monnah – Sida 90 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Midsommar 2023.

25 juni, 2023 4 kommentarer

Det är dagen efter dagen efter den fest som jag verkligen ville skulle bli lyckad för alla inblandade. Inte för att jag inte brukar ha den ambitionen, men den här gången kändes det ändå lite extra viktigt. 3/4 av våra amerikanska kusiner och deras familjer var på besök, och ett gäng andra amerikaner varav några aldrig ens varit utanför USA:s gränser. Förutom detta rätt stora gäng var vi ”de gamla vanliga” (några av mina syskon med familjer och ett gäng vänner) och när jag hade räknat in alla som blev kvar efter sjukdoms- och ”måste hämta familjen på flygplatsen”-bortfall blev vi 56 personer kvar. För att få en sådan operation att funka finns det en hel del att tänka på innan själva festen och av festdeltagarna krävs en del hjälp och socialt ansvar om man som vi inte tar hjälp utifrån.

Själv stod jag i köket hela dagen innan för att baka pajer och tårtbottnar och koka ägg. Mot slutet slöt syrran och min kusins fru upp för att skrubba alla potatisar. De fick bästa placeringen rakt på köksgolvet, men jag bjöd dem i alla fall på varsin kudde att sitta på.

Själva dagen var typ det bästa att få krama om brorsonen som varit borta i två år! Hans familj hade dagen innan varit i Köpenhamn och plockat upp honom på flygplatsen och sedan hade det hunnits med att skivas kassler, ugnsbakas kyckling och göras potatisgratänger och Janssons. Intensivt! Hur som helst skulle trädgården göras lite fin och festlig, en nog så viktig detalj för att en fest ska bli extra trevlig. Blomsterarrangemangen var i vanlig ordning fenomenala och skapade av syrran som fått hjälp att fixa blommor av vår kusins dotter. Tyvärr har jag bilderna på dem i kameran och överföringskontakten funkar inte som den ska.

Frallor ska ätas nybakade, så en av kusinerna och syrran rullade och flätade så det stod härliga till medan trädgården iordningställdes. Ingen skulle behöva få för lite bröd! Det blev sååå många frallor, och de flesta gick åt under dagen.

Alltså, det här midsommarbrödet var nog det vackraste hittills. Med små medel blev midsommarstången i deg levande. Vallmofrön och blåklint fick dekorera ringarna. Fint, va?

Några av alla amerikaner fick ansvar att klä midsommarstången och det gjorde de med den äran!

Stången blev jättefin och stod klar lagom tills att det var dags att äta.

Tips! Om du kan så undvik papperstallrikar även om det är en typisk papperstallriksfest. Det blir lite extrajobb, men finns det diskmaskin så är det väl värt att få äta på en riktig tallrik. Särskilt som på en sådan här fest där många fick sitta på marken på filtar. Alla har väl haft upplevelsen där papperstallriken viker sig och häller ut innehållet på finkläderna…

Maken och kusinens man hade fixat årets skyddstak till det stora bordet. Mat utomhus behöver skyddas från vädernycker, både sol och regn, och flygfän. Flygfäna är det svåraste att hantera, men de kommer alltid att vara närvarande då det är dags för fest. Vi har en kylbricka till kött och Bregott som inköptes på Maxi för några år sedan, och har man hanterat maten ansvarsfullt innan hinner den inte bli dålig på tiden det tar att ha en normal sittning. I vanlig ordning var brödet och äggen mest populära, men det var roligt att se att det mesta var rätt beräknat.

Årets dans runt midsommarstången blev ännu roligare än förra året. Det är så kul när alla är med! Amerikanerna hade fått text och musik i förväg. Jag tror inte så många hade övat, men de hängde med bra ändå och de som redan kunde klämde i ordentligt. Efter dansen var det dags för dessertbord. Tårta, snacks och godis fanns det också gott om. Hemgjord bål av saft, bubbelvatten (det blir många flaskor att bubbla innan dessa glasbehållare är fyllda, haha), is, chokladmynta, citronskivor, rabarber, jordgubbar, citronmeliss – dekorera och smaksätt med vad du har. Det blir både fint och gott! Syrran hade instruerat vår kusin, som är jätteduktig på att baka och laga mat, hur man gör en prinsesstårta. Alla var mycket nöjda med resultatet och nu kan hon åka hem och föra denna tradition vidare till sina barn.

De lite yngre barnen och en del av de vuxna var mer intresserade av att bada vid stranden än att leka, men de leksugna var ändå en stor skara. Maken hade förberett några klassiska midsommarlekar som stövelkastning, äta godissnöre utan att hålla i, sked- och potatisstafett, något slags komprimerad kubb, säckhoppning och inte minst…

… irländsk julafton. Jag vet inte varför det är så himla roligt, det bara är det. Det sprangs på sniskan och skrattades för fullt, precis som det ska vara.

Till denna dag tror jag inte jag har gjort någon riktig midsommarkrans. Jag har ansvar för köket, men jag njuter alltid av de vackra skapelser alla åstadkommer!

Syrran hade förberett en aktivitet där man skulle designa och skapa en klädsel inspirerad av en Sverigedräkt med hjälp av soppåsar, tygblommor, tejp och lite annat smått och gott. Det blev flera vackra skapelser, men mest precis blev den som prydde min kusin! Så roligt. Min svåger och syster (ej med den här gången) var lekansvariga på dotterns försenade bröllopsfest och hade där en familjefejd där brudens och brudgummens familjer skulle klä varsin brud under liknande premisser.

Här ser du skymten av en av de andra tjusiga skapelserna. Kul med tolkningar också!

Som det ska vara avslutades denna långa och härliga dag med en vacker Bredavikssolnedgång. Jag somnade gott, tacksam och glad över hur fin dagen blev. Det är härligt med hjälpsamma människor som tar socialt ansvar och som deltar genom att lyfta varandra på bästa sätt! Hoppfullt. Igår fortsatte helgen med ”släktträff” hemma hos min moster och morbror, så nu är det dags för lite återhämtning. Hoppas att även din midsommar blev bra och på det sätt som du ville och behövde.

Ditten och Datten

Glad midsommar!

23 juni, 2023 2 kommentarer

Tre gånger 20 ägg är kokade och skalade (har bra tips på hur man kokar många ägg på en gång, men får ta det en annan gång), 7 kg nypotatis är skrubbade (förvisso av min syster och kusinens fru), fyra pajer är redo att huggas in i, dill, chokladmynta och gräslök skördad och de klassiska midsommartårtsbottnarna är klaaaara! Andra har gjort annat och nu ska vi pussla ihop allt. Glad midsommar!

Hus och Hem

Storstädningsdagen.

22 juni, 2023 Inga kommentarer

Igår var det dags att storstäda, så när syrran frågade ”vad ser du mest fram emot att bocka av på din MÅSTELISTA” fick jag eld i baken och ställde mig i verandan och kliade i huvudet. Vi har ju inte kunnat sitta här eftersom hela rummet varit fullt av växter av olika slag. Men kolla här:

”Provisoriska växthuset” är inte helt klart, men nu har allt som bodde i verandan fått flytta in. Hurra! Jag tycker det är så fint och ser fram emot att fundera lite mer över hur vi ska göra med ett och annat. Medan jag funderar så kan chili, paprika, physalis och gurka växa där i lugn och ro.

När borden hade flyttat in i köket och allt lyfts bort från golvet var det dags att rulla upp ärmarna och blanda till lite kallt såpvatten. Jag har lärt mig och har nu den perfekta blandningen: 5 dl kallt vatten och 1 dl mjukt doftande linsåpa – detta jobb är svettigt, men härligt sinnligt!

Jag hade dammsugit noggrant och fuktat golvet med en mopp med bara vatten. Efter det betade jag av en liten bit i taget. Skrubba, skrubba, skrubba noggrant i träets längdriktning. Skölj och torka upp med ren trasa och så fortsätter man så tills hela golvet är klart. Jag kunde inte få bort hela märket efter den läckta oljan som stod länge innan jag fattade vad som hänt. (Den syns väl på ”förebilden”.) Däremot blev det mycket bättre och jag tror att den går att helt få bort om jag jobbar lite med superblandningen. Det får dock bli vid senare tillfälle.

Linoljesåpskurat brädgolv är bland det härligaste som finns. Det är så mjukt att gå på och luktar gudomligt. Jag fascineras alltid lika mycket av vilken stor skillnad skurandet ger! Ett tacksamt jobb på så många plan, men samtidigt är jag glad över att inte behöva göra detta jobb i resten av huset. Vi har riktiga plankgolv på övervåningen, men jag låter dem åldras i lugn och ro då det är ett enormt jobb att behöva flytta på alla möbler. Nej, det får räcka med en våttorkning då och då.

När jag hade skurat fönstren hjälpligt (detta jobb är inte roligt, så mycket spindelskit och elände) var det dags att plocka in borden igen. Äntligen kan vi använda vårt sommarrum på det sätt som är mysigast! De sista listerna ligger dessutom färdigmålade ute i ladan, så snart blir det färdigt på riktigt. (Växthuset har prioriterats.) Jag brydde mig inte om att stryka om duken som hängt uppe och väntat på att få användas, det fick duga såhär.

Till slut var det dags att fira med årets första jordgubbsskörd från det egna jordgubbslandet och Fars första ringblommor för året. Jag hedrade honom genom att strö lite, lite socker på de skivade jordgubbarna och låta bli att vispa grädden. Detta var hans favoritsätt att äta dessa läckerheter. I det här läget var både köket och verandan förberedda för midsommar. Du vet, man börjar röja på ett ställe (verandan har varit mellanrum alldeles för länge) och innan allt faller på plats blir det mycket, mycket värre. Köket kommer att bli stökigt igen under dagen, för hela dagen har jag vikt åt matlagning inför morgondagens firande. Det blir finemang! Först ska jag dock till den lokala ICA-butiken och hoppas att de har fin färskpotatis eftersom jag verkligen inte gillade den de hade på Maxi då jag storhandlade det andra. Önska mig lycka till, så önskar jag dig en riktigt fin dag.

Funderingar

Borde väl, men…

21 juni, 2023 2 kommentarer

Jag börjar dagen med stor tacksamhet då det redan börjat droppa från himlen. Vi har blivit lovade lite regn idag. Inte nog för tomater och jordgubbar, men den där sortens regn som jorden verkligen suger åt sig och behöver. Annars är jag mest fokuserad på tankar som snurrat sedan igår.

Min äldstavän hade bjudit in till sommarlunch på sin ö och jag fick skjuts från stan av vår gemensamma vän. Vi pratade och pratade och pratade alla tre, precis som vanligt. Åt god och nyttig mat. Pratade igen. Gav stickråd. Nyavännen håller på med stressreducering av olika slag och hade i helgen lagt sin iPhone i en låda och bytt ut den mot en gammal Ericsson-telefon. På bara några dagar har hon fått märka skillnaden på att i princip bara kunna ringa och skicka meddelanden på sin telefon. Mycket tidsbesparande och ett stort frigörande av kreativitet, något som jag verkligen kan tänka mig. Jag är så frestad att göra något liknande. Det hade dock uppstått problem på en gång. Utan den smarta telefonen får man bl. a. hantera följande:

Inget mobilt bankID
ingen Swish
ingen mobilkamera
ingen parkeringsapp
ingen GPS
dyrare bussbiljetter

Som sagt, jag är så frestad av känslan av att frigöra mycket vardagsenergi som är knuten till telefonen. Om jag inte skulle kunna fånga spännande bilder som den här kvinnans stil värdig en världsstad i lilla Karlskrona, skulle jag inte bli besviken då? Eller om jag hade missat att fånga luktärtsbuketten som fick följa med mig på bussen? Eller lyssnat på en härlig sommardeckare? Att bussbiljetten skulle bli lite dyrare hade kanske inte varit ett jättestort problem, men jag inser att jag verkligen hade saknat min iPhone.

Vem vil förresten ha hundra liknande telefonbilder på alla mina luktärter? Pixliga bilder på vår halvtama kaja? Jag har ju en kamera, den är inte större än att den kan stå framme för att få fånga sådant jag vill minnas. Dessutom ger den i rätt ljus långt vackrare bilder än de telefonen kan bidra med. Men att ha telefonen ständigt närvarande och lätt att dra fram ur fickan vinner ur ett praktiskt perspektiv, inte sant? Denna smarta telefon som ger mig musik, talböcker, trädgårdsdagbok, kamera, möjlighet att utföra bank- och betalärenden så lätt, kontakt med omvärlden, mönster och inspiration, samhällsuppdateringar, förströelse… Det är väl just det där med förströelse som är det mest tidsslösande. Precis som med allt annat i världen gäller det att kalibrera om med jämna mellanrum. Att medvetandegöra sig om vad som stör och förstör och sedan ”lösa problemet”. De senaste dagarna har jag ju varit jättetrött och har då ägnat kvällarna åt löjliga klipp på Facebook, scrollat vidare och vidare och vidare, samma på YouTube. Kunde gott ha sovit och kurerat mig istället, eller kollat på någon riktigt bra film. Vi får väl se vad denna lilla reflektion leder till.

Ditten och Datten

Glass, luktärter och terapi.

20 juni, 2023 Inga kommentarer

Det är ju ändå rätt underbart med glass och jordgubbar. Vårt jordgubbsland levererar inte riktigt än, så just igår fick vi ta hjälp av Åby bär. De lyckades väl med att förmedla känslan av sommar. Fina vänner kom på besök, satte bollen i rullning och diskuterade viktiga, viktiga ämnen. De fick med sig hem en blandad påse av basilika, pelargon och chokladmynta och jag kände mig för en stund extra glad över att jag har orkat vattna allt så det har vuxit och tagit sig ordentligt. Vi skrattade flera gånger högt av olika orsaker, men fnissigast blev jag av den unge herrens frågan om hur det känns att vara kändis. Eftersom jag inte är kändis blev jag lite förvirrad och frågade hur han tänkte. ”Jo, du är ju med i den där kända kören!” Ja, men då så. Bäst att jag snäpper upp mig lite med detta stora ansvar, hehe.

Efter finbesöket fortsatte jobbdagen. Denna gång var omständigheterna inte riktigt lika de jag brukar jobba utefter, men det gick ändå att lösa. Just igår kändes det verkligen som att mamma var med mig. Jag fick snilleblixt efter snilleblixt (alltså, det kändes så) för att kunna hjälpa mina klienter att närma sig roten till problemet. Jag tog tacksamt emot och skickade en extra liten tanke till henne.

Dagen kan sammanfattas i årets första riktiga bukett luktärter. Jag må misstänka borrelia då jag varit osedvanligt trött i snart en vecka, men annars är det toppen. Idag har jag semester och ser mycket fram emot dagens aktiviteter. Vi har det största antalet människor på många år på besök i Bredavik att vänta på midsommarafton. Jag är spänd av förväntan och har en plan att göra lite både imorgon och på torsdag så förberedelserna också känns roliga. Hur gör du för att inte fulstressa när det är mycket roligt på gång?

Ditten och Datten

Besök från USA.

19 juni, 2023 Inga kommentarer

Mammas lillebror gifte sig med en halvsvensk amerikanska. De bodde i Sverige i början på åttiotalet, men när de äldsta barnen var små flyttade de till USA och har sedan dess mest bott där. Mina fyra kusiner är för oss andra ”de amerikanska kusinerna”, men själva känner de sig otroligt svenska. Två bor numera i Stockholm och i förra veckan var det äntligen dags för den yngsta att få visa sina fyra barn den del av henne som känns så viktig för henne. Hennes man har varit här förut, men nu var det dags för hela familjen att få se slott, äta kroppkakor, plocka smågodis på Hemmakväll, skrota omkring i Bredavik, ha ett fasligt sjå att ta av och på sig skorna, bli nypt i kinderna av de svenska tanterna och förundras över hur smala alla är.

Min syster tyckte det skulle vara roligt att få bjuda familjen på vedugnsgräddad pizza. Den blev mycket uppskattad. Småkillarna ville helst grilla grässtrån och känna på yxan, precis som det ska vara. Deras mamma är mycket duktig på att laga god mat, så de visste att uppskatta de perfekta smakerna. Allra bäst var tydligen honungen som kunde ringlas över hela härligheten för den hågade.

Min kusin är söt, men salt water taffy är sötare! Alltså, det här godiset är typ det godaste jag vet. Jag älskar den fluffiga konsistensen. Eftersom denna läckerhet inte är så lätt att hitta här i Sverige hade familjen tagit hit flera kilo att dela ut till släkten! Wow, jag har redan smaskat i mig ett gäng, men jag är inte färdig.

Min svåger tog med kusinens man då ett grabbgäng skulle åka gokart. Svågern är en hejare på detta och jag var säker på att han skulle vinna. Denne fick dock problem av något slag och denna gång var det den amerikanske high way patrol officern som fick briljera och vann hela grejen.

Igår hade jag fixat träff med mammas kusin som var så, så glad över att hennes lillkusins dotter var på besök. Hon hade bullat upp med tre sorters kakor och fotoalbum. En annan kusin hade fått magsjuka och kunde inte komma, men en tredje tittade in och stannade en god stund. Denna man har jag aldrig lärt känna (min mormors brorson, alltså också mammas kusin), så jag tyckte det var jätteroligt att få höra mer om hans liv och hur han hör ihop med historien. I diskussionen kom det fram att jag har fått kontakt med en släkting på mammas morfars sida som familjen här på Sturkö förlorat kontakten med. Jag ser fram emot att få veta mer om vad som hände i den processen. För oss är det så lätt att sköta kontakten trots emigration. Det finns telefoner med gratis videosamtal, sociala medier av olika slag (de är inte bara dåliga) och möjlighet till en helt annan närhet trots att familjemedlemmar flyttar långt bort. Min kusin fick med sig förståelse för sitt humör, en vacker handbroderad midsommarduk och läckerheter till familjen, ja, och så receptet på den perfekta kakan. Här får du också detta:

Anitas lätta och goda kaka

2 ägg och 2,5 dl socker vispas ihop.
100 g smör smälts och rörs i.
2,5 dl vetemjöl rörs i (inget bakpulver).
Häll smeten i smord form.
Ett äpple, en persika eller någon annan saftig frukt skivas tunt och läggs i smeten i fint mönster.
Grädda i 175 grader i ca 30-35 minuter.

Ps: Jag inser att det är ett fasligt slängande av ordet ”kusin” i denna text och att det kanske inte är så lätt att få koll på vem som är vem. Det är inte det viktigaste tänker jag. Det finns mycket kärlek och en önskan att förstå arvet från Sturkösläkten. Passa på att fråga ut dina äldre släktingar så länge de har minnet i behåll och finns kvar! De sitter på otroligt mycket information som är självklar för dem, men som inte längre finns om de inte skrivit ner den eller delat med sig på något vis.

Planttant

Vad lite regn kan göra.

18 juni, 2023 Inga kommentarer

Här har du en mycket givande och intressant jämförelse. Kortet till vänster togs sent på kvällen den 16 juni, alltså i förrgår. Nu i morse, efter en hel dags regnande (Halleluja!), tog jag bilden till höger. Jag har försökt beskära ganska lika så du ska kunna se vilken skjuts krassen fick av regnet! Hela trädgården känns skjutsad. En del växter ligger ner, de blev väl helt chockade av att få vatten på sig (jag vattnar vanligtvis med pip för att det är rötterna och inte bladen som ska få det de behöver). Bilderna är såklart helt utan filter, men här har du också ett tips på att lära dig mer om ljus och skugga för att få tag i de vackraste färgerna för just det du fotograferar. Molnig morgon efter regn ger ett mycket varmt och behagligt ljus. Det hade blivit perfekta porträtt här. Och falu rödfärg blir också perfekt röd under de här betingelserna.

Planttant

En runda i trädgården.

17 juni, 2023 Inga kommentarer

Jag har inte gått på semester än, men det känns så ändå. Jag älskar verkligen mitt jobb och är så tacksam över att jag kan få vara delaktig i spännande processer och att hjälpa till att skapa något slags ordning i trassliga tankar och upplevelser. I terapin får jag vara uppmärksam på var det behöver läggas arbete och samma sak gäller i trädgården. Jag går flera rundor där varje dag för att njuta, men också för att föregå naturen som liksom gör vad den gör. Vi fick yttepytte med regn och genast var mördarsniglarna framme. Jag vet att de funnits där innan också, men det har varit väldigt lugnt i år. Nu regnar det förhoppningsvis idag också, något som är hett efterlängtat efter denna torra vår. Det är bara att ladda och vara glad över vattnet som kommer och oroa sig mindre över eventuella problem.

Morgonens första trädgårdspromenad surrade. Så mycket humlor vi plötsligt har! Jag njuter, men undrar varför bina inte är här. Sovmorgon? Står man vid ettårsrabatten är ljudet av flygfän verkligen intensivt. Häcken har börjat blomma och detta innebär stor glädje här hemma.

Klematisen i äppelträdet verkar ha tagit sig bra efter en försiktig start. Jag var rädd att den skulle dö, men har varit noggrann med att vattna ordentligt och täcka de känsliga rötterna med gräsklipp. Antalet blommor är minst dubbelt så stort jämfört med förra året då denna skönhet var ny. Nu vet jag att jag skulle ha skurit ner den direkt vid plantering, men nu blev det inte så. Vi får se om det gör skillnad för EKO-hallens klemmisar som verkar gilla sina placeringar alla fyra.

Här kommer en liten bild på den enormt torra gräsmattan och krassetornet. Det har börjat hända lite grejer, även om det inte direkt slingras något än. Prästkragarna som växer i innercirkeln har motvilligt accepterat att de fått flytta hit och har faktiskt börjat ta lite mer plats. Krassebladen gillas av något som knaprar i sig dem, men som aldrig finns i närheten när jag kommer. Jaja, nu är det så.

Halte Hugin är fortsatt väldigt sällskaplig och kommer ofta när vi pysslar i trädgården. Hon är så mysigt sällskap och jag som aldrig direkt gillat kråkfåglar inser som så många gånger förut att det är viktigt att vara öppen för att saker och ting kanske inte är precis som man tror att de är. Ladusvalorna är underbara och det har varit så roligt att följa blåmesarna som flugit in och ut ur fågelboet i tallen, men det är Halte Hugin som gett absolut störst glädje i fågelväg den här våren.

Vattnandet är konstgjord andning, men nog växer det lite i lådorna i trädgårdslandet. Täck med gräsklipp har varit extra behjälpligt i år, både för att hjälpa till att hålla fukten i marken, men också för att ge näring. Lök brukar växa bra här, men nog tycker jag att den är oväntat fin efter de förutsättningar som givits. Spenat har inte alls gått och persiljan är ett skämt. Sockerärter som är så lätt i vanliga fall fick jag sätta om igår. Hoppas på denna andra omgång, för den första är inte mycket att hojta över. De få som kommit upp är kanske en decimeter höga. Vanligtvis skulle vi ha bundit upp dem vid det här laget. Dillen är däremot fin och än så länge hänger potatisen med. Vi får väl se om det vuxit något under jord lite längre fram.

Den nya klätterrosen Mamma Mia verkar gilla sin placering vid rosportalen. Hon visar inte sina klättrande egenskaper än, men blommorna är fantastiska och visar god potential. Prinsessan Marie har mängder av små knoppar, men det lär dröja innan vi får njuta av dem.

Godast i trädgården är alltid jordgubbarna. De är lite sena, men håller sig sniglarna borta så kan vi nog få några liter.

Sen är det luktärterna. Första för året har slagit ut och jag är så glad över att det finns huuur mycket knoppar som helst! Det blir nog luktärtsbuketter i år också. Just denna luktar nästan ingenting. Det gör däremot den vackra och väldoftande kirskålen. God i mat, vacker som snittblomma och trots det människors trädgårdsfasa. Inte vill man ha den i sina rabatter, men växer den på annat håll i trädgården tycker jag inte man behöver vara så trilsk. Åkerfräken är till exempel en långt värre anfallare. Å andra sidan kan man göra fenomenal gödning av den. Om man orkar och hinner, vill säga. Med det vill jag önska dig en fin helg.

Planttant

Alla mina ogräs.

16 juni, 2023 2 kommentarer

”Va, sorterar du dina ogräs?!” Min faster verkade tro att jag hade blivit helt galen, och hade jag verkligen sorterat ogräs hade det funnits skäl att tro det. Så var det dock inte. Däremot har jag under den här veckan vid olika tillfällen, då det verkligen inte är min favoritsysselsättning, arbetat mig igenom ett ogräs i taget. Det låter lite märkligt, men häng med i mitt resonemang. Tittar man på en hel röra är det lätt att bli överväldigad. Fokuserar man istället på en sak i taget går det undan och blir lättare att hitta rätt.

I början av veckan kunde jag konstatera att ettårsrabatten innehöll ett stort antal självsådda ogräs, en del självsådda ettåringar från förra årets rabatt, några direktsådda ettåringar som i den kannvattnade torkan klumpat ihop sig i några hobbar och ett gäng ditplanterade skönheter som tidigare i vår hade dragits upp i ”växthuset”, aka Gustavs skrubb. Min vision hade varit något slags böljande rabatt inspirerad av en brittisk cottage garden, men jag kunde konstatera att verkligheten hade lett till något helt annat. Någonstans var jag ändå mest glad över att ihärdigt att vattnat på så att det inte var helt uttorkat och dött i rabatten.

I början av säsongen när det börjar gro är allt grönt härligt. Dessutom har åtminstone jag svårt att särskilja det jag vill ska växa och det som kanske inte är fullt lika önskvärt. Rensar man för tidigt riskerar man dessutom att skada sådant som växer runt omkring. Unga rötter är mycket känsliga och det är bättre att vänta tills man har koll på vad som är vad och allt är lite bättre etablerat.

Jag bestämde mig för att börja med svinmållan till höger i bild. Den är lätt att känna igen i sitt ännu inte så utvecklade tillstånd i en lite grågrön nyans och lätt att dra upp med ett stadigt grepp nära jorden. Det fanns hur mycket svinmålla som helst i rabatten och det tog sin tid att dra upp alla småplantor jag hittade. Det var dock lätt och jag lyssnade på en ljudbok under tiden, så det var ganska trevligt. Eftersom det fanns så mycket av varan satte jag mig på ”planttantspallen” jag fått av syrran. Mycket behjälplig. När all svinmålla var omhändertagen kände jag mig nöjd med dagsverket och väntade till nästa dag med att ta hand om växten till vänster i bild, nämligen hampdån. Hampdån är otroligt vackert och jag gillar faktiskt att sätta den i buketter. Däremot fröar den av sig väldeliga och fröerna kan ligga i jorden i 1-5 år innan de bestämmer sig för att göra entré. Jag vill inte ha en rabatt med hampdån, så då är det bara att rensa, rensa, rensa. Detta gjorde jag häromdagen, men jag kan säga att efter nattens lilla yttepytteregn finns det mer att hämta i det som jag kallar ettårsrabatten.

Här har vi en annan vildblombukettsfavorit med vackra små blå blommor. Den är dock strävhårig och rälig och inte så skön att hålla i handen. Jag bestämde mig därmed för att även fårtungan skulle rensas ut. Det var lätt som en plätt. De små plantorna känns lätt igen och går även lätt att dra upp från lite nyvattad jord. Det såg ut att finnas enormt många, men det var nog bara för att de bredde ut sig så mycket.

Sedan var det den där åkertisteln. Den här är en otäck figur som är flerårig och har en stadig rot som låter sig komma igen år efter år. Dessutom sprider sig åkertisteln lätt genom fröer, så är det någon växt som ska rensas bort är det denna. Dessutom är den mycket oskön att hålla i. Lyckligtvis hade jag inte så många individer i rabatten, men de jag plockade bort har gissningsvis inte utrotats helt.

Pilörten är jättefin och hållbar i buketter, men jag bestämde att jag inte vill ha den i min finrabatt. (Jag skrattar då jag skriver detta, det mesta som är kvar efter min ogräsrensning är andra ogräs.) Även pilört är lätt att känna igen på sina fläckiga blad och även om det fanns många så gick det smärtfritt att dra upp dem. Pilörtens fröer kan ligga i jorden i många årtionden, men jag bangar inte utan försöker få bort detta vackra ogräs just här.

Detta är nu den långa rabatten vid den sydvästra stenmuren i trädgården. Vi fick uppenbarligen lite regn inatt och det behövs inte mycket för att trädgården ska ropa av glädje och snabbt svara på hjälperna! Längst upp kan den observante se att det växer kraftfulla dahlior, lilla pyttisen Top Rose står i mitten av allt det här kraftfulla och har försiktigt börjat blomma idag. Nu dröjer det inte länge förrän resten hakar på. Dahlior växer hela vägen ner där jag täckt med gräsklipp. Den gröna massan nedanför detta är alltså ”ettårsrabatten”, några meter rabatt som nu alltså har liiiite större chans att bjuda på den typ av blomster som jag önskar. Det finns dock mycket kvar att rensa bort och kanske, kanske känner jag att jag har tid och lust att ta bort ännu fler ogräs. Jag vet ju vilken skillnad det gör för plantorna som blir kvar. Jag vet dock inte om det blir idag. Jag tåler inte värme bra och med dagens luftfuktighet och värmen som utlovats önskar jag nog mest ligga och flämta i skuggan. Först ska jag dock jobba och just nu undrar jag hur jag ska få det så svalt som möjligt här i arbetsrummet innan klockan tio. Kärt besvär tänker jag och får glädjas åt att maken njuter av vädret.

Som avslutning vill jag ge en liten present, en frågesport om Finlands 50 vanligaste vilda blommor. Vår flora är väl överensstämmande med Finlands, så jag tror att du känner igen de flesta blommorna. Själv fick jag 45 av 50. Ett par var slarvfel, men några hade jag inte koll på.

Ditten och Datten

75-årsdag i backspegeln och lite om trädgården.

15 juni, 2023 2 kommentarer

Min mamma – en underbar och komplex individ. En uppväxt i skuggan av glasögon och tänder som stod åt alla håll och kanter satte krokben för henne upp i vuxen ålder. Världens vackraste ögon och ett hjärta stort som hela Stilla Havet. De där ögonen och det där hjärtat var det som fick främlingar att öppna upp sig och många, många som såg henne som sin allra bästa vän. Som mamma var hon mycket orolig och otroligt kompetent. Jag tänker att ju äldre jag blev, desto mer frigjorde jag mig från att i barndomen ha varit ett med henne. Våra samtal blev mer spännande mot slutet, både för att jag fattade precis hur stor del av mig som är hon och för att jag började erkänna det för mig själv. Idag är jag tacksam över att ha ärvt så mycket fint från båda mina föräldrar, både rent genetiskt och miljömässigt. Arv och miljö. När någon i min ungdom sa ”vad lik du är din mamma” skämdes jag, idag tackar jag av hela mitt hjärta. Det här fotot togs på hennes sextioåttonde födelsedag och jag och barnen hade samma dag flyttat hem till Sverige för att jag skulle kunna vara med henne. Hon hade nämligen strax innan detta fått en palliativ diagnos för sin äggstockscancer och jag kände inte att jag längre kunde bo på andra sidan Atlanten och vänta på den där döden. Jag är tacksam över beslutet som togs att flytta hem och att vi hamnade här på Sturkö blev en extra bonus.

Sjuttiofem är ändå stort. Senare i sommar blir det fest i Klackamåla med Fars äldste bror och hans lillasyster som brukade lägga ihop sina jämna och fem-födelsedagar med mammas och ställa till med kalas tillsammans. De andra fyller alltså i år 85 respektive 80 och detta kommer helt enkelt att firas med släktträff i Fars föräldrahem där numera en annan syster och hennes man bor. Blommor på gravar i all ära, men långt roligare är att fira livet. Jag ser verkligen fram emot att träffa släkt från när och fjärran!

Tyvärr har det varit för torrt för att trädgården skulle kunna leverera någon härlig födelsedagsbukett, så jag fick köpa pioner till graven. Min nya fingerborgsblomma ”Pam’s Choice” är i alla fall jättefin! Jag vet inte riktigt vad som händer då den står i samma rabatt som en annan fingris som är lite mer klassisk, blir deras avkomma något mitt emellan? Vi får väl se om det blir något alls.

Gräsklipparen är paj, så det lilla gräs som inte torkat brunt är vildvuxet. Gott så. Den nya klätterrosen Mamma Mia börjar nu visa färg. Det blir så fint med det rosa mot den faluröda rosportalen! Prinsessan Marie på andra sidan har mängder med knoppar. Dess moderplanta inne i Karlskrona blommar för fullt, men i vårt blåshål har vi tydligen ett väldigt kyligt mikroklimat där allt alltid är sent. Den uppmärksamme lägger märke till luktärten som vid tillfälle drogs upp av rådjuren. Jag satte fyra plantor att klättra upp i ställningen. Två blev upprivna och har inte riktigt tagit sig igen efter att jag försökte plantera tillbaka dem, en blev stympad eftersom jag glömt att spruta med TricoGarden, men den sista kommer kanske snart att blomma. Jaja, livet som planttant innebär att bjuda in acceptans i sitt liv. Jag vet i alla fall att mamma hade ÄLSKAT denna rosportal och varit mycket nöjd med att trädgården lite i taget tar form.

Här ser det lite stökigt ut, men växthuset fick vänta på riktig växthusplast och ny fästkonstruktion. Snart klart, eller vad var det jag sa? Idag är det molnigt för första gången på många veckor. Väderappen säger att det ska regna både imorgon och på lördag. Jag håller andan och hoppas, hoppas, hoppas! Det hade varit alldeles underbart.

← Föregående 1 … 88 89 90 91 92 … 454 Nästa →