Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Sovmorgon, nya ridbyxor på Horse Crazy (TACK farmor för den tidiga födelsedagspresenten!), IKEA, biologiprov i Provo för sonen, internetleverantörsbyte, trädgårdsfix, mer druvjuicetillverkning, Five Guys protein style burger, historia, Photoshop. Bra dag. Mycket bättre än Blä-dagen i går. Sådana här lovdagar får man lägga i sitt hjärta och vårda ömt. Man kan också vårda Petula Clark lite ömt. Hon har gjort en massa bra musik, som Downtown till exempel. Kan du fatta att damen är över åttio?
Yngsta dottern må vara väldigt försiktig, men hon är samtidigt envisare än de flesta jag känner. Detta gäller särskilt då hon vill lära sig något nytt (som inte har med skola att göra). Sedan många år tillbaka sparar hon på Schleichdjur. Hon har väl egentligen vuxit förbi åldern då man vanligtvis ägnar sin tid åt sådana, men hon har hittat en ny användning för sin samling. Innan hon började ta ridlektioner sökte hon igenom YouTube för att hitta ”tutorials” som handlade om hästskötsel, dressyr och annat hästnyttigt. Under den tiden snubblade hon över filmer som handlade om hur man kunde tillverka egna tillbehör till sina Schleichhästar. S var inte sämre än att hon började följa dessa instruktionsvideor och här ser ni vilken utveckling hon har gjort.
De första grimmorna tillverkade S med hjälp av varmlimspistol och gamla smyckesdelar, sedan gick hon över till ståltråd och numera böjer och viker hon fantastiska små spännen och annat och hon både löder och bränner bandändar över öppen låga då det behövs.
Ger de här bilderna inte också inspiration, bevis på att mycket mer än man tror är möjligt om man bara är ihärdig och vägrar ge upp? S har för övrigt lärt sig också svåra gymnastiska övningar genom YouTube. Jag tror att jag själv borde ägna lite mer tid åt just den kanalen…
1.
2.
3.
4.
Idag vaknade vi till det här:
Molnen har bäddat in bergen och det har regnat till och från hela dagen. Vilken start på höstlovet! Eller, jag tycker egentligen att det är ganska mysigt. I morse kom grannbarnen hit eftersom deras mammas skola inte har höstlov. Sonen lärde småkillarna schackreglerna (hans plan är att lära dem ordentligt), mellantjejen hjälpte mig att göra nyttiga snacks och äldsta flickan arbetade på samma mjukisdjurprojekt som våra döttrar. Det var mysigt att ha hela nedervåningen pulserande av liv. Det fanns ingen som lät jobbigt, ingen som mobbade någon annan och ingen var uttråkad. Tur att de bara var hos oss i ett par timmar, för annars kanske verkligheten skulle komma ifatt!
När gästerna gått hem åkte jag och S till Hobby Lobby. Hobby Lobby är en av våra favoritaffärer här. De har mängder med pyssel och dekorationer och konstmaterial och tyg och garn och ramar och allt mellan himmel och jord. För mig som kund är det trevligt att de ofta har 40-50% rabatt på varierande avdelningar och dessutom har de en kupong på 40% rabatt per vecka, så varje gång jag handlar där betalar jag max 60% av priset på den dyraste produkten. Ja, om den inte redan är nedsatt i pris, så klart. (Nu låter det som att jag är en riktig snåljåp, eller hur? Sparsam går jag med på, men inte snål…)
För övrigt prövas mitt tålamod rätt bra just nu. Det mått av lugn jag har i mig förvånar mig själv. När man har gått igenom tillräckligt många störiga saker verkar det faktiskt på riktigt som att ”what doesn’t kill you makes you stronger”.
Idag trodde jag att grannarna hade dukat upp en julkrubba, men det visade sig vara ett Halloweenaltare. Jag kanske kan ta en bättre bild senare… Spöken, spindlar och andra spektakel samsas i den lilla krubban (som jag gissar återvinns till Thanksgiving och jul), så jag gissar att gatans barn tycker det är jättespännande att gå förbi!
Firar du Halloween? Jag tycker det är lite groteskt och otäckt. Gör det mig till ett tjurkart? Eller kvalificerar jag mig direkt till häxtiteln?
Ibland är livet nypa-sig-i-armen-bra. Det funkar också att riva sig om och om på hallonbuskar och dessutom är det lite roligare då man samtidigt får hallon plockade. Tack fina grannen N, en vän som återigen bekräftar det där att ålder inte spelar någon roll. Hon är äldre än mamma, har flyttat till USA från Ryssland via England och har upplevt mycket av det jag själv går och har gått igenom. Dessutom har hon humor och bjuder på sig själv, så att umgås med henne är helt enkelt trevligt och givande. Idag bjöd hon med mig och yngsta dottern till självplock av hallon. Sedan frosten och snön som kom i helgen låter ägarna alla plocka gratis bara för att rensa buskarna. Najs!
Grannarna till hallonbönderna föder upp djur med horn just för hornens skull. De tämjer också renar för att hyra ut dem till diverse spektakel i jultider (Dasher, Dancer, Prancer osv). Rådjurskiden som kom fram till oss var bara för söta! De tiggde hallon och lät så roligt att jag skrattade så magen hoppade.
Vi hittade många fler hallon än vi hade väntat oss, så det räckte inte bara till efterrättshallon, utan också till några påsar rårörd hallonsylt. Frysen börjar bli full av skördeglädje. Underbart!
Ps 1: Anja, getbilden är till dig. Varsågod!
Ps 2: Vi fick knipsa de sista, frostnupna blommorna innan vi åkte hem. Jag skojar inte. Deras blomsteråker hade precis samma blommor som blomhimlen på Sturkö! Nu känns det som att någon från Sturkö har varit och hälsat på. Finfint.
Ps 3: Min kompis lade upp den här på Facebook och jag blev förälskad. Alltså, Lisa Nilsson är alltid bra, men den här texten knöt till lite extra i hjärteroten. Jag hade helt missat att hon precis släppt ett nytt album, så i kväll har jag lyssnat på Lisa och undrat lite över hur hon kunde se in i vissa delar av mig.
Nu har vi haft Svärmor på besök i nästan en vecka. Dagarna har svischat förbi och i morgon bitti är det dags att sätta henne på tåget på väg mot flygplatsen igen.
Det bästa med att ha besök, förutom själva besökaren, är att det blir av att man upptäcker sina omgivningar. Vissa ställen får man upptäcka om och om igen med de olika gästerna. Park City är ett av turistmålen vi besökt ett antal gånger vid det här laget. Outletbutikerna där bjuder ofta på riktigt bra erbjudanden! Idag följde jag och äldsta dottern med som fönstershoppare, men vi kom hem med en tröja till sonen, en klänning till äldsta dottern och t-shirt, luvtröja och tunika till yngsta dottern. 70% på reapriset är onekligen rätt frestande…
Inspirerad av allt klädobserverande fick jag ett ryck just som jag skulle lägga mig. Jag öppnade min stora garderobsdörr och städade ut sommarkläder som inte riktigt funkar under den kallare årstiden, kläder som bara har affektionsvärde (gamla fula t-tröjor och liknande), samt kläder som helt enkelt sitter så dåligt att jag aldrig väljer att ta dem på mig. Jag lade också kläder som behöver strykas, lagas eller fixas i en egen hög. Vilken lättnad! Det där med Feng Shui är nog inte så dumt ändå… Jag ställde mig förstås frågan hur jag kunde ha så många plagg som inte var rena sommarkläder i undanläggningshögen. Hm. Hur skulle det bli om du gjorde en sådan här utrensning?
Fantastiskt ställe. Det har gått många år sedan jag var här senast. Den här gången gick vi en av lederna nere i kanjonen, en halvmil ungefär. Rent underbart! Jag är så glad över att vi fick perfekt väder och att alla tyckte att det var trevligt. Utahs natur är onekligen makalös här och där. Om du någonsin har möjlighet så kom hit…
T.J.Maxx – affären som alltid levererar. Åtminstone om man gillar att fynda och inte är så petig med att varorna man köper kom ut i butik förra veckan. Mamma hittade mycket fint när hon var där och på Ross (en liknande kedja) så hon hade en helt ny garderob när hon kom hem. Idag hade jag och äldsta dottern den stora glädjen att ta med Svärmor till T.J.Maxx. Hon reagerade precis som förväntat. Ögonen glittrade till och jag såg att hon såg att det skulle bli svårt att välja bland allt det roliga. Vi gick därinne i en och en halv timme och ingen av oss hann tröttna.
Jag är ingen rolig fönstershoppare att ha med sig i vanliga fall, men när fynden ligger i varje hylla och hänger på varje klädhängare, ja, då är det svårt att inte ryckas med av bara tanken på att det kan sparas många sköna kronor om man nu ändå måste ha ett par nya skor, en jacka eller vad det nu kan vara. Just idag hittade jag ett par perfekta höstskor för $30, alltså runt 190 SEK. Då jag fyller år om en vecka bestämde Svärmor att jag skulle få skorna i tidig födelsedagspresent. För dig som känner mig finns det inget nytt och spännande här. Svarta, dragkedja, silverspänne, plats för min nervträngda tå och bara en liten klack. Hurra! De här funkar bra både till byxor och kjol och jag slipper tänka på mina tjocka vader som alltid ställer till det då jag ska ha stövlar.
Härom veckan berättade min kompis om att hennes barn (inklusive de TVÅ! utbytesstudenterna i familjen) hade kommit fram till att de skulle ha varsin köksdag. Bra idé, sa jag, och talade om för våra barn att det bara var att välja en dag som kunde passa med deras schema. Nu är det så att alla tre är mycket bra på att sköta tvätt och städ och att hålla ordning (den yngsta behöver påminnas om sin oordning ibland, men hon får ta hand om den själv), men det finns alltid rum för förbättring.
Idag var det dags för sonens köksdag. Han fixade tacosallad. Gott, gott! (Lätt disk efteråt också även om det är mycket att tärna och hacka innan själva middagen. Bra för honom.) I morgon ska äldsta dottern ta hand om ruljansen. Vi får väl se vad som står på matsedeln då! Det vet jag inte än.
För dig som vill lyssna lite på hur andra sköter det där med uppfostran och hur man egentligen kan hjälpa sina barn utveckla vuxenfärdigheter kan det vara kul att kolla in den här bloggen. Jag vet att jag curlar för mycket, fixar och donar när barnen kan ta ansvar själva, men det kan ju bli bättre. I morgon är en annan dag!
Långsamt kommer också i mål, eller hur var det nu Maria? I morse var jag så tung i benen att mitt springande mest kunde liknas vid skumpande eller lullande. Sista springrundan skulle jag hålla på i tre minuter. ”Tre minuter”, skrattar du säkert nu. Men skrattade gjorde inte jag. Jag kräktes nästan i stället. Men något jag inte gjorde var att ge upp. Jag höll ut tills det var dags att gå igen. Så trots att det var så tungt och motigt gav min uthållighet en liten extra självförtroendeboost! ”Är du glad idag?”, frågade dottern lite senare. Jag hoppas att hon frågade för att jag verkade så stolt över mig själv!
Efter kräkspringrundan var jag så igång att jag passade på att klippa gräset inför Svärmors ankomst. Det blev så fint så, men precis som när jag klippte gräset för ett par veckor sedan så gick vädret från att ha varit alldeles lagom skönt till 10°C och ett riktigt kallt småspiksregn. Ja, jag hann ju klippa klart innan väderomslaget, så jag har ingenting att klaga på. Dagens päron var ruskigt smaskigt! Direkt från trädet, inga odjur i sikte.
I kväll kom min fina svärmor hit. Hon ska vara här tills på tisdag och vi får börja med två shopping- och museidagar då vädret ska fortsätta vara ruggigt fram tills helgen. Hon har med sig en stickning, så hon kanske får underhålla sig själv lite under skoldagen. Det löser sig säkert.
Förresten läste jag den tråkiga nyheten att Richard Gere ska skilja sig från sin andra fru. Olika önskningar om hur livet ska levas tydligen… Jag blir alltid så ledsen av skilsmässor. Det var inte den första den här veckan heller. Mest synd är det om barnen. 🙁 Brittans Everytime är vacker och sorglig och kanske kan trösta de stackars-synd-om.
Richard Gere och hans första fru Cindy Crawford måste vara världens snyggaste par genom tiderna. Har du något annat förslag? Bilder från Internet.
Bloggen har legat nere hela helgen. Serverservicen är ju sådär, det visste jag sedan innan, men det brukar inte vara så här illa. Nåja. Ingen har dött av att en svensk invandrare i Utah har haft en icke fungerande blogg, så det är ingenting att hänga läpp för.
En bild på vår tolvåring, alltså ännu inte tonåring, piffad och fotad av storasyster.
Jag har börjat ett litet projekt med mig själv. Det har egentligen med mitt ord för året, Förändring, att göra. Jag har insett att det jag mest vill förändra, mer än något annat, är att hitta tillbaka till mitt naturligt glada jag. Många utmaningar, små och stora, har de senaste åren gjort mig till en rätt trist människa. Det gillar jag inte. Idag pratade jag med en bekant som är psykolog. Hon har haft många par i samtalsterapi och har också haft enskilda patienter eller klienter eller vad man kallar de snubbar som hon får sin lön från. Hon påstod att om man utgår från en livslinje där man ritar in hur bra och hur dåligt man mått i perioder (detta gäller personer utan en historia av mentala hälsoproblem) så ritar de allra flesta in sina djupaste dalar under tiden som tonårsförälder. När ens barn blir tonåringar och mår dåligt blir det många gånger väldigt jobbigt att som förälder hantera sitt mentala välmående. Skilsmässor, arbetslöshet, pension och hälsoproblem är andra saker som många mår dåligt av. Inga nyheter precis, men ibland är det bra att påminnas om vad man har att slåss emot! Dr Ws tips till alla som ännu inte har tonåringar är att jobba hårt på att ha en solid relation med sina barn innan de slås in i hormonkriget eftersom det är lättare att fortsätta ha en någorlunda fortsatt öppen diskussion även om känslolivet blir turbulent då. Dessutom har vi som föräldrar plikten att alltid visa våra barn att vi älskar dem, att inte göra kärleken villkorlig även om de ställer till med elände. Lättare sagt än gjort, det vet jag av egen erfarenhet.
Vår äldsta dotter har utmanat mig till att utföra minst en kreativ syssla varje dag. Jättebra spark i rumpan! Denna lilla utmaning har underlättat mitt eget projekt, det där att förbättra grundglädjen. I går gjorde jag och maken inlagda päron: några burkar med saffranslag och några med klassikern kanel- och ingefärslag. Saffranspäronen var tydligen lite mindre, så av lagen som blev över gjorde jag saffranssirap. Gudomligt gott. (Man kokar bara ihop lagen med lite mer socker tills den blir bubblig och lite trögflytande.)
Jag har också kommit igång med papperspysslandet. De här korten har blivit ihopknåpade. Kanske är det någon som behöver en spark i rumpan med stämpeln från You Do. Nu eller aldrig… Finns det något som du behöver utmana dig själv att göra, nu eller aldrig? För dig som behöver lite mer frid kanske Eric Whitacres underbara Alleluia kan passa? (Idag drog förresten körövningarna igång igen. Halleluja för det!)
