städa – Sida 2

Regnet föll…

6 juli, 2025 6 kommentarer

… och jag var ensam hemma. En hel lördag med en lång lista på saker att göra, men inget som måste göras just då. Jag har varit seg i några dagar, men bestämde mig för att göra klart den sista sorteringen i festsalen i ladan där vi hade loppis förra sommaren. Målet var att ha tömt ut allt innan sommaren, men sedan kom livet emellan och istället stod det mer skräp än någonsin där! Det blev helt enkelt en sådan där dump som du kanske varit med om själv? Man börjar lägga stenar på en plats i trädgården och helt plötsligt har man ett röse. Man ställer överblivna grejer i ett tomt rum, eller ett rum som inte används så ofta, och helt plötsligt har det blivit en lagerlokal. Man har loppis i en lada och istället för att bli av med grejer får man dubbelt så mycket. (Fråga inte…)

I våras kom vi en bit och åkte till återvinningscentralen för att lämna de första omgångarna skräp. I torsdags var jag på Pingstis och lämnade en tredje omgång grejer och igår blev jag så klar med den sista sorteringen. (Under tiden kan det hända sig att jag gnällde passionerat på sopsorteringens krångliga irrgångar. Klara och tydliga svar, tack, Google!) Nu är vi redo för en runda till Pingstis på tisdag och senare på dagen blir det en eller två omgångar till återvinningscentralen. Efter det är det faktiskt klart! Vi har redan börjat hänga konst inne i festlokalen. Inget ”dyrbart”, men det har ändå blivit ett litet galleri. Jag har som önskemål att detta blir en plats där vi kan vara ganska många även om vädret blir dåligt. Tyvärr har vi inte tillgång till vatten där ute och elen till ladan kapades i samband med renoveringen av huset. Det går ju dock att fixa! (Vi drar redan el till det som blivit embryot till makens snickeri.) Att ha ett sommarrum anpassat för den svenska sommaren är väl inte dumt?

Jag blir ofta hindrad i tanken av alla de delmål som behöver betas av för att ta sig till en slutdestination. Detta är maken mycket bättre på. Gällande ladan har det känts som ett projekt som bara tagit större och större proportioner. Nu har jag verkligen anammat känslan av att nöja mig med med små delmål och våga tänka större. Det har varit mycket hjälpsamt! Lite i taget är allt som behövs. Acceptans för att förutsättningar förändras och att man kan tänka om under arbetets gång är också hjälpsamt. Idag är jag iallafall jätteglad över att vi har kommit så här långt!

Hus och Hem

Musskit och vårkatarsis.

15 april, 2025 12 kommentarer

Ja, visst gör det ont när knoppar brister (Karin Boye) och nog knastrar det mellan tänderna då vägarna sopas rena från sand och skräp. Det är då också dags att storstäda både här och där. Jag och mina syskon har kvar vårt sommarställe här på Sturkö tillsammans. Vi har inplanerade dagar både vår, sommar och höst då vi alla storstädar och fixar i trädgård och hus. Eftersom vi ska vara där på påskafton bestämde syrran och jag oss för att stråla samman med några av våra avkommor och deras respektive för att storstäda, ta ner gardiner för tvätt och ta fram trädgårdsmöblerna.

Innan städningen skulle dra igång tänkte jag, dottern och svärsonen äta lite gott på Blomlöfs i Brömsebro. Tji fick vi, för när vi kom dit visade det sig att de inte serverar varm mat på måndagar. Jaja, vi bestämde oss för att åka till Blomlöfs i Karlskrona idag istället och plockade upp grillad kyckling, vindruvor och bakelser på ICA i Jämjö. Det blev en god lunch det också, denna gång intagen med ytterkläder på vid matbordet i Bredavik. Sedan drog vi igång som virvelvindar!

Huset städas innan vi stänger för vintern, men det är alltid sådant som man behöver ta itu med, som att städa efter mössen som alltid hittar vägen in någonstans. I år var det ovanligt få tecken på mössens vinterliv. Annat var det förra året…

Här är något av det vi gjorde:

urtorkning av kylar och frysar
rengöring och avtorkning av alla ytor
rensa spindelväv uppe vid taket
skura duschrummet
dammsuga soffor och fåtöljer
ta ner alla gardiner för tvätt
tvätta fönster
dammsuga golven (vi torkar när det är slut på att ha skorna på inomhus då det är varmare)
kontrollera musangrepp och rengöra
sätta på varmvatten
plocka fram trädgårdsmöbler
göra rent i ”gula stugan”

Älskar att våra unga vuxna känner lika stark anknytning till denna plats som vi gamlingar. Ingen sommar utan Bredavik. Ju äldre ”barnen” blir, ju fler som ansluter till familjen, desto klurigare blir det att lösa hur vi ska kunna vara där alla samtidigt. För det är ändå det som är roligast, att hänga med ”de andra”…

Efter städandet kom ”de andra” hem till oss och åt middag och påskgodis. Så mysigt att prata och prata och fundera runt bröllop och annat kul. Och vips, så var den dagen tillända. Det är så skönt att lägga sig trött i hela kroppen av hårt fysiskt arbete! (Maken som skulle flyga till jobbet fick ta bilen p.g.a. dimma tidigt igår morse. På vägen höll han på att krocka med en älg, en tvärbromsning och tio meter tillgodo sas vara förklaringen till att han kom hem med både sig själv och bilen i fullgott skick. ”Vad är det jag säger, det är säkrare att flyga än att ta bilen!” Burr…)

Ditten och Datten

När man får oväntat besök.

19 mars, 2025 8 kommentarer

I måndags kom vår yngsta dotter hem för att tanka lite Sturkö. Så mysigt att ha henne hemma. Vardagen fortsätter som vanligt, men med henne som en härlig bonus.

Efter jobbet skulle jag skola om mina tomater och hon skulle hjälpa mig. Dessvärre hade jag glömt att vattna dagen innan och eftersom det var strålande sol och plantorna står i söderläge såg de inte glada ut då jag tog ner dem till köket. Jag vet att de oftast återhämtar sig efter sådana utmaningar, men det är väl onödigt att stressa dem så här tidigt. Nåja, idag ser de glada ut, så senare idag ska mjölkkartongerna få göra sitt jobb. Jag gillar tipset om att vika ner halva sidorna på detta sätt så är det bara att vika upp dem, tejpa med packtejp och fylla på jord när plantorna växer! Det låter otroligt smidigt, vi får väl se hur det funkar i praktiken.

Här kommer en uppdatering om rumslönns-sticklingarna. Två av dem har fått små vita prickar, början på rottrådar! Att rota en sådan stickling tar enligt utsago lång tid, så tålamod kräves.

Min bästa snödroppsvas slog jag sönder förra sommaren (buhu, men att gråta över prylar är ju bara för tragiskt), så jag fick rota lite i skåpen för att hitta denna lilla boll. Jag gjorde en ”fågelbokrans” av björkris för att det skulle se lite kul ut, men jag vet inte, jag. Snödroppar i ett fågelbo eller ett alldeles för hårt åtdraget skärp?

S hemma – musik i huset!!! Jag älskar att höra henne spela, sjunga och lyssna på nya låtar som jag inte hört förut. Hon satt och jobbade vid datorn medan jag började röja i verandan (alltså, jag kan inte ta annat än närbilder, för det är totalt kaos här hemma som det ju blir när verandan ska vårstädas och allt ska komma på plats). Så mysig eftermiddag då köksdörren kunde stå öppen ut till verandan utan att någon behövde frysa. Älskar denna tid på året. Tyvärr behöver vi måla om verandafönstren igen, något som känner övermäktigt denna sommar. Får skjuta lite på det projektet, eller ta det lite på om på. Nu är iallafall dalahästarna putsade och det är någorlunda rent runt omkring dem. Spindel- och flugskit kräver sitt. Om någon har ett bra sätt annat än att måla om för att få bort det sista får du gärna komma med tips.

Den här synen har varit igång sedan sjuttiotalet. Brorsorna löser problem tillsammans och de jobbar under tyst samförstånd. Har sett det många gånger de senaste sisådär trettio åren, men det var länge sedan sist. Även denna gång kom de fram till en lösning. Under tiden satt jag och dottern och åt ur en perfekt ”kurerad” godisskål. (Bara godis med papper, påsar tydligen köpta på Rusta.) Och det var den dagen.

Ditten och Datten

”Fastestädning”.

9 mars, 2025 4 kommentarer

”Vad gjorde du innan du upptäckte scrapbooking?” ”Jag städade alltid då jag inte hade något annat att göra.” Konversationen hade jag för många år sedan med en medpysslande vän som precis som jag numera mestadels lagt pysslet på hyllan, men hon har fortsatt att ha städning som en viktig hobby. Jag har flera runt omkring mig som har börjat processen med att döstäda (och i vissa fall avslutat den då det blev för jobbigt). Vissa personer gillar inte alls att städa, andra älskar det. Sedan finns det de där som städar tvångsmässigt och de som hamstrar och inte städar det minsta. Själv finner jag något slags tjusning i att se resultatet efter en rejäl städning och njuter delvis av själva arbetet. Det hålls allmänt någorlunda rent och fräscht här hemma, jag hatar äckliga toaletter, älskar att diska och tvätta, och ogillar att tvätta fönster. Med oregelbunden regelbundenhet städar jag ur skåp och lådor och tycker att det är underbart frigörande trots att det oftast redan är ganska ordningssamt, bara för mycket grejer. Maken gör de där lådorganiseringarna betydligt mer sällan, men när han gör det åker det mesta i… nej, ut i ladan. Han har svårt att göra sig av med grejer och är ännu mer känslomässigt anknuten till grejer med affektionsvärde än jag, hur nu det är möjligt.

Under fastan är det tänkt att man ska offra saker och ting. Annannan tipsade om ”fasteaktiviteten” att rensa ut lika många saker som dagens datum fram till påsk. Hur bra som helst! Igår började jag alltså på åtta. Att jag sedan inte kunde låta bli att fortsätta när jag kommit till åtta och snarare hamnade på trettio är en annan historia. Jag bestämde mig för att först och främst gå igenom arbetsrummet och syrummet. Nästa helg får vi nattgäster. Kanske borde jag därför städa på ett annat vis, men vem har sagt att man alltid måste vara logisk? Det vanliga dammandet och torkandet ska nog få sin plats det också. Vad ska vi förresten göra med den söta lappen som maken fick i present av yngsta dottern då hon precis hade kommit igång med sitt skrivande? ”Pappaesosätogodsosnel” – Pappa är så söt och god, så snäll. Den har plockats upp och ner otaliga gånger från en liten behållare som inte längre finns kvar. Visst hade denna lapp blivit en gullig liten tavla? Den ska helt klart visas upp och inte ligga i någon kaoslåda.

Med tanke på att jag redan har bra ordning i lådorna handlar det mer om att allt som kan vara användbart varken behöver eller ska sparas. Den enda lådan det var riktig kaos i var ”översta lådan” vid min arbetsplats. Jag vet vilka grejer jag låter ligga kvar varje gång jag städar och som aldrig någonsin används. Detta ska vara en plats för sådant som används ofta. Några av mina favoritpennor, skärmaskinen, häftapparaten… Inte ett favoritblandband som ska läggas någonstans ibland släktklenoderna, inte några riktigt kassa saxar och definitivt inte läppvalla som härsknat och smakar illa de få gånger jag använder det. Därför började jag där. Med tanke på vad jag hade i den där lådan blev det som sagt långt fler än åtta saker som rensades ut. Jag kände mig oväntat lättad efteråt och tackar Annannan så hjärtligt! Kanske ser det inte ut att vara någon skillnad, men det är det verkligen.

Allra roligast var naturligtvis att fylla på bläck i mina reservoarpennor, även om det inte hade det minsta att göra med att rensa ut. Dessa fyra pennor är mina favoriter och ges därför lite extra omsorg. De behöver också fyllas på med bläck med jämna mellanrum. Solrospennan som jag fick av mina syskon då våra föräldrar gått bort är gjord speciellt till mig av en av våra gamla grannar i Orem. Visst är den vacker?

Ditten och Datten

En dag i flytt-tagen.

31 januari, 2025 10 kommentarer

5.30. Dagen började i Mörtfors där vi hade sovit över för att inte behöva åka så långt. Maken tog första sträckan fram till sitt uppdrag. Jag höll sällskap (=höll låda), bloggade och vilade. När maken hoppat av körde jag vidare till Nynäshamn. Jag kom fram lagom till lunch och satte mig för att sticka i väntan på sonen.

Så småningom kom sonen med lånad bil och släp fyllt av ”fem möbler”. Syrran och svågern har lånat ut ett arbetsrum till temporär förvaring innan sonen flyttar till nytt boende 1/3. Kl. 14.40 var det dags att käka lite lunch och planera för nästa etapp. Hahaha, vad är det som gör att alla missbedömer hur mycket grejer man har innan en flytt? ”Det är bara några kassar och lite städning”, fick jag höra en gång då jag skulle vara med och hjälpa en bekant i flytt-tagen. Hon kunde ”tyvärr” inte bära något och var tvungen att ge sig iväg just när jag skulle ta hand om ”lite städning”. Inget var fixat, så jag stod där och fick sköta en hel flyttstädning själv. Plus att det var en hel bil full av grejer (”några kassar”) som skulle köras bort. Av mig, som ju hade bil. Det var sista gången jag lånade ut mig själv till något dylikt utan att kräva en ordentlig lista och ställa vissa krav på vad som skulle vara avklarat vid min ankomst. Denna flytt hade dock bättre förutsättningar. Jag visste precis vad som gällde för dagen och hade räknat med förseningar då jag varit med förut.

15.14 Willys i Nynäshamn har haft sådan otur de senaste månaderna! Igår hade de stängt för misstänkt gasläcka, för några månader fick de slänga ALLT från sina kylar och frysar efter ett strömavbrott.

16.39 Dagens bedrift var att köra i Stockholm i rusningstrafik utan att förlora förståndet. Sonen lämnade släpet på Lidingö och kom sedan för att återlämna bilen där jag stod och väntade. Han hade nämligen lånat den av sin kompis. Denna utsikt har vännen då han stiger ut från sin port. Sveriges vackraste byggnad, Konserthuset. Även mycket aktiva parkeringsvakter. Det är förståeligt, djungelns lag gäller annars lätt i liknande omgivningar.

17.57 Än så länge hade vi mycket energi. Första rummet och skåpen i hallen klara! Sonen fokuserade sedan på badrummet medan jag tog köket.

21. 07 Jag har som mål att aldrig lämna en bostad i sämre skick än att jag hade varit nöjd om jag precis stigit in. Denna studentlägenhet hade mycket övrigt att önska från början. En hel del grejer var fräscha då sonen och hans kompis flyttade in, men renoveringsdetaljerna var taffligt gjorda. Färgstänk överallt, silikon som inte avslutats snyggt och lite annat smått och gott. Dessutom undrar jag över golvet i rummet här ovan – det hade aldrig blivit godkänt i en inspektion?! Och listerna? Alltså… Men vi jobbade på. Jag hade blivit ombedd att ta med min superarsenal av städprylar, men tydligen hade jag glömt skrapan hemma. I ett av skåpen fanns rester efter dubbelhäftande tejp kvar. Jag nöjde mig inte med ”fast den satt där då vi flyttade in”, utan skrapade på med en kökssil. Det gick utmärkt.

00.12 Maken anlände strax efter 21 och kämpade på med kalkavlagringar i duschutrymmet. Vi städade och städade alla tre och var klara vid midnatt. Då var jag nöjd. Herrarna lät hälsa att ingen lägenhet på Körsbärsvägen någonsin lämnats i bättre skick. Ska man nöja sig med halvdant för att det är vad alla andra gör? Jag vet inte, jag. Somliga krav ruckar jag inte på. När vi var klara tyckte vi att det kändes rimligt att äta i vårt hungriga och nu ganska utmattade tillstånd. Burger King betjänade Foodora-bud och oss med nyfriterad ”mat”. Sådan ”mat” har nog aldrig smakat så gott!

1.43 Vi höll på att inte komma ut ur stan eftersom alla tunnlar var stängda, men med en make som studerade taxikartor för att lära sig stans logik då han började på KTH för närmare 35 år sedan behövdes ingen GPS. Så småningom kom vi ut på väg 73 och delade den med ett fåtal nattsuddare. När jag väl satt på trappan och borstade tänderna med stirrande blick kände jag mig väldigt nöjd med dagens insats. Jag somnade ovaggad! Och det var den dagen.

Hus och Hem

Ordning och reda.

10 januari, 2025 8 kommentarer

Människor kommer som de är, men att säga ”jag är så här” till allt dåligt ens personlighetsdrag utsätter en för är inte särskilt hållbart. Tänk om en mördares höga impulsivitet t.ex. skulle leda till att hen slapp straff? Någonstans är det nödvändigt att balansera något allmängiltigt med anpassningar till vem man kom som. Ett barn som tidigt visar tendenser till oreda kommer inte att bli mer organiserat med skäll, men kanske behöver det läggas mer energi på hjälp att hitta olika system för ett fungerande vardagsliv.

Det forskas en hel del på oreda och psykisk hälsa. Att leva i kaos är ohälsosamt, eller är det så att ohälsan leder till kaos? Oredan orsakar iallafall många gånger stress. Man ägnar mer tid åt att leta efter grejer, hygienen kan vara sämre, kortisolnivåerna höjs av att hela tiden stå beredd att behöva städa, oredan kan leda till nedstämdhet och skamkänslor, sannolikheten att en person med ett stökigt hem är överviktig och/eller av sömnsvårigheter är stor. Som sagt, rent allmängiltigt är det inte alltid helt lätt att se vad som är hönan eller vad som är ägget. En vanligtvis ordningssam person som blir sjuk kan hamna i en ohållbar situation. Det hände t ex med en tidigare ägare till vårt hus. En uppväxt med brist på både kärlek och ting kan leda till att man håller i både viktiga och till synes onödiga ting med stor passion och blir hoarder, eller tvärtom – man lever ett liv helt utan prylar eller kärlekar, knyter inte an till något eller någon för att slippa besvikelser.

De flesta av oss är varken Marie Kondo med dammfria, perfekta hem (inte ens Marie Kondo själv visar det sig) eller en person med samlarsyndrom. Kommer du på oväntat besök till olika personer med Instagramperfekta hem då det är fest kommer det att visa sig att somliga har kläder liggande överallt, somliga har inte diskat på tre dagar och andra kommer att ha hem som kanske inte är festdekorerade, men ändå väldigt ordningssamma.

Jag har länge fascinerats över hur olika människor är gällande ordning. Min mamma hade stenkoll på grejer, men i hennes garderober var det vad som mest kan kallas kaos. Själv har jag sett hennes tvillingsyster som inspiratör till vilken ordning jag vill ha. Hennes linneskåp är perfekt organiserade – allt ligger manglat eller struket i perfekta rader. Vackert. Vet att jag har bild på det, men hittar den inte just nu. Här hemma har vi jobbat fram ett system där allt ska ha sin naturliga plats, men trots det behöver det ibland torkas ur, ordnas upp eller rensas ur. Januari och augusti är de månader då jag vanligtvis har sådana ”projekt”. En liten stund varje dag där det redan finns grundordning räcker för att underhålla. Jag bedömer också om det behövs större insatser. Detta är sådant jag håller på med nu när det är dags för ordningsunderhåll i januari:

storstädning av kyl
avfrostning av frys (vår är självavfrostande, men behöver ändå städas ur ibland)
urtorkning av skåp och lådor i köket
utrensning av kläder till Sellpy
torka av hyllor i förrådet, se till att sådant med kort datum kommer till köket för att ätas upp
genomgång av presentlådan (jag har en låda där jag lägger presenter för kommande behov)
lådorna i arbetsrummet
köksinventering
Badrummens skåp och lådor

Igår var jag en sväng till Pingstis för att lämna en del grejer som inte behövde bo kvar här hemma efter min genomgång av allt. Jag kompletterade istället mitt förråd av gå bort-vaser. Det stod jättemånga fina, både kristallvaser och enklare modeller, på hyllorna. Jag köpte dock bara fem stycken: några enklare och en jättevacker kristallvas till någon lite större födelsedag. Jag har sedan förrförra året en hylla i ladan där jag bara kan hämta en vas då jag ska ta med mig en bukett blommor till någon. För mig är det extra roligt att bygga ihop en bukett till en passande vas. Det verkar vara ett problem för fler än oss här hemma att det alltid behövs nya utrensningar. Jaja. Vi är bara mänskliga, så det gäller att fortsätta sträva.

Ditten och Datten

Om att såpskura golv och mata småfåglar.

15 november, 2024 2 kommentarer

Igår hade jag inga samtal, så jag bestämde mig för att åka hem till svågern och svägerskan och såpskura två av golven för att underlätta för dem. Den 2/12 ska kvinnan som köpt deras lägenhet flytta in, så tills dess måste hela lägenheten vara utflyttad och flyttstädad. Med tanke på att de vuxna har två heltidstjänster att hantera samtidigt som alla förberedelser i huset och avvecklandet i lägenheten ska jongleras är det lätt att förstå att all extra hjälp som kan uppbådas är välkommen.

Jag tog mig an de två golv som stod på tur i ”att göra-listan” och fick försätta mig i något slags flow för att verkligen kunna njuta av processen. ”Vät en lagom hanterbar del av golvet, såpskura med borste, torka av såpvattnet och repetera tills vattnet behöver bytas ut. Häll ut vattnet i toaletten, skölj ut microfiberduken som används till det rena vattnet, häll ut sköljvattnet i toaletten, fyll på nytt vatten i diskhon i köket (där det läcker, därav inblandningen av toaletten) och börja om. Fortsätt så tills du tagit dig från ena hörnet till det andra.” Det mindre rummet krävde mer arbete då heltäckningsmattan som legat uppepå hade lämnat ett envist, rött damm, men det blev rätt bra till slut. Det är väldigt tillfredsställande att göra ett jobb som fräschar upp på det vis som såpskurning gör. Doften! Känslan av det mjuka träet… Jag fick titta förbi syrran i stan för att blaska av mig och byta kläder innan körrepetitionen. Glad i hågen sjöng jag med min kraxiga röst (förkylningen har lagt sig, inte hesheten) i alla dessa underbara advents- och julsånger som gör mig så glad. Hurra! Nu är det bara drygt två veckor kvar tills det är dags att hänga upp adventsstjärnorna och jag börjar komma i stämning. Även småfåglarna, för de har fått sin fina fågelmatarstation på plats. Maken håller på att bygga ett nytt tak till den för att göra den ännu finare. Tänk, så glad jag blir över dessa små fladdrande varelser. Nu ska jag bara se hur jag ska göra då vi är bortresta för att inte fåglarna ska överge oss. Kanske frågar jag någon av grannarna om de kan fylla på åtminstone varannan dag, eller om brorsan är här ute och bygger på sitt fina hus.

Ditten och Datten

Oordning och samlarsyndrom.

26 augusti, 2024 2 kommentarer

Innan jag lägger mig vill jag att hemmet ska vara i ordning. Inga kläder ska ligga slängda någonstans, filtar och kuddar ska ligga på sin plats, diskbänken ska vara tom och avtorkad och på köksbordet får bara blombukett, duk och bordstabletter ligga. Det kan låta petigt, men detta är grunden till ett hem som för mig känns hemtrevligt och inbjudande. Under den här tiden på året är det dock i det närmaste omöjligt att upprätthålla denna ordning. Igår lade jag till exempel inte ens ner ugnsplåtarna i lådan eftersom jag visste att de skulle användas direkt på morgonen idag. Chilisalt ligger på tork, gröna tomater ligger på vänt, chili ligger i torkollan, äpplen ligger skålar, fröer ligger lite överallt och… Ja, min sedvanliga procedur går inte riktigt att få till helt enkelt. Just i morse gjorde det dock inte så mycket eftersom ljuset fick min stökstressade blick att söka sig till överskåpen där det ljuvliga morgonljuset målade ett vackert skuggmönster av ampelliljan.

Vikväggen som jag använder som bakgrund då jag jobbar var också vacker i morgonljuset. Från lite oordning till mycket. Maken har i helgen fått erfarenhet av hur det ser ut hos någon med samlarsyndrom. Han var chockad och undrade över hur man kan leva i ett hem som är så belamrat från golv till tak med grejer. Människan är av naturen en samlare, något som är viktigt att komma ihåg. Jag har samlat på suddgummin, servetter, katten Gustav och en massa annat. Jag kan verkligen ha förståelse över känslan ”detta kan vara bra att ha” och har själv svårt att göra mig av med sådant som har affektionsvärde för mig. Behovet av ordning och reda är dock betydligt större och jag skulle aldrig kunna leva med tanken på hur mycket silverfisk som skulle bo i högarna… Urk, bara tanken gör mig lite illamående. Med samlarsyndrom finns det inga rationella argument som biter och det kan ge stark ångest att bara göra sig av med en gammal tidning. Jag läste att det räknas med att 2-6% av befolkningen lider av samlarsyndrom. (Många, eller hur?) Många upptäcks inte eftersom man har någon familjemedlem som möjliggör beteendet, som städar eller döljer inför omvärlden. Det verkar vara ärftligt och syns mer ofta hos ensamma personer (just eftersom personer som lever med någon med samlarsyndrom täcker upp) och personer som vuxit upp i stökiga hem, har haft problem med personliga relationer och/eller har haft brist på materiella ting under uppväxten.

Funderingar

Utveckling.

11 augusti, 2024 2 kommentarer

Som fortsättning på snacket om nystart och rensning kommer här en djupdykning i ämnet. Jag har de senaste dagarna verkligen ränt runt som hade jag Duracell-batterier insatta där jag oftast inte har någonting. Trädgården har fått en subtil ansiktslyftning efter alla timmars jobb, men det känns otroligt bra att veta att några av de mest trängande uppgifterna blivit avklarade. Inomhus har det rensats upp i förrådet, jag har sorterat om skänken och i det köksskåp där det 2017 ställdes grejer ”så länge” som sedan fick permanent plats och jag har rensat datorn. Gått igenom gamla dokument och faktiskt slängt en massa onödigt som jag förut haft svårt att släppa taget om. Skrivbordet är helt rensat på alla högar utom den nödvändiga och jag har beställt en del kontorsvaror som saknades (kort och kuvert som jag gör egna kort med, har hittat jättebra som jag köper från Adlibris) och lim- och klisterlådan är uppdaterad genom nytt tejp i den tomma tejphållaren och liknande. Nu är kylskåpet och frysen kvar, men det ska nog hinnas med.

Av allt jag gjort de senaste dagarna känns det här roligast. Jag hittade en av alla de listor jag gjort genom åren. Denna är lite speciell. Det är ingen ”bucket list”, utan är något slags arbete under utveckling. Grejer kan strykas och läggas till, bockas av och kompletteras. Jag vet att jag har liknande listor på andra ställen, både på papper och digitalt, och ska göra vad jag kan för att sammanställa dem för att få bättre överblick över vad jag har haft på sinnet över åren. Somligt har funnits som drömmar i många år och ska kanske få fortsätta vara just det, annat är inte längre aktuellt och så finns det grejerna som kräver ständigt arbete. Just denna lista skrevs efter en otroligt tuff tid. Den första oktober hade jag opererats, en operation som satte punkt för några långa och kaotiska månader och denna dag ser jag som ”EFTER”. Du vet, det finns ett före och efter somliga stora och omdanande händelser eller perioder. Efter detta datum inföll sig en otrolig förnöjsamhet i mitt liv. Jag hade trott att jag skulle gå sönder, men jag hittade istället fram till ett inre lugn som jag kanske inte kommit fram till om livet fortsatt som vanligt. Jag och resesyrran som är expert på planer och listor pratade sedan länge om denna lista och definitionen av ordet ”driv”, mycket eftersom jag känner att jag saknar driv, men absolut inte är lat. Detta återkommer jag till. Vad skulle du skriva på en sådan här typ av lista? Tror du att man behöver prioritera att ta sig en titt på livskartan då och då för att ta sig fram till smultronställena, eller kan ett liv levt helt baserat på impulsivitet bli lika bra?

Planttant

Frallor, rensning och viktiga beslut.

10 augusti, 2024 4 kommentarer

Igår hade jag chansen att ta emot våra goda vänner på frukost. De var på väg upp hem till Stockholm för att börja jobba och vara redo för skolstarten. Eftersom jag älskar att baka blev det en omgång frallor som fick bli basen. Efter allt rensande under sommaren känns det roligt att lite nytt fått byta ut en del uttjänta grejer. Denna härliga linneduk med Tutankhamon på fick jag av min svärmor då hon rensade ut hemma (hahaha, blir det någonsin riktigt luftigt när man är som vi undrar jag) och jag bestämde att den skulle få bli bakduk. Jag älskar den och blir så glad av den!

Så fin! Kul att våra blomster får åka ut i världen och göra folk glada på andra ställen också. Dahliorna har verkligen blommat på, virusen till trots. Jag ser vilka som inte får fortsätta bo här hemma efter sommaren, men jag tror faktiskt att jag kommer att spara ett par av knölarna som kanske bär på virus.

Gott mellis. Flingsalt från Læsö är extra gott till egna tomat- och gurkskivor. Tack till faster som gav mig ett par Västeråsplantor när gurkorna i växthuset hade döden dött av spinnangrepp. Den ena plantan blev uppäten på två sekunder av mördarsniglar, den andra har jag vårdat och slagits för. Trots gödsel har den inte gett så många gurkor än. De som kommer är dock goda. Jag vet att tanken väl är att dessa gurkor passar bäst till inläggningar, men det fina med egna odlingar är att man gör som man vill.

Brorsan hjälper oss med åkgräsklipparen ibland. Vid den här tiden på året brukar gräset ha slutat växa för länge sedan. Vi har haft en sommar med mer omväxlande väder och det regn som fallit har hållit igång växtligheten. Det gjorde att jag hade några ordentliga givor gräsklipp att lägga i de lådor där potatisen växte. Med jord som utnämnts som ”sand med smuts i” får vi ta till alla knep för att ge lite substans till det som det odlade ska växa i.

Jag vet att jag gnällde lite på de remonterande jordgubbsplantorna, men de har kommit igen. Varje dag plockar jag en näve gubbar varav några har riktigt bra storlek. Jag har ingen aning om hur jag ska hålla efter de tolv plantor som stod luftigt i början av sommaren. Nu är hela lådan full av revor. Ska jag rensa ut som med vanliga jordgubbsplantor?

Innan det rejäla regnvädret drog igen skördade jag bondbönorna. De ska nu spritas och förvällas samtidigt som jag fortsätter att rensa ut här hemma. Du kanske tror att jag är galen som har så mycket att rensa? Jag skulle vilja hävda att det är tvärtom. Ett vanligt västerländskt liv bjuder på så många prylar och så många papper och så många bra-att-ha-grejer att det är viktigt att rensa för att INTE bli galen. Loppisen har också hjälpt mig att släppa taget om en massa grejer som verkligen varken behövs eller har något känslomässigt värde. Det är utbytet av somligt och utrensningen av annat som nu stått på olika platser här hemma som ska åtgärdas. Lagom till att höstterminen drar igång kommer jag att vara redo med mer luft omkring mig. Skönt!

← Föregående 1 2 3 4 … 11 Nästa →