ego – Sida 21

Min mest spelade musiklista 2013.

4 januari, 2014 1 kommentar

Här kommer några utdrag ur låtarna jag lyssnade på mest förra året. Jag vet att jag alltid hittar mycket tröst i den musik jag lyssnar på och låtlistan 2013 får vara bevis på det. Må spellistan 2014 gå i gladare tongångar… (Jag vet att du som läser här inte alltid är så förtjust i engelska. Jag ber om ursäkt för att de flesta citaten idag inte är översatta. Nästa gång får det bli på svenska!) Är du intresserad av att veta vilket citat som hör samman med vilken låt är det bara att kopiera textavsnittet du gillar och ”googla”. Dagens teknik kan vara rätt fantastisk.

Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går.
Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går.
Vart jag än går, vart du än går

I will tell your story if you die
I will tell your story and keep you alive
The best I can, I will tell them to the children

And history books forgot about us
And the Bible didn’t mention us
The Bible didn’t mention us
Not even once

The rain is falling.
Defeat is calling.
I need you to set me free.
Take me far away from the battle.
I need you.
Shine on me.

When destiny calls you
You must be strong
I may not be with you
But you’ve got to hold on

I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking

Love me, love me on the leaves
before we say goodbye.
Love me, kiss me with the breeze,
you’ll be my lullaby.

Jag har vakat många nätter
Förhandlat med mig själv

Someday I’ll wish upon a star
And wake up where the clouds are far
Behind me.
Where troubles melt like lemon drops
Away above the chimney tops
That’s where you’ll find me.

If I die tomorrow
I’d be alright
Because I believe
That after we’re gone
The spirit carries on

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

All the doors that I had to close
All the things I knew but I didn’t know
Thank God for all I missed
’Cause it led me here to this

Keep on the sunny side, always on the sunny side,
Keep on the sunny side of life.
It will help us every day, it will brighten all the way,
If we’ll keep on the sunny side of life.

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

I got the eye of the tiger, a fighter, dancing through the fire
’Cause I am a champion and you’re gonna hear me roar
Louder, louder than a lion

svalkar vinden värmer solen
ser du något bakom molnen
känner du lyckan genom sorgen
jag har inget mer än mina

Så här glad ska jag vara i år…

Funderingar

Om jag kunde…

22 december, 2013 2 kommentarer

… skulle jag. Men det kan jag inte. 🙁

Ditten och Datten

Pleasant Grove i förfall.

16 november, 2013 2 kommentarer

Idag hade sonen slutprov i sin algebrakurs. Killen är klipsk. Han har haft svårt med motivationen de senaste veckorna i novembermörkret, men ändå pluggat på. Han kom ut från provsalen och sa att hjärnan var stekt. Jag kommer inte ens ihåg att jag någonsin varit i närheten av stekt hjärna. Detta fenomen uppstår tydligen när man spikar en tenta. 100% rätt, A på kursen. Det närmaste jag kom var väl på högstadiet då jag fick fler poäng än man kunde ha på Gertie Ringbergs so-prov. Sonen önskar för övrigt ”motivation, uthållighet och inspiration” i julklapp. Hur sjutton ska vi kunna fixa det? Någon som vet någon bra affär?

Percussion/Steel band-dag. Innan sonen fixat körkort blir de här eftermiddagarna ”egotid” för mig. Glömde kameran idag, men telefonen hade jag ju. Förfallna byggnader fascinerar mig. ”No trespassing” betyder väl inte att man inte får stå utanför nätstaketet och fota efter att man har trasslat sig igenom ris och lera? Jag struntade i fotoapparna och satte mig vid Photoshop istället. Roligare, men inte alltid lika effektfullt. En vacker dag ska jag försöka gräva mig djupare i programmet. Det är ju roligt med kunskap och att veta ”för mycket” brukar bara vara ett problem när maffian är inblandad.

Dagens tacksamhetsmeditation påminde om att möta mina medmänniskor med kärlek. Jag fick möjlighet att praktisera detta villigt och ofrivilligt. Andas in. Andas ut. Repetera. Jag har varit dålig på att hitta ny musik den senaste tiden, så det blir en passande inte så hemskt gammal favorit. Må solen lysa på din stig. Här ska det nämligen snöa i morgon…

Ditten och Datten

Höstlov, dag 5.

15 oktober, 2013 4 kommentarer

Så där, ja! Nu har vi kommit fram till sista lovdagen för den här gången. Det har varit ett härligt lov som jag tror har fått oss alla lite mer avslappnade. Jag har sovit bort lite för mycket tid och kollat på tre dåliga filmer, men förutom den bortslösade tiden har jag bara gjort bra och roliga saker.

I går kväll kom vår gamla hyresvärd/extramamma/goda vän M på besök tillsammans med sin dotter J och Js fina familj – man och två tvillingpar. Den yngre familjen åkte hem vid 20.30 då barnen behövde komma hem och sova, men M satt kvar till midnatt innan jag skjutsade henne vidare till hennes son i Springville. Det var så mysigt att ha henne här!

När vi var nygifta bodde vi inneboende hos M då hon hyrde ut rum till studenter för att få ihop sin singelmammaekonomi. Vi blev väldigt goda vänner med henne och dottern som var med här under det året och jag är så glad över att vi har kunnat hålla kontakten. Tro det eller ej, men våra ganska nyinflyttade grannar och tillika nyblivna vänner känner också M väldigt väl efter sina år i Palo Alto, så de kom också förbi och hälsade på henne en stund!! (Världen är väl bra liten?)

Idag åkte jag, G och E till Bridal Veil Falls efter lunchen för att ta en uppfriskande promenad i de vackra höstfärgerna. Jag kan inte tröttna på allt det gula och orangea och röda och gröna. Bergen brinner utan att någon behöver oroa sig över att få fly hals över huvud från sitt hem.

Nu luktar det nytvättade sängkläder och köttgryta i hela huset. Ett bad i kväll skulle nog vara pricken över i! (Förresten, är du också så virrig att du ”glömmer” att lämna tillbaka låneböckerna trots att du får varningar i förskott både via e-post och sms? Nej, jag tänkte väl det. Tur att straffavgifterna är pytte-, pyttesmå här…) Paul McCartney utan the Beatles ger jag inte mycket för, men Maybe I’m Amazed gillar jag. Och om du är som jag och gillar söta små låtar då och då tycker jag att du ska lyssna på Ingrid Michaelsons Everybody. ”Everybody, everybody wants to love…” Det är lätt att älska när man är omgiven av kärlek.

Ditten och Datten

Starkare.

7 oktober, 2013 Inga kommentarer

Idag var hela familjen ute på promenad. Ett gäng trottoarkritor låg slängda i diket och vi tog med dem hem. Det här var det uppenbarligen som vill ut. För visst är jag lite starkare idag än i går? Och mycket starkare idag än för ett år sedan! I morgon vet jag ingenting om. Det lär väl ge sig, för det är ”springdag” igen… Sist var det väldigt motigt. Ja, det har det varit hela den senaste veckan, men jag ger mig inte. Nej, det gör jag inte.

Ditten och Datten

Efter fyrtioårskrisen känns det rätt bra att bli äldre.

6 oktober, 2013 4 kommentarer

Ja, det känns i alla fall bättre om jag nu verkligen blir visare. Jag vet inte, jag. Ibland upplever jag att hjärncellerna dör lite fortare än jag hade önskat, men när jag ser på livets utmaningar så känner jag att mognaden faktiskt finns där nu på ett annat sätt än förut. Jag tar fortfarande beslut som är baserade på känsla mer än logik, men väldigt sällan är jag lika fyrkantig som jag var då jag var yngre…

När barnen frågade vad jag önskade mig i år sa jag inte som brukligt ”snälla barn”, utan jag önskade något de hade skapat själva. Det innebar att jag fick jättefina presenter!

Äldsta dottern håller på med ett projekt där hon syr mjukisdjur som ska skänkas till barnsjukhuset här i trakten. Jag blev så förtjust i hennes bläckfisk att jag önskade en likadan. Den är sydd av en mjuk och skön knästrumpa och ska få en rosett också vad det lider.

Sonen pysslade massor då han var liten, men att han skulle göra något så här kreativt och personligt till mig kändes väldigt överraskande. Vi har pratat om att överkomma sådant som verkar omöjligt ofta och mycket de senaste åren, så den här brickan betyder väldigt mycket för mig.

På bilden ser du mitt bruna hår och mina fotspår. Jag är på väg in i det svarta, utmaningen, det omöjliga, och på andra sidan finns Ljuset. Visst är symbolismen fantastisk?

Av familjen fick jag en helt fantastisk vattenkokare, en sådan där som piiiiiper då vattnet kokar upp. Jag är kär, fast det är en pryl! Röd är den också…

Efter skönsång och frukost på sängen, andlig spis, fina presenter, ”lunch” på Yoghurtland och fina vänner på födelsedagsfika så måste jag ändå säga att pricken över i:et blev att det just på min födelsedag låg ett fint och härligt och gott och överraskande paket från min lillasyster i Sverige i brevlådan. Underbart! Kul att läsa om vännen i Sverige som gått ner 100 kg i vikt av att ändra kostvanor och samtidigt sitta och smaska godis i långa rader… (Jag åt inte upp allt sjäv. Bäst att klargöra detta.)

Jag är tacksam över så mycket. Jag saknar en del i mitt liv, men vissa saker får man vänta lite på. Annat blir det ingenting med och det får gå ändå. Ser jag tillbaka på dagarna jag lagt bakom mig sedan den 5 oktober 2012 så har det hänt massor i mitt liv, med och runt mig. Ibland ”hoppar jag ut” och försöker se på mitt liv utifrån, men det är mycket lättare att bara leva det inifrån mig själv. Ska jag sammanfatta allt som hänt med ett ord så får det bli STARKARE. Här får du en trist låt med en alldeles fantastisk text. Tack Peter LeMarc.

Ditten och Datten

Besök ända från Huddinge!

5 oktober, 2013 2 kommentarer

Idag kom fina vänner som en gång bodde nära och nu bor Långtbortistan. Eller hur var det nu? Kanske det är vi som hamnat avigt? Ja, så är det nog. Hur som helst blev köttet inte klart i tid och K fick åka till Costco och köpa färdiggrillade kycklingar så tillbehören inte skulle känna sig ensamma. Det blev bra det också och nu är min födelsedagsmiddag fixad och klar! Bara att värma och koka upp några morötter i morgon…

Det blev en kväll med många och djupa samtalsämnen. ”Livet alltså…” får nog bli en av mina nya etiketter! Ibland förstår jag ingenting och andra gånger känner jag mig helt upplyst. Jag är tacksam över att få finnas här på jorden trots alla tråkigheter och diverse elände som dyker upp här och var.

I Sverige har jag redan hunnit bli fyrtiotre, så jag tänkte skriva en liten tacksamhetslista innan jag går och lägger mig. Ja, över sådant som jag är tacksam över just så här i denna brytpunkt alltså.

familj
vänner
kärlek
framtid
musik
andlighet
styrka
förlåtelse
höst
mörk choklad
kreativitet
blommor
nagellack
drömmar
tro
balans
universum
Pepsi Max (fast jag inte dricker det, suck)
mat
Posten
historia
yin & yang
hälsa

Naturligtvis finns det mycket mer som jag är tacksam över, både stort och smått. Tack för livet, Mamma och Far! Jag är er evigt tacksam. Tack också till dig som läser och som vet vad du betyder för mig och min utveckling framåt och uppåt. Love…

Ditten och Datten

Om att gå vidare. Eller springa.

4 september, 2013 14 kommentarer

Har du ibland känt att det är konstigt att du VET någonting, KÄNNER hur rätt det är och LÄNGTAR efter att leva precis på det sätt som krävs och att du ÄNDÅ väljer att göra på något annat sätt. Att du medvetet eller omedvetet sätter krokben, eller kanske rent av slår undan benen, på dig själv? Att du dyker rakt i den på vatten tomma bassängen? Att du skrattar dig själv rätt i ansiktet eller att du tatuerar något riktigt fult rätt i nyllet? Precis så där gör jag nämligen alldeles för ofta. Jag önskar att jag var stark och orubblig och klockren. Det är jag. Ibland. Men de där gångerna jag inte är allt det där, de där gångerna mina tankar vandrar åt Tjottaheiti eller då jag tar beslut som varken baseras på ära eller redlighet… Tja. Då önskar jag att jag helt enkelt var ett stenhjärta, en dum blondin (inte i ordets bokstavliga betydelse) eller kanske bara lite mer lik den allra bästa människan du känner.

För tre år sedan blev jag av med min migrän genom att äta vissa tillskott, ändra kosten och sakta men säkert börja stärka min kropp. Det gick ganska fort, mycket fortare än förväntat. Jag tog ungefär ett år på mig att samla energi att verkligen satsa på min kondis också och hösten för två år sedan var jag i riktigt bra fysisk form. Sedan kom vintern och det hände en del tunga grejer. Vi bestämde oss hastigt och lustigt för att flytta till USA och i den röran blev det varken tid eller lust över till motion. När jag sedan bröt benet i vintras satte det stopp för all rörelse över huvud taget. Våren försvann i ett stort, svart sorgmoln och när vi åkte till Sverige i juni kände jag att jag verkligen behövde ta tag i mig själv. Sommaren blev till största delen alldeles makalöst fantastisk och trots att jag fick uppleva en del kaos så fick jag också möjlighet att äntligen samla ihop själva mig igen.

Om en månad fyller jag fyrtiotre år. Det känns ofattbart, men också ganska bra. Jag lever. Bara det! Jag har två ben som funkar och ett stort hjärta. Jag är lite tilltufsad, men jag är inte bitter och jag har inte gett upp.

Så. Idag drog jag igång C25K. Om nio veckor kan jag springa fem kilometer igen. Jag ser fram emot det. Träning tre gånger i veckan. Ingen stress. Första etappen klarade jag utan att dö, så resten ska nog också funka. Jag kände över huvud taget inte av skadan (det har jag gjort varje gång jag provjoggat de senaste månaderna)! Som sagt. Det här ska gå finfint.

Jag hoppas att du mår så bra du kan och att du vet att du inte är ensam. Jag finns här.

Ditten och Datten

Sista doppet!

15 augusti, 2013 5 kommentarer

Den här sommaren kommer jag av olika anledningar att bära med mig så länge jag lever.

Sista doppet! (Så skönt att komma underfund om att jag ju inte alls är någon badkruka längre.)

Ditten och Datten

En apa som liknar dig.

12 augusti, 2013 2 kommentarer

Den snurrar om och om igen i mitt huvud. Det är något i Olle Ljungströms låt som jag inte kan släppa. Jag är så mycket mer än jag själv vet. För varje dag som går inser jag det mer och mer. Det skrämmer mig lite, men mest är jag bara tacksam och lycklig över att få vara Jag och att jag ens får vara här och nu.