musik – Sida 27

Bara fina tankar.

19 januari, 2013 9 kommentarer

Tidigare i kväll kom barnens (sorry, ungdomarnas) kompisar över. Det har varit liv i luckan med rundpingis, datormord (Tur att man alltid har fler än ett liv…), Apples to Apples och film. Jag satt och tänkte en stilla tanke. Ibland behövs det inte mer än att vara alldeles tacksam under en alldeles liten stund. På söndag ska jag dela med mig av mina tankar runt tacksamhet. Jag känner att jag har förberetts väl det senaste året. När man kan bryta benet och vara tacksam över att familjen verkligen blivit starkare av denna upplevelse måste det väl betyda att man kommit en bit på väg?

Mitt You Do-paket med alla Formexnyheter kom idag. Det var så roligt! Att utveckla produkter med hjälp av medarbetare, datorer och andra hjälpmedel och sedan se allt färdigt är alltid lika spännande. Min syrra har också haft möjlighet att gästspela den här gången då vi var mitt uppe i flytten under den mest intensiva utvecklingsperioden. Hon är superkonstnärlig och det var lite speciellt att se henne använda sin talang och sedan få jobba med det hon hade bidragit med. 🙂 Jag är mycket nöjd med slutprodukterna…

Efter att ha lyssnat på country i bilen varje dag under ett bra tag är jag lite mätt. Tror att jag ska ratta över till lite rockigare tongångar, men först ska du få en present. Idag hörde jag nämligen en av de finaste texter jag hört någon gång. Själva helheten med musiken blir lite långtradig, men orkar du läsa igenom orden tror jag ditt hjärta blir lite varmare och gladare. Här är My Wish – till dig!

This is my wish
I hope you know somebody loves you
May all your dreams stay big

North Shore, Oahu, 2012

My Wish – Rascal Flatts

I hope that the days come easy and the moments pass slow,
And each road leads you where you want to go,
And if you’re faced with a choice, and you have to choose,
I hope you choose the one that means the most to you.
And if one door opens to another door closed,
I hope you keep on walkin’ till you find the window,
If it’s cold outside, show the world the warmth of your smile,

But more than anything, more than anything,
My wish, for you, is that this life becomes all that you want it to,
Your dreams stay big, and your worries stay small,
You never need to carry more than you can hold,
And while you’re out there getting where you’re getting to,
I hope you know somebody loves you, and wants the same things too,
Yeah, this, is my wish.

I hope you never look back, but ya never forget,
All the ones who love you, in the place you left,
I hope you always forgive, and you never regret,
And you help somebody every chance you get,
Oh, you find God’s grace, in every mistake,
And you always give more than you take.

But more than anything, yeah, and more than anything,
My wish, for you, is that this life becomes all that you want it to,
Your dreams stay big, and your worries stay small,
You never need to carry more than you can hold,
And while you’re out there getting where you’re getting to,
I hope you know somebody loves you, and wants the same things too,
Yeah, this, is my wish.

My wish, for you, is that this life becomes all that you want it to,
Your dreams stay big, and your worries stay small,
You never need to carry more than you can hold,
And while you’re out there getting where you’re getting to,
I hope you know somebody loves you, and wants the same things too,
Yeah, this, is my wish.

This is my wish
I hope you know somebody loves you
May all your dreams stay big

Förresten får du en countrybonus också bara för att. Alan Jacksons Remember When från en av mina favoritfilmer någonsin – Up.

Ditten och Datten

Överkonsumtion och understimulans.

17 januari, 2013 4 kommentarer

I vårt garage ligger nu ett mindre lager av kartonger, plast och frigolit. Vi har sannerligen bidragit till skräpberget sedan vi flyttade hit. Vi har köpt så få saker som möjligt och har hållit oss till IKEA efter att det visade sig vara jättesvårt att hitta bra second hand-fynd, men IKEA-grejer kommer i kartonger. Vi befinner oss i ett studenttätt område och det bidrar säkert till att det finns mycket skräp och få fynd på de ställen där vi har letat. Pingisbordet hittade K via en bekant på Facebook. Toppenbra! Vi har inrett huset med det allra nödvändigaste och försökt piffa till med tavlor, böcker, instrument och smågrejer som vi tog med oss. Jag vet att vi har grejer som fyller ett helt, stort rum hemma hos min bror, men jag saknar dem inte. Jag saknade grejerna i kökslådan och jullådan som vi glömde märka rätt, men vi har överlevt utan dem också.

Jag har funderat mycket över det där med hur mycket prylar betyder. Affektionsvärden ska inte förminskas! Julvepan som Ks mormor har vävt och korsstygnstavlan som min morfars mor har broderat gjorde att vi kände oss hemma här i julas, att det fanns något som var ”som vanligt” och som kändes tryggt. Det är det där med överflöd jag inte längre kan hantera. Varför fylla på och fylla på när vi redan har så mycket? Jag gillar tanken ”en grej in – en grej ut” som våra vänner praktiserar. Vi har andra vänner som sålde hus och hem, köpte en husbil och som nu lever ett jättespännande liv här i USA. Vi fick tänka till när vi skulle flytta, men de måste ständigt tänka på hur mycket plats allt tar. I garderoben har jag jättelite kläder jämfört med de flesta andra jag känner och ändå använder jag bara en bråkdel av dem… Konstigt, det där.

I går var vi på en kort inköpsrunda, jag och barnen. (Jag orkar knappt, och bör inte heller, förflytta mig även om jag blivit en hejare på kryckor.) Jag köpte med mig 14 plastlådor med lock. $20 för allihop. Snygga och praktiska då locken snäpper till. Nu har alla barn fått varsin låda och jag har tagit hand om resten. Jag orkar inte organisera och så där, men jag har storslagna planer…

Här kommer ett exempel på nödvändigt, men onödigt, inköp. Vi har två notställ hemma, men på något vis blev båda kvar. G har spelat marimba och använt en strykbräda som notställ. I måndags var jag trött på att ha detta ständiga provisorium uppställt i audienssalen, så vi stannade vid Summerhays Music och köpte med oss ett svart och något stadigare notställ! När sonen packade upp det visade det sig att vi fått fel färg. Notstället var gladrött… Inte gör det mig någonting, snarare tvärtom! På bilden ser det nästan orange ut, men det är inte riktigt så hysteriskt. Hur som helst ser det bra mycket snyggare ut med denna praktiska inredningsdetalj än den förra lösningen!

För övrigt önskar jag att jag kunde spela bas. På Metallicas Facebooksida kunde man idag läsa ”ARIA Guitars is proud to introduce the Aria Pro II Cliff Burton Signature Bass. The bass will be officially launched at The NAMM Show in Anaheim, CA on January 24 – 27. Cliff’s father, Ray Burton, will be on hand at the Aria Guitars booth to do the introduction and sign autographs on Friday, January 25 at 12:00 noon.” Jag nöjer mig egentligen med att spela basstämman på Guitar Hero. Fast om jag fick välja om, då skulle jag vara en ruggigt bra basist. Nu är det bara så att OM inte finns, och nu kan jag bara spela fiol och piano skruttdåligt fast jag borde vara duktig på båda. Fyyy. Förresten, varför blir basisterna aldrig kända? Förutom kanske då Cliff Burton som ju dog i en bilolycka i Sverige då jag gick på gymnasiet. Hårdrockarna på skolan sörjde… Får jag välja sätter jag Geddy Lee från Rush som min favorit. Han är lite duktig på allting den mannen. Japp.

Ditten och Datten

Guilty Pleasures.

11 januari, 2013 15 kommentarer

Här i Staterna talar man gärna om sina ”Guilty Pleasures”. Damerna i Utah verkar ha en speciell faiblesse för Diet Coke och diverse skönhetsoperationer. Min GP har länge varit Pepsi Max. Doktor Brian förbjöd mig att dricka detta gift då jag skulle bli av med min migrän för 2,5 år sedan. (Fråga Far så får du veta att alla Cola-drycker är det värsta man kan inmundiga, så han är överens med doktorn.) Jag tycker nu att det är väldigt gott med Pepsi Max, men vill inte ge mina barn några läskovanor och vill inte heller förgifta kroppen. I samband med flytten satte jag därför köpstopp. Fast bjuder du så tackar jag faktiskt inte nej…

Livet blir väl bra trist om man inte har saker att se fram emot. Ska jag vara här på jorden och gå igenom allt elände som kastas i min och mina älskades vägar utan att vi har bett om det vill jag samtidigt välja att njuta av allt fantastiskt som också bjuds! Där kommer det där med tacksamhet in. Jag mår bättre då jag medvetandegör mig själv om allt fint jag får uppleva. Jag bad till exempel inte om att bryta benet, det gjorde jag inte. Men vet du? Jag har försökt se allt det goda som kommit genom den illvilliga isfläckens framfart, och det finns massor där! Och vad är ett brutet ben om man jämför med nästan alla andra eländesgrejor som finns? Ingenting! Jag har ju ett helt entourage som tar hand om mig dag ut och dag in. Dessutom går det över. När benet har läkt kommer jag ha en ännu starkare vrist än innan. Det ser jag fram emot. Och nu flummade jag ut i något som inte riktigt hade med dagens ämne att göra… Fokus!

Eftersom Pepsi Max gått bort var jag ju tvungen att hitta en ersättare. Jag hittade en nygammal kärlek. Ett par dagar innan den olycksaliga olyckan var jag och dottern i köpcentret och handlade luktegott i massor till fyndpriser. Jag gillar att lukta gott. Det betyder inte att jag gillar att stinka. Människor definierar ju det där med doft på olika vis. Jag vet att det finns doftöverkänsliga personer och just därför får just Bath & Body Works produkter bli mina nya Guilty Pleasures. Tänk att tvätta händerna i Rosemary Mint Hand Wash till exempel. Helt klart njutbart! (Chokladtvålen till höger om den flytande tvålen luktar vääääldigt gott. Och nej, den går inte att äta och är inte heller från B&BW.) Att duscha och sedan smörja in sig i denna body lotion är också rätt trevligt. Jag ber därför härmed om ursäkt för de obehag jag har förorsakat och kommer att förorsaka då jag inte går omkring Au Naturel. Hm. Kom förresten på att svettbomber också borde orsaka störningar för de doftöverkänsliga… Eller har det bara att göra med kemikalierna? Vet du?

Så, vad har du för GP? Jag pratar alltså inte om alla de fina njutningar som är fullkomligt legitima, utan sådana som är lite onödiga. Ja, som Pepsi Max och oekologisk lyxtvål till exempel.

För övrigt finns det tydligen ett rätt nytt album som heter ”Greatest Songs for Guilty Pleasures”. Tänka sig. Tyvärr faller omslaget mig inte i smaken, så du får en annan av mina GP i present i stället. Håll till godo!

Ditten och Datten

När stort kommer ur det lilla.

6 januari, 2013 3 kommentarer

Varsågod. Här får du en gratis väderrapport från den senaste veckan här i Orem, Utah. Jag tror banne mig att vi har haft det vackraste vädret sedan vi flyttade hit. Sitter jag i ena soffhörnan på eftermiddagen kan jag både njuta av ljuset som faller in bakifrån och njuta av bergen genom fönstret till vänster om mig. Inte dåligt! Jag har till och med varit ute, i alla fall ute ur huset. I torsdags började skolan igen och då jag höll på att förtvina inomhus haltade jag ut till garaget, använde den automatiska garageportsöppnaren för att släppa ut oss, stängde garageport med hjälpmedlet, körde barn dit de skulle, körde hem och upprepade öppnings- och stängningsproceduren. Yihaa! Det var svettigt, men det gick bra. Jag bröt inga fler ben och jag kände solen genom bilrutan och önskade till och med att jag inte hade glömt mina solglasögon i Hawaii. Ah! Det är underbart att ens ha förmågan att njuta ”små ögonblick av ro ibland”. Tacksamhetsövningarna hjälper mig långsamt upp ur träsket. Tjoho!

Min faster tyckte tydligen att jag har varit väldigt mycket på Facebook. Tja, det kan hända att jag bläddrat igenom uppmuntrande ordspråk, glada vinterlovsbilder, ledsna och ensamma uppdateringar och annat mindre viktigt väldigt mycket mer ofta än vanligt. Det har dock sin naturliga förklaring. Jag har suttit på ungefär samma plätt, med vissa undantag, i drygt en vecka nu. Jag hasar mig upp för trappan på kvällen och ner för trappan på morgonen. Dessemellan blir jag väl omhändertagen av make och tre barn. Tur att jag har sluppit någon oempatisk slusk vid min sida. Vem skulle klara att tömma kastrull efter kastrull med mina, hm, uppkastningar? Eller springa som en skållad råtta varje gång jag behöver det minsta lilla? Eller sköta hushållet lika bra som jag? (Ja, nu är de fyra och jag är en, men tillsammans blir de både starka och duktiga.)

Här ser du en av de aktiviteter jag återupptäckt. Yatzy. Underskattat spel… Jag pusslar, läser, surfar Facebook i telefonen, tittar på gråtfilmer och har också hittat en ny favoritteveserie som jag aldrig ens hört talas om förut (Drop Dead Diva). Tja, kanske det finns en anledning till att jag aldrig har hört talas om den förut? Fast jag var ju väldigt förtjust både i Lagens Änglar och Ally McBeal förstås. Teveadvokater är allt mycket mer spännande än de verkliga, eller vad säger du A?

Jag har en nyckelharpa. Den fick jag av en gammal man som jag blev väldigt god vän med då jag flyttade upp till Tumba för en massa år sedan. Fine G lät meddela att om han hade varit 60 år yngre hade han lagt in en stöt på mig, men nu fick vänskapen duga. 🙂 Han lärde känna min man också. Jag är så glad över att vi hann berätta för G att vi väntade barn och att detta barn skulle få hans namn om det blev en pojke. Strax efteråt försvann vår vän in i demensdimman och några månader efter vår lille Gs födelse gick G den äldre bort. Alltid då jag lyssnar på Åsa Jinders musik skickar jag en tanke till min gamle vän och är tacksam över allt han lära mig under den relativt korta tid vi hann känna varandra. Den här är till dig som jag inte längre kan prata med.

För övrigt kan jag säga att om man spelar fiol och bor i Utah ser man ut och låter så här. Eh. Hon är duktig, lilla Lindsey Stirling! Och hon skriver sin egen musik. Om jag var du skulle jag därför ta mig till Köpenhamn den 25/1 eller till Stockholm den 26/1 då hon spelar där.

Ditten och Datten

Behöver massor av uppmuntran!

3 januari, 2013 8 kommentarer

Influensa och en del annat lade sig som ett lock över mina första nyårsdagar. Nu önskar jag massor av tips på musik som gör dig riktigt glad. Massor! Tack på förhand.

Tacksamhetslista:
Jag fick en gratis detox genom influensan.
Det finns fantastiska människor runt mig. Bara erbjudanden om hjälp gör mig jätteglad!
Jag har mycket tid att läsa.
Vi kan sitta i soffan och sköta skolan både jag och barnen.
Vädret är underbart och njutbart inifrån huset också.
Barnen visar sig vara hejare på att sköta hushållet. Jag trivs som koordinator.
Jag har äntligen sett hela säsong ett av Downton Abbey! Andra säsongen på gång.
Jag hann klippa håret innan benet gick av.

Ditten och Datten

Snart är 2012 ett minne blott.

31 december, 2012 3 kommentarer

Nog för att vi hade trevliga grannar i Segeltorp, men hade jag brutit benet där tror jag inte vår familj hade erbjudits hjälp från höger, vänster och rätt över. I eftermiddags kom en omgång soppa med nybakat bröd och telefonen har ringt flera gånger med omtänksamma människor i andra änden. Fina små gåvor har också överlämnats. Vi har verkligen hamnat i rätt grannskap!

Idag har jag vilat precis hela dagen. Att göra mig i ordning morgon och kväll är en inte helt okomplicerad ritual. I går duschade jag. Det tog nog 1,5 timme från start till mål, så jag bestämde mig för att vänta några dagar innan jag försöker igen. Det går ju inte att hoppa in på ett ben i duschkabinen och jag kan inte heller sätta mig i badkaret utan att belasta det brutna benet. Däremot går det att krypa in och ut ur duschkabinen. Ja, jag förstår att du flinar nu. Det gjorde inte jag när jag höll på…

I morgon är det sista dagen på det här välsignat fruktansvärda året. Jag ser fram emot att lägga det bakom mig trots att mycket spännande och roligt också har hänt under de senaste tolv månaderna. Då jag skrev årets ”bokslut” insåg jag att det verkligen är dags för gladare tongångar överlag. Jag skriver om mitt liv här i bloggen, men jag har också en bok av mer privat karaktär. Den uppdateras inte särskilt ofta. Då och då händer det, till exempel idag. Så här blev mitt lilla ”årets ord-collage” i den boken. 2012-ordet LYFTA fick plats både i ord och bild, men det är FÖRÄNDRING som är viktigt. Stopp och sätt fart valde jag som inspirationsord. Är det inte så man gör med allt som man vill förändra? Antingen vill man sluta med något eller så vill man få tummen ur. Jag ser verkligen fram emot den här resan. Jag tror att den kan bli rätt spännande. Hur går det för dig? Vad vill du med ditt liv? Jag undrar just hur mycket hjälp man får av terapi och hur mycket man kan klara att reda upp själv genom att prata med vänner, familj och läsa sig till förståelse för det som inte funkar? Härom dagen pratade jag en del med min moster som jobbar som terapeut. Hennes jobb verkar otroligt intressant, men jag undrar hur man lägger andra människors smärta och oro bakom sig då man går hem från jobbet…

Tja, det var väl det. Jag vill inte att årets sista inlägg ska vara så fult som detta, så i morgon kanske jag gör ett ryck och hittar på något kul. Jag ska också sitta i soffan och få familjen att förbereda nyårsfesten vi ska ha med våra vänner. De ska få baka och laga mat och förbereda lekar så det brinner i deras bakar. Hur firar du nyår? Här brukar man nog inte smälla så mycket raketer själv, men uppe vid BYU har de tydligen ett tjusigt fyrverkeri varje nyårsafton. Jag tror jag överlever utan krutröksdoften också.

Så – Gott Slut! Må 2013 ge dig allt du drömmer om, eller i alla fall det mesta. Det är du värd, eller hur? Och så får jag nog klämma in lite Lasse Winnerbäck och önska att du följer med mig i fortsättningen också.

Ditten och Datten

The Piano Guys och jul i vårt hus.

22 december, 2012 3 kommentarer

Härom kvällen gav vi barnen årets första julklapp – biljetter till The Piano Guys konsert inne i Salt Lake City. Vi fick flera timmars musikalisk njutning och förutom det hade barnen möjlighet att prata med alla de fem män som är inblandade i detta projekt. Själva pianokillen, Jon Schmidt, pratade vi svenska med. Japp. Killen behärskade norska flytande efter två år i vårt kära grannland. Det här var en upplevelse som hela familjen alltid kommer att komma ihåg! Fantastiska Alex Boye, den gamle pojkbandsstjärnan från London, gästspelade med The Piano Guys-versionen av Coldplays Paradise. Grymt! Pojkbandsmovesen satt där de skulle kan jag säga. Haha! Duktiga musiker är alltid duktiga musiker, oavsett vilket instrument de behärskar eller vilken musikgenre de pysslar med. Otroligt inspirerande var det hur som helst. (Har du erfarenhet av spritpennor i tvättmaskiner? Kan jag tvätta dessa värdefulla t-shirtar utan att autograferna försvinner?)

Jag trodde inte att denna dag skulle komma i år, men nu känns det faktiskt att vi har jul i vårt hus också! Jag gjorde denna lilla ”akvarell” förra året. Så mycket har hänt sedan dess! Tänk… Hoppas att N och C tar hand om vårt gamla hus på bästa sätt.

Det var inte värt att betala hundra spänn för en flaska ljus sirap, så vi gjorde amerikanskt julgodis istället för knäck. Mycket smör och socker, lite vatten, salt och vanilj. Ja, och så mjölkchoklad och hackade valnötter så klart. Färdigt! Och gott.

Vi har aldrig fått så få julkort. Jag vet många som inte skickar julkort nu för tiden och så har vi ju flyttat. Flyttar man är det lätt att försvinna under radarn.

Björkbänken har pimpats med fårskinn! Nu är den varm och skön att sitta på och så ser det liksom juligt och charmigt ut tycker jag. Gamlamormors duk ska manglas, inte visas upp i detta fruktansvärt skrynkliga tillstånd! Jag saknar henne, min gamla svärmormor, men hoppas att hon gläder sig över att se sitt hantverk användas, skrynkligt eller ej.

Julklapparna är fixade, skinkan ska ugnsbakas i morgon, köttbullarna är stekta, julgodiset ligger i skåp och kyl och Jesusbarnet ligger i krubban. Nu är det bara du som saknas! Puss och kram.

Ditten och Datten

Lite styrka kanske?

18 december, 2012 1 kommentar

En av kvinnorna jag träffade genom WoW tipsade om den här låten. Jag älskar texten!

Everybody falls sometimes
Gotta find the strength to rise
From the ashes
And make a new beginning

Anyone can feel the ache
You think it’s more than you can take
But you’re stronger
Stronger than you know

Don’t you give up now
The sun will soon be shining
You gotta face the clouds
To find the silver lining

I’ve seen dreams that move the mountains
Hope that doesn’t ever end
Even when the sky is falling
I’ve seen miracles just happen
Silent prayers get answered
Broken hearts become brand new
That’s what faith can do

It doesn’t matter what you’ve heard
Impossible is not a word
It’s just a reason
For someone not to try

Everybody’s scared to death
When they decide to take that step
Out on the water
It’ll be alright

Life is so much more
Than what your eyes are seeing
You will find your way
If you keep believing

Overcome the odds
You don’t have a chance
(That’s what faith can do)
When the world says you can’t
It’ll tell you that you can

I’ve seen dreams that move the mountains
Hope that doesn’t ever end
Even when the sky is falling
And I’ve seen miracles just happen
Silent prayers get answered
Broken hearts become brand new
That’s what faith can do
That’s what faith can do

Even if you fall sometimes
You will have the strength to rise

Ditten och Datten

Det vänder.

15 december, 2012 2 kommentarer

Det känns lite konstigt att skriva en blogg som är som en dagbok men ändå inte. Jag skriver och berättar vad som händer i vardagslivet för släkt och vänner. Jag skriver om mina tankar till alla som vill lyssna. Jag skriver nyttigt och onyttigt och ibland skriver jag bara av mig. Egentligen borde jag kanske slänga inlägg som har uppfyllt sitt syfte precis som jag brukade riva ur dagboksblad som liksom var för mycket eller som gav en sanning som var för mycket eller inte alldeles tillräckligt då jag höll mig med vanliga pappersböcker? Å andra sidan hade bloggen blivit väldigt hattig då, för allt som står här har samband på ett eller annat sätt. Vissa dagar tänker jag högt med bokstäver och somligt skriver jag innan jag har tänkt färdigt. Vissa tankar får jag hjälp att komma vidare i och ibland hjälper det att se sig själv genom någon annans ögon.

Idag fick jag en kommentar från dig som aldrig skrivit något här förut. ”Måste bara säga att jag är upplyft av din argt rungiga blogg! Mkt glöd och styrka.” Jag blev alldeles förvånad. Är min blogg argt rungig? Visar jag glöd och styrka? När jag har känt mig mer förvirrad, ledsen och svag än någon gång förut? Det har hänt så mycket i mitt liv det senaste året. Jag har gått igenom saker jag aldrig hade förväntat mig skulle hända just mig, just då och just nu. Jag har blivit stark, jag har känt mig svag, jag har känt kärlek, jag har upplevt sorg, jag har stått emot, jag har dragits med, jag har vuxit. De senaste månaderna har jag känt hur jag trillat ner, ner, ner utan att hitta hålet i isen, jag har velat hjälpa utan att kunna göra något och hur illa det nu än har varit så har jag vaknat varje morgon.

Jag har fått så mycket stöd och hjälp av min fantastiska familj. Med alla korten på bordet är det naturligtvis lättare att veta vad man ska säga. Tack till dig som har peppat och kramat och uppmuntrat genom cyberrymden utan att veta annat än att jag har varit ledsen. Jag uppskattar det verkligen! Min resa fortsätter. Jag är starkare idag än i går och jag är framför allt gladare. Jag har sett ljuset. I morgon är en annan dag och man blir glad av rött.

Innan jag lämnar den fantastiska texten av Bjørn Eidsvåg till dig – Tack Annette! – vill jag säga att jag är tacksam över livet, även om det inte riktigt uppför sig som jag hade önskat. Jag samlar styrka inför det som ligger framför mig. All kärlek till dig.

Eg ser

Eg ser at du er trøtt
Men eg kan ikkje gå alle skritta for deg
Du må gå de sjøl
Men eg ve gå de med deg
Eg ve gå de med deg

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leva livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg ve leva med deg
eg ve leva med deg

Eg ser at du er redd
Men eg kan ikkje gå i døden for deg
Du må smake han sjøl
Men eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg
Eg har gjort død til liv for deg

Ditten och Datten

Tack!

10 december, 2012 4 kommentarer

Omtänksamhet från vänner, bekanta, familj och främlingar lyfter även om det fortfarande känns ruttet. Det här går liksom inte att riktigt glömma bort. Vissa saker gör det lite lättare att bära. Att lyssna på den här killen spela marimba till exempel. Han har dragit ut sitt instrument i ”audienssalen”, så nu har vi ruggigt bra akustik. Det blir nog en fin julkonsert om alla hinner öva färdigt!

Amerikanerna kör oftast med inredningsstilen ”the more, the better”. Vår stil är något försiktigare. Granen är inte färdigklädd, men ljusen sitter i liksom de flesta kulorna. Kanske får du en känsla av vart den är på väg? (Vi måste skaffa en ”tree skirt” ser jag. De amerikanska julgransfötterna är supersmarta, men inte så snygga. I stället för julgransmattor har de därför julgranskjolar.)

För att få något att jämföra med kommer här årets gran från makens arbetsplats.

Jag ska ta kort med fina kameran igen, men nu är det telefonen som har fått rycka in några dagar på raken. Så blir det ibland och det funkar ju faktiskt det också. Ha en fin Nobeldag idag, hör du.

← Föregående 1 … 25 26 27 28 29 … 35 Nästa →