… men tidigare idag hade vi ännu en underbar vårdag med perfekt lagom sommarvärme. Eftersom S hade Art Class på eftermiddagen hade jag ett par timmar på mig att rensa och städa i trädgården. Idag satsade jag på baksidan. Vi har en jätteful soffa/förvaring i grå ”Little Tikes”-plast som alltid blir extra ful över vintern. Idag skrubbade jag den rejält. Inte blev den mer tilltalande, men nu är den i alla fall ren så man kan sitta på den. Vi har också tusentals frön från alla ”Trees of heaven” som växer i skogsdungen bakom huset. Det är väl bara att sopa och räfsa bort det man kan och låtsas att man inte ser resten.

Tulpanerna på framsidan brukar alltid rådjuren ha mumsat upp bladen på, så det här är nog första gången som vi får se dem i sin fulla prakt. Det är någon sort med megakorta stjälkar. Lite synd, för jag har gärna fräscha tulpaner inne mest varje dag och året runt.  Å andra sidan är de jättefina i trädgården också.

Körsbär och päron är det som blommar för fullt just nu. Vårt lilla körsbärsträd som jag antar planterades precis innan vi flyttade in blommar jättemycket i år, så kanske blir det första året med bär?

Någon hade försökt sig på att handla på mitt bankomatkort i Texas samtidigt som jag själv handlade mat på Smith’s, så banken anade oråd. De spärrade kortet och jag fick hämta ett nytt på kontoret idag. (De är lite sega de där amerikanerna, så det finns bara några som har chip i sina kort.) Samtidigt passade jag på att köpa ett par basilikaplantor och en persiljeplanta för en billig peng. Jag tänker mig att de väl ska kunna producera lite färska kryddor till husbehov i alla fall. Jag kommer nog ihåg att vattna fram tills vi åker till Sverige, men sedan lär omsorgen bli styvmoderlig.

Min fina granne hade köpt beroendeframkallande mandlar med limoncellosmak på Costco. Jag skröt om att jag hade lyckats motstå frestelsen då jag var där med barnen förra veckan. Det skulle jag inte ha gjort.

Jag kan inte fatta att påsken redan är här! Flera av mina syskon samlas i Karlskronatrakterna över helgen. Tur att det snart är sommar så jag inte behöver längta allt för länge.

I morgon har maken jobbets skidpass igen, så jag följer med honom en runda. Jag hoppas att vädret är bra och att snön inte är isig. Jag tycker det är läskigt då det går för snabbt. Sedan blir det väl inte så mycket mer snö att åka i. Det har verkligen varit en konstig och väldigt mild vinter. Men så är det. Det där konstiga verkar vara följa mig hack i häl nu för tiden. Ingenting blir väl någonsin riktigt som man tänker sig. Gilla läget?