Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Grattis Finland på självständighetsdagen! Min svägerska som är stolt finska skickade den här länken till Sibelius Finlandia och jag passade på att dra i mig lite finskt svårmod och sisu dagen till ära. ( S mamma är finska medan makens mamma är svenska.)
6.09 in i filmen börjar ett av de vackraste musikaliska teman jag vet. Förresten, lyssna inte bara, utan titta också på den otroligt vackra naturskildringen.
Jag satt och lyssnade lite på Spotify i morse. Kom ihåg hur jag liksom har en hatkärlek till Maia Hirasawa. Hon är världens sötaste människa och har en väldigt speciell röst som jag gillar för det mesta… Har du någon favorit-Maia?
Vädret här är så konstigt. Det går fortfarande att gå ut utan tjockjacka om dagarna även om det faktiskt ofta ligger frost på gräset då jag kör dottern till skolan (Försäkringskostnaden för att lägga till en 16-åring till planen håller på att förhandlas och det dröjer lite. Jag förstår försäkringsbolagen.) och jag kommer på mig själv med att nästan längta lite efter snön. Som tur är slipper vi det gråtunga ickeljuset här under dagtid och det har fått mig att klara november lite bättre än förväntat.
Jag gillar verkligen att pyssla. Surprise! Nu i december har vi en julkalender med olika projekt att utföra fram till jul i You Dos blogg. Till dagens inlägg pysslade jag ihop 3-dimensionella stjärnor som kan hängas lite var man tycker att de passar. Följ instruktionerna här så kan du också få lite stjärnglans hemma hos dig!
Jag lyssnar på Helen Sjöholm och Mary J. Blige. Blandningen blir något svårsmält, men ibland måste man testa nya kryddor tillsammans.
Adventspysslet rycker i fingrarna. Det blir nog bra det här. Vad gör du?
… men nej, usch, inte behöver jag önska några ovanor! Det skulle i så fall vara något nyttigt, som att vara allergisk mot skrynkliga kläder och att jag därför skulle stryka de få kläder som stryks här hemma på en gång istället för att lägga dem i en hög.
Tre ovanor jag har haft är att suga på tummen, att bita på naglarna och att ha radion på jämt. Alla dessa hjälpte mig att vara lugn antar jag. Tummen kommer jag bara ihåg att mamma hörde mig ligga och ”snutta” på utan någon tumme då jag var ganska gammal. Bitandet var min jobbigaste och mest störiga ovana och jag jobbade hårt och länge med att sluta. När jag flyttade till Tumba och bodde själv i en stor tvåa blev det alldeles för tyst för mig. Jag var 22 år gammal och hade flyttat hemifrån då jag var 18, men jag hade aldrig bott helt själv. Det blev så tyst att jag mådde dåligt och radions ”sällskap” kändes bättre än ingenting. (Vådan av att växa upp i en stor och bullrig familj…)
Min souliga kompis J tipsade om följande jam session. Jag är nu inte särskilt soulig, men det här svänger och jag älskar att kolla på dessa gentlemäns musikglädje. Härligt!
Tacksamhetslista 20 november 2014
symaskinen och det faktum att M sparade den i sitt förråd i 18 år så vi kunde få den tillbaka
clementiner och clementiner igen
Grumme Tvättsåpa finns på amazon.com och en flaska är på väg hit
vetskapen om att lagom inte alltid är bäst
min familj
benvärmare
vår amaryllis har börjat ta sig
pepparkaksdeg på gång
Äldsta dottern sjunger melodin i denna vackra, svenska folksång. Det är fem år sedan och det känns som en hel livstid bort… Adolf Fredriks Musikklasser gav oss många fina musikupplevelser tillsammans med barnen. Det är lätt att bli lite nostalgisk ibland.
Glen Campbell är en musiker som har gjort många fina insatser. Sedan många år lider han av Alzheimers, men innan han blev riktigt sjuk spelade han in denna vackra sång. Videoklippen hans musikförlag lagt till sången fick mig att gråta.
Trevlig helg!
Uppdatering: Dottern lät meddela att hon sjöng förstasopran i första versen men att hon sedan tog över andrasopran i vers två. Rätt ska vara rätt!
Åker man några kilometer norrut upp mot Sundance har träden börjat skifta färg. Det här är min favorittid på året! Äldsta dotterns musiklärare bor fem minuter härifrån i bergssluttningen. Hos henne var det bara torrt och beige, men otroligt vackert ändå som du kanske ser på fotografierna.
Det har regnat och åskat till och från hela dagen. Gräsmattan fortsätter att tacksamt ta emot allt regn. Folk verkar alldeles förvånade över de svala och regniga dagar vi har haft de senaste veckorna, men själv har jag njutit. Ena dagen 29°C och halvt medvetslös av värmeslag, nästa dag 20°C och ett strilande regn. Det är ibland i kontrasterna det är lättast att uppleva skönheten.
Ed Sheeran – Fall
You and I
Two of a mind
This love’s
One of a kind
You and I
We’re drifting
Over the edge
And I will fall for you
And I will fall for you
If I fall for you
Would you fall too?
You and I
Learning to speak
With kisses on cheeks
You and I
We’re lifted
Over the edge
And I will fall for you
And I will fall for you
If I fall for you
Would you fall too?
And I will fall for you
And I will fall for you
And if I fall for you
Would you fall too?
Would you fall too?
Would you fall too?
Would you fall too?
Would you fall too?
Idag vaknade jag till något förskräckligt. Newmans andra kull ungar är definitivt död. Jag vet inte riktigt hur, vad eller vem som kraschade och flyttade två av tre ägg, men i går låg de i redet och i morse låg de en bit ifrån. Det tredje ägget ligger kvar, men Newman har bara legat på det en liten stund idag.
Jag hade inte hjärta att ta kort på den lilla ankungen som låg bredvid sitt äggskal. Förstår bara inte vilket djur som skulle vilja göra sig omaket att få upp skalet och sedan strunta i att få sitt pris?!
Jag hoppas att det blir tredje gången gillt i vår, det här med att utöka ankbeståndet. Nu har Bonzai testat och misslyckats (hon blev dessutom uppäten tidigare i sommar) och Newman likaså. Det var bådas första försök och det sägs att det kan vara lite klurigt att få till det i början.
Dagen fortsatte lyckligtvis mycket ljusare. Äldsta dottern skickade ett meddelande från skolan om att hon blivit bjuden på Homecomingdansen som går av stapeln om ett par veckor. Killen som frågade henne brukade sitta i hennes lunchgäng i våras. Jag kände att jag inte var riktigt redo på hur jag reagerade på meddelandet. E fyller 16 år om två veckor. Hon är ingen barnrumpa längre, men jag skulle nog helst vilja låsa in henne i några år med början på en gång. Hu! Det är inte så himla lätt det där med att låta barnen prova sina egna vingar, men man måste ju! Det är bara att stå där med öppna armar och lova att fånga om det behövs.
Jag börjar känna att vissa muskler redan börjar reagera på PiYo-övningarna. I morgon ska jag köra det sjätte och sista passet för den här veckan, för på söndag är det vilodag. Programmet är tre veckor långt, men jag har hört att många kör en omgång till när de redan är igång. Jag älskar att känna hur jag blir starkare. Att ha en kropp som samarbetar och orkar är något av det häftigaste som finns! Jag har nog gett upp hoppet om att någonsin bli en joggare igen, men det finns annat att göra. Slipper jag bara gå på gym och skämma ut mig, så…
Många känslor blir det som sagt ibland. Idag var det liv och död, musik och en talbok som spökade. Små döda bebisankor. I’ll fly for you med Spandau Ballet. Eller The End of the Affair läst av Colin Firth för den delen. Att det ska vara så lätt att få mig att gråta…
Den här Taylor Swift-videon alltså… Befriande! Känner att en session med min kusin som dansar frigörande dans hade varit på sin plats i kväll. ”Shoulders and booties will be shaking.”
Min syrra har blivit fodervärd till en perser som heter Gizmo. Jag är avundsjuk.
Dagens bästa val: valde bort pizza till förmån för Klabbes hemgrillade protein style burger.
Hela kroppen värker. Jag älskar PiYo!
En hatade skolan idag och en sa ”matte är ändå rätt kul ibland”. Oh, the joys of learning.
Om en vecka kommer en kompis hit och bor lite till och från i två veckor. Kul!
Vet du vem Debra Bonner är? Nej, det visste inte jag heller. Äldsta dottern hade nöjet att få besök av Debra under sista körlektionen i skolan förra veckan. Hon kom för att undervisa dem i röstvård och ge dem lite sångtips och i samband med det fick de också möjlighet att skriva upp sig för att få en gratislektion, eller konsultation, av henne. I måndags kom vi hem till Debra, jag och E. E var nervös, men Fru Sångfågel tog sig an henne på en gång och körde järnet med henne från första början. På tio minuter fick dottern till en härlig och fyllig klang i rösten och nervositeten lade sig av bara farten.
Debras lektioner kostar $150 (1000 kr) för en halvtimme. Efter de där tio minuterna kunde jag förstå att hon tar ut den avgiften för att hon är värd pengarna. Jag förstår att också hennes elever tycker att hon är värd priset. Här är några av dem:
Aaliyah Rose (Radio Disney Music Awards)
Madilyn Paige (The Voice-finalist)
Kevin Yungman (Broadway)
$150 för halvtimmeslånga lektioner är nog något föräldrar satsar på sina barn om de ser dem som kassakor eller om deras barn uppvisar potential att bli Broadwaystjärnor eller nästa American Idol. Vår dotter har en vacker röst, men jag tror inte hon har ambitionen att bli någon stjärna. Därför får hon nog nöja sig med Debras assistenter och gruppundervisning tillsammans med nio andra ungdomar, $25 i veckan, från och med i höst. Det känns som att det är lite mer överkomligt. Hon började med ett tredagars musikläger i går och är mycket nöjd, så jag tror att det blir jättebra!
Ps: Sitter utanför Debras summer camp och väntar på E (hon hinner vara med några dagar innan vi åker till Sverige). Det låter BRA!
Titta! Sjalen är på gång. Några varv här och några där så blir den nog klar innan nästa vinter i alla fall… Att sticka med det här garnet är som att ha ett eget litet gosedjur i famnen. Jag saknar fortfarande Milla ganska ofta. Det är något särskilt med en katt! Nu önskar jag bara att man inom en snar framtid ska utveckla en anti-allergen så alla allergiker också kan umgås med pälsdjur.
Julkorten som kom gjorde mig lika glad som vanligt! Jag älskar helt enkelt ”vanlig” post. Inte räkningar. De räknas inte. (Haha.) Det här vackra änglakortet får fortsätta följa med oss länge till. Jag hängde upp det på magnettavlan i köket. Tack S!
Älskar ”vår” minigrannhäst. Så sällskaplig och trevlig. Påminner rätt mycket om en gris faktiskt.
Är du trött på att jag lägger upp foton på bergen så ofta? Jag tröttnar i alla fall inte. Jag tycker de är magiska.
Det här, min vän, är ett tecken på att våren lurar där bakom hörnet. Gegga är inte bara av ondo.
Förresten måste du titta på bilderna i den här länken. Det var ett tag sedan jag skrattade så gott! Jag kom att tänka på två av mina syskonbarn som var mer än vad en hel by klarar av då de var mindre. Nu för tiden är lyckligtvis båda två ytterst trevliga ynglingar som är mycket behagliga att umgås med.
Förresten 2… Jag älskar texten på den senaste Disneyfilmens soundtrack. Let It Go, särskilt du som knyter allt inom dig. Ut med det bara!