monnah – Sida 4 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

När sockret (typ) plockas bort.

13 februari, 2026 16 kommentarer

Nu är vi tillbaka i ”inget godis eller snacks”-mode. Inget konstigt med det och inga direkta restriktioner i sak. Vi köper bara inte hem dessa grejer. Jag bakar inte heller ”bara” till oss. Till olika firanden plockar jag dock fram sockerbagarhatten. De kommande två helgerna delar vi t ex upp makens och min familj (vårt hem är lite för litet för båda på vintern) för att fira vårt semmeldagsjubileum, så framför mig ligger bak av en himla massa semlor. Kul! Jag älskar ju att baka ”vanliga” bullar och bröd, det är mycket roligare än att baka glutenfritt. Behövs det så finns det idag många bra alternativ, precis som jag delat med mig av här i bloggen då och då.

För ett tag sedan fick jag från olika håll tips om ”glutenfri, nyttig, vegansk kakdeg” som skulle vara sååå god. Baserad på kikärter, jordnötssmör och till och med mörk choklad skulle detta fantastiskt goda alternativ till vanlig chocolate chip-deg vara ett rentav gudomligt alternativ. Kolla själv, mmm.

Häromdagen gjorde jag så slag i saken. Jag misstänkte att det inte skulle vara så gott, men alla dessa kommentarer i inlägget med receptet var otroligt positiva. Jag vill understryka att jag älskar dadelbollar, nötbollar, brownie på svarta bönor och en massa annat som är bakat utan vanligt socker, så jag är ingen som generellt är avig till denna typ av recept. Den här gången borde jag dock ha litat på min intuition. Nej, konsistensen var helt fel. Nej, smaken var helt fel (ingen avsaknad av sötma, det finns en hel del lönnsirap i smeten). Nej, känslan var HELT fel. Denna skapelse var helt enkelt inte njutbar. Ätbar, absolut. Alternativ till kakdeg? Not in a million years. Detta recept får 2/10 av mig (0 betyder kräkäckligt, 1 är oätligt). En apelsin får 10/10, äppelklyftor med jordnötssmör likaså. Det finns gott om alternativ till sötsaker, men denna ”plantbased cookie dough” är inte ett av dem. Men för all del, här kommer receptet:

Äcklig växtbaserad ”kakdeg”

1 tetra kikärter
1,2 dl jordnötssmör
0,6 dl lönnsirap
1 tsk vaniljextrakt (eller vaniljpulver)
2 msk havregryn
en gnutta flingsalt
1,2 dl mörk choklad-droppar eller hackad 70% choklad

Skölj kikärterna väl i en sil och torka av lite. Mixa ihop allt utom chokladen. Rör ned chokladen. Försök njuta, men jag lovar att det krävs ansträngning.

Ps: Influerare som ser ut att äta något helt fantastiskt och säger ”mmmmm”, slår skeden i bordet och dansar matdanser till något som uppenbarligen är rent äckligt borde bli avskedade. Hälsningar Tjurtanten

Ps 2: Bilden här uppe från makens födelsedagsfirande för tio år sedan innehåller inga kikärter, men också bara grejer som får 10/10 på min betygsskala.

Ditten och Datten

En bloggtia om vardagsrummet.

12 februari, 2026 15 kommentarer

Idag är det dags för vardagsrummets lov! Bloggbrudarna har varit i farten igen. Här kan du läsa de andras svar på dessa frågor: Anna, Anna, Annika och Sara.

Hur används vardagsrummet i ditt hem?
Både maken och jag har våra arbetsrum på övervåningen, men ibland sätter sig maken i vardagsrumssoffan då vårt wifi är lite svajigt. Det funkar bättre i mitt arbetsrum än i hans.
Annars är vardagsrummet vårt umgängesrum. Vi samlas gärna i soffan efter att ha bjudit på mat i köket och gillar att sitta och prata med familjemedlemmar och vänner. Vi har också vår teveskärm i vardagsrummet, men vi tittar nog väldigt lite på serier och film jämfört med många jag känner. Vi tycker dock att det är mysigt att följa en bra serie och är lite periodare gällande det. Efter att vi blev färdiga med Yellowstone har vi inte fyllt på med något nytt.
I vardagsrummet gillar jag att sitta då jag stickar, men det har jag inte heller gjort sedan den sista julklappen blev klar. Jag kan också lägga mig där för att läsa eller scrolla på telefonen.
Finns det någon pryl som är lite extra viktig för dig i ditt vardagsrum?
Både mina och makens första par skor står i Pilasterhyllan i björk som maken fick i 30-årspresent av sin mamma och styvfar. Hyllan var den enda möbel som fick följa med då vi flyttade med 26 (28?) flyttkartonger och några tavlor till Orem, UT.
I vardagsrummet står också ett rullbord som far byggde i slöjden då han var tonåring. Det är ju inte specifikt mitt, utan tillhör alla syskon. Kanske är det snart dags för någon annan att få njuta av det?
Vilken plats i ditt vardagsrum tycker du allra bäst om?
Årstidsbordet! Alltså, det är ett litet bord som man möter i passagen från hall till kök via vardagsrummet. Där ändrar jag böcker och dekoration i takt med årstidernas skiftningar, en tradition som jag tog med mig från USA.
Vad skulle du vilja ändra på i ditt vardagsrum?
Åh, jag skulle vilja att det var STÖRRE! Vi får dela upp familjen då vi ska ha gäster för att det inte ska bli för trångt. Teoretiskt skulle det gå, men alla på en gång funkar mycket bättre under sommarhalvåret då vi kan vara i den jättestora trädgården (eller ladan om det skulle regna).
Om ditt vardagsrum kunde prata, vad skulle det klaga på mest?
”Ge mig en ny soffa, for Søren!” Jag har älskat vår soffa som inhandlades på IKEA i Draper 2012, men den är så urblekt och nedsutten att det inte är roligt längre. Vill inte lägga ut lika mycket pengar som en ny IKEA-soffa kostar på ett Benz-överdrag. Maken har lagat spiralerna under soffan som lossnat genom att spika fast dem igen (dålig konstruktion), så rent teoretiskt funkar soffan fortfarande som den ska. MEN, den har lagt sina bästa år bakom sig. Jag hade inte haft något emot att byta ut den till en likadan, men modellen har utgått ur sortimentet och det finns ingen lika bra hörnsoffa. Hörnsoffa är ett måste för att rymma folk!
Vad i vardagsrummet har hängt med längst, och varför?
Vi har flera saker som har många år på nacken (makens mormors matta, fars rullbord, våra små barnskor och några böcker), men som kanske inte har hängt med i mitt och makens olika hem lika länge som hur gamla de är. Just nu är det en mässingsljusstake som vi fick av min mammas moster i bröllopspresent 1994. Vi gillar att använda saker med affektionsvärde, men vill ju gärna att de ska vara vad vi tycker är fina också såklart.
Vad skulle du vilja ha i ditt vardagsrum, men som du inte kan ha där?
Det finns bara ett svar på det, förutom plats för fler personer. EN FLYGEL! Alltså, det hade räckt med ett piano, men det får inte heller plats. Buhu! Jag är väldigt nöjd av mig, men ett hem är inte något riktigt hem utan ett piano och dottern tog med sig sitt elpiano då hon flyttade.
Vad har du för teknik i ditt vardagsrum och var finns den?
En teveskärm hänger på väggen. Punkt. Vi har en bärbar högtalare som ibland står på bokhyllan, men högtalarna i teven är bättre än den även om teven har fjorton år på nacken.
Edit: När jag läste hos Anna i Portugal kom jag ju ihåg att vår router också är monterad i vardagsrummet, men det är något jag aldrig någonsin tänker på eftersom den är gömd. Så kan det vara!
Varför anser du att ditt vardagsrum är värdigt ett alldeles eget blogginlägg?
Jag älskar hela vårt hem och tycker kanske inte att just vardagsrummet är speciellt jämfört med alla andra rum. Dock har det skapats lite extra många härliga minnen där skulle jag vilja påstå, så visst är det värt ett eget inlägg.
Har du något/några särskilda minnen som är kopplat till nåt eller några av vardagsrummen genom ditt liv?
Det första som dyker upp i mitt minne är den gröna hörnsoffa som var hjärtat i mitt föräldrahem. Den var i mörkgrönt tyg och så bekväm och härlig att sitta i! Dessutom svalde den i princip alla i vår stora familj, även om det alltid satt någon i fåtöljen (eller bakom den om man egentligen inte fick titta på programmet som gick på teven, hahaha) eller på golvet. Alla mina och mina syskons pojk- och flickvänner utfrågades av min mamma i denna soffa, något som säkert kunde upplevas som lite svettigt (även om det bara fanns gott uppsåt, mamma var genuint intresserad av människor). Mamma var den som gärna ville byta ut soffan till något mer modernt, far vägrade. När den slutligen gick till tippen tror jag minsann att inte bara jag grät en tår, fastän den hade sett sina bästa dagar för länge sedan vid det laget. Jag är väldigt tacksam både till vardagsrummet på Roséns väg 3 och den där soffan och för alla härliga minnen som skapades där.
Det andra jag tänker på är alla härliga jular och andra festligheter som jag haft ynnesten att få tillbringa med nära och kära. Minnesglimtarna från dessa kommer ofta från olika vardagsrum, både mina och andras.

Det hade varit jätteroligt att höra dina tankar om ditt vardagsrum. Lämna gärna i kommentarsfältet länken till ditt inlägg om du skriver ett.

Funderingar

Frihet.

11 februari, 2026 12 kommentarer

Jag har läst hos flera olika bloggvänner om frihet av olika slag på den här sidan nyår. (Förlåt att jag inte länkar. Det har varit på olika ställen, men om du vet med dig att det gäller dig får du gärna lämna en kommentar.) Tankar om vad frihet är, vad den tillför livet och hur den helst tillämpas. Jag återkommer ständigt till detta ämne, kanske mest för att maken är en frihetskämpe av rang och att vi ofta talar om ämnet ur olika vinklar.

Frihet definieras på olika sätt beroende på vem som ger definitionen. Här är några tankar som jag plockat upp på vägen:

frihet är möjligheten att göra vad du vill utan att känna dig förhindrad av någon eller något (att slippa konsekvenser av sina handlingar)
frihet är att inte vara beroende, oavsett om det gäller substanser eller annat
frihet är att inte känna tvång
frihet är att kunna utnyttja en fri vilja
frihet är att samarbeta med personer som har liknande värderingar och därför slipper man anpassa sig till något man inte håller med om eller accepterar
frihet är att slippa anpassa sig till någon annan
frihet är att vara ekonomiskt obunden
frihet är att kunna lösa problem kreativt utan en massa regleringar
frihet är att kunna utöva sin kreativitet

Själv är jag inte framme vid min definition än, men jag vet att det rör sig om vad som är viktigt för det som är själva kärnan i mig. Vi har anpassat oss till ett liv utan sus och dus. Jag är tacksam att maken stöttat mig för att jag ska kunna ”leva min dröm”, att kunna hjälpa nära och kära. Sedan 2016 har jag på olika sätt prioriterat ett liv med mindre plånbok, men långt större flexibilitet. Jag har prioriterat att vara behjälplig för mina föräldrar då de var i slutet på sina liv, att vara tillgänglig för barnvakt, mysdagar och annat till syskonbarn, att hjälpa våra vuxna barn på olika sätt, att bidra med tid eller en slant till personer som står i behov, att delvis vara självförsörjande och kunna njuta av våra egna grödor. Det är en frihet som har krävt uppoffringar av olika slag, men jag känner mig helt okej med det. Och är det något jag sörjer lite för mitt gamla hemland USA är det att frihet, det ledord som fört människor dit från hela världen, är ett koncept som inte längre verkar praktiseras där. Men det är en diskussion för en annan dag.

Hus och Hem

Blyglasfönstrets historia.

10 februari, 2026 18 kommentarer

När våra grannar installerade ett vackert blyglasfönster ovanför sin ytterdörr bjöd de på vernissage. Jag som älskar blyglasfönster var nog mest entusiastisk av alla gäster och jag blev väldigt rörd över all omsorg som gått in i tankarna bakom motivet och själva skapandet av det. Jag var väldigt mjuk i själen vid denna tidpunkt. Vi hade precis varit på ett hundraårsfirande, men hemma hade mamma fått en palliativ cancerdiagnos och beslutet att jag skulle hem med barnen var taget. Det var så många känslor i omlopp, kanske är det därför jag minns denna dag så tydligt. Hur som helst uppfattade flera av mina vänner hur berörd jag var av konsten (Bigelow hade även tagit med sig några av sina lösa verk). När de några veckor senare hade avskedsfest för oss fick vi ”löftet” om vår avskedspresent, nämligen ett eget fönster som några av mina vänner och konstnären hade designat. Det skulle rymmas i ett handbagage och skulle fraktas hem av maken då han skulle till Sverige och hälsa på oss lite senare. Gissa hur överväldigad jag kände mig?

Så här jobbar Mark Bigelow. Motivet behöver rensas från distraktioner och för små detaljer. Alla träd i motivet finns på riktigt, även om de inte är ”true to size” och andra träd och hus rensats bort. Vid den här tidpunkten hade allting ”spikats” i samråd med våra grannar/vänner och Mark letade rätt bitar bland sitt glas. Motivet föreställer vår utsikt från sovrumsbalkongen, så för att få rätt bilder att utgå ifrån hade det smugits och smusslats och fotograferats i hemlighet. Hahaha, vilken grej!

När allt var klart kom Mark och lämnade över fönstret till maken. (Blyförgiftning är en grej, det gäller att inte komma åt lödningarna mellan glasbitarna.) Han fick också en genomgång av processen och lite bakgrundshistoria.

Vi var i Bredavik då maken packade upp sin dyrbara last. Jag var så lycklig och tacksam, inte minst för att transporten hade gått bra. Längst upp ser du mig, minst sagt mosig. Kunde fortfarande inte fatta att vi verkligen hade fått denna gåva. Fönstret hängdes upp så fort badrummet blev färdigt. Vid det tillfället stod fortfarande byggställningarna längs hela baksidan och fönsterkupan med övre toan och ”gästskrubben” höll på att byggas, så vi hade inte flyttat in än. Så fantastiskt perfekt i storleken för att bli ett insynsskydd. Jag hade mina funderingar över att ha ett konstverk av den här klassen på toa, men tycker faktiskt att det är perfekt! De flesta besökare får möjlighet att uppleva det i lugn och ro och själva får vi njuta av konstverket under alla tider och årstider, dag efter dag. Jag älskar det.

Ditten och Datten

Vart skulle resan gå?

9 februari, 2026 20 kommentarer

Till våren gifter sig min systerson i Skottland. Mina syskon kommer att åka dit, men med all sannolikhet ser det inte ut som att det blir möjligt för oss. Man kan helt enkelt inte vara med på allt roligt som händer i livet. Eftersom jag håller på med min upprensning kan jag istället återuppleva andra härliga resor genom åren. Jag missar dock den fantastiska möjligheten att dela en stor och viktig dag med personer jag älskar…

Förutom USA som bjuder på en massa fantastiska resmål har jag samlat på mig tre andra favoritdestinationer (om nu hela länder räknas som ”destination”) genom åren. De har alla bjudit på fest för alla sinnen. Kanske borde jag nöja mig med att det var bra då och istället testa andra platser som ju potentiellt kan vara bättre, men jag tänker ändå att detta är platser som jag kanske kan få möjlighet att återvända till. Den första är Irland. Jag har haft detta foto i bakhuvudet genom åren och blev mycket förvånad då jag insåg att det togs i Irland. Jag älskar Skottland där min syster bor och hade nog tänkt mig att Irland skulle vara lite likt. Det var det förvisso, men det fanns också något annat som talade till mitt innersta. Jag blev alldeles tagen av allt och fällde många tårar de dagar som tillbringades här. Kanske var jag osedvanligt känslig under denna tid, men jag vet att Irland och jag hade något mycket speciellt tillsammans.

Sen har vi Italien. Italien… Italien! Min första ”riktiga” utlandsresa med en massa upplevelser som fortfarande känns levande så här mer än fyrtio år senare, men jag har älskat de andra resorna dit också. Fortfarande när jag en dröm om att lära mig italienska, men inser att hade jag verkligen velat lära mig hade jag gjort slag i saken vid det här laget. Jag har gjort ett lite mer engagerat försök och två mindre än halvhjärtade. MEN, jag ger inte upp. Jag är glad att jag har ett rikt liv och en vacker dag öppnas kanske fönstret för att lära mig ett nytt språk igen.

Sedan har vi Thailand, detta paradis på jorden. Ja, jag vet att detta är ett ”dåligt” resmål ur flera perspektiv, men hos mig bor de två resorna hit i ett speciellt ljust och varmt rum där allt smakar gott och känns mjukt och lent mot huden. Ah, jag slappnar av bara jag skriver om det! Så där fick du mina bästa tips. USA, Irland, Italien och Thailand. Högt och lågt, varmt och blåsigt, extra allt och sparsmakat, eldigt och svalt. Valuta i minnesbanken förlorar inte sitt värde i inflationen, inte för mig iallafall. Jag är mycket tacksam för fina upplevelser jag haft genom åren på de olika platser jag besökt eller bott på och hoppas att jag fortsätter vara öppen för nya, hjärteöppnande upplevelser!

Ditten och Datten

Jag/tycker/inte.

8 februari, 2026 10 kommentarer

Jag

längtar inte bort, varken framåt eller bakåt i tiden, men har en stark nostalgisk ådra
är tacksam för alla medmänniskor som brinner för sina intressen och därför bidrar till att jag också kan utvecklas
gillar att lyssna på poddar och musik, men övar på att vara stilla med mina egna tankar lite mer ofta (tänker på vad min kompis sa om att hennes barn och dennes partner alltid går med hörsnäckor i öronen och lyssnar på något, men att barnbarnet växer upp i tystnad)
älskar pyssel och hantverk och tror att allt jag gjort genom åren har bidragit till mycket av den förnöjsamhet jag känner idag
gillar att utvärdera mig själv med jämna mellanrum och märker att jag blivit mycket snällare mot mig själv genom åren
kommer alltid att vara tacksam för allt gott mina föräldrar och lärare/mentorer på olika vis bidragit med och som lett till att jag ”kan lite om väldigt många olika ämnen”
hatar verkligen att stå svarslös, nästan lika mycket som att jag gråter när jag blir arg
älskar att ta en kort tupplur på eftermiddagen

Jag tycker

att livet är intressant, klurigt och alldeles, alldeles underbart
att det ibland är smärtsamt uppenbart att hela mänskligheten är lurad att tro att det enda sättet att få det bättre är att ”klättra uppåt”
att musik läker
att rooiboste är bästa sättet att börja morgonen
att det är krångligt att sitta rätt
att det hade varit intressant att göra fler ”riktiga” pilgrimsvandringar
att de osynliga språk vi talar många gånger säger mer om en person än själva orden
att ekosystemet är lika läskigt som fantastiskt

Jag tycker inte

att AI är en tillförlitlig källa och känner mig lika ofta lurad som hjälpt av denna numera oundvikliga källa till vad-det-nu-är
att det är lika roligt att läsa böcker längre pga sämre uppmärksamhet (jag jobbar på det)
att det är vettigt att det finns personer som dör av svält samtidigt som andra har klocksamlingar värda miljoner
att modern arkitektur visar att byggkonsten har utvecklats, snarare tvärtom
att det är särskilt roligt att träna, men älskar att gå på promenad
att dagens soffmode är mänskligt och längtar tills sittvänliga soffor kommer på modet igen
om Melodifestivalen längre
att samhället är särskilt människovänligt rent generellt längre

Ditten och Datten

Jill Bolte Taylor.

6 februari, 2026 8 kommentarer

Häromdagen blev jag påmind om ett projekt jag ville göra med mig själv, men som jag aldrig tog tag i efter att ha sett ett TED-tal för många år sedan. Jag lyssnade på en podd som hade Dr. Jill Bolte Taylor som gäst. Taylor är hjärnforskaren som fick uppleva hur det var att ha en stroke i realtid. Det tog henne åtta år att bli helt fit for fight, men nu sprider hon kunskapen hon inhämtade av sina egna upplevelser. Den viktigaste hon tog med sig verkar vara att vår hjärna är gravt underutnyttjad och att vi kan minimera vårt lidande genom att lära känna våra ”fyra personligheter” bättre. Hon menar att hjärnan är delad i fyra distinkta personligheter som vi kan lära känna och därmed utnyttja till vår egen fördel. Att vi på sätt och vis kan resonera med de olika ansvarsområdena. De fyra personligheterna är följande:

Karaktär 1 (vänster hjärnhalva, tänkande): hjälpsam, ordningssam, renlig, försiktig, flitig, uppmärksam, ordentlig, respektfull, fixar grejer, dömande
Karaktär 2 (vänster hjärnhalva, kännande): ledsen, arg, olycklig, ängslig, rädd, klagande, orolig, bråkig, oärlig
Karaktär 3 (höger hjärnhalva, kännande): lekfull, glad, kreativ, uppfinningsrik, musikalisk, äventyrlig, konstnärlig, nyfiken, entusiastisk
Karaktär 4 (höger hjärnhalva, tänkande): fridfull, lugn, kärleksfull, ömsint, tacksam, generös, snäll, hjälpsam, magisk

Något som Taylor brinner för är att vi ska upptäcka de delar av oss själva som inte är lika egocentrerade, karaktär 3 och 4, och låta dem ta plats. Att vi kan känna att vi är ”ett” med varandra, som när den egoistiska ”samhällslådan” som är så vanlig idag försvinner. Vi är så fokuserade på mer, mer, mer och hur dåligt vi mår, något som vi absolut inte behöver göra om vi inte vill. Hennes insikter och funderingar är både provocerande och så, så tankeväckande! ”En känsla efter en tanke varar högst 90 sekunder. Efter det väljer du att tänka om samma tanke och fortsätta må som du mår, bra eller dåligt.” Min mamma (mentalsköterska till yrket) hävdade bestämt att man kan styra hur nedstämd man bestämmer sig för att bli. Eller tvärtom. Det resonerar med Taylors tankar, men också med de tankar om acceptans som jag jobbar med som samtalsterapeut.

När Jill Bolte Taylor var mitt i sin stroke kunde hon inte längre funka som vanligt, men hon kunde använda de delar av sin hjärna som inte var påverkade. Hon fick lita på mönsterigenkänning istället för att kunna läsa t ex och kunde på det viset få hjälp innan det var för sent. Det är otroligt känslosamt att lyssna på hennes berättelse, men också hennes livsmål. Hon har skalat bort många ”måsten”. Som knuten till Harvard var hon känd och ambitiös. Hon säger själv att om stroken aldrig hänt hade hon säkert varit högt ansedd, fortfarande jobbat på Harvard och satsat allt på karriären. Nu bor hon på en husbåt där hon njuter av naturen, hon jobbar ”lite lagom” och besöker vänner där hon har meningsfulla konversationer och känner gemenskap. Lyssna gärna på någon intervju med henne! Jag länkar till hennes hemsida här.

Ps: Bilden är AI-genererad efter en förlaga på Jill Bolte Taylors hemsida.

Till dagens inlägg passar ju denna perfekt. Den satt på världskartan i vårt arbetsrum i Orem, men tankarna på att ändra mindset har funnits längre än så.

Ditten och Datten

Lagom sparsam.

5 februari, 2026 6 kommentarer

Jag har redan skrivit mycket om hur jag ser på livet, både ur ett fysiskt/materialistiskt, mentalt och andligt perspektiv. Det är ingen hemlighet att jag numera knappt köper några nya kläder, att jag gillar second hand (av olika orsaker), att jag gillar att hushålla med både egna och jordens resurser och att jag ändå gillar att ha det vackert omkring mig, att jag älskar att känna att jag har fyndat och att jag gärna njuter av sådant som jag anser vara lyxigt. Jag vill inte skriva någon på näsan angående detta och tänker att alla har sin egen väg att gå i livet.

I min ”iver” att vara lagom sparsam har tankarna gått åt alla håll och kanter under januari månad. Livet är för kort för att inte njutas av! FRÖJD är mitt ledord för ordet for Søren! Det går bra att vara sparsam utan att bli asket eller ”tråkig”. Jag tror att det är bra för de flesta att fundera runt någon eller fler av dessa frågor.

Hur ser vår budget ut? Behöver den justeras?
Behöver något sparande/investeringar automatiseras eller tvärtom hanteras mer tydligt och personligt?
Borde vi spendera mer på något?
Jag gillar att ge bort presenter, hur kan jag göra detta på ett sätt som känns givande både för mig och ev. mottagare?
Det har blivit så dyrt att skicka grejer på posten (utom via Tradera, det är överlag jättebilligt), kan jag komma runt detta?
Jag älskar second hand, men vill samtidigt inte fylla på med fler prylar (allt måste ha sin egen plats för att få flytta in hos oss osv). Behöver jag bli bättre på att använda det som finns här hemma, kanske byta ut inredningsdetaljer och liknande mer ofta (är redan ganska bra på det tycker jag, men säg det som inte kan förbättras)?
Finns det grejer som behöver städas bort, få ett nytt hem, användas på ett bättre sätt?
Finns det något som vi faktiskt skulle kunna förhöja vår livskvalitet genom att införskaffa? (Svar ja, gillar verkligen inte våra noppriga lakan.)
Planera för en ny Tradera-runda.

Samtidigt som jag höll på med mitt lilla sparsamhetsprojekt skickade jag en korsordstidning till mammas kusin i USA. Hon älskar att få dessa tidningar som både håller igång svenskan och hjärnan och jag brukar försöka skicka ett par, tre stycken per år. Det har dock blivit dyrare att betala portot än själva tidningen, så jag kände mig lite tjurig då jag kom hem efter att ha varit på ICA Nära och skickat iväg den där tidningen. Då kom jag ihåg min syrras tips att köpa frimärken billigt. Frimärkens värde består år från år och frimärken som är märkta Inrikes brev har det värde som dessa frimärken kostar samma dag som man skickar sin försändelse. Frimärken som inte har blivit använda kallas ”postfriska” och säljs både på auktion och på diverse försäljningssidor. Själv gick jag genast in på Tradera och letade upp några olika försäljningar av just postfriska frimärken och hittade en auktion som skulle avslutas om några timmar. Frankeringsvärde 800 kr, ingen hade budat. Eftersom Tradera har infört ett köparskydd så jag skulle kunna skicka tillbaka paketet om jag blev lurad bestämde jag mig för att testa. Jag satte ett maxbud på 350 kr (inklusive porto på 44 kr och köparskyddet på 15 kr skulle det innebära halva priset på varje frimärke) och glömde auktionen. Senare samma dag fick jag meddelande om att jag hade vunnit på försäljarens utgångsbud, 250 kr, eftersom ingen annan varit med och budat! Det innebar att jag betalade 309 kr kronor för frimärken värda 800 kr. Många av dessa frimärken har lite lägre valörer, så det kommer att bli ett pusslande för att få ihop rätt värde när jag ska skicka något. Det ska bli mig ett riktigt nöje!

Planttant

Planttantssäsongen är igång.

4 februari, 2026 12 kommentarer

Igår hämtade jag ut fröerna jag hade beställt i Blomsterlandets kampanj (50% på alla fröer). Inte för att det kanske gör något på riktigt, men jag höll mig till nästan bara ekologiska fröer. I år beställde jag väldigt lite blomfröer (förra året försökte jag driva upp extra mycket blomster till systersönernas bröllop), men mitt kvitto summerades ändå till drygt 1500 kr. Ekofröer är dyrare och det på förekommen anledning. Jag hoppas att vår trädgård under 2026 kommer att prunka och blomma, att sniglarna håller sig undan och att vi slipper både mjöldagg, torka och blöta.

Jag har lite fröer kvar från förra året, både i odlarlådan och i frysen. Vitlök satte jag i höstas. Annat kommer igen av sig självt. (Sparris, alltså. Så gott det är! Jag längtar.) Sättpotatis och sättlök köper jag närmare själva sättdatumet. Fortfarande är egentligen det största problemet att vi i grunden har så mager (sandig) jord. Till denna dag fattar jag inte hur det kommer sig att morotsodlingen i princip aldrig lyckas, då det ju är morötter som i princip kan växa i ren sand. Jaja, jag lär mig väl. Lök och potatis brukar inte göra mig besviken (om inte potatisbladmögel slår till och det gör den ibland) och vi har alltid rikligt med kryddor och rotfrukter. De senaste åren har även kålodlingarna blivit riktigt lyckade. Årets stora utmaning blir att överlista mördarsniglarna, för jag älskar både squash och pumpa. Det gör sniglarna också och tyvärr får jag konstatera att de gick mätta ur den striden förra året. Sockerärter, bönor, gurka och tomat hoppas jag fortsätter ge riklig skörd. Det är gott med mat, att ha odlat den själv tycker åtminstone jag ger en extra dimension. Jag är glad över att lusten och orken verkar finnas också i år!

Ditten och Datten

Från berg till kattgos och tysta isformationer.

3 februari, 2026 4 kommentarer

Jag är fortfarande inte klar, utan fortsätter med upprensningen av fotografier. Oj, så mycket som dumpas. Det är bilder från mig, maken och vår äldsta dotters kameror och så hela familjens foton och filmer som gås igenom. Det hade kanske varit helt rimligt att bara spara allt, men samtidigt försvinner lätt alla guldkorn om det ligger en massa brus runt omkring. Skärmdumpar, suddiga foton, femtiotvå versioner av samma motiv vid samma tillfälle. Nu är jag framme vid 2015. Snart försvinner barnens bilder. Våra två äldsta flyttade hemifrån 2016 och vår yngsta tog inte särskilt mycket kort då hon bodde hemma. Någon annan hade säkert gett upp vid det här laget, men jag kan vara envis som synden och tycker det är värt varje minut jag lägger på detta projekt. För att det inte ska svälja mig hel kan jag dock inte tillbringa alltför lång tid med de gamla fotona åt gången. Det ”vanliga” livet pågår naturligt parallellt. Som att vara kattvakt till Kajsa Katt och få en livgivande dos kattgos. Kajsa är inte världens mest gosiga, men hon kommer alltid och hälsar och låter mig agera underhållning under några minuter innan hon tröttnar. Jag har sällan skådat en ståtligare katt. Hon är verkligen imponerande. Det var för mörkt i syrrans vardagsrum för att jag skulle kunna ta en bild uppifrån för att visa den otroliga vinterpälsen! Så som jag frusit den här sidan nyår är jag smått avis på Kajsa.

Våra vänner frågade om vi ville hänga med på långpromenad ute i naturreservatet och det tackade vi inte nej till. Med två minusgrader och nära 20 m/s i byarna var denna promenad ingenting för veklingar. Vi var alla påbyltade i lager på lager och hundarna var i himlen. Jag har sällan sett så glada fyrbeningar. De gillade snön, till skillnad från våra hönor som knappt sträckt ut näbben utanför hönshusdörren om det legat snö på marken denna vinter.

Efter bergsbilderna är kanske denna vy inte särskilt imponerande, men jag kan lova att det var otroligt vackert. Vattnet har skapat isskulpturer över stenar som ligger ovanför ytan längs med hela strandremsan. Jag hade inte kameran med mig och mitt sällskap hade eld i baken, så jag kunde inte riktigt fånga allt det vackra. Jag minns i hjärtat och du kan kanske tänka dig ungefär hur det såg ut..

Maken ledde oss över stock och sten, genom snö och ljung och till slut kom vi fram till grusvägen som är del av själva ”Uttorpsrundan”. Snart vek vi in i skogen igen. Nu när marken är frusen är det inga problem att gå där, men både höst och vår är det ofta slaskigt. Härligt med stenbrott med frusna vattensamlingar och en monokrom färgskala som var mycket vilsam. Väl hemma var det gott med en kopp te och en varm kakelugn.

Jag gissar att det kommer att fortsätta dyka upp både det ena och det andra i samband med fotorensningen. Idag väljer jag att dela ett av de roligaste foton som tagits på mig, någonsin. Hahaha, detta ska skrivas ut, helt klart. Ett foto måste inte vara ett tekniskt mästerverk för att ge mycket glädje, det har bevisats för mig om och om igen den senaste tiden.

← Föregående 1 2 3 4 5 6 … 453 Nästa →