svämmar över.

Gräsmattan har äntligen börjat hämta sig efter sommarens torkkatastrof. Jag har grävt bort mängder av maskrosor, men efter nattens regn har nya, gula solar tittat upp på massor av ställen. Kanske det blir en ny runda efter yogan i kväll?

Recept och Hälsa

Skördefest.

3 september, 2014 2 kommentarer

Persikorna mognade alla på en gång kändes det som. Barnen har hjälpt mig plocka av alla som inte fallit till marken. I går kokade jag in några i den smarriga saffranslag jag testade förra året och idag har jag gjort ”peach butter”, alltså slät persikosylt utan pektin. Man kokar istället ihop sylten. Det är första gången jag testar och det verkar bli bra. Receptet jag hittade tycker jag blev lite för sött, men till en god och lite stark ost funkar det säkert. Nästa gång provar jag det här istället. Jag har också kokat in lite ingefärspäron och jag tror det blir fler sådana i morgon. Det tar lång tid att konservera utan de konserveringsmedel vi brukar använda i Sverige. Här kör man istället med speciella lock och steriliserade burkar. Kul att testa!

Ditten och Datten

Trädgården ser rätt risig ut…

22 augusti, 2014 2 kommentarer

… men vad betyder det när man har unga, raska händer som kan rensa bland allt ogräs? Dessutom är definitionen av ogräs rätt vid i mina ögon även om det finns växter hos oss som säkert inte uppskattas av grannarna då deras välansade plättar tas över av våra vildfröer.

Man sir’ at over skyerne er himlen altid blå
Det kan være svært at forstå når man ikk’ kan se den
Og man sir’ at efter stormens pisken, kommer solen frem
Men det hjælper sjældent dem der er blevet våde

For når vennerne forsvinder og når livet er betrængt
Ser man alt med ganske andre øjne
Man øver sig og bliver langsomt bedre til at se
og skelne mellem sandheder og løgne

Man siger jo at det der sker er altid godt for noget
Troen har vi fået for at bruge den
Man si’r så meget, men ved så lidt når angsten den har fat
Sjælen mærker illusionen briste

For når vennerne forsvinder og når livet er betrængt
Ser man alt med ganske andre øjne
Man øver sig og bliver langsomt bedre til at se
og skelne mellem sandheder og løgne

Alting kan gå i tu
Et hjerte kan gå i tusind stykker
Kaldte du mig for ven engang
Så er jeg her nok endnu

Anne Linnet

Recept och Hälsa

Rödbets- och fetasallad med spenat.

22 augusti, 2014 Inga kommentarer

Det där med rödbetor, alltså… Jag har ätit många redan den här sommaren eftersom de var så fina på Sturkö, men det finns många kvar här i Orem också. Maken har levt på rödbetor, bacon och tomater så kylskåpet ekade väldigt tomt när vi kom hem. I går fyllde vi på med diverse basvaror och det har varit så skönt att vara tillbaka i goda matvanor efter många månader med alldeles för mycket sötsaker och skräpmat.

Bästa salladen om man gillar rödbetor då? Skala och skär i kvartar eller åttondelar beroende på hur stora betorna är. Slunga i olivolja, flingsalt och lite svartpeppar och ugnsrosta i 200°C i 35-40 minuter. Strössla fetaost, solroskärnor och babyspenat över de färdigrostade rödbetorna och blanda om. Täck med någon god dressing. (Vi gjorde en med balsamvinäger, olivolja och salt.) Hur gott som helst! Seså. Prova du också!

Rödbetor är riktiga konstverk. Kolla bara hur vackra de är, alldeles naturligt!

Ditten och Datten

20 augusti 2014 på Carterville Road.

21 augusti, 2014 Inga kommentarer

Frukt och grönsaker växer här, men det knakar inte särskilt. Precis som förra året är äpplena lite för maskätna för att det ska vara roligt. Ankor och hönor har gjort vad de har kunnat, men tyvärr visade det sig att deras blotta närvaro inte helt bidragit till hel och fin frukt… I grönsakslandet har vissa sniglar försökt ge sig på våra grödor, men vi är ju några som kan slåss om rätten till den maten. Persikorna däremot är jättefina. Jag åt den första persikan plockad direkt från trädet idag. Inte så jättesöt, men saftig och med lagom motstånd. Samtidigt som jag smaskade på persika fick S, som nu har hunnit börja i åttan, sitta och räkna med tal på tallinjen. Vi lät lite olika, jag som njöt av persikan och dottern som tog sig an sitt ”favoritämne”. Det gick finemang och jag känner att om inget annat så har de här hemskolningsåren varit jättebra för Ss självförtroende och hennes syn på sig själv och kunskapsinhämtning. Hur har din ”termin” dragit igång? Åskar det och regnar där också? (Perfekt orsak för att tända ljus och sitta och njuta av allt det ruggiga.)

Ditten och Datten

Långväga gäster, Stewart Falls och ont i magen.

1 juni, 2014 Inga kommentarer

Dagarna går fort med våra fina gäster här. De tog med sig en massa godis som vi så klart inte kan låta bli att smaska i oss. Sonen har inte den godiståliga mage han en gång hade, så han fick stanna hemma från dagens utflykt på grund av magont. Vem hade kunnat tro att det skulle bli så?

Tanken var att vi skulle åka Alpine Loop, ta en liten kort utflykt till Stewart Falls (makens ord, ”det går säkert bra med flip-flops”), åka över till andra sidan berget för att sätta oss och grilla. Den lilla korta utflykten tog 2,5 timme, så det blev till att åka hem och grilla istället eftersom våra döttrar hade kalas och barnpassning inplanerade i sina scheman.

Det är något med vattenfall som gör livet lite bättre, lite roligare och lite svalare. Det är något med riktiga kameror som gör att verkligheten kan visas bättre än om man använder en mobilkamera. Då min kamera är inlämnad på service får du nöja dig med dessa halvkassa skapelser, men när jag tänker efter är det rent fantastiskt bara att man kan ha en liten apparat som man kan prata med familjen på andra sidan jorden med samtidigt som den kan visa filmer, räkna steg, agera förstoringsglas och ficklampa OCH ta halvbra fotografier.

Det här fotot är lite kul på flera vis. Ljusstrecket i mitten kan jag inte riktigt förklara. Jag såg det inte med ögonen, utan först då jag kom hem och laddade upp bilderna på datorn. Solljuset är väl fantastiskt? Tyvärr konkurrerar det också ut det övre vattenfallet. Tittar du noggrant strax till höger över mitten på ljusstrecket ser du min halvgalne svåger som nästan tog sig ett dopp i vattensamlingen mellan de två vattenfallen.

Finns det någon ålder då det inte är roligt att leka vid forsande vatten?

Kusinerna hittade en naturlig stol som väl kanske inte var världens mest bekväma, men den inbjöd i alla fall till ett roligt fototillfälle.

4/5 av vår familj. Maken hade just börjat få uppblossande allergi i ögonen, men vi andra ser bara allmänt trötta ut efter den lätta familjehajken.

Tidigare idag fanns det två ungar kvar i red robin-boet, men precis som vi hade lärt oss via googleforskning var det här dagen då de fick börja klara sig på egen hand, eller egna vingar. I kväll var boet tomt, så nu blir det väl till att koka kinesisk fågelbosoppa. Eller vänta lite, det var visst inte sådana här bon man ska använda till det…

Att fått ha ynnesten att följa denna spännande lilla del av livets många mysterier har varit otroligt givande. Jag hoppas att det går bra för våra nyaste grannar! Nu blir det väl inte så många fler fågeluppdateringar, men jag är väldigt sugen på att skaffa en bra kikare. När man väl har upptäckt det spännande livet i trädkronorna är det svårt att bara sluta vara intresserad!

Ditten och Datten

Huset må vara ”sådär”, men trädgården…

29 maj, 2014 2 kommentarer

Jag älskar att gå ut och bara strosa omkring i det gröna. Varje dag händer något nytt. Somligt föds och annat dör. Här kan jag se snön på bergstopparna samtidigt som det är över 30 grader varmt. Vattnet i ån forsar fram och ljudet blandas med anktjatter och polissirener. Det är en ynnest att få bo på landet och i stan på samma gång. Jag är tacksam.

Kaprifolen är inte tillnärmelsevis lika fantastisk som vår Sturkögrannes, men den luktar gott och har tagit sig fint trots makens hårda beskärning.

Vallmor är praktiga, intensiva, vackra och sköra på samma gång.

Fler än jag som längtar efter persikor framåt augusti?

Egentligen tycker jag bäst om natuliga skapelser, det gäller allting, men de här krusiga vallmorna ser ut som silkespapper och gör mig glad ända in i själen.

Ditten och Datten

Förortsbonde.

23 maj, 2014 Inga kommentarer

Livet fortsätter här på landet mitt i byn. Våra fågelungar växer så det knakar. De fyller redan ut hela boet själva då de ligger och sover och så har de börjat öppna ögonen. Vackra är de fortfarande inte. De ser verkligen ut som dinosaurier om man ska tro paleontologer och annat folk som tolkar forntida skelett.

Våra tamfåglar mår finfint. Det verkar i alla fall så. Hönorna fortsätter värpa underbart goda ägg med nästan orange gula. Jaja ligger på två ankägg och beräknad nedkomst är nästa helg om nu befruktningen har funkat. Newman, en av ankorna, ligger lite sent omsider också på ett gäng ägg, men hon har många fler samlade under sig. Jajas beräknade nedkomst är nästa helg och Newmans ägg får vi nog vänta lite längre på. Både hönor och ankor verkar leva gott på småkryp som de plockar runt fruktträden och vi har inte heller problem med sniglar längre. Vi får väl se om frukten blir bättre i år på grund av detta eller om enda lösningen på de maskätna äpplena och päronen är besprutning.

Lite rolig ”före och efter”… Här kommer ”mittemellan”, en låda frostförstörda penséer som jag planerade att slänga då de såg helt oanvändbara ut för några veckor sedan. Innan var de blad som här är bruna helt genomskinliga och sönderfrusna, men jag vägrade ge upp.

Efter ett tag i sol och med lite extra bevattning hade de tagit sig så bra att jag vågade mig på att sätta dem i en kruka. Titta, så fint det har blivit!