Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Sveriges nationaldag, namnsdag, blommor, tomtebloss, strulande bevattningssystem och sisådär. Jag är trött på sjuka, men har funkat okej i ett par dagar. Ont i lederna. Aj! Men nu är det slutklagat och jag har inte en sekund över att skriva några långa utläggningar här. Som vanligt finns det för få timmar på dygnen fram till avresedag, men det ordnar sig väl med det. Ha det bra, du. Jag ska försöka så gott jag kan.
🙁
Efter att ha sovit bort i princip ett dygn känner jag mig lite bättre, men jag har fortfarande ont i leder och muskelfästen. Stackars alla med kronisk värk! Jag åkte iväg med maken på en liten utflykt i alla fall. Vi åkte till Habitat for Humanity och lämnade några av de kartonger som har översvämmat garaget under hela vintern. Tänk dig förpackningar till fem sängar, madrasser, ett antal IKEA-möbler, hushållsmaskiner, en marimba och kartonger som Amazonbeställningar och julpaket kommit i. Det blir en hel massa! Idag hjälptes i alla fall döttrarna åt att platta till hälften av kartongerna och packa in dem i vår stora Kia med nedfällda baksäten. Innan vi åker till Sverige ska vi ta resten också. Garaget blir nu luftigt och rymligt och dessutom kan man gå ut och in i garaget från baksidan också!
Efter en tur i trädgårdslandet kan jag konstatera att solrosorna, gurkorna, squashen, de köpta tomatplantorna och pumporna klarar sig riktigt bra. Muskmelonerna och majsen har kommit igång okej medan vattenmelonplantorna ser lite svagare ut. Dillen, koriandern, löken och basilikan går det ”sådär” för, men kanske de bara har varit lite svaga i starten… Fruktträden dignar av småkart, så det blir väl till att ta hand om en del sådant när vi kommer tillbaka. Jag är rädd att vi kommer att missa persikorna!
Nu ska jag sova. Igen. Men innan dess kan jag säga att dagens höjdpunkt var de tre burkarna Ben & Jerry’s-glass som vi köpte på väg hem från kartongdumpningen. Tre förpackningar för $10, alltså 65,70 SEK. Fyndigt, eller hur? Tyvärr blev det så att Sockerfri Juni åkte ut genom fönstret med dunder och brak. Suck. Men det var det värt. Tror jag.
Vallmor igen. Blunda om du är trött på dem.
Årets första jordgubbe får mogna tills i morgon.
Bevattningssystemet är lite paj. Det har varit avstängt i tre dagar, så det var hög tid för en runda med vattenkannan i landet.
Tomattävlingen går ypperligt. Jag leder stort. Makens minitomatplantor som han hade drivit upp inomhus var för små för att klara sig ute. (Vad var det jag sa?)
Så här ser en gräsmatta i Utah ut om den inte får vatten på några dagar. Hoppas att vattengubben som kommer i morgon är flink i fingrarna. Det är dags att dränka in mattan om det ska vara någon mening med att ha den.
Rosor på betonguppfart. Fint.
Ån med smält bergsvatten rinner i vår trädgård och gör att man varje dag känner sig lite som Gaus, Roms och Brumund Dal.
Blodnäva hade vi i Segeltorp också. Vi fick ett gäng från svärföräldrarnas sommarställe för många år sedan. Tacksamma och väldigt söta. De här hittade jag bakom ett snår av ogräs. (Alltså, det är väldigt spännande att upptäcka en trädgård.)
Sonen kämpar på för att få ny tröja från Drum Labs. Han har en vit och en gul. Jobbar han på ordentligt fram tills nästa måndag hoppas han kunna få den orangea. (Läraren Darren Bastian har ett system som funkar som de olika färgerna på bälten i karate. Motiverande och smart.)
För övrigt har vi haft en härlig helg. I kväll spelade vi Apples to Apples och satt och pratade om framtid och yrkesval blandat med ett framförande av Für Elise (hon har tagit sig igenom hela nu, den lilla rackarungen, även om det låter sisådär under vissa passager) och läsning av diverse böcker. I morgon är det sommarjobb för sonen, vanligt jobb för föräldrarna och diverse sommarlovsaktiviteter för tjejerna som gäller. Onward and upward!
Jag är en riktig stugsittare. Tja, eller det är nog snarare så att jag gärna går och påtar hemma i min trädgård medan maken drömmer om äventyr. Tur är väl det, för nästan alla utflykter vi gör genomförs efter att han har kläckt någon bra idé.
Vi har haft det riktigt kyligt i några dagar, men idag strålade solen och jag orkade inte riktigt fortsätta rensa bland de oändliga ogräsen efter att ha hållit på så länge att jag fick solhuvudvärk. Efter maten tog vi efter Ks förslag sålunda bilen och åkte iväg till Utah Lake som ligger sisådär en kvart härifrån. Jag förstår att folk som är vana vid kustlandskap, både amerikanska och andra, får lite klaustrofobiska känslor ibland. Utah Lake bjuder inte direkt på det där fantastiska som vattenlandskap ofta bjuder på, men frisk luft och glada människor är minsann inte dumt det heller och bergen är alltid vackra. Det känns ändå lite skumt att sitta och doppa fötterna i lagom varmt sjöavatten samtidigt som man sitter och tittar på snön på bergstopparna!
Idag tog min inhyrda systerdotter examen från high school med den äran. Hon var en av bara tre juniors (dessutom ett år yngre än de två andra då hon hoppat över ett år i skolan) som tog examen och hon gjorde det med ”High Honors”. Den tjejen är det ingen som sätter sig på… Det här är en bestämd ung dam och det ska bli spännande att se vad hon hittar på i framtiden!
The Graduate hade bara ett önskemål till festen och det var prinsesstårta. Prinsesstårta blev det också efter gemensamma ansträngningar av hennes mamma och mig. (Ja, och så maken, min alltså, som fixade marsipanlock i Sverige.) Den såg inte ut som någon tårta jag sett förut i min dag, men den var väldigt god. Saftig, krämig, hallonig, marsansåsig och marsipanig, precis som den skulle vara. Jag orkade bara äta en halv liten bit, men då njöt jag också av den. Maten som hade intagits innan var väldigt, väldigt god. Barbeque. Mums.
I morgon har sonen sitt sista prov för terminen och det sätter punkt för skolarbetet här i vårt hushåll. Nu ska vi fixa och ordna inför avfärden om två veckor. Se till att fixa skönt sommarväder, kära svenskar! Jag skulle verkligen uppskatta det.
Ps: Ursäkta de ruskigt dåliga fotona. Jag glömde kameran hemma… Sådana här foton kan bara räddas av något lattjo filter. Hm.
Det visade sig att ekonomin inte behövde så fasligt mycket arbetstid, så då kunde jag lika gärna tänka Change the Way You Think nu i maj. Jag har jobbat en hel del med just detta de senaste veckorna. Jag orkar inte med tankar som åker berg- och dalbana. Min medvetenhet har faktiskt gjort det lite bättre, i alla fall då det gäller vissa saker. Jag är alltså inte ute efter en total tankeförändring utan vill ”bara” kunna påverka några av mina tankebanor i riktningar som jag själv bestämmer. Inte lätt, inte självklart, men det går.
Yngsta dottern har en fantastisk pianolärarinna. M är finska och i Finland hade hon varit pensionär för flera år sedan. Hon utbildades vid Sibelius-Akademin i Helsingfors och spelar alldeles fantastiskt. (Jag har kunnat njuta av hennes pianospel under körövningarna hela vintern och våren.) Sedan hon kom till USA för en massa år sedan har hon jobbat som pianopedagog och fortsätter med det då folk hela tiden bönar och ber att hon inte ska lägga av. (Hon har dock dragit ner på antalet elever.) Idag var det dags för avslutningskonsert i Summerhays Musics konsertlokal. S var inte helt van vid att spela på en flygel då hon till vardags klinkar på vårt elpiano, men hon hade ändå bäst känsla av alla elever. 🙂
För övrigt vill jag bara berätta att jag hittade världens fynd på Maceys idag. Andrasortering av Jelly Beans, $1.99 för 453 g. Jag köpte fem påsar, men jag får kanske åka tillbaka i morgon och köpa några fler. En påse fick bli vår, resten tar vi med då vi åker till Sverige om några veckor. Gissa hur svårt det var för mig att avstå? Jag är duktig på att vara sockerfri, men Jelly Beans är väldigt, väldigt goda. Suck!
Det regnar här. Inget ösregn, men lite sådär strilande. Dessutom är det kallt och ruggigt, så jag fick plocka fram vintertofflorna igen. Resten av veckans väderprognos låter definitivt bättre – tjugofyra till tjugoåtta grader och sol… När man har en trädgård med grödor som ska upp blir faktiskt lite lagom regn en välsignelse.
Första våren i en ”ny” trädgård är alltid lika spännande. Jag såg att vi hade en massa vallmor, men det gick inte riktigt att gissa vilka sorter innan de hade börjat slå ut. Idag visar det sig att vi åtminstone har en sådan där fransig, rosa sort. Jag hade inte själv valt att sätta den, men det är okej. De flesta blommor gör livet lite bättre och lite finare. Rosa vallmor också.
Barnen har bara en veckas skolarbete kvar, sedan är det sommarlov. I kväll är det dags för pianokonsert tillsammans med yngsta dotterns pianolärare och hälften av hennes elever. S brukar gilla att uppträda. Hon är lite blyg och nervös för mycket i livet, men att framträda inför en publik är inte en av de sakerna. Tja, jag gissar att det är lättare att öva på att titta folk i ögonen när man pratar med dem än att öva på att tala eller uppträda inför en stor publik.
Vad håller du på med då? Sommaren närmar sig väl med stormsteg också i Sverige?
Maken har varit hemma i Sverige en sväng. Han har i tre år arrangerat FreedomFest Stockholm och i år var talarna riktigt intressanta tyckte jag. Synd att Stockholm ligger lite för långt bort för en spontanbesök… K hade ruskigt trevligt nästan hela tiden då han var ”hemma”. Han hade också med sig ett gäng trevliga saker tillbaka som min syster hade varit snäll och fixat. Ett par påsar lösgodis med precis lagom antal godisbitar. En jättefin smörkniv från Tallinn. En spännande bok som syrran har rekommenderat, nämligen Viktig, från matmissbrukare till träningsförebild. Två behåar från Hogengård. (En sak. Hogengårds sportbehåar är de enda värda namnet.) En inspektionslapp. Nej, vänta lite. Den var inte från min syster. Den var ju från Transportation Security Administration. Kul att det just var makens väska de hade sökt igenom, han som verkligen ogillar det där med ”Storebror Ser Dig”.
Idag fixade Super Man (aka Maken) bevattningssystemet efter att jag hade klippt våra tjugoelva hektar gräsmatta (måttlig överdrift) och insett att det nog var dags att hjälpa gräsrötterna på traven om vår tjusiga trädgård inte ska se ut som en bakgård i bortre Georgien resten av sommaren. Efter att ha använt kunskap från KTH-åren på elektro och megahandkraft samt pepp från medägaren till vårt hus är nu det synnerligen avancerade systemet igång. Det kommer nu att gå igång klockan sju varje morgon och vattnar hela trädgården genom sju ventiler. Coolt! Bättre sent än aldrig. Jag betar förresten långsamt av ogräset. Det går i avancerad fem sjuttondels takt blandat med snubbelsteg till skillnad från de mexikanska trädgårdsmästarna som har hand om alla våra grannars trädgårdar. De jobbar nämligen i salsans fyrtakt, vilket gör att det går mycket snabbare för dem. Tror du mig inte? Det är bara att komma hit och se med egna ögon…
Livet går vidare också då man knappt orkar sätta ena foten framför den andra. Det finns styrka att hämta på olika ställen och jag är tacksam över att jag åtminstone vet var jag kan hämta den.
Underbar och älskad av alla. I alla fall alla som slipper allergier och tråkigheter av dessa underbara humörhöjare. Att bara kunna gå ut i trädgården och ställa sig under ett blommande fruktträd, insupa doften och följa bergens snösmältning, det är sannerligen lyx.
Just nu går mina tankar ofta till Nangijala, om att gå vidare, om att inte räcka till, hur man kan hjälpa de som finns kvar… Hur kan man faktiskt underlätta för någon i sorg? Det här är tunga frågor som är svåra att ta tag i. En vän till mig tipsade om Mia Skäringers artikel om Lyckofasaden. Det är väl ingen som är lycklig hela tiden heller? Att kunna känna lycka också i stunder då livet känns övermäktigt är en gåva.
Något att vara glad över är att penséerna som blev skövlade av rådjuren har kommit tillbaka. Och som de har återkommit! Jag som egentligen inte är någon lila person blir alldeles glad av dessa små karameller. Sannerligen något att glädja sig åt!
”Du lilla bäck som ilar käck igenom grönan lund
Vi hastar nu, ack stanna du och lek med mig en stund”
I vår trädgård, liksom. Porlet gläder både barn, tonåringar och vuxna. Det är bara något med vatten som gör att hjärtat slår lite fortare, eller långsammare, beroende på vad man behöver.
Även om jag gärna uppehåller mig i uterummet nu gör dessa tulpaner och svärmors allmogeskål mig synnerligen glad. Våra senaste middagsgäster hade med sig mina favoritblommor. Träffsäkert! Jag tjurar lite över att ha missat den stora tulpanutställningen i Thanksgiving Point, men jag ska väl ha några höjdpunkter kvar att se fram emot också!
If you’re happy and you know it, clap your hands. Och om man inte är så glad, vad gör man då? En bra sak att göra är att sätta sig ner och skriva upp saker som man är tacksam över. Oftast är sådana saker också sådant som gör en glad. (Här får du ett fotoutdrag från min lista, men den skulle kunna göras längre om jag bara hade fler kort. Mina föräldrar och syskon med familjer har till exempel vårbrukat ute på Sturkö. Hurra! Det kanske går att skörda där i sommar igen?! Bara tanken på det gör mig faktiskt både glad och tacksam.)
Billigt fläskkött blir fantastiskt gott efter att ha stått i en slow cooker över natten. Just nu njuter jag bara av doften – en Pork Shoulder Butt (över tre kilo kött, fett och ben för mindre än en femtiolapp) inpackad i spiskummin, oregano, chili, cayennepeppar, svartpeppar, salt, vitlök, lime och äppeljuice. Som sagt. Njutbara ångor…
Mormor Brittas röda tårta äger. (Den gjorde visst fler personer glada idag, annars hade väl inte de sorgliga resterna sett ut så här. Tja, det här är ju ändå ingen bakblogg, så presentationen kanske inte gör något.)
Alla blommande träd är riktiga lyckopiller! Det är så vackert med allt det fluffigt vita och rosa. Persikoblommorna ser lite sorgliga ut då de stod i full blom vid sista snöfallet, men förhoppningsvis blir det ändå lite frukt i höst.
Jag älskar många gånger att köra bil. Gärna själv och med musik på hög volym, men med nedvevad ruta och barnen som sällskap kändes det också härligt. (Vi var på tvillingkalas norr om stan. Kul att träffa släkten igen!)
Jag har det bra. Jag hoppas att detsamma gäller dig.