När jag var tonåring träffade jag då och då folk som slängde sig med amerikanska ord och uttryck, som pratade svengelska och som ibland verkade ha ”glömt” sin svenska. Jag tyckte det var otroligt löjligt och muttrade gärna lite inom mig själv över detta. Inte kunde man väl glömma sitt modersmål och svenska var svenska medan engelska var engelska.
Runt samma tid kunde vi också se denna intervju med Dolph Lundgren. Alltså, jag tänkte att killen måste vara riktigt blåst… Men det visade sig handla om något annat. Dolph är nämligen civilingenjör inom kemiteknik. Han var den första på sin gymnasieskola i Kramfors som gick ut med maxbetyg (5,0 på den tiden), har pluggat på KTH i Stockholm, University of Sydney och fick dessutom ett Fulbright-stipendium till Massachussets Institute of Technology i USA (inte fy skam). När han gick på MIT började dock hans skådiskarriär komma igång och han gick väl i karaktär så till den milda grad att svenskan fick ta plats i baksätet. Blåst är han iallafall inte. Han hade helt enkelt gått in i karaktär med hull och hår, så till den grad att modersmålet hade fått ta stryk.
Tiden gick och jag bodde ett år, två år och fyra år till i landet på andra sidan pölen. Jag började inse att modersmålet påverkas på olika sätt när ett annat språk tar plats i ens liv. Jag blev själv en sådan där löjlig person som slänger sig med svengelska uttryck och våra tre barn som bodde i USA som tonåringar gick tydligt miste om en del av sin svenska som de nu som vuxna försöker ta igen (mest påhejade av sin käre far). Det visar sig vara ganska svårt då denna generation överlag tagit till sig engelska som ett alternativt modersmål mer än som ett andraspråk vilket märks på språkbruket rent allmänt.
På högskolor och universitet i Sverige har engelska tagit allt större plats sedan slutet på 1900-talet. Denna kartläggning från 2010 gissar jag redan är inaktuell, men jag hade ändå velat läsa den. Sedan har vi engelskan som förstaval hos autister. Hör du svenska barn och ungdomar prata engelska med varandra är sannolikheten ganska hög att de hade fått en Asperger-diagnos ”förr i tiden” (tänk på mitt inlägg om diagnoser häromdagen). Varför de väljer att tala engelska forskas det nu på. Det verkar inte som att forskningsstudien är avslutad än, men några av de teorier som finns till varför dessa personer väljer engelska framför svenska är följande:
- Som autist har man ofta problem med sociala interaktioner, att umgås via en skärm kan kännas betydligt bekvämare. De forum där man hittar sina vänner är ofta på engelska, den information man tar del av är på engelska. Man tillbringar ofta väldigt mycket tid i den engelsktalande skärmvärlden och man blir sålunda duktig pga exponering.
- Särintresse. Många autister ”snöar in” på intresseområden och engelska kan bli ett sådant.
- Det kan kännas skönt att distansera sig till sina känslor, engelskan blir en sköld som gör det lättare att tala om sådant som annars känns jobbigt.
Hur som helst. Svenskan kanske inte är under attack, men något håller på att hända. Jag tycker det är viktigt att värna om vårt språk, något som Sara Lövestam tog upp i SvD:s Språkspalten för några år sedan. Jag ska göra vad jag kan för att inte fortsätta svänga mig med svengelska och borde kanske därför ändra titeln på det här inlägget till ”Språkvibbar” eller ”Språkkänslor”. Som Sara skrev är det bara vi svenskar som kan värna om vårt språk och som behöver ta ansvar för att det fortsätter finnas och fortsätter utvecklas.
12 kommentarer
Jag blandar tre språk.. ofta hittar jag inte ordet på svenska fast det är det jag pratar mest. Intressant är det ofta ord på portugisiska som jag inte kan så bra som fyller ut då. Engelska pratar jag väldigt mycket. Intressant med språk helt klart! Kram
Vad spännande att du hittar ord på portugisiska som du behöver leta efter på svenska! Å andra sidan känner jag igen mig i att inte hitta ord på svenska. Idag är inte engelskan precis lika nära som den var för tio år sedan, men absolut ett språk som är mer än ett andraspråk. Det är det språk jag ofta läser om forskning etc på, så kanske är det inte så konstigt att det finns ord som inte ligger lika långt fram på svenska. Mitt tredjespråk tyska hittar jag sällan ord på när jag letar, men det händer! Visst är det intressant?! Och tänk hur nära allt ligger vartannat då man börjar följa språken bakåt i tiden. Kram!
Otroligt intressant att läsa om varför autismen ”väljer” engelska! Att det är så självklart hade jag inte ens funderat på.
Jag var en sån där folk tyckte var löjlig som slängde sig med engelska uttryck men i mitt fall var det inte autism utan för att jag, trots att jag har svenska som ”modersmål” och är svensk, så var det språket jag lärde mig allra först engelska, och sen/samtidigt tillsammans med svenska och arabiska. Så när jag bröjade prata ordentligt var jag trespråkig. Men under årens gång som expat-unge så blev engelskan mitt primära språk. Så när jag flyttade hem för att plugga på universitetet i Uppsala, var jag ungen med det dåliga svenska ordförrådet men blev kanske som ansågs löjlig. Det öndrades snabbt när folk hörde min historia, men det har inte alltid varit lätt. Tur att jag har andra kvaliteter som väger upp det 😆😉
Jo, det är mycket vanligt idag. Det hade varit intressant att se när det blev så, har detta fenomen uppstått i takt med att vi blivit mer digitaliserade överlag?
Vilken spännande bakgrund du har. Och wow för att vara trespråkig, vilken gåva! Även om det har varit utmanande för dig kan jag tänka mig att det också gett stora fördelar. Hur mycket använder du engelskan och arabiskan idag?
Jo, jag känner mig extremt priviligerad! Språk är ju fantastiskt egentligen. Skulle så gärna bli bättre på min franska men den känns som jag inte använder alls. Skulle även vilja lära mig fler språk.
Engelskan dagligen både i arbetet och privat. Maken och jag blandar svenskan och engelskan villt. Arabiskan används mindre men jag är fortsatt flytande i förståelsen, och försöker prata med släkten. Lär också maken, så ibland använder vi nån sorts förenklad arabiska om vi vill prata ostört bland folk.
Du har alltså franska också? Otroligt! Jag och min svärmor (som är tysklärare i grunden) pratade om hur konstigt det är att svenska ungdomar väljer spanska då det är så svårt jämfört med tyska, men alla säger att man har mer nytta av spanska idag. Kan tänka att det är coolt att så många ungdomar är jättebra på engelska (liksom i andra länder) pga den digitala tidseran, men att det samtidigt är sorgligt att andra språk runnit bort i sanden. Vad roligt att ni har arabiskan som hemligt språk!
Tyvärr blir man ju sämre och sämre på att lära sig överallt, inte minst språk. Jag har försökt lära mig italienska i flera omgångar. Förvisso halvhjärtat, men ändå. Nu har jag blivit inspirerad av svärmor som pluggat spanska i flera år ”på ålderns höst”.
Spännande det där med språk! Jag utmanar mig själv när jag lyssnar och läser mycket på engelska. Är det ett ord jag inte kommer på den svenska översättningen till så pausar jag och kollar upp det, oftast. Jag kan ju förstå av sammanhanget, man jag vill gärna ha ordet så då gör jag mig omaket med att ta reda på det. Och ibland när jag pratar med min dotter så är det ord hon har lärt i engelska sammanhang men inte har hittat ett svenskt ord för då vi pratar och då får jag hjälpa henne. Vi hjälper varandra. 🙂
Du är duktig som gör så! Det gjorde jag mycket mer ofta ”förr”. Nu kan jag nöja mig med att jag vet ungefär vad det betyder eftersom det känns som att jag har svårare att lära mig. Å andra sidan borde jag kanske tänka att det är just därför det är extra viktigt… Apropå din dotter – kommer ihåg min halvsvenska mosters mamma. Moster är född och uppvuxen i USA med mamma som emigrerade från Sverige då hon var ung. Hon behöll sin perfekta kalmaritiska i alla år, men när hon pratade slängde hon in just sådana ord som hon aldrig lärt sig på svenska, som då lät jätteamerikanska. Food processor t ex. Lät så gulligt på något vis. Fint att ni kan hjälpa varandra med språket!
Haha minns den där intevjun och jag dömde också ut Dolph ”Dumgren” då. Jag har också fått tänka om då jag sett honom i andra intervjuer år efter och han är allt annat än dum. Pratade precis med en kompis på svenska och fick ta hjälp för att hitta rätta ord. Såsom obduktion och urna. Kan dem på italienska. Fick inte fram dem på svenska. Hon lät lite tvekande när hon hjälpte mig…som om jag var dum hahaha! Här i svensk-gänget blandar vi ju svenska och italienska. Funkar utmärkt. Kram
Hahaha, vilket roligt namn! Precis, han har huvudet på skaft, men vi kan väl knappast klandra oss själva efter den där intervjun? Att ni Italiensvenskar blandar språken sömfritt är helt förståeligt. Jag tänker att det var så i USA också. På alla ställen vi bott har det funnits ”svenskhubbar”, folk att fira svenska högtider med och prata svenska med. På Utvandrarnas museum i Växjö står det om svenskarna i USA, att anledningen till de svenska emigranternas framgångar där var att de överlag var duktiga i att engagera sig i det amerikanska samhället och lärde sig snabbt engelska, men behöll också sina svenska traditioner och hade starka svensksamhällen. Det fanns en massa dagstidningar och magasin på svenska, mellan 600 och 1000, under emigrationstiden. Svenskar var ju i princip läskunniga allihop pga Folkskolan, något som skilde dem mycket från andra nationaliteter. Det gjorde att de snabbt kunde lära sig hur allt funkade i det nya hemlandet. Mycket intressant tänker jag! Kram.
Jag har träffat autistiska barn som redan i småbarnsålder (typ 4-5 år) bara pratar engelska. Visst är det konstigt.
Det hade varit så otroligt intressant att få prata med föräldrar till autistiska barn för trettio år sedan, innan det fanns digitala apparater! Hur var det då? Det är SÅ märkligt!