familj – Sida 67

Om att vänta.

4 juni, 2015 4 kommentarer

Väntar du mycket? Och vad väntar du på? Själv väntar jag på bättre tider, på resultat, på något spännande som ska hända, på att något ska bli klart och säkert på en hel del annat också. När man har barn väntar man ofta på att aktiviteter ska ta slut. Denna tid kan vara aktiv eller passiv beroende på vem man är och vilket intresse eller ansvar man har i själva aktiviteten.

När dottern åker till sina ridlektioner brukar jag inte åka hem emellan lämning och hämtning. Ibland sitter jag inne i ridhuset och tittar på lektionen, ibland sitter jag kvar i bilen och lyssnar på någon ljudbok och ibland tar jag mig en promenad i parken som ligger mitt över gatan.

Idag var vädret perfekt för att strosa runt i parken och det var bara den tjusiga, viktorianska klänningen och parasollet som saknades. Det allra bästa var inte ens den perfekta temperaturen och den alldeles lagoma (jag vet att det inte är ett ord, men det borde det vara) solen. Det var de glada ljuden från barnen och ungdomarna som gungade på en sådan där härlig gunga som klarar gamla tanter och farbröder också. Det var också mannen som satt och spelade tuba mitt i grönskan. Jag fångade kanske mer soptunnan än honom, men jag älskar ändå det här fotot. Vet du hur underbart en bastuba som får fritt spelrum låter? Det visste nämligen inte jag innan idag.

Jag mötte en ung mamma som sprang efter sin lilleman (i tvåårsåldern) och hon skrattade och ropade ”What a wonderful day it is!” till mig. Jag kunde inte annat än att hålla med. Just dagens väntan var helt enkelt effektiv energipåfyllnad på alla sätt och vis.

Ps: Det är inte ofta man hör tuba som solistinstrument. Jag tänkte att det kunde vara roligt att höra Melton Tuba Quartett imponera lite. (Nej, tuba kommer aldrig att bli mitt favoritinstrument, men visst är de duktiga, de här herrarna?)

Ditten och Datten

Livet var det, ja.

3 juni, 2015 Inga kommentarer

Idag träffade jag en svensk tjej som jag blivit vän med sedan vi flyttade hit. (Hon är 39+ veckor gravid och strålande vacker! Det där med hur gravida kvinnors skönhet stämmer nu inte alltid, men helt klart i detta fallet.) Hur som helst. Vi satt och skvallrade på IKEAs restaurang och åt god najadlax. Det kändes precis som att sitta på IKEA i Kungens Kurva och på något vis kändes det väldigt skönt att veta att vi åker till Sverige om bara ett par veckor.

Mammas kropp har motarbetat henne på alla sätt och vis de senaste veckorna. Njurarna renar inte riktigt som de ska och de vita blodkropparna har tagit för mycket stryk för att hon skulle klara av den cellgiftsomgång som var planerad till förra veckan och trots inläggning och behandling på sjukhus har det inte blivit tillräckligt bra. Nu ber vi för att det ser bättre ut nästa vecka… Du får gärna göra detsamma.

I morgon är det dags för en annan fin vän med hälsoproblem att opereras. Framtiden är oviss, men jag låter tanken på att vi inte vet något om vad som ska hända någon av oss trösta. Jag orkar inte vara rädd för allt hela tiden… Du, fina L, det blir bra! För dig och för mamma och för alla andra kommer här Waltz for Toots spelad av Jim Schneider och komponerad av Rickard Malmsten. Rickard är en duktig kompositör och basist, tillika bror till en av min pluttsyrras gamla tonårscrusher (eller hur man nu skriver). Musik helar.

Funderingar

Mors dag.

1 juni, 2015 8 kommentarer

I arton år har jag blivit firad på Mors Dag. Jag har fått ögonfransböjare (fråga inte), teckningar, böcker, pussar, lerfigurer, julgransprydnader och blommor. Idag kom maken och barnen in med frukost på sängen och de här fantastiska solrosorna. (Hej Martin! Mamma och Far kallar mig fortfarande Solblomma när jag inte blivit av med arvet eller varit för skarp i tonen eller druckit Pepsi Max. Hehehe.) Jag fick hemmagjorda, vackra och personliga gåvor som gjorde mig glad in i hjärteroten.

Att vara mamma är min svåraste uppgift. Det är svårare än att vara barn till mina föräldrar, det är svårare än att vara maka och det är svårare än att vara syster, svärdotter, kusin, syskonbarn, granne, medarbetare eller kund.

Som mamma vet jag att mina barn gör som jag gör, inte som jag säger. Jag vet att hälften av deras gener kommer från mig och mina förfäder och de är inte alltid särskilt lätta att hantera. Generna, alltså. Jag vet att min kärlek till dem är helt ovillkorlig och att den kärleken gör ont så det svider, både av allt det goda och allt det svåra. Jag vet att mitt liv för evigt blev förändrat en sen kväll i augusti för snart nitton år sedan. Hur förändrat det skulle komma att bli kunde jag inte för mitt liv ens föreställa mig. Jag har känt vart och ett av mina barn sedan innan de blev till, men trots det måste jag acceptera att deras vägar är deras egna att upptäcka och utforska. Jag vet att blod är tjockare än vatten vad som än händer i våra liv. Jag vet att jag inte är mer än människa och att jag därför har utsatt alla tre barn för saker som jag kanske inte är så väldigt stolt över, men på det stora hela har jag gett allt jag haft för att de skulle få ett fint liv och en ljusnande framtid.

Jag vet att ofrivillig barnlöshet och döda barn och döda mödrar gör just denna dag till en av de svåraste på hela året för en del. Gäller det dig vill jag bara skicka en kram och hoppas att i morgon blir en bättre dag. Jag vet att livet inte alltid blir som man räknat med och att en del inte längre har kontakt med sin mamma eller sina barn. Om du tillhör den gruppen skickar jag också en kram. ”Life is hard, but life is good.” ”Livet är svårt, men livet är bra.”

Jag önskar dig en vecka full av solrosor, kärlek och en och annan glass.

Musik

Kamasi Washington.

28 maj, 2015 4 kommentarer

När man känner sig lite Claire de Lune i Kamasi Washingtons tappning. Nu för tiden känner jag mig inte ofta särskilt jazzig, men när jag hörde det här smälte jag. Vackert!

I kväll tänker jag lite extra på mamma som ligger inlagd med dropp då hennes kreatinvärden var för höga för att hon skulle få något cellgift. Bu… Jag önskar att de kommer på vad som är galet med hennes njurar. Det verkar vara problem som inte har med cancern att göra, men det påverkar i högsta grad hennes behandling. Har du en god tanke eller en bön till övers får du gärna dela med dig av den. Peace.

Ditten och Datten

Memorial Day.

26 maj, 2015 4 kommentarer

Inte för att vi inte vill minnas alla som har stupat i hemska krig, men det här är en helgdag som vår familj inte brukar investera så mycket i. I förlängningen tänker jag att min egen farfar föll offer för allt hemskt som ett krig för med sig, så honom borde jag kanske ägna lite fler tankar åt just idag.

Jag och barnen är fortfarande ensamma hemma, men jag hämtar K på flygplatsen i natt. Han verkar ha haft det hur bra som helst, så jag är glad för hans skull! För dig som har intresse för frihetliga frågor kommer hela FreedomFest Stockholm 2015 upp på mises.se så småningom, men här har du en sammanfattning av dagen.

Vi som var kvar här hemma drog till med en picknick i parken i Orem vid Center Street. Vädret höll sig i schack och efter de senaste veckorna är vi ändå inte längre så bortskämda med värme… Det är alltid lika trevligt att umgås över god mat.

Ditten och Datten

Syttende mai och andra mer vardagliga bestyr.

18 maj, 2015 Inga kommentarer

Ny vecka! Det är mindre än en månad kvar tills jag och barnen åker till Sverige. I början av juli hämtar vi upp K i Köpenhamn på väg ner till München. Vi kommer att vara där nere ett tag tillsammans med svärfar och svåger för att träffa tyska släkten, släktforska och uppleva Bayern. Vi håller alla lite var till mans på att öva på tyskan som kanske inte längre kommer helt självklart för någon av oss. Dessutom är sydtyska, bayrisch, bra mycket svårare att förstå sig på än den tydliga nordtyskan som vi svenskar väl oftast möter i skolan och hos tyska turister. (De som har sommarställen i Blekinge är åtminstone oftast från de norra delarna av Tyskland.)

Jag fortsätter storstäda inför sommaren. Det blir sådant där som att rensa ut, torka ur och dammsuga bakom kylskåpet, skrubba hela duschen från topp till botten, ta bort kalkfläckar, rensa ur köksskåpen, lämna in grejer till Deseret Industries (second hand), rensa i pappershögar (Gah, jag fattar inte var de kommer ifrån!) och allt möjligt annat. Det passar finfint att fixa grejer inne, för ute har vi sedan några veckor rätt bra ”göra gräsmattan grön”-väder. Jag är inte alls van vid att behöva passa in rätt tillfälle att klippa gräset och trädgårdsbevattningen är inte ens igång än! Väldigt ovanligt för att vara Utah. Jag tror dock att de flesta är tacksamma. Det har kommit en massa ny snö i bergen och då detta trots allt är en öken behövs allt vatten efter den torra vintern som ligger bakom oss.

I går blev vi hembjudna till grannarna intill då det var syttende mai. De är norskättlingar, frun pluggar norska och de firar alla norska högtider och helger mer än vilken norrman som helst. Vi håller Norden högt här i vårt lilla hörn av Carterville Road tillsammans med ännu en fin vän som är finska och bor några hus bort.

Vårt bidrag till impulsfirandet fick bli våra mjölfria favoritkakor Real-Deal Chocolate Chip Cookies.

Pico var på strålande humör och snurrade runt fötterna på oss alla.

Härlig eld i ”grillfatet”. Vet inte vad de här kallas i Sverige, men det är en stor, grund gryta i gjutjärn som man kan elda i. Praktiskt och väldigt mysigt!

Gissa vad familjen M bjöd på? Inte norskt någonstans, men väldigt gott. Ja, förutom Hershey’s-chokladen. (Jag red snålskjuts på sonen och åt bara perfekt grillade marshmallows som han hade fixat.)

Så här ser den ut, en äkta s’more.

Barnen hade fått lite roliga mineralsalt som skulle kastas i eld för att få till spännande färgade lågor, och se det gick ju utmärkt! Kul vardagsexperiment. Här kan du lära dig mer om lågfärger.

Småkillarna lekte kurragömma med G. 18-åringar är antingen lata och anstränger sig inte alls för någonting eller också kan de vara sjysta nog att förgylla livet för en 7- och en 8-åring. ”Where IS he? Have you SEEN him? Just our garden, but he isn’t ANYWHERE!” Hahaha. Ja, se där fick de leta länge.

När det bara var rök kvar av elden och lite väl kallt att sitta ute gick vi in och spelade spel. ”You’ve Been Sentenced” är jätteroligt! Rekommenderar varmt till äldre barn som är duktiga på engelska och vuxna. Och så åt jag upp resten av Ms Syttonde Mai-Pavlova. Maräng med grädde och färska bär – mycket bättre blir det inte.

Recept och Hälsa

Go mad, møe mad, mad i rättan ti – osse madaro.

17 maj, 2015 Inga kommentarer

Vår familj gillar att äta bra och god mat och vi lägger antagligen mer tid på maten än Familjen Svensson (eller Jones). Jag inser att det inte alls är allom givet att ha den tiden och detta är något som jag ofta ägnar tacksamma tankar åt.

I går frågade S om jag hade lust att hjälpa henne fixa scones till frukost. Nemas problemas! Dottern fixade sålunda frukosten med mig som coach och alla kom ner och prisade de perfekta sconesen. Ja, alla utom jag. Jag fixar inte brödet, det är bara så. Den senaste veckan har jag haft huvudvärk flera dagar efter nybakade bullar, dessertbord på grannpicknicken och lite annat smått och gott (som i mumsigt). Jag satsade idag därför på en kopp te med saffranssirap och en väldigt smarrig smoothie på mandelmjölk, kokade frysta hallon (har blivit lite nojig efter de där gamlingarna som dog efter att ha ätit hallondessert gjord på ”råa” frysta hallon för någon månad sedan), lite lönnsirap och färsk spenat. Hur god som helst trots den läbbiga färgen! Av någon anledning smakade den hallonlakrits, så jag passade på att drömma mig bort till hallon- och lakritsskallar i lösgodislådorna på ICA Kvantum i Kungens Kurva…

Jag vet… Min vackra, vackra kopp har fått sig ett par rejäla törnar och det är dags att hitta en ersättare. Än så länge är jag dock inte redo att skicka den till några sälla jaktmarker.

Del två på matkapitlet denna andra regniga lördag på raken (med många regndagar både innan och efter) kommer att handla om pizza. Hemgjord pizza, alltså. Sådan pizza har inte något alls att göra med köpepizzan på Papa John’s, även om den är god, utan håller en helt annan klass. E fixade en lyxig och jäst brödbotten till sig och de andra i familjen och jag gjorde en blomkålsbotten till mig själv. Väl värt mödan. (Jag bytte ut chevren mot vanlig hushållsost idag.) Eftersom de andra hellre äter brödbotten kunde jag frysa in tre bitar till snabbluncher åt mig själv.

Tomatsås

fräs några finhackade vitlöksklyftor på låg värme i olivolja
2 burkar krossade tomater mixas och hälls i
blanda i:
några msk tomatpuré (jag har i rätt mycket)
torkad eller färsk oregano efter smak
torkad eller färsk basilika efter smak
lite salt
nymalen svartpeppar
ev. något sött om du inte får balans i smakerna

Koka ihop på svag värme utan lock länge, gärna i upp emot en timme. Det blir smarrigast så.

Monteringen av just min pizza, den som blev så god så jag längtar tills jag kan äta en likadan igen, har du här:

Bred ett lager tomatsås på en lagom bit blomkålsbotten (1/4 av receptet här ovan tog jag). Smula över färsk mozarella och färsk basilika och stoppa in pizzan i 200°C i 10-15 minuter. Den ska vara färdiggräddad. Lägg på örtmarinerade kronärtskockshjärtan, färsk ruccola, lite smarrig prosciutto (Wow, jag kunde stava utan att stavningsprogrammet protesterade!) och några tunna skivor rödlök. Riktigt supergott. Nyttigt också inbillar jag mig.

Mums. Hoppas att du får äta något riktigt gott idag du också. Peace!

Ditten och Datten

Soffor och himmelsfärder.

16 maj, 2015 6 kommentarer

Äldsta dottern har fått en soffa till sitt rum av våra flyttande vänner. Nu ska vi klura ut hur vi fixar ett billigt och snyggt överdrag till den. Piece of cake. Eller nå’t.

Varje kväll spelar yngsta dottern Yatzy och Vändtia med maken. S har blivit en hejare på huvudräkning och sannolikhetslära på kuppen. Vi undrar alla hur det kommer sig att hon aldrig tröttnar, men varför ska man överge ett vinnande koncept liksom?

Den här texten har jag läst igenom tio gånger i kväll. Det har inte fått mig att åstadkomma någonting, men jag är helt klart i behov av att bena upp mina ”mål och planer”. Jag återkommer.

Alla svenskar verkar fira Kristi Himmelsfärd bra mycket mer intensivt än alla våra religiösa grannar. Jag tror inte ens de flesta vet att en kristen högtid är i full sving, men det går nog bra ändå. Hoppas att du får möjlighet att sväva på moln och känna lyckan bubbla i dig. Det är du väl värd.

Ditten och Datten

Vardag helt enkelt.

12 maj, 2015 4 kommentarer

I går var det dags för årets pianouppvisning med tjejernas pianofröken och hennes elever. (E har bara tagit lektioner sedan strax innan påsk, så hon ville inte vara med i år.) Hon är så rolig, den där fröken. Hon gillar inte alls att sitta och somna på tråkiga pianouppvisningar, så hon har alltid ett väldigt varierat program med allt från klassiska kompositioner till moderna poplåtar omskrivna för pianister. Vår S var så ruskigt nervös förra året så hon kom bort sig fast hon egentligen kunde spela sitt stycke med förbundna ögon. I år hade vi tränat avslappning och fokusering och det verkar ha hjälpt, för hon spelade bäst av alla! (Inte bara skryt från en stolt mamma. Det var en del som kanske spelat längre, men S har en så självklar musikalitet som kommer fram både i rytm och känsla då hon spelar.)

Sorry. Bättre bild än såhär blev det inte. Hahaha! Nöjd dotter, avslappnad efter fin prestation, och fina Kawaipianon att sukta efter. Man hostar dessvärre inte upp $8 000 hur som helst, så vi får nöja oss med vårt B-elpiano.

Efter konserten var det dags för den årliga grannpicknicken i Carterville Park. Vi har bott här så länge att det här var vår tredje. Förra året åt maken en hamburgare och drog sedan raka vägen till Mexiko för att fixa sitt nya visum. Tur att han gillar långkörningar bättre än vad jag gör. Phu! Jag satt och pratade med en av av mina vänner och hon ondgjorde sig över de evighetslånga somrarna man får här i Utah då sommarlovet börjar redan den 28 maj. Skolan drar sedan igång runt den 20 augusti, så det blir i princip 2,5 månader att ordna upp tillsammans med sina barn och förhoppningsvis vänner som inte är så osolidariska att de drar till Sverige över hela lovet… Med fotbollsläger, NO-läger, teaterskola, scoutläger och författarläger hoppas jag att hennes barn slipper förgås. 😀

Små vardagsglädjor som du kanske glömt bort:

gå in till optikern och be dem spänna åt dina solglasögon så de inte åker av varje gång du lutar dig fram mer än 3°
lukta på blommorna
titta på fåglarna då de bygger bo
lyssna till porlande vatten
sov vid öppet fönster
gläds tillsammans med dina barn (övervunna hinder, avklarade prov, krånglig virkbeskrivning som kunde uttydas)
ät ett ekologiskt äpple som är sådär härligt krispigt och lagom sött, gärna skuret i klyftor
klipp gräset
lyssna på musik som får ditt hjärta att slå volter
gå en promenad med en vän som är rolig och klok och som har tillräckligt med livserfarenhet
klä på dig kläder som får dig att känna dig bekväm
läs en bok
yoga
vila i nuet

Peace!

Ditten och Datten

Jag känner visst smaken av PTC.

3 maj, 2015 Inga kommentarer

Vi började dagen med lite praktisk kemiundervisning. S har läst om DNA och gener och var sugen på att testa om hon och resten av oss i familjen känner smak av PTC. Vi beställde ett rör med provremsor som kom med dagens post och då var det bara att släppa allt. Jag vet att jag har testat förut men var så förvirrad att jag bara vagt hade en känsla av att känna denna bittra smak. Maken kände ingenting och visst hade jag rätt i att jag kände den där smaken väldigt starkt. Två av tre barn var som jag och ett försökte få det till att det åtminstone stack i tungan… 😉 Här kan du läsa mer.

Vi hade en så härlig dag, både tillsammans som familj och enskilt. Jag och maken avslutade med Valborgsfirande i Sugar House Park. Vi träffade flera bekantingar. Alltid lika kul! Den här gången lyckades vi skrapa ihop en gammal vän som jag lärde känna i Karlskrona 1992, en Karlskronatjej som numera är gift och bor en bit från oss, min syssling och hennes man, damen som hade vår- och sommarkonserten som jag och äldsta dottern var folkdräktsklädda till och så lite annat löst folk. Elden brann i en grillgrop och var nog den minsta jag har sett i majbraseväg, men det var kul ändå! Vi fick med oss en prinsesstårtbit till S och det var allt som krävdes för att den här dagen skulle bli komplett. Åtminstone för henne, haha.

Resan hem bjöd på vägarbete och galna trafikanter, men också en härlig himmel och månen var nästan full. Tur att hen inte kör bil. Hahaha. Nu ska det bli skönt med en stund på spikmattan! Förresten upptäckte jag precis att det här nog var första valborgselden jag besökt som inte lämnat någon doftspår efter sig. Bu… Jag skulle ha satt mig närmare! (Fast allvarligt talat är det inte så lockande att sätta sig vid en eld då det är 25° i skuggan.)

← Föregående 1 … 65 66 67 68 69 … 98 Nästa →