Fredagen den 23 november. Allt annat än en Black Friday.
Vackert, bara vackert. Levande blommor är fint det.
Något annat som är fint är gamla par som håller hand… De här kom skruttande över parkeringsplatsen och de var så söta!
Idag började Julen här i USA. Jag orkade inte med någon Black Friday-shopping, men mat behövde vi fylla på med. Denna stackars tomte stod och plingade lite halvhjärtat med sin klocka utanför Smith’s. Han fick en hel del pengar, men jag tror att han skulle få ännu mer med lite mer engagemang!
För mig börjar julen inte förrän till Första Advent, men julstjärnorna var billiga idag och med tanke på hur dåligt affären sköter blomsteravdelningen tänkte jag att det var bäst att få hem ett par krukor om de skulle kunna överleva till nästa helg. Vi får väl se om jag lyckas. Den ena busken började fälla blad redan i kundvagnen på väg till bilen. Suck.
Inne julstjärnor, ute frasiga löv på marken.
Längst upp på bergtopparna ligger snön kvar efter ett par snöomgångar. Själv gick jag omkring med bara en tjocktröja på mig idag utan att frysa, så just nu känns inte värsta kalla vintern speciellt nära.
De här sötnosarna bor ett par hus längre bort på gatan. Vet du vilken ras det kan tänkas vara? Grannarna som vi var hemma hos, inte hästägarna, sa att de INTE är shetlandsponnyer i alla fall.
Titta! Hur söt som helst. Och pytteliten.
Mer berg. Jag vet att det inte går att visa hur fint det faktiskt är, men du får tro på mitt ord.
En bit längre bort bor den här ståtlige herren. Fast han blev sur på det här fotot. Inte tillräckligt smickrande tydligen.
Efter ett tag lättade han upp och kom för att se om vi hade något gott med oss. Det hade vi inte.
Yngsta dottern kan bara inte vänta på att få börja rida! Hur kan det finnas människor som inte gillar hästar liksom?
Människa och natur i vacker harmoni.
Finaste familjen. Här är vi hemma på vår gata, fast inte precis i stan.
För övrigt har vi tittat på, och skrattat åt, Groundhog Day idag. Har du inte sett den är det hög tid. Jag tror att alla som ser den filmen blir lite snällare.
Med kameran i handen.
Undrar just vad ”da’n före doppareda’n” heter här. De doppar ju egentligen ingenting, utan glufsar mest i sig massor av mat och glor på football. ”Earn your turkey!” står det överallt på reklamaffischerna för löpartävlingen i morgon förmiddag. Jag tänker äta utan dåligt samvete, och någon löpartävling kommer jag inte heller att vara med i. Jag och S har stekt 150 köttbullar som vi ska ta med oss till min kusins Thanksgivingmiddag. Min kusin gillar god mat och hon älskade mina köttbullar som hon fick smaka då hon besökte oss för ett par år sedan. Därför bestämdes det att vi tar med oss en sallad (klassiskt) och köttbullar (hm, Thanksgivingsrookie). Med tanke på att F hann äta tio köttbullar innan jag hann säga ”Varsågod!” sist det begav sig så tror jag att de går åt även om det finns mycket annan mat också.
Jag gillar att laga mat, men att rulla köttbullar är BARA tråkigt. Som tur är stod min assistent och rullade alla bullarna själv. Det tog sisådär 1,5 timme för henne, men oj, så stolt hon var!
Så här ser det ut hemma hos oss ibland. Först utsikten mot skogen på baksidan, sedan finhyllan och slutligen fyndbuketten från matbutiken. Gillar mys.
I tacksamhetens anda vill jag säga att jag älskar mina barn. För övrigt måste jag sova nu. Annars missar jag nog kalkonmiddagen.
Bergen brinner.
Titta så vackert det är här då solen går ner! Det ser ut som att det glöder. Jag tappar faktiskt rent bokstavligen nästan andan. (Fotot är ”SOOC” taget med min iPhone 4s.)
Disneyland.
En heldag på Disneyland med maken och döttrarna (sonen ville inte följa med), en GPS som visade fel väg hem och några timmars trevlig samvaro med vännerna vi bor hos. Dagen har bjudit på härliga stunder med nya kameran, en Canon nu igen. Canon EOS 60D blev det den här gången, fast jag hade egentligen bestämt mig för 600D. Har du erfarenhet av modellen? Jag är i alla fall jättenöjd så här långt!
Natt i Bredavik.
Det var en gång… Det var en gång en sommar som drog sig tillbaka, men gjorde allt för att låta människorna fyllas av värme och kärlek en sista gång innan den mörka senhösten och vintern skulle ta över. Bilrutorna skvallrade varje tidig morgon om att nattfrosten närmade sig fortare än någon riktigt ville kännas vid. Höstångesten slog till med full kraft och lämnade trötta och desillusionerade människor i sitt kölvatten. Kvinnan som skrotade omkring i sin trädgård slogs trots detta av det förunderliga i naturens storhet. Hon såg färgspelet, det vackra, som hösten använde sig av för att förföra människorna, för att få dem att förlora balansen då den första snöstormen slog till. Hon såg den svarta stjärnhimmelen, fonden till alla de massor av stjärnor och planeter som pyntade himlavalvet, och kände sig oändligt stor och oändligt liten på samma gång. Hon frös av nattkylan, men inom henne brann en eld och hon visste att hon skulle klara denna vinter bättre än den förra som hade lämnat djupa ärr efter sig. Den här gången var hon förberedd. Hon var redo och hon var stark.
On the road again.
Jag förstår om du som läser den här bloggen börjar bli allmänt trött på detta farande fram och tillbaka. Sanningen att säga är jag också trött på det. Till och med min fina Saab har tröttnat. Däcken behöver balanseras, spolarvätskan ska fyllas på och idag rök ett bromsljus. Tur att vi inte fick punka, som mannen vid Emån, eller hamnade i diket, vilket någon hade gjort utanför Söderköping. Å andra sidan har jag upptäckt att det är rätt rogivande att köra en känd sträcka, speciellt om man inte stressar. Det blir lite av en utmaning att leta efter både nya och gamla guldkorn längs vägen. Vi har särskilda stoppställen (Söderköping och Mörtfors eller Oskarshamn) så alla vet när de kan bli kissnödiga eller sugna på glass…
Här har du några guldkorn från idag. Sonen satt i passagerarsätet och knäppte solnedgångsbilder. Jag drömde om min nya kamera… Jag drömde om annat också. Att dagdrömma är på gott och ont, men klarar man ”multi-tasking” är det inga problem att drömma om äventyr, vad man borde ha gjort, vad man skulle vilja göra och köra bil samtidigt. Det går också att köra bil och lyssna på Linnea Henrikssons tragiska lilla sång med bästa lilla melodislingan. Barnen tröttnade. Inte jag. Jag grät en skvätt över den nyblivna, unga änkan som inte alls valde att gå och inte är det minsta lycklig. Jag tänker för mycket, men det är inte helt av ondo. Ibland leder det till goda saker. Ibland leder det inte någonstans, eller till återvändsgränder. Ibland hamnar jag till och med vilse. Det är de gångerna jag önskar att jag inte tänkte fullt lika mycket.
Gillar du också traktorer? Jag älskar att se bönder jobba på åkrarna. Det känns hemtrevligt och viktigt. Bönderna har det ruskigt tufft nu för tiden. EU alltså. Suck! Jag orkar inte ens börja röra i den grytan. Hur många av alla som jobbar för EU i Bryssel tror du gör något som är vettigt och viktigt och inte bara kostar en massa pengar? När kommer euron att dra sin sista suck? Ska tyskarna stå ut att dra snart sagt hela lasset själva? Har du själv eller någon i din närhet känt att EU är något vi svenskar behöver?
För övrigt fick vi idag ett ”stickprov” från Försäkringskassan. De vill att vi redogör för vad barnen gör om dagarna ”eftersom man måste bo i landet för att få barnbidrag”. Jo, men visst. Ni ska få veta när vi drar härifrån, kära Försäkringskassa. Fast vi talar nog inte om vart vi tar vägen…
Sist en uppgift till dig som läser. Jag behöver tips till ”Auf Wiedersehen”-kalaset för kusinerna (och deras vuxna). Vi ska ha en massa lösgodis till ”efterrätt”, men jag vill ha något lättlagat och GOTT till sista festen för sommaren. Gärna något jag kan laga en eller ett par dagar i förväg. Vi blir väl sisådär 30 personer…
Tänka, tänka, tänka, tänka… Du kan ju tänka lite extra på ett par personer som jag vet behöver extra mycket stöd just nu. Som Anja skrev – Sometimes life sucks. Death always sucks more.
En fredag i augusti.
”Hej, hej Monica, hej på dig Monica!” Jag vet inte hur många gånger jag hört elever (och kollegor) sjunga den snutten just för mig. Så här ser jag ut efter en arbetsdag som blev 14 timmar lång. Jag har å andra sidan två jobb som är så roliga att de just inte känns särskilt betungande. Jag missade en kräftskiva, men fick äta smaskig italiensk mat samtidigt som döttrarna fick följa med ”på mammas jobb”, så det var helt okej. Glad helg på dig. Jag hoppas att solen skiner på din näsa och att du får så mycket vila som du behöver. Livet är väl ändå rätt okej?
Jag lånar dotterns väldigt flashiga MacBook Air. Den är så flashig att jag varken fattar hur man byter storlek på bilder eller annat. God natt. Den här ego-bloggen kommer snart att verkligen byta fokus. Skriv gärna en rad om vad du vill läsa om. Kanske jag ska berätta hur man bygger upp ett hem på ett nytt ställe? Hur man gör för att anpassa sig till ett land där man är invandrare? Ska jag visa lite pyssel igen? Jag har packat några flyttkartonger material för skapande verksamhet. Det behöver jag för att må bra och samtidigt blir det säkert ett smidigt sätt att få utlopp för både det ena och det andra. Som sagt, kom gärna med smarta förslag! Jag övar på att lyssna på vad andra människor tycker och tänker.
Vi regnar inte bort. Än.
Den här sommaren lyser solen med sin frånvaro allt som oftast, men när den är här så jobbar den på rätt bra tycker jag…
Det är något med naturens under, storheten i det lilla och vardagliga och att solen helt enkelt går upp och ner varje dag.
Billigt nöje… Rekommenderas å det varmaste!
On top of the world! Ja, eller kanske var det en höbal…
Tillbakablick.
Bloggen har blivit risigt skött den senaste tiden. Jag kommer snart att bli bättre på att använda mig av telefonen som blogginstrument, men än så länge är det väldigt mycket lättare att sitta vid datorn. Idag kom jag hem för att packa en runda. Hur mycket hinner man på fyra dagar om man ska jobba också? Tja, det visar sig väl. Det hjälper inte att maken har dubbla jobb, som så många gånger förut, och därför inte riktigt kan vara med i matchen. Jag tackar mig själv för väl utförd visningsstädning som gör den här delen av flyttandet mycket lättare! Nu ska jag försöka klämma ihop allt så gott det går, för några flyttkartonger får allt följa med oss till landet i väster. Just nu har jag fyra högar:
Ge bort
Släng
Ta med
Spara
Vet du att vi har något här hemma som du är sugen på är det bara att säga till! Mamma har bokat tv-bänken, ett par krukor, dvd-spelaren och vattenkokaren. Köksmaskinerna tar vi till sommarstället. Någon som är sugen på ett rangligt soffbord i björk som inte längre går att skruva ihop? Det verkar annars obönhörligen få hamna i slängeshögen.
Så ja. En liten återblick i bilder på vad jag varit med om de senaste veckorna kommer här.
Årets midsommarstång kom faktiskt inte längre än så här. Sedan började det regna. Mycket. Tur att vi kunde klämma ihop oss och mysa inomhus samtidigt som vi körde Fyra Man i Soffan…
Karlskrona är en ruskigt vacker sommarstad, särskilt då vädrets makter behagar visa stan från sin bäst sida.
Kommunen hade visst inte råd att dra igång fontänen tidigare i år. Tur att man har en mamma som är engagerad i lokalpolitiken (till svärsonens missnöje) så man kan få lite saftigt skvaller då och då.
Och vilka är det som står för allt fika då T inte har hunnit komma till Sturkö än? Tja, än så länge är det M och J som varit duktigast på att få alla sötsugna på gott humör.
Brorsans pioner, alldeles underbara.
Vatten är fascinerande, inte sant? Jag är i själ och hjärta humanist även om jag på något sätt halkade in på naturvetarbanan och blev ma/no-lärare. Under årens lopp är det vissa saker jag fastnat mer för än annat. Ekvationer och ytspänning är spännande och roliga. Håller du med?
Pionerna igen…
Smultron. Mums. Man kan inte ens äta bär som växer vilt i USA då det finns några parasiter som sprids så. Jag har ätit så mycket färska jordgubbar i år så behovet ska vara tillfredsställt för ett tag framåt.
Bara fint. Undrar vad far säger om att du har redskapen utomhus, P?
Vem vill ha trist gräsmatta då man kan ha det så här?
Det är något med staplad ved, inte sant?
Tja. När en gammal spis är så här vacker kan den faktiskt få ligga kvar i trädgården.
Du som vet hur hästar ska se ut – är inte den här lite väl mager? Ska man verkligen se revbenen? Eller har mediabilderna påverkat hästarnas utseendeideal också? Jag är lite förvånad över alla hästar som finns på Sturkö. Jag ser aldrig någon rida förbi, men jag antar att de rider uppe på ön och inte nere i Bredavik där vi bor.
Sturkö här hemma!
I morse kom mina fyra brorssöner och deras farmor (alltså min mamma) indrullande runt åttasnåret. Pojkarnas föräldrar är på begravning. Liv i luckan! De är så fina. Sjuåringen har skrivit ”mer intellektuell stimulans” på en lapp som han tagit med till skolan, men det verkar inte direkt som någon har tagit sig an hans enorma intellekt än. En vacker dag kanske det finns både tid och lust! 😀 De där fyra pojkarna är jättebra på att leka, så där som många barn inte riktigt kan nu för tiden. De uppfinner och fantasin flödar. Det är bra det! Smarta är de också. Och väldigt söta.
Mamma hade plockat med sig en massa blommor, så nu har jag en bit Sturkö här hemma trots att det är en månad kvar tills det är dags att åka till sommarvisten.
Gullvivor i Ylva Skarp-mugg. Vackert så man ryser lite. Och så luktar det så gott!
Vackra vårlökar.
Det finns ett tulpanfält nere vid havet på Sturkö. Där finns inga (söta men) elaka rådjur som äter upp dem. Förstår du varför tulpaner är mina favoriter?
Underbart är kort, men så länge det varar får man njuta desto mer.
Plommonträdet utanför vårt sovrumsfönster står nu i full blom. Jag njuter, särskilt en morgon som den vi hade då solen också behagade visa sig. Den här blomningen kompenserar nästan det faktum att jag inte har någon magnolia i min trädgård och antagligen aldrig kommer att ha någon. Inte i den här trädgården i alla fall.