Still Alive.

För dig som gillar skruvade texter. En av ungarnas favoriter, men jag älskar den också… Söt melodi och en förföriskt gullig datorröst. Still Alive kommer från spelet Portal.

This was a triumph.
I’m making a note here: HUGE SUCCESS.
It’s hard to overstate my satisfaction.
Aperture Science
We do what we must
because we can.
For the good of all of us.
Except the ones who are dead.
But there’s no sense crying over every mistake.
You just keep on trying till you run out of cake.
And the Science gets done.
And you make a neat gun.
For the people who are still alive.
I’m not even angry.
I’m being so sincere right now.
Even though you broke my heart.
And killed me.
And tore me to pieces.
And threw every piece into a fire.
As they burned it hurt because I was so happy for you!
Now these points of data make a beautiful line.
And we’re out of beta.
We’re releasing on time.
So I’m GLaD. I got burned.
Think of all the things we learned
for the people who are still alive.
Go ahead and leave me.
I think I prefer to stay inside.
Maybe you’ll find someone else to help you.
Maybe Black Mesa
THAT WAS A JOKE.
HAHA. FAT CHANCE.
Anyway, this cake is great.
It’s so delicious and moist.
Look at me still talking
when there’s Science to do.
When I look out there, it makes me GLaD I’m not you.
I’ve experiments to run.
There is research to be done.
On the people who are still alive.
And believe me I am still alive.
I’m doing Science and I’m still alive.
I feel FANTASTIC and I’m still alive.
While you’re dying I’ll be still alive.
And when you’re dead I will be still alive.
STILL ALIVE (x2)

Continue Reading

En dag vänder det.

Tack för omtänksamma kommentarer, fina sms och snälla mejl. Livet är helt enkelt tufft ibland, svårt att hantera och lite orättvist. Eller mycket, beroende på vad man jämför med. Jag brukar säga att vanliga vardagar är bra och jag menar verkligen det. När livet ser ut som mitt, med så fantastiskt mycket gott, borde det inte vara svårt att lista massor av saker att vara tacksam för. Jag kan göra det nu också. Ledsamheter är jobbiga att hantera för folk runt omkring. Man är väl hellre med en glad och busig människa än en som ser ut att ha tappat allt smör i Småland? Ibland får man till och med låtsas för att göra gott både för sig själv och de som finns runt omkring. Det kan vara precis det som är rätt medicin! Jag stannar till, njuter av doften från granen, gråter, äter en pepparkaka, gråter, snyter mig och skrattar åt något roligt min dotter visar mig. Så får det vara just nu. Och jag lovar att fokusera på det fina och glada och härliga med den här tiden fram till jul! Inte för att låtsas, utan för att hjälpa mig själv. Det är jag, och alla runt mig, värd.

Ni vet sådana där fina viktomtar som i alla fall jag är uppväxt med? Sådana, fast i metall, fick vi idag i ett julpaket från svärföräldrarna. Det fanns också annat juligt som genast puffade upp inredningen några steg. Jag luktade lite på Leva & Bo-tidningarna som jag ska läsa som kvällslektyr och lät barnen smaka var sitt kärlekspiller. Nog blev de genast märkbart kärleksfullare?

I vår gran hänger än så länge en enda dekoration. Sonen fick den som present för ett par dagar sedan. Barnen får alltid dela på en paketkalender och ett givet innehåll är var sin ny julgransdekoration. De börjar till och med bli så stora att de uppskattar dessa gåvor även om de kanske inte tillhör en tonårings toppönskningar! Jag läste någonstans att människor behöver traditioner för att må bra. Dessa traditioner kan se väldigt olika ut, men de uppfyller samma behov. Kanske är det därför så många fortfarande firar en halvkristen jul fast de inte erkänner sig som det minsta religiösa? Jag känner människor som säger att julen är en hednisk högtid från början och att de har sin fulla rätt att fira jul av den anledningen. Flera av dem går ändå gärna på midnattsmässa, låter döpa sina barn, gifter sig i kyrkan och uppmuntrar sina barn att konfirmera sig. Som sagt. Traditioner är viktiga och ju äldre man blir, desto viktigare känner jag att de är för mig. Att inte bli uppvaktad på födelsedagsmorgonen, det skulle jag nog inte kunna smälta. 😉

På lördag är vi bjudna på middag hos vänner som bodde i Sverige i några år. De brukar bjuda in svenskar och går sedan på Luciafirande här. Många har varnat oss för att lussetåget är uselt. Barnen och ungdomarna kan varken melodier eller svenska, men de gör vad de kan och det är det som är det viktiga! På lördag firar vi alltså Lucia med glädje, njuter av det vi får och kan drömma om det här. Den där lussebrudsvisan har fått mig att rysa varje gång. Det är så effektfullt då bara barn med tända ljus är med och sjunger och man fyller på med fler och fler. Hädanefter blir det inte bara utebliven Globenlucia för oss, utan för alla. I år kör man i Friends Arena. Jag hoppas det blir lika bra som vanligt. Dock rekommenderar jag alltid Luciamorgon i kyrkorna runt om i Stockholm framför det stora firandet om man måste välja.

TACKSAMHETSLISTA 6 december 2012 (lite random, mer än de självklara – familj, vänner, kärlek…)

Metallica finns på Spotify
Annas pepparkakor
världens trevligaste brevis som levererar paket fram till dörren
glada marimbatoner
Celestial Seasonings finfina örtteer
riktiga magskratt
sushi
julklappshemligheter
snöklädda berg
badkar

Se där… Det gick ju bra! Hoppas att du njuter av livet och att du tar tillvara de finaste stunderna och bevarar dem i ditt hjärta.

Continue Reading

Onsdagsont.

Idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Somligt passar sig inte i bloggformatet. Mina systrar har haft tuffa dagar. En av dem har råkat ut för vattenskada. Usch! Jag vet ju hur eländigt det är. Den andra hade längtat jättemycket efter en jobbresa som blev inställd p g a det eländiga Stockholmsvädret. Det jag själv varit med om kan jag inte ens berätta om. Det gör ont, så fruktansvärt ont.

Adventskalenderpresenten för äldsta dottern idag. Fynd från Michael’s där de säljer ut julgrejerna med 40-60% rabatt. E hade önskat sig juldekorationer till sitt rum som går i just exakt de här glada färgerna. Tänka sig! Det är saligare att giva än att taga och det är absolut toppen att ge något till någon som uppskattar sin gåva.

Under kvällen har vi spelat lite. Tja, jag vet inte hur vackert det var, men det var roligt. Jag älskar min fiol. Just idag var det det enda som kunde skingra mina tankar. Hade jag kunnat spela ordentligt hade jag kanske spelat den här fantastiska Mendelssohnkompositionen… Lev väl, lev i nuet och lev i kärlek.

Continue Reading

Advent?

I morgon är det första advent. Nu har vi i alla fall två ljusstakar för levande ljus och fyra adventsstjärnor (som senare idag ska få lampor och förlängningssladdar så man faktiskt kan få någon användning av dem). I går kom T och R över på middag och stannade hela långa kvällen. Hur trevligt som helst och precis vad jag behövde. T hade med sig adventsljusstake och julbock till vårt i år väldigt sparsamt dekorerade hus!

”När festen är slut…” Jag hade tänkt länka till Teddans ”När showen är slut…”, men det fanns ingen vettig YouTube-version. Här får du en annan av hans (och brorsan Kenneths) fantastiska skapelser istället.

För övrigt vill jag bara påminna och att det alltid finns någon som har det värre. Som Scarlett Johansson till exempel. Hon kan väl aldrig vara nöjd med den tatueringen? Eller? De andra hon har är nu inte mycket vackrare, men ändå… (Bilden snodd från Aftonbladet.) Och det finns knep att ta till då livet inte visar sig från sin vackraste sida.

Happy, Happy!

Continue Reading

Här är till dig.

Jag och dottern diggar country tillsammans i bilen. Z 104. Maken säger att det är nu, i detta nu, som hans och mitt liv verkligen vävs samman. Hans vurm för drömlivet med cowboysare, fria vidder och pickadoller och min kärlek till countrymusiken. Min kärlek till hårdrocken har jag liksom fått lura på honom. Resten av musiken var inte så svår, han var ändå DJ med en ansenlig samling plattor. Ja, samlingen bestod av synthmusik. Det var ju den lilla detaljen. Alla vet att det på åttiotalet bara fanns två sorters människor. Antingen var man hårdrockare eller så var man synthare. Jag var visst varken eller. Jag lyssnade ju på Dolly Parton! Hahaha. Alla pojkar, män och karlar inblandade i mitt liv efter 1985 var däremot hårdrockare och jag var nog lättpåverkad. Dessutom hatade mamma hårdrock. Hade det kanske med saken att göra? Nåja. En liten julvisa måste jag ju bjuda på. Den har varken något med hårdrock eller country att göra, men ungarna sjunger finfint tycker jag. Stuffe – jag struntar i vad du tycker om a cappella. Kom ihåg att du fick (eller ska få) det bästa mobilnumret i Sverige.

Continue Reading

Det blir nog jul ändå. Faktiskt.

Hur gör man då ena jullådan, den viktigaste, av misstag blivit kvar hemma samtidigt som man har ett nytt hemma borta? 14-åringen är inte lika pessimistisk som mamman. Mamman sörjer Lisa Larssons lussetåg och barnens alla julgransprydnader som vi samlat till dem sedan vi bodde i Philadelphia. Dottern säger att det ordnar sig. Vi köpte röda julkulor på IKEA och nästa vecka ska vi göra långa popcorngirlanger. När vi var på Hobby Lobby för att köpa filt till samma dotters syprojekt visade det sig att de hade en massa julgrejer till halva priset. Vi köpte roliga silkespapper som ska pysslas ihop till de finaste smällkarameller som tänkas kan. Annars köpte vi inte så mycket. Den amerikanska countrystilen är inte riktigt i min smak och den amerikanska the-more-the-better-stilen är verkligen inte i min smak. Lika så bra det. Det känns onödigt att lägga ut pengar på något som vi redan har, men samtidigt är det viktigt att vår jul här blir mysig och hemtrevlig, så där som vi är vana vid. Jag väntar in min (Japp, MIN!) KitchenAid i Metallic Chrome så jag kan börja baka igen. Det var inte så pjåkigt med Black Friday ändå. $100 rabatt på en maskin som kostar $429 är en rätt fin rabatt. (Jag handlade under de sista skälvande minuterna av rabattdygnet…)

I kväll var jag och Elina bjudna på ”A Christmas I remember”, en kväll med ett fantastiskt julprogram av och för kvinnor i alla åldrar. Wow! Vilka historier vi fick höra, och vilken vacker musik! Jag gillar att vara här. I kväll påmindes jag om hur det alltid finns någon som har det sämre. Att vi inte har några julgransdekorationer är ju faktiskt inget problem. Att inte kunna köpa julmat till sin familj är däremot rätt tungt. Vi måste helt enkelt se till att hitta vägar att hjälpa. Det finns många runt omkring oss som har det tufft ekonomiskt. Vem kan du hjälpa?

Continue Reading

Salt Lake City.

I lördags var vi på julkonsert tillsammans med våra kompisar/familj inne i Salt Lake City. Det var riktigt mysigt. Soligt och fint, så pass att folk gick omkring i t-shirt och shorts mitt på dagen då vi kom dit. Helt otroligt… Det var julpyntat överallt och jättefint om kvällen då det blev becksvart och allt lyste upp. På dagen var det lika varmt som en medelsvensk majdag. Knäppt.

Något de är bra på, de där amerikanerna, är ljussättning. Det finns så många vackra träd med små lampor i alla möjliga färger här. Jag gillar bäst de varmgula, vanliga lamporna, men de röda och blå pockar ständigt på min uppmärksamhet… Allt som inte blinkar är rätt fint faktiskt! Till och med de slingor som har små lampor i mixade färger. Sch. Säg inte att jag har erkänt att jag gillar sådana.

Vi hann springa inom det alldeles nyöppnade och hippa H&M i tjusiga köpcentret City Creek för att köpa strumpor. Jag gillar nämligen inte de tjocka tennissockar som man annars hittar överallt och det verkar inte heller som resten av familjen är speciellt förtjust i dem.

Sist vi var här fanns inte City Creek. Då var hela det här kvarteret nedstängt inför de stora ombyggnationerna. City Creek marknadsförs med Fine Wine and Dining. Tja, lite för tjusigt för mig, men kul för alla med tjocka plånböcker. Ljussättningen föll mig dock helt i smaken, så jag tror att jag och tjejerna åker in en gång till innan jul för en liten shoppingrunda.

Trots det tjusiga skrytbygget tycker jag fortfarande att templet mitt över gatan är mycket finare. En av de vackraste byggnader jag vet faktiskt…

För övrigt är det dags att sätta igång det seriösa julandet nu. Jag har inte lust, men det kommer kanske. En liten julsång får du här trots min olust. Hushållsassistent är på gång från Amazon, så har vi tur blir det lussekatter till första advent. Det blir det ändå, förresten. Jag får sätta någon med en frisk högerarm att slå degen om maskinen inte hinner fram. Det ordnar sig nog.

Continue Reading

Kommer jag att klara av Les Mis?

Har du läst Les Misérables? Har du sett musikalen? Tänker du se filmen som kommer ut i jul? Vi var i London för några år sedan och satt längst fram i teatern och det kändes som att vi var med på riktigt. Förberedelserna inför teaterbesöket var ”sådär”. Jag hade inte läst Samhällets Olycksbarn och det enda jag visste om historien var det jag hade lärt mig i skolan (inte särskilt mycket, eller så var det bara jag som inte var engagerad). Maken hade fått mig och barnen att lyssna på musiken från Londonuppsättningen och han hade också gått igenom de olika karaktärerna för att vi skulle veta vem alla på scenen var. Det var välinvesterad tid. När ridån gick upp blev jag indragen i dessa människoödens liv, jag var där på riktigt. Jag tror aldrig jag har hulkat så någon gång förut… Efter föreställningen var jag alldeles förstörd, fast på ett bra sätt. Ibland är det skönt att riktigt få gråta ut, eller hur? Alla tårar som ackumuleras av olika anledningar behöver rensa, både bildligt och bokstavligt!

Les Misérables – här får du några smakprov på vad du har att vänta dig om du väljer att gå på samma film som vi i julhelgen. Jag vågar lova att det blir både annorlunda och speciellt och jag tycker mig se att personerna som har castat har gjort ett utmärkt arbete… Här är den riktiga trailern.

Vill du lyssna på mina favoritstycken har du dem här:

On my own – Olycklig kärlek. Suck.
A little fall of rain – Hur sorgligt kan det bli?
Do you hear the people sing – För alla dagar då allt känns skit.

Äh. Lyssna på hela inspelningen. Jag tackar mänskligheten för allt elände, Victor Hugo om satte sin historia på pränt och Claude-Michel Schönberg som gjorde musiken. Alain Boublil, Jean-Marc Natel och Herbert Kretzmer skrev musikaltexterna på franska och engelska, så jag tackar dem också. Ja, det var väl det.

Continue Reading

Oh, så spännande!

Idag har jag varit Ulla-Bella Sekreterare. Fixa hit och fixa dit, lära hit och lära dit, skjutsa hit och skjutsa dit, betala hit och betala dit, laga hit och laga dit. Emellanåt har jag skött mitt ordinarie jobbuppdrag och däremellan har jag försökt vara mamma och fru. Teven som vi skulle byta ut försvann ut i byråkratins djungel och som vanligt finns det ingen som bara kan lösa genom att se till kundens bästa. (Alltså, de är duktiga på det här, men blir det krångligt så blir det rysligt krångligt.) Vi får väl se om vi har någon teve till helgen eller ej. Jag misströstar. Eller, ja, så illa är det inte. Vi klarar oss utan, men ändå.

G hade sin första marimbalektion sedan sommarlovet. Han var så glad, så glad. ”Äntligen!” På fredag kväll ska läraren och några av hans vänner och elever spela på oljefat här i närheten. Vi firar nog således Black Friday-kvällen (i butikerna står det ”Happy Black Friday”, så jag antar att den dagen är lika mycket helg som Thanksgiving) genom att bege oss till The Shops at Riverwoods för att digga karibiska tongångar. Kul!

Hur kommer det sig att allt som pappa säger är dåligt? Ända tills man upptäcker att det är bra, menar jag? Tur att vi alla har möjlighet att göra om och göra bättre. Just nu är det elektronik som är rätt kul. Faktiskt jättekul. Hm.

För övrigt har jag fyllt på det tomma julskåpet med några plåtburkar till julgodiset. Knäck och kola måste ligga i sådana här burkar. IKEA var nästan helt länsat på julgrejer då vi var där sist, men de här tre fick jag åtminstone tag på. Adventsstjärnorna köpte vi som tur var direkt då de kommit in. De tog slut nästan på en gång. Bara så du vet.

Vad ska vi göra för att göra december alldeles makalöst fantastiskt? Vi kan inte fira med den närmaste familjen, så vi måste fixa det på annat vis. Att göra saker för andra är alltid givande och fantastiskt, så kanske får det här bli vår mest generösa och osjälviska jul någonsin? Att ge av sin tid är svårast, så jag ska nog utmana mig själv lite där… Jag återkommer om detta.

Continue Reading

Livet det går upp och ner.

Vissa dagar är bättre än andra. Så är det för alla. För mig med. Den här dagen har varit bra på många sätt. Vardag är bra. Jag gillar rutiner och förutsägbarhet och det är just det jag har fått av den här dagen. Yngsta dottern som sedan skolstart har haft så svårt med matten har liksom levt upp genom hemskolan och flera gånger den här hösten har jag förvånat insett att hon knäckt flera koder hon borde ha knäckt för länge sedan. Att se henne jobba på och uppskatta sitt skolarbete gjorde mig glad idag. De två stora är duktiga och tämligen självgående genom sin distansskola. De behöver peppas och kollas och uppmuntras, men de klarar sig till stor del utan stora genomgångar. Skönt på ett sätt. Ja, särskilt som jag var så väldigt emot hemskolning och nu ser hur fantastiskt det funkar för vår familj. What can I say? Alla har rätt till en andra chans. Jag också.

Värre är det nog för Gs snögubbe. Han smälte under dagen bort till en blöt fläck och nu finns bara hans stiliga näsa kvar. Kanske får den återfödas i en ny snöskapelse. Vi får väl se…

För att inte hamna i någon av de farliga hemskolningsfällorna försöker jag upprätthålla vissa rutiner. D-vitamintillförsel genom en daglig soldos känns jätteviktig. Dessutom behöver vi alla röra på oss. Idag tog vi en promenad upp till Costco som ligger en kvarts gångväg härifrån. Det här är utsikten på vägen hem. Rätt pampigt, eller hur?

De amerikanska björkarna ser inte riktigt likadana ut som våra, men de ger i alla fall lite hemkänsla. Efter att ha sett Gs blivande marimbalärares läroplan inser jag att lärare jobbar väldigt olika. Jag hoppas att G och hans nya läromästare genast får bra kontakt. På måndag är det dags för första lektionen. Håll tummarna är du snäll.

Utanför vår ytterdörr svajar detta underbara gräs. Jag blir så glad av färgen, rasslet och det starkskira…

Posten kommer sex dagar i veckan, men inte förrän vid 16-tiden. Idag hade Brevis med sig ett paket från fina svärmor. Hon vet vad vi gillar. Jag sitter med ett jättevackert bärnstenshalsband på mig och resten av familjemedlemmarna har satt sig i varsitt hörn för att läsa de böcker och tidningar de fick. Godiset är SLUT. Japp. Dumle och Zoo är rätt gott.

Det finaste i paketet var ändå kökshanddukarna. Verkligen vardagslyx… Tack, tack, tack fina L! Och fast jag skrev att den här dagen har varit bra på många sätt har den också varit jättejobbig. Jag vet. Jag blir trött på mig själv jag också. Jag blir trött när jag inte kan styra över mina känslor. Jag har det så bra här! Idag fick jag ändå tvinga mig själv att skriva en tacksamhetslista för att tala om för mig själv att mina tråkkänslor var helt irrationella. Suck. I morgon kommer allt att kännas bättre, det är jag säker på. Särskilt om min inspiration som plötsligt försvunnit i tomma intet kommer tillbaka under natten. Happy, happy

Continue Reading